Pojken i randig pyjamas

Bruno är nio år gammal och bor i ett stort hus i Berlin tillsammans med sina föräldrar och storasyster Gretel (även om han anser att hon är ett hopplöst fall). En dag när Bruno kommer in på sitt rum så håller familjens hushållerska Maria på att packa ner alla hans saker och det visar sig att hela familjen ska flytta från sitt stora fina hus eftersom pappa fått ett nytt jobb av Furien. Det nya stället som de kommer till är inte alls lika fint som deras gata i Berlin, huset är mycket mindre och från Brunos rum ser man långa staket och bakom dem finns det en massa män i randiga pyjamasar, vilket är ytterst märkligt. Allt Svisch heter visst platsen, där kryllar det även av soldater i stiliga uniformer. En dag när Bruno går på upptäcktsfärd längs staketet så träffar han på en pojke som sitter på den andra sidan och när de börjar prata så visar det sig att pojken heter Shmuel och att de är födda på exakt samma dag. Bruno kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Shmuel som får gå i sin randiga pyjamas hela dagar istället för i obekväma kläder. Det är också märkligt att det inte finns några barn på Brunos sida av staketet, medan det finns flera tusen på Shmuels sida.

Det känns som att jag på något sätt ganska ofta läser skildringar av förintelsen under andra världskriget, trots att det inte är ett ämne som jag aktivt söker upp. I samband med ett besök på det norska koncentrationslägret Falstad tidigare i sommar så tipsade mamma mig om Pojken i randig pyjamas, en bok som gått mig helt förbi, som en annorlunda skildring av förintelsen. Hela berättelsen utgår från den lite naive nioårige Brunos perspektiv och hur han ser på det märkliga ställe som han hamnar på. Han vet ingenting om kriget, förintelsen eller förföljelsen av judar, utan blir mest glad över att hitta en kamrat att vara med (även om de inte kan leka tillsammans på grund av staketet). Greppet med att skriva berättelsen utifrån ett barns perspektiv tycker jag fungerar utmärkt då det gör att det hela blir mer gripande. Dock bör man ha vissa förkunskaper om andra världskriget innan man läser boken.

Året var 1979

Jag har sett att en del bokbloggare har presenterat sina år och lite om vad som hände det år som de föddes. I mitt fall så är året 1979 och jag kom till världen på den nittonde dagen. Nu var det inte bara jag som föddes det året, utan även författare som Elin Olofsson, Johannes Anyuru, Kristina Ohlsson och Elin Boardy. Andra som föddes det år är artisterna Robyn, Jamie Cullum och Ken Ring, prins Carl Philip, dock är jag mindre förtjust i årskamraterna Jimmie Åkesson och Anders Behring Breivik.

Det fanns så klart även de som avled under året som Sid Vicious, Sven Jerring, Åke Bonnier dä, Zeppo Marx samt de för mig okända författarna Alf Ahlberg och Anatolij Kuznetzov.

Nobelpriset i litteratur gick till greken Odysseus Elytis och Nordiska Rådets Litteraturpris tilldelades Ivar Lo-Johansson för romanen Pubetet.

Bland de böcker som gav ut finns Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, Monstret i skåpet av Viveca Lärn (då Sundvall), Profitörerna av Leif GW Persson och S/Y Glädjen av Inger Alfvén.

På musikscenen vann Ted Gärdestad den svenska melodifestivalen med Satellit, Ebba Grön släppte sin första skiva We’re only in it for the drugs, The Clash släppte den klassiska skivan London Calling och SVT visade för första gången Allsång på Skansen.

Andra saker som hände under året var att Ayatolla Khomeini tog makten i Iran, SVT lanserade text-tv, barnaga förbjöds, homosexualitet klassades inte längre som en psykisk sjukdom, Margret Thacher blir premiärminister i Storbritannien. Moder Teresa får Nobels fredspris och det var en kärnkraftsolycka i Harrisburg. 

Låt mig ta din hand

Natten före valborgsmässoafton faller en kvinna från den elfte våningen i ett hus i Stockholmsförorten Jakobsberg, kvinnan heter Charlie Eriksson och har levt ett liv med kantat av kaos och droger. Polisen avskriver det som ett självmord, men det tror inte figuren som kallas för Riddarn, han som vandrar runt på Jakobbergs gator och som hävdar att Olof Palme lever, och som såg Charlie den natten. Charlies lillasyster Helene har lämnat förorten bakom sig och har även tagit avstånd från sin struliga syster och sin alkoholiserade pappa. När Helene tar reda på systerns saker så upptäcker hon att systern sökt efter deras mamma som försvann spårlöst när flickorna var små. Spåren leder till Argentina och det fruktansvärda som hände under militärregimen på 1970-talet. Utan att veta om det har Charlie kommit farliga hemligheter på spåren, hemligheter som en del inte vill ska komma upp till ytan och som de är beredd att döda för.

Låt mig ta din hand är Tove Alsterdals tredje fristående deckare och jag upptäckte henne med den förra boken I tystnaden begravd, som är en stark historia om de som sökte lyckan i Stalins Sovjet. Här är det militärregimen i Argentina och dess vidrigheter som är en del i denna thriller om mörka familjehemligheter, passion, svek och hemska brott. Tove Alsterdal är oerhört skicklig på det hon gör med att bygga upp en spännande thriller som håller hela vägen och som är svår att lägga ifrån sig. Dessutom så har hon ett bra språk som flyter på bra och som drar in en i berättelsen. Det här är troligtvis årets bästa deckare, trots att det är några månader kvar av året, och kanske en av årets bästa böcker.

Lind & Co skickade boken

Äntligen är den här

Jag har verkligen längtat efter att få läsa den tredje delen i Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj, och nu är den äntligen här. Jag skyndade mig att beställa den så fort den fanns tillgänglig hos Adlibris och efter att ha haft konstant uppsikt över telefonen under några timmar idag så kom äntligen smset om att den fanns att hämta ut och jag skyndade mig iväg till affären.

Bokbloggsjerka 29 augusti – 1 september

Äntligen är bokbloggsjerkan tillbaka efter sitt sommaruppehåll (även om jag personligen inte tänker medge att det är höst förrän på måndag då min semester är slut). Den första frågan handlar föga förvånande om sommarens läsning.

Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Den här sommaren har jag ägnat mig åt en blandad läsning där jag läst både tjocka böcker, som Den hemliga historien (Donna Tartt), och tunna böcker, som Pojken i randig pyjamas (John Boyne). Jag har läst lättsamma böcker, som Bridget Jones - Mad about the boy (Helen Fielding), och tyngre böcker, som Knud, den store (Hanne-Vibeke Holst). I detta för mig ovanligt deckarlösa år så drog jag till med tre deckare på rad, Medan mörkret faller (Anna Lihammer), Den fallande detektiven (Christoffer Carlsson) och Abattoir Blues (Peter Robinson). Sedan så har jag även hunnit läsa några böcker som varit väldigt bra som Stål (Silva Avallone), Stoner (John Williams) och Till flickorna i sjön (Elin Olofsson). 

Semester

Vad gör man på sin semester om man är en historieintresserad boknörd?

Man kan gå längs en strandpromenad och önska att vädret var lite mer lämpat för utomhusläsning

Man kan besöka en klosterkyrka, i det här fallet ligger den i Vadstena

där både drottning Filippa

och den galne hertig Magnus är begravda

Man kan även besöka klostermuseet som ligger i Bjälboättens gamla sommarpalats från mitten av 1200-talet och som senare gjordes om till nunnekloster

Där kan man bland annat se hur nunnorna hade det i sina celler när det begav sig

Man kan även ta en tur ner till Gränna för att gå på Andrée-museet och bland annat titta på Nils Strindbergs trasiga långkalsonger. Annars så tyckte jag att den största behållningen med museet var att få se sakerna i verkligheten eftersom jag redan läst på så pass mycket om den misslyckade expeditionen.

Jag hann även med ett besök till Alvastra klosterruin i väntan på att 

det skulle bli dags för en guidning i Ellen Keys vackra hem Strand.

Sedan for jag till Sigtuna Litteraturfestival

Digital bokcirkel

Förra hösten så började lokaltidningen ÖP med bokcirklar där aktuella böcker diskuteras på en chatt på deras hemsida under några onsdagar (lite olika många beroende på bokens tjocklek) och det hela avslutas med en träff med författaren på biblioteket. Idag onsdag är det dags för höstens första cirkel om Elin Olofssons sprillans nya roman Till flickorna i sjön (här kan man läsa om vad jag tyckte om den) och vill man vara med på chatten kan man gå in här klockan 20,00. Själv ser jag fram emot att få lyssna på Elin när hon kommer till biblioteket 15 september.

Knud, den store: en roman om min far

När Knud Holst Andersen föds 1936 så är det in i en fattig lantbrukarfamilj i danska Vendsyssel som föds in i och starten på livet blir inte den bästa då föräldrarna i någon slags förlamande rädsla för vad som skulle komma inte har förberett ens den minsta linnetrasa inför sonens ankomst. Det dröjer inte länge förrän Knud skiljer sig från resten av familjen med det att han är mer intresserad av att rita och läsa än att arbeta på gården och genom sitt läshuvud får han chansen att läsa vidare på realskolan och gymnasiet. När Knud är i slutet och tonåren och börjar ta steget in i vuxenvärlden så är det en ung man med stora författardrömmar som vi möter, men det är också en ung man som är känslomässigt tafatt och som drömmer om den stora kärleken som ska förlösa honom som författare. När han senare möter kärleken och bildar familj så har han svårt att förhålla sig till dem, bland annat för att de stör hans skrivande. Knud lyckas slå igenom som poet och blir en av Danmarks viktigaste författare under 1960-talet. Det är även början till hans nedgång då depressioner och en känsla av att inte höra hemma i de finare litterära kretsarna gör att han steg för steg närmar sig avgrunden (bland annat genom att hela tiden dra på sig stora krediter).

Den som har skrivit boken, Knud, den store: en roman om min far, är hans äldsta dotter Hanne-Vibeke Holst, som även är en av mina favoritförfattare. Även om jag hyser en stor beundran för Hanne-Vibeke Holsts författarskap så kändes det som att skulle kunna bli lite märkligt när hon skriver om sin pappa och måste förhålla sig till sig själv. Men jag tycker att hon lyckades bra med boken och då den är skriven helt från pappans perspektiv så är barnen placerade lite i periferin, vilket jag får en känsla av det var så han förhöll sig till dem, medan frun Kristen tar en större plats i hans liv. Det är en stark berättelse om en man som kommer från ingenting och som lyckas förverkliga sina drömmar, även om de inte för med sig den förväntade lyckan, men som ändå lyckas sätta käppar hjulen för sig själv och som får se sig ifrånsprungen av tiden.

Bonniers skickade boken

Tre på tre

Det börjar dra ihop sig för årets roligaste utmaning, Pocketlovers Tre på tre, som jag är med på för tredje året. Tre böcker på tre månader är en alldeles lagom utmaning för mig. Efter att ha kört på deckare de två tidigare åren så tänker jag nu ta mig an tre historiska kvinnoskildringar;

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Pottungen av Anna Laestadius Larsson
Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl

Tematrio - Långbetitlad

Den här gången har Lyran ett lite annorlunda tema på veckans tematrio, nämligen långbetitlade böcker

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer är boktitel som är av det längre slaget och som inte är helt lätt att säga några gånger efter varandra. Dessutom så tyckte jag att boken var riktigt bra och charmig.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl är en bok som jag är sugen på att läsa, särskilt sedan jag besökte Ellen Keys Strand på semestern.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller är ännu en utmärkt bok med en titel av det längre slaget. När Müller tilldelades nobelpriset i litteratur så rekommenderade Peter Englund just den här boken som en bra ingång till hennes författarskap 

Sigtuna Litteraturfestival

I helgen som var besökte jag Sigtuna Litteraturfestival som avslutning på min veckolånga semesterresa (så här när de flesta börjar prata om hösten och vädret lämnat en del övrigt att önska). Det var mitt första besök på festivalen och det kan mycket väl tänkas att det inte är mitt sista. När jag på förhand suttit och läst programmet för att försöka få ut så mycket som möjligt av de två dagarna så har jag konstaterat att det vore bra om man kan vara på flera ställen samtidigt samt att lunch är överflödigt. Det blev två väldigt trevliga dagar med en rundvandring i Sigtuna (inklusive en rejäl regnskur), flera intressanta författarsamtal, en mycket god och trevlig middag med delar av Breakfast Book Club och en bokfrukost med Majgull Axelsson om hennes brillianta roman Jag heter inte Miriam. Det akutaste behovet av att vilja vara på två platser samtidigt löste sig genom att den ena programpunkten filmades och finns att se i efterhand på nätet.

Richard Ford fyllde hela Mariakyrkan på lördagen

Erlend Loe var roligt och intressant att lyssna på både under den nordiska författarpanelen och under sin egen programpunkt

I väntan på Majgull Axelsson

Så klart var vi tvungna att ta en gruppbild med Majgull

I Sigtuna finns det även en bokkiosk

och mysiga fiket Tant Brun med bordsservering

Hemma igen

Jag har nu kommit hem efter att ha varit på resande fot under en veckas tid och när jag kom hem så hade det kommit två sprillans nya böcker med posten under min frånvaro, Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist och Pottungen av Anna Laestadius Larsson. Som tur var lyckades jag hålla mig från att köpa på mig böcker under besöket på Sigtuna Litteraturfestival.

Till flickorna i sjön

I samband med att Helena får sparken från sitt jobb på kommunhuset så blir hon lämnad av sin sambo och får göra en omstart i livet i en ny lägenhet. För att försörja sig så börjar Helena jobba som städare på sjukhuset och en dag ligger hennes kusin Blåpojken i en sjukhussäng och väcker en del minnen till liv. Dessutom så börjar hennes mamma ringa efter att de inte haft särskilt mycket kontakt sedan mamman lämnade familjen och flyttade till Island. Det finns även en händelse från ungdomen som präglat Helenas liv och när hon skrev om det i en diktsamling så vände sig hembygden Gärningsberg mot henne.

Till flickorna i sjön är Elin Olofssons andra bok, debuten Då tänker jag på Sigrid kom ifjol, och jag tycker att det tagits ytterligare ett steg mot ett väldigt lovande och intressant författarskap. Det här är en väldigt bra bok med ett språk och ett driv som gör att den griper tag och är svår att lägga ifrån sig innan man kommit till sista sidan. Det är också en berättelse om att växa upp på en liten ort där alla känner alla och man sluter upp bakom de egna, och om att försöka göra en omstart av livet i stan efter att ha varit utsatt för ett trauma. Sedan så blir det en extra plus i kanten eftersom det hela utspelar sig i mina hemtrakter i Jämtland (även om min uppväxtort Krokom bara får vara med som byn där man svänger av från E14). Innan boken kom så hade jag hunnit skapa ganska högt uppskruvade förväntningar och till min glädje så infriades de och mer därtill.  

Wahlström & Widstrand skickade boken

Den fallande detektiven

Under natten till lucia hittas forskaren Thomas Heber mördad i en gränd i Stockholm. Den som börjar utreda fallet är Leo Junker tillsammans med Gabriel Birck, men det dröjer inte längre förrän utredning tas över av säkerhetspolisen. Det finns inte mycket att gå på förutom Hebers anteckningar, som är kryptiska och som indikerar att det finns någon mer som är utsatt för fara. Parallellt finns det en historia som tar sin början femton år tidigare på en fest i Hagsätra, där två killar har tröjor med samma band på.

Den fallande detektiven är Christoffer Carlssons andra bok om den lite annorlunda polisen Leo Junker. Den första boken, Den osynlige mannen från Salem, utsågs till årets bästa svenska kriminalroman 2013 (här kan man läsa vad jag tyckte om den). Jag tycker att Christoffer Carlsson är en av de bästa svenska deckarförfattarna som kommit fram de senaste åren och jag gillar att skapat en polis som inte är en i mängden. Dessutom så har han ett väldigt trevlig språk som är lättläst utan att vara banalt. Själva historien lyckas även säga något om dagens samhälle och de både vänster- och högerextrema rörelser som finns, även om det kanske spårar ur lite mot slutet (men det är mer regel än undantag i deckargenren). Slutligen vill jag ge ett plus i kanten till blinkningarna åt Sjöwall/Wahlöös och Leif GW Perssons böcker som dyker upp lite här och var i texten.

Piratförlaget skickade boken

Norska klokheter

Under mina utflykter till Norge i början av semestern så stötte jag på några skyltfönster till en bokaffär i Stjørdal som innehöll lite bokliga klokheter

Systerland

Enäggstvillingarna Kate och Vi föds båda med en synsk förmåga, men de hanterar den på olika sätt. När Vi verkligen omfamnar förmågan och försörjer sig som medium, så gör Kate allt hon kan för att den ska försvinna. Hon har blivit en rekorderlig hemmafru och har till och med bytt namn för att inte förknippas med sin bohemiska syster. En dag får Vi en föraning om att en stor jordbävning kommer att drabba deras hemstad St Louis i Missouri om några veckor. Den här gången har Kate svårt att ignorera systerns förutsägelse eftersom hon vet att den stämmer. Frågan är hur hon ska kunna skydda sin familj och varna andra utan att de får reda på hennes hemlighet.

Systerland är Curtis Sittenfelds fjärde roman och även om jag tyckt om alla hennes romaner, så tycker jag nog att hon bara blir allt bättre. Det är här en tät skriven berättelse om vänskap, svek, lojalitet, systerskap och familjeband. Det blir även ett element av spänning när dagen för jordbävningen närmar sig. Det är en riktigt bra bok som jag verkligen kan rekommendera.

Wahlström & Widstrand skickade boken

En liten semesterrapport

Årets sena semester verkar än så länge lovande, så här på semesterns femte dag känns det som att jag redan varit ledig i en evighet. Kan bero på att jag hunnit med två dagsutflykter till Norge. Den första bjöd på sol, läsning i skuggan och bad i havet...

...och promenerade på fjäran när det blev ebb

Den andra turen gick till ett norsk koncentrationsläger som tyskar drev under andra världskriget. Cirka 2-300 människor avrättades i skogen och en del av de kända gravarna är markerade med små pyramider. Det är lätt att glömma att det pågick inte så långt i från oss.

Jag har så klart även hunnit ta det lugnt i släktens lilla stuga och läst en del. Även om det känns som att jag varit ledig länge, så är det skönt att det är två och en halv vecka kvar av semestern.

Abattoir Blues

När DCI Alan Banks kommer tillbaka efter att ha tillbringat en helg i Italien med sin unga flickvän så har avdelningen två fall på sitt bord, ett handlar om en dyrbar traktor som stulits från en bonde och det andra rör en blodpöl som hittats i en övergiven flyghangar från andra världskriget. När polisen försöker komma i kontakt med två unga män som kanske vet något om traktorstölden så har båda försvunnit och den enas husvagn bränts ner, något som gör att Banks och hans kollegor intensifierar sökandet efter dem. När det görs en makaber upptäckt i samband med en bilolycka så tar utredningen en ny inriktning där de två fallen förs allt närmare varandra.

