Nässlorna blomma

Efter en rekommendation från mamma så läste jag i veckan Harry Martinsons Nässlorna blomma, vilket är den första boken som jag läser av honom. Tidigare har jag bara läst böcker av hans första hustru Moa Martinson, och till och med skrivit en B-uppsats utifrån hennes trilogi om Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor). Uppstatsens frågeställningen har jag dock glömt bort.

Nässlorna blomma är en barndomsskildring från det fattiga Sverige i början av 1900-talet, där författarens alter ego Martin efter att tidigt blivit föräldralös (pappan dog i lungsot och mamman lämnade de sex barnen och for till Amerika) såldes på auktion som sockenbarn. Att säljas på auktion innebar att man hamnade hos den som ville ha den lägsta ersättningen för att ta hand om och uppfostra barnen, vilket inte kan ha varit för barnens bästa. I livet det hårda livet som Martin får utstå med arbete och misshandel så blir skolan den stora ljuspunkten och tillflyktsorten, det är där som även ett sockenbarn kan vara kung över tje-ljuden.

Det här är en väldigt bra bok med ett underbart språk och som berättar hur livet kunde vara för bara hundra år sedan. Det är också fascinerande att Harry Martinson inte knäcktes av uppväxten och blev en framstående författare, medlem av Svenska Akademien och Nobelpristagare i litteratur (även om det blev kritiserat då både han och Eyvind Johnson var ledamöter i Akademien och i princip gav priset till sig själva). Precis som när jag nyligen läste Elin Wägners Norrtullsligan så lämnas jag med känslan att jag vill läsa fler böcker av Martinson.

Påsktradition

Sedan jag i början av 2000-talet upptäckte Jesus Christ Superstar av Sir Andrew Lloyd Webber och Sir Tim Rice, så har det blivit något av en påsktradition för mig att se filmatiseringen från år 2000 med Glenn Carter som Jesus och Jérôme Pardon som Judas. Så även denna påsk, även om jag vid det här laget kan den utantill (för säkerhets skull så har jag den även på CD).

 

Nu blir det däremot god mat och dryck (vitt vin i mitt fall) med familjen. Påskharen har dessutom varit här och lämnat av icke-ätbara påskägg till systerdottern A 3,5 och hennes lillasyster L 4 veckor.

Bokbloggsjerka 29 mars – 1 april

I dag är det långfredag och veckans bokbloggsjerka har ett påsktema

Vad ska du göra i påsk?

Den här påsken kommer att gå avslappningens tecken med god mat, förhoppningsvis en hel del läsning och kanske även något träningspass. I morgon kommer familjen hit och äter en enklare påskmiddag. Idag på långfredagen så vill jag inte ha det alltför roligt så jag tänker ta tag i lite välbehövlig städning (inte för att jag är troende, utan tycker om tanken med att ha lite tråkigt en dag om året).

Jenny

Egentligen så har jag varit sugen på att läsa Sigrid Undsets böcker om Kristin Lavransdotter, men inte lyckats komma till skott, visserligen har jag inte ansträngt mig så hårt för att hitta något fräsch exemplar, men nu blev genombrottsromanen Jenny från 1911 den första boken som jag läser av Undset.

 

Vi lär känna konstnärinnan Jenny Winge genom kandidat Helge Gram som tar oss in i berättelsen när han under en vandring genom Rom stiftar bekantskap med Jenny och hennes väninna Fransiska. Jenny har lyckats som konstnär, men när det gäller kärleken så har hon inte lyckats lika bra och säger att hon vid tjugoåttaårsålder aldrig varit kär. Jenny inleder en relation med Helge Gram och de förlovar sig, men när de återvänt till Kristiania så slås förlovningen upp. Istället så inleder Jenny en relation med Helge Grams far Gert och föder så småningom hans barn, en son som dör kort efter födseln. Det hela slutar tragiskt, vilket jag anade ganska tidigt.

 

Jag lyssnade på Jenny som ljudbok, vilket visade sig inte vara det bästa sättet för mig att ta till mig boken. Det kändes som att uppläsaren malde på utan att det hände särskilt mycket, vilket den här gången inte gick så bra ihop med arbetet (det blir lätt många avbrott). Annars så är det inga större fel på boken, språket känns fortfarande fräscht. En sak som är värd att komma ihåg är att bokens Jenny var en föregångskvinna som bröt mot de normer som fanns för kvinnor i början av 1900-talet.

Harry Hole den återuppståndne

Så här i påsktider då vi firar Jesu död och återuppståndelse så är det passande att jag nås av nyheten att det kommer en tionde deckare med Harry Hole i juni. När jag läste den förra boken, Gengångare, så var jag övertygad om att det var den sista boken med Harrly Hole eftersom jag upplevde att han var tämligen död när jag kom till den sista sidan. Det ska bli spännande att se hur Jo Nesbø tänker väcka Harry till liv igen.

Boken heter Polis och kommer ut 12 juni (hade den kommit en vecka tidigare hade den varit en starkt kandidat till att få följa med mig till Kroatien). Tydligen kommer den att släppas samtidigt i Sverige, Norge och Danmark.

Tematrio - Påskdeckare

Den här veckans tematrio hos Lyran har påsktema och frågan lyder; Berätta om tre favoritdeckare!
Det blev lättare sagt än gjort upptäckte jag tämligen omgående när jag började med att lista mina favoritdeckarförfattare och de blev tio stycken (listan hade blivit dubbelt så lång om jag tagit med alla som skriver okej deckare). När jag började fundera på vilka som skrivit böcker som står ut som extra bra så kom jag fram till följande trio;

Vass egg av Gillian Flynn - en otroligt bra och spännande deckare som är välskriven och där intrigen håller hela vägen (vilket inte alltid är fallet med deckare). Jag tycker att Flynns debut Vass egg är strået vassare än Mörka platser.

Då blev du tyst av Christa von Bernuth - en tysk deckare som utspelar sig i München, där det dyker upp mordoffer som fått ett ord inristat på kroppen och polisen upptäcker att orden bildar en ännu ickeavslutad mening. Spännande och välskrivet med en välkonstruerad gåta.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson - den enligt mig bästa boken av en av landets absolut bästa deckatförfattare. Två unga personer mördas när de dyker på ett plan i Vittangijärvi och tjejen leder Rebecka Martinsson genom utredningen, ett grepp som hade kunnat misslyckats men som Åsa Larsson lyckas med. Det blir inte sämre av att det är norrländsk vinter i boken.

Semesterplaner

Efter att ha ägnat för mycket tid åt att fundera över mina semesterplaner för sommaren, så slutade det med att jag valde att bege mig ut på okänd mark. Jag bokade mitt livs första charterresa, vilket även blir min första solresa, och premiärdestinationen blir till Markarska Rivieran i Kroatien. Det blir en veckas sol, bad, läsning och kultur i juni, innan högsäsongen drar igång och temperaturen blir allt för hög. Jag har varit ute och rest en del på egen hand tidigare, men det här blir första gången som jag testar charter. Tidigare har jag bland annat varit i Sydamerika med Rosa Bussarna, Peking (impuls, bokade via nätet och for), Berlin, St Petersburg (visserligen en gruppresa), Schweiz och Dublin, men det här är första gången som det kommer att troligtvis bli mer slappande än upplevelser. Kommer det innebära att hela semestern kommer att tillbringas på en strand med näsan i en bok? Nej, några museer och katedraler ska jag försöka besöka för att få min kulturella dos. Det är 76 dagar kvar till avresan och jag har redan börjat fundera över hur många och vilka böcker som jag ska packa för en veckas semester.

Alla monster måste dö

Att Nordkorea är ett märkligt land styrt av excentriska ledare är ingen nyhet, men när jag läser Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok Alla monster måste dö så börjar jag inse att det är ett ännu märkligare land än jag kunde tänka mig. Att läsa om Nordkorea är som att läsa om ett påhittat land i science fictionbok, eller som om George Orwells 1984 blivit verklig. Jag kan inte tänka mig att något annat länd tvingar sina medborgare att ha högtalare hemma som inte går att stänga av och som sänder ut meddelanden som prisar den helige ledaren.

 

Då de ledande i Nordkorea inte visste hur de skulle gå tillväga när den helige ledaren Kim Il-Sung dog i början av 1990-talet så beslöt man sig helt enkelt att han fick vara kvar som president för alltid medan sonen Kim Jung-Il tog över det praktiska styret. Det är också ett land där de högsta ledarna lever i överflöd medan folket svälter, där det krävs väldigt lite för att hamna i fångläger, som inte drar sig för att kidnappa människor (som den Sydkoreanska filmstjärnan Madame Choi), som gör kopior som är bättre än originalen (inklusive amerikanska dollarsedlar) och som ordnar stora skådespel, som en utländsk besökare som satt på ett hotell med utsikt över en tunnelbanestation och som upptäckte att det var samma människor som hela tiden kom upp fast i olika kläder. Det finns även frågan om den koreanska halvön delas av en 248 kilometer lång och fem till åtta meter hög mur eller inte. Nordkorea säger att Sydkorea och USA byggde den i slutet av 1970-talet för att kunna invadera landet. Sydkorea och USA säger att den inte finns. Det verkar inte finnas några foton som bevisar dess existens och alla turistgrupper verkar anlända samtidigt som kvällsdimman.

 

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman besökte Nordkorea genom en gruppresa, det enda sättet att komma in i landet. Med på resan är en udda samling människor med bland annat en svensk stridspilot, en gigantisk schweizare, en rysk kemist som samlar på vattenprov, chockturister och en ung nordkoreaexpert. Upplevelserna från resan varvas med en översikt över Nordkoreas historia, hur samhället fungerar och Madame Chois historia, hon blev kidnappad och tillbringade åtta år i landet innan hon lyckades fly. Alla delar skapar en helhet som är bra, fascinerande och läsvärd. Det läskiga är att denna märkliga och lätt paranoida nation har kärnvapen.

Bokbloggsjerka 22 – 25 mars

Det är fredag, solen skiner, kölden biter och efter ett par veckors uppehåll så har det äntligen blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Det känns som att det är ganska sällan som jag läser och inte tycker om hyllade böcker, det är nog vanligare att jag bär hem dem från biblioteket, bläddrar lite i dem och bär tillbaka dem olästa. Visserligen läste jag Jag är Zlatan förra året och tyckte inte att den var speciellt bra, vilket högst troligt beror på att mitt intresse för fotboll och Zlatan är tämligen obefintligt medan min beundran för David Lagercrantz är betydligt större. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann lyssnade jag på efter att ha hört att den skulle vara så bra och rolig, men den enda anledningen till att jag tog mig igenom boken var att jag hade den som ljudbok så att den kunde mala på medan jag jobbade.

När det gäller klassiker så finns det en hel rad med böcker som ska vara så bra, men som jag inte tar mig igenom eller blir uttråkad av, som t ex Dostojevskijs Brott och straff (kom 130 sidor), Cora Sandels trilogi om Alberte (läst del ett och två utan större engagemang och jag upp på del tre), Jane Austens Emma (tog många försök och en dos envishet för mig att ta mig igenom ljudboken) och det finns ett gäng böcker av systrarna Brontë i bokhyllan som jag inte tar mig igenom, även om Jane Eyre och Svindlande höjder blivit lästa.

TemaTorsdag #7: Utsidan som räknas

Den här veckans TemaTorsdag hos Bokmärkt handlar om bokomslag;

Bokomslag tycks betyda mycket bland oss bokälskare. Det händer ibland att jag väljer böcker främst på grund av dess omslag, lite oftare än vad jag önska att jag gjorde. Veckans TemaTorsdag blir till att dela med sig fyra av de böcker du har i bokhyllan som du främst valt på grund av dess omslag. Om du är en av de som inte brukar välja böcker efter deras omslag får du gärna visa upp fyra av de finaste bokomslagen i din bokhylla.

Eftersom jag köper relativt få böcker med tanke på hur mycket jag läser och när jag köper böcker så brukar inte omslagen vara avgörande, även om det kan bidra till att väcka min uppmärksamhet.

Emma av Jane Austen i en snygg pocketutgåva från Bonnier klassiker, och som jag hade turen att vinna.
Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Det börjar kännas lite tjatigt att ta upp den igen, men de ursnygga broderade omslagen i nyutgåvan i pocket var en starkt bidragande orsak till att uppdaterade serien.
Gargoylen av Andrew Davidson, snyggt omslag med de häftiga svarta kanterna. Dessvärre tyckte jag inte att boken var särskilt bra så jag har gett upp på den.
Brott och Skuld av Ferdinand von Schirach, egentligen två böcker men som hänger ihop både som novellsamlingar och utseendemässigt så jag räknar dem som en.

Norrtullsligan

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Elin Wägners Norrtullsligan. Det är en stor liten bok (134 sidor inklusive förord av Annika Lantz och efterord av Boel Hackman), språket är rappt och känns fräscht (trots att den har 105 år på nacken) och delar av boken känns aktuella än idag. Här finns män som tycker sig ha rätt att göra vad de vill med unga flickor och här finns löneskillnader mellan män och kvinnor, ”Vi gick båda på handelsinstitutet i Göteborg och var ungefär lika styva, Tänk du, och nu har han fyratusensexhundra i fast lön och jag har ettusen, är inte det eget?” som Eva säger i slutet av boken. Boken handlar om de fyra unga kvinnliga kontoristerna Elisabeth, Baby, Eva och Emmy som delar rum och lever ett bohemliv där de tillsammans försöker få pengarna att räcka. Norrtullsligan är den första bok som jag läser av Elin Wägner, men inte den sista.

Tematrio - Saint Patrick

Så här beskriver Lyran veckans tematrio-utmaning;

Igår var det Saint Patrick’s Day, Irlands nationaldag. Då firas det rejält, sannolikt med en hel del öl. På Saint Patrick’s Day är det dessutom bäst att ha något grönt på sig, man får nämligen nypa alla som inte bär grönt! Berätta nu om tre böcker skrivna av irländska författare. Själv var jag faktiskt tvungen att kolla Wikipedia innan jag hittade tre, om det är svårt kan ni väl slänga in en eller annan britt :)
Marian Keyes - drottningen av chick-lit, vars senaste bok The mystery on Mercy Close inte föll mig i smaken. Läs istället This charming man.

Bram Stoker - för ett tag sedan lyssnade jag på Dracula som ljudbok, visserligen mest för att lyssna på min röstförälskelse Gerhard Hoberstorfers röst.

Jonathan Swift - jag har inte läst någon av han böcker där Gullivers resor är den mest kända

Våra vanligaste främmande ord

Utöver Stora kokboken så jag även tagit över häftet Våra vanligaste främmande ord – med uttal och förklaring av Olof Östergren, som är nummer 146 i Studentföreningen Verandis småkrifter, från mormor (som på grund av flytt till äldreboende rensar rejält). Just det här häftet är den tjugoandra upplagan från 1944 och stavningen följer den åttonde upplagan av Svenska Akademiens Ordlista. Det verkar i alla fall ha getts ut 469 småskrifter i en rad olika ämnen som täcker det mesta man kan tänkas behöva veta som Sannolikhetens filosofi, Vår nya giftemålsbalk, Om det svenska rikstelefonnätet, Trötthetens problem, Om köp på avbetalning, Billigare järnvägsresor, Religion och magi och De smittsamma sjukdomarna och hemmen. En del av mig vill börja leta reda på de övriga 468 småskrifterna för att studera dem närmare.

 

Redan på den första sidan så väcks min nyfikenhet abrakadabra förklaras med gallimatias och persilja. Eftersom jag alltid trott att persilja är en (god) växt så undrar jag vad persilja kan beskrivas som här, dessvärre så finns ordet inte med, men SAOL-appen i telefonen upplyser mig om att det även betyder att prata strunt. Gallimatias förklaras däremot med prat, dravel, abrakadabra.

 

Jag får även lära mig att backfisch är en halvvuxen flicka som vill bli betraktad som stor, ”nykläckt ung dam”, (flick)snärta. Att bordell är skökohus, otucktsnäste. Dock så förklaras varken sköka eller otuckt närmare. Däremot så hittar jag förklaringen till ordet bonne som vi funderat över på jobbet, vilket betyder barnvårdarinna, -sköterska, (utländsk) barnfröken.

 

När jag kommer till sidan 41 så uppdagas ett litet mysterium då det visar sig att någon (troligen mormor) har klippt ut ett eller ett par ord, antingen mellan iris och irr- eller janitscharer och jargong på nästa sida. Vilka ord som är urklippta och varför lär jag aldrig få reda på.

Stora kokboken

När jag fick frågan om jag ville ta över en gammal kokbok som mormor inte längre behöver så tog jag med glädje emot den då den kombinerar mina två intressen gamla böcker och kokböcker. Boken heter Stora kokboken – Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor, är ett praktverk på närmare 700 sidor och som behandlar det mesta som man behöver veta om mat i olika former. Det här är den femtonde upplagan från 1948 och är skriven av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh och Britta Hallman-Haggren.

 

När jag började bläddra i boken blev jag mer och mer fascinerad ju mer jag bläddrade och läste. Utöver att det finns färgplanscher som visar grönsaker, svamp, fiskar, styckningsdetaljer av olika djur och garneringar (två sidor) så finns det många pedagogiska svartvita bilder som visar hur man gör olika saker och serveringsförslag. I grönsaksdelen så finns det på tre sidor 14 bilder som visar grönsaksuppläggningar, 10 av dem innehåller intressant nog ärtor. Det finns även en del rätter som verkar ha försvunnit, som fylld stekt gurka och fylld stor lök.

 

Efter att man gått igenom näringslärans grunder och de olika sorternas mat (bland annat bakning, ost, smörgåsar, grönsaker och soppa) så kommer man till de mer intressanta delarna om matsedlar och dukning och servering. För att underlätta för husmodern så har man gjort matsedlar för fyra veckor för varje årstid, vinter, vår, sommar och höst, som innehåller frukost, lunch och middag. Det finns även matsedlar för alla årets högtider (dessa är komponerade 1939) som även de innehåller förslag på vad man bör servera till dagens alla måltider. Det finns så klart även menyförslag till olika sorters bjudningar som supéer (flera sorters), herr- och damlunch, fina herrmiddagar, cocktailparties, förmiddagsmottagning, kafferep och barn- och ungdomsbjudningar.

 

I kapitlet om dukning och servering så får man lära sig allt man behöver veta om dukning och servering, både till vardag och fest, och så klart med pedagogiska bilder. Man får veta att ”det är varje husmoders plikt att se till att även måltiderna i vardagslag är ordnade med omsorg och bordet prydligt” och att man alltid ska ha en plan vid dukningen, aldrig plocka fram tillbehören på måfå och vikten av att alltid använda en bricka. Det finns även en bildserie med 24 bilder som visar hur man går tillväga vid servering och avdukning vid större middagar då man använder sig av serveringspersonal.

Pocketköp

När jag fick reda på att Peter Fröberg Idlings Sång till den storm som ska komma ska diskuteras under söndagsfrukosten på Bokresan så passade jag på att beställa den i pocket eftersom jag i alla fall funderat på att läsa den sedan den kom ut. Jag passade även på att beställa Agaat av Marlene van Niekerk, som även den kommit i pocket och som jag länge varit sugen på att läsa.

Istället

Det verkar som att det inte blir någon bokbloggsjerka den här morgonen heller på grund av tekniska problem. Isället så tänkte jag istället länka till Jonas Hassen Khemiris fantastiska öppna brev till Beatrice Ask angående polisen jakt på papperslösa i Stockholms tunnelbana och om hur det är att bli misstänkliggjord på grund av sin hudfärg.

TemaTorsdag #6: Boktillbehör

Den här veckans TemaTorsdag hos Bokmärkt handlar om boktillbehör och det är helt klart så rätt tillbehör kan förhöja läsningen ett snäpp. De fyra viktigaste boktillbehören för mig är;

Ett soffhörn - av någon anledning så läser jag helst liggande i soffan, favoriterna är soffan hemma hos mig (som tur är) och den i stugan.

Te - av någon anledning så är te en utmärkt dryck vid läsning och helst ska det serveras i en kanna så att man kan fylla på med varmt te i koppen då och då.

En kudde - när jag ligger i soffan och läser så tycker jag om att ha en kudde på magen som boken får vila på för att avlasta armarna (särskilt när jag läser tegelstenar)

Stereon - för att kunna lyssna på bra musik under läsningen. Jag har på senare tid upptäkt fördelen med att lyssa på musik där jag inte kan lyssna på texterna (opera och klassiskt) när jag läser.

Dimmornas lek

Ibland händer det att jag läser en bok som välkomnar mig med öppnar armar och en känsla av att jag skulle vilja flytta in i boken. Kate Mortons bok Dimmornas lek är en sådan bok, vilket delvis beror på att boken påminner mig en del om en av mina absoluta favoritserier, Downton Abbey. Dimmornas lek utspelar sig ungefär samtidigt som Downton Abbey och i samma miljö, ett lantligt gods där man får ta del av livet för både tjänarna och herrskapet.

 

När den nittiåttaåriga Grace kontaktas av filmregissören Ursula, som håller på att göra en film om poeten Robbie Hunters självmord på en fest på herresätet Riverton Manor, väcks en massa minnen till liv. När Grace var 14 år började hon arbeta som tjänsteflicka på Riverton Manor och kom med tiden att stå den ena dottern, Hannah, väldigt nära. Exakt vad som hände den ödesdigra festnatten 1924 då poeten Robbie Hunter sköts sig ett mysterium som fascinerat många sedan dess. Systrarna Hannah och Emmeline som blev vittnen till händelsen bröt kontakten med varandra för resten av livet. Grace är den enda som vet vad som egentligen hände den när natten, en hemlighet som hon hållit för sig själv under alla år. Det är inte den enda hemligheten som döljer sig under ytan i berättelsen.

 

Dimmornas lek är en underbar bok om en svunnen tid och hemligheter som slutligen kommer upp till ytan. Språket är båda underbart, välkomnande och ger karaktärerna liv. Morton håller på ett skickligt sätt ihop berättelsen och även om det redan från början står klart att det hela kommer att sluta i en tragedi, så är vägen dit spännande och kantad av överraskningar.

Tematrio - Skolan

Den här veckans Tematrio hos Lyran har skolan som tema och uppgiften är att Berätta om tre bra "skolböcker"!

Prep (I en klass för sig) av Curtis Sittenfeld – handlar om Lee Fiora som bestämmer sig för att söka till en ”prep school” och boken handlar om hennes fyra år på den dyra internatskolan Ault. På skolan är hon en av de få eleverna med stipendium, vilket gör att hon inte känner att hon riktigt passar in på skolan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë - den föräldralösa Jane Eyre hamnar på en flickskola där standarden inte är allt för hög när det gäller mat och boende.

En komikers uppväxt av Jonas Gardell – handlar om den 12-årige Juha som är klassen clown och hans vänner Jenny med det fula hårspännet och den mobbade den Thomas med den galna tyska mamman. Här finns även de elaka mobbarna Lennart och Stefan.

Och så levde de lyckliga

Michelle lämnar London för att skapa sig ett nytt liv i Longhampton, långt borta från hennes kontrollerande man Harvey. När hon kommer till Longhampton så lär hon känna Anna, som försöker räcka till för sin man Phil, de tre styvdöttrarna och den livliga dalmatinern Pongo, samtidigt som hon längtar efter ett eget barn. När de två vännerna tar över stadens bokaffär så skapar de ett bokparadis.

 

Och så levde de lyckliga är den tredje boken som jag läser av Lucy Dillon som utspelar sig i Longhampton och där hundar har en framträdande roll. De två tidigare böckerna, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och Hundar, hus och hjärtats längtan har jag uppskattad för de charmiga chick-lit böcker som de är och som lämnar efter sig en mysig känsla. Tyvärr så får jag inte samma känsla den här gången, vilket kan bero på att jag den här gången lyssnade på den som ljudbok eller att jag inte var i samma stämning. Jag tyckte inte att Och så levde de lyckliga var så jättebra, den kändes väldigt förutsägbar och precis som titeln antyder så blir alla lyckliga på slutet även om de länge var olyckliga. Jag tror att boken fungerar bättre i ett soffhörn med en kanna te när man är sugen på att läsa chick-lit än att lyssna kritiskt på den på jobbet (och ägna många timmar åt att de som så uppenbart kommer att få varandra ska inse att de passar ihop).

Bokshopping

Jag har inte varit så exalterad över årets bokrea och det var först idag som jag tittade runt i stans bokaffärer. Den enda boken som jag var intresserad av var Tornet av Uwe Tellkamp köpte mamma åt mig när hon var på rean den första readagen, och som jag nu äntligen har hämtat upp. När jag hämtade den så visade det sig att den var lite tjockare än vad jag trodde, 970 sidor istället för de cirka 800 som jag fått för mig. En bok köpte jag i alla fall, Elin Wägners Norrtullsligan i pocket och som jag läst mycket positivt om den senaste tiden.

Ny ledamot i Svenska Akademien

Så här på den internationella kvinnodagen så läser jag att Svenska Akademien valt in en ny kvinnlig ledamot på stol nummer 7, Sara Danius. Det känns bra och välbehövligt att det är kvinna som efterträder den avlide Knut Ahnlund. Jag kan fortfarande tycka att det skulle behövas fler ännu fler kvinnor i Akademien.

TemaTorsdag #5: Klassiker

I den här veckans TemaTorsdag hos Bokmärkt handlar om att lista fyra klassiker som bör läsas.

Stolthet och fördom (Pride and prejudice) av Jane Austen – kanske ett vanligt och lite klyschigt val, men jag kan inte komma ifrån det faktum att det är en väldigt bra bok som fortfarande bör läsas efter 200 år.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg – ännu ett val som känns lite självklart (och som jag bloggat om tidigare), men det är helt enkelt ett mästerverk i fyra delar som verkligen bör läsas.

Dödssynden (To kill a mockingbird) av Harper Lee – det är en underbar, gripande och tankeväckande roman om rasismen i amerikanska södern. Dessutom så tycker jag att det är lite spännande med författare som bara skriver en bok och den boken blir en klassiker som lever vidare.

Vredens druvor (Grapes of wrath) av John Steinbeck – är väldigt bra och otroligt stark bok som handlar om den fattiga familjen Joad som lämnar Oklahoma för att, likt många andra, söka lyckan i Kalifornien. Jag läste den under några dagar då jag var ensam i stugan och när jag började läsa så sträckläste jag de 756 sidorna (med korta avbrott för mat och sömn). Att boken kom ut första gången 1939 och det faktum att Steinbeck besökte tältstäderna och pratade med arbetarna ger berättelsen en extra tyngd.

Tematrio - Bokrean

Den här veckan handlar Lyrans Tematrio om bokrean och frågan är;

Berätta om tre böcker ni fyndade på årets bokrea!  

Alltså tre fynd från årets bokrea, det ställer till lite problem. Även om jag är en boknörd av stora mått så har jag faktiskt inte varit på bokrean än i år (reabordet på mataffären räknas inte) då jag inte haft något ärende fram på stan sedan bokrean drog igång. När jag hade bläddrat igenom reakatalogerna och bara ha hittat en bok av intresse så visade det sig att mamma skulle ta en titt på rean, så jag bad henne köpa boken som jag ville ha. Boken i fråga är Tornet av Uwe Tellkamp, som jag aldrig verkar hinna läsa när jag lånar hem den från biblioteket (den verkar dessutom nästan alltid vara utlånad eller reserverad) och jag har velat ha ett eget exemplar ett tag. I helgen är tanken att jag ska gå en sväng på stan och då kanske jag tittar in bokaffärerna. I alla fall så tänker jag titta förbi hos mina föräldrar för att hämta upp årets reainköp.

Vass egg

Strax före jul läste jag Gillian Flynns Mörka platser efter att ha hört och läst väldigt mycket positivt om boken och även jag gillade den, även om den spårade ur en mot slutet (som ju deckare har en tendens att göra). När jag upptäckte att det på biblioteket gick att få tag på Flynns debut Vass egg (Sharp objects) så ställde jag mig i reservationskön (det verkar ha varit fler som ville läsa mer av henne).

 

Camille arbetar som reporter på tidningen Daily Post i Chicago och när en andra flicka hittas mördad med tänderna utdragna i hennes hemstad Wind Gap så skickas Camille dit för att bevaka utredningen för tidningens räkning. Tillbaka i Wind Gap så måste Camille även konfrontera sina mörka demoner från uppväxten.

 

Även om Mörka platser var en bra bok så är Vass egg några snäpp bättre, det är den bästa deckaren som jag läst på länge. Det är en bra skriven bok där berättelsen känns trovärdig och det spårar inte heller ut på slutet. Att det egentligen inte händer så mycket är bara en fördel eftersom styrkan i andra delar av berättelsen. Nu är jag sugen på att låna Flynns senaste Gone girl, som även den finns på biblioteket.

Februari - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta februari, som blev en mer normal månad jämfört januari, då jag läste extremt många böcker.

Kvinnogatan av Agnes von Krusenstjerna
Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Höstens skuggor av Agnes von Krusenstjerna
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubiky
Vass egg av Gillian Flynn

Totalt 7 böcker
Pappersböcker: 5
Ljudböcker: 2
Lånade böcker: 7
Deckare: 1
Klassiker: 2
Skrivna av kvinnor: 4
Skrivna av män: 2
Skrivna av kvinna och man: 1
Representerade länder: 2 (Sverige och USA)
Lästa på originalspråk: 5

Bokbloggsjerka 1 – 4 mars

Arbetsveckan är äntligen slut och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Jag skulle gärna läsa mer poesi och verkligen uppskatta det, men jag har lite svårt att ta in dikterna. Helt så vill jag läsa böcker från pärm till pärm med lite fart och kläm, vilket är svårt med diktsamlingar. Jag är inte så bra på att läsa science fiction och fantasy heller, men där har jag å andra sidan inte gjort några allvarligare försök att närma mig de genrerna.