Framtidens
arab är en
självbiografisk serieroman, där tre av de fyra delarna finns på svenska, om den
fransk-syriske serietecknaren Riad Sattoufs uppväxt i Mellanöstern. De tre böckerna
som finns på svenska och som har läst sträcker sig över åren 1978-1987. Sattouf
föddes i Frankrike med en fransk mamma och en syrisk pappa och växte upp i Khadaffis
Libyen och Hafez al-Assads Syrien. Som barn i Mellanöstern stack Sattouf ut med
sitt blonda hår. För mig ger det en liten extra dimension att det bra skiljer
ett år mellan mig och Sattouf och att vi har växt upp i så olika miljöer. Efter
ett par år i Libyen flyttar får pappa Abdel en tjänst på ett universitet i
Syrien och familjen flyttar dit och bosätter i pappans hemby utanför Homs. Det
är där Riad börjar skolan, och pedagogiken i Syrien skiljer sig minst sagt från
den västerländska, det verkar finnas ett fokus på att lära sig sjunga nationalsången,
lära sig surur ur koranen utantill och slå eleverna när de gör fel.
Det
är inte bara en berättelse om en annorlunda uppväxt utan även en berättelse om
en pappas önskan att sonen ska bli en modern och välutbildad arab, även om han
blivit desillusionerad hur saker utvecklas. Pappan slits mellan att han vill
uppfostra sina barn utan alla muslimska riter och hur hans familj ser på de
gamla traditionerna. Mamma Clementine vill helst av allt bo i den lilla byn med
alla strömavbrott, bristen på varor och dålig standard och i ett land där hon
inte förstår språket. Får hon inte flytta tillbaka till Frankrike, försöker hon
övertala mannen att de i alla fall ska flytta till en större stad som Homs,
Aleppo eller Damaskus.
Det
har varit väldigt intressant att läsa de här tre delarna och det känns
verkligen som att jag har lärt mig något nytt och fått en annan förståelse för
en del av världen som jag inte vet så mycket om. Jag hoppas verkligen att den
fjärde delen kommer på svenska snart så att jag kan fortsätta följa Riads uppväxt.