Abattoir Blues är den tjugoandra boken om DCI Alan Banks och hans kollegor vid polisen i Eastvale. Det är också den tjugoandra boken som jag läser om DCI Alan Banks, vilket gör att mycket känns välbekant. En av anledningarna till att jag är så förtjust i Peter Robinsons deckare är att han precis som jag verkar tycka att det räcker gott och väl med ett mordoffer per deckare, även om det den här gången spårar ur lite väl mycket mot slutet. Det lite ovanliga den här gången är att mordoffret inte dyker upp för än en bra bit in i boken, annars så brukar de kunna dyka upp på första sidan. En rolig sak är att det dykt upp en ung polis, Doug Wilson, som är så pass lik Harry Potter att det skämtas ganska friskt om det.

Semester!

Så här lite senare än alla andra så har det äntligen blivit dags för mig att gå på semester. Semestern inleds med några dagar i stugan och en planerad tur över gränsen till Norge för att bada i havet. Som tur är så har det den senaste veckan trillat in några recensionsböcker så jag behöver inte oroa mig för att inte ha något att läsa.

Revolutionens barn

Nu i augusti så släpps den tjugoförsta delen i Peter Robinsons deckarserie om DCI Alan Banks i Eastvale, Revolutionens barn (Children of the revolution). Det är en riktigt bra deckare som jag verkligen rekommenderar, läs vad jag tyckte om den här. Den rekommenderas särskilt för dem som i likhet med mig tycker att deckare generellt sett innehåller för många lik (ett lik per bok räcker).

Deckarstimm

Vanligtvis så brukar jag läsa en del deckare, ifjol blev det hela 25 stycken. Det vanliga brukar vara att det blir ungefär en i månaden i snitt. I år har det blivit lite annorlunda. Jag läste en deckare i januari, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson, men sedan har det varit väldigt tunt på deckarfronten fram till nu. Som kompensation så har jag nu läst tre deckare i rad, alla bra och läsvärda dessutom (det är inte alla deckare som håller hela vägen). Jag kan rekommendera både När mörkret faller av Anna Lihammer, Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson och Abbatoir Blues av Peter Robinson (bok 22 om DCI Banks). Nu kommer jag dock att återgå till att läsa romaner ett tag igen.

Medan mörkret faller

Året är 1934 och mörkret håller på att falla över Europa, nazisterna har tagit makten i Tyskland och många intellektuella har lämnat landet. I Sverige har det precis gått igenom en lag om tvångssterilisering av så kallade sinnesslöa. I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker brutalt mördad på Anatomiska Institutet, en akademiker som även är en av landets ledande rasbiologer. Den som blir satt att lösa mordet är den egensinnige kommissarien Carl Hell vid Stadspolisen i Stockholm och till sin hjälp har han polissystern Maria Gustavsson.

Innan DN presenterade Medan mörkret faller som en av sommarens e-böcker som prenumeranter kan ladda ner så hade jag inte hört talas om boken. När jag läste om den så tyckte jag att den lät intressant och nu när jag läst den så tycker jag att det är en av de bästa deckarna som jag läst på väldigt länge. Jag har läst några historiska deckare genom åren och jag tycker att Anna Lihammer varit den som varit bäst på att väcka liv i gamla miljöer och skapa en känsla för hur det var. Det är en välskriven berättelse med en bra konstruerad mordgåta som inte spårar ur allt för mycket, även om boken inleds med ett brutalt mord berättat ut mordoffrets perspektiv. Det är helt klart en mycket lovande debut och det verkar som att det kommer fler böcker om Carl Hell och Maria Gustavsson i framöver, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 

Boken finns att ladda ner hos DN till den 5 augusti