Systrarna

 

När de tre mytomspunna systrarna Mikkