Som pesten

Läkaren Karoline Branner har flyttat till Geneve för att börja jobba med pandemibekämpning för WHO. På jobbet möter hon ett motstånd i den politiska organisationen som hon inte hade väntat sig och när det börjar komma tecken på att en ny influensaepidemi är på väg att sprida sig har hon svårt att få gehör för sina farhågor. Hemma börjar hennes man bli allt mer rastlös och börjar söka spänning i tillvaron.

Som pesten är den senaste romanen från en av mina favoritförfattare Hanne-Vibeke Holst som jag valde att inte läsa i när den kom i höstas eftersom jag tänkte att en e-bok på 850 sidor är bra att ta med på Kubaresan. Holst har återigen levererat en väldigt bra och tänkvärd roman som handlar om samtiden, den här gången på ett skrämmande sätt då det känns som att en pandemi som den i boken mycket väl kan komma på sikt. Det handlar också om hur kvinnor förväntas ha huvudansvaret för familjen och är den som skolan ringer till även när det är mannen som är hemma. Som pesten är verkligen en roman som är värd att läsa och som väcker många tankar och som det finns mycket att diskutera kring. En bieffekt blev även att jag tvättade händerna mer noga än annars. Plus att jag tänkte på boken när jag på flyget hem satt bredvid en hostande man eftersom det är så smittan kan spridas snabbt över jorden.

Knud, den store: en roman om min far

När Knud Holst Andersen föds 1936 så är det in i en fattig lantbrukarfamilj i danska Vendsyssel som föds in i och starten på livet blir inte den bästa då föräldrarna i någon slags förlamande rädsla för vad som skulle komma inte har förberett ens den minsta linnetrasa inför sonens ankomst. Det dröjer inte länge förrän Knud skiljer sig från resten av familjen med det att han är mer intresserad av att rita och läsa än att arbeta på gården och genom sitt läshuvud får han chansen att läsa vidare på realskolan och gymnasiet. När Knud är i slutet och tonåren och börjar ta steget in i vuxenvärlden så är det en ung man med stora författardrömmar som vi möter, men det är också en ung man som är känslomässigt tafatt och som drömmer om den stora kärleken som ska förlösa honom som författare. När han senare möter kärleken och bildar familj så har han svårt att förhålla sig till dem, bland annat för att de stör hans skrivande. Knud lyckas slå igenom som poet och blir en av Danmarks viktigaste författare under 1960-talet. Det är även början till hans nedgång då depressioner och en känsla av att inte höra hemma i de finare litterära kretsarna gör att han steg för steg närmar sig avgrunden (bland annat genom att hela tiden dra på sig stora krediter).

Den som har skrivit boken, Knud, den store: en roman om min far, är hans äldsta dotter Hanne-Vibeke Holst, som även är en av mina favoritförfattare. Även om jag hyser en stor beundran för Hanne-Vibeke Holsts författarskap så kändes det som att skulle kunna bli lite märkligt när hon skriver om sin pappa och måste förhålla sig till sig själv. Men jag tycker att hon lyckades bra med boken och då den är skriven helt från pappans perspektiv så är barnen placerade lite i periferin, vilket jag får en känsla av det var så han förhöll sig till dem, medan frun Kristen tar en större plats i hans liv. Det är en stark berättelse om en man som kommer från ingenting och som lyckas förverkliga sina drömmar, även om de inte för med sig den förväntade lyckan, men som ändå lyckas sätta käppar hjulen för sig själv och som får se sig ifrånsprungen av tiden.

Bonniers skickade boken

Tematrio - Nobelpriset 2013

På torsdag är det dags för Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att avslöja att vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Så här i nobeltider ställer Lyran följande fråga i veckans tematrio;

Vem får Nobelpriset 2013?

 

Eftersom jag vägrar tro att det är så många fler män än kvinnor som är kvalificerade för Nobelpriset, så hoppas jag verkligen att det blir en kvinna i år. Annars så har jag inte funderat så mycket på vem som kan tänkas bli årets pristagare, vilket gör att mina kandidater bör ha väldigt höga odds.

Peter Høeg – ja, jag vet att jag i förra stycket skrev att det är dags för en kvinna att få priset, men jag kan ändå inte utelämna min gamla favorit, dansken Peter Høeg, även om hans senaste böcker inte varit hans bästa.

Joyce Carol Oates – är med i diskussionen varje år och jag skulle bli oerhört glad om hon fick priset. Tyvärr så ligger det nog tyvärr Oates i fatet att hon är så oerhört produktiv och har en varierande kvalitet på böckerna. I sina bästa stunder är Oates helt klart en värdig kandidat.

Hanne-Vibeke Holst – en väldigt otrolig kandidat (men den bästa jag kunde komma på just nu), men ändå en fantastisk författare och berättare.

Förlåtelsen

Ibland när jag läser en ny författare så uppstår en slags kärlek vid första kapitlet och det inleds en lång relation där jag läser alla böcker jag kan komma över (på de språk jag förstår). Den danska författaren Hanne-Vibeke Holst är en sådan författare. Det var sommaren 2007 då jag efter tips från mamma började läsa Holsts trilogi om journalisten Therese Skårup (Thereses tillstånd, Det verkliga livet och En lycklig kvinna) och fastnade för de välskrivna böckerna med ett feministiskt perspektiv. Senare under året läste jag med lika stor glädje Kronprinsessan och Kungamordet, de två första delarna i den politiska trilogin som avslutades 2009 med Drottningoffret.

Förlåtelsen handlar om den framgångsrike operachefen Helena Tholstrup som ska få ett ärofyllt demokratipris för att ha haft modet att sätta upp en opera som hade kunnat leda till en kris i Tyskland av samma sort som Muhammed-teckningarna orsakade i Danmark. Till prisutdelningen kommer dottern Sophie, som Helena har en ansträngd relation till, och med sig har Sophie sin nye pojkvän Khalil. Helena skäms över de motstridiga känslor hon får när hon upptäcker att dottern har en muslimsk pojkvän. Allt går bra tills det att Khalil tar mor och dotter som gisslan på Helenas kontor och hotar med att spränga operan i luften med en bomb. Samtidigt flyttas vi tillbaka andra världskrigets Danmark där en släktkrönika full av hemligheten tar sin början.

Som vanligt när det gäller Hanne-Vibeke Holst så är Förlåtelsen en bra och välskriven bok med en stark kvinna i centrum. Holst har själv sagt att hon från början ville att romanen skulle utspela sig i operavärlden och eftersom berättelsen krävde en kvinna med makt så fick det bli en operachef som huvudperson. Förlåtelsen är en av årets bästa böcker och både det som händer i nutid och dåtid är lika fängslande och alla trådarna vävs ihop på ett bra sätt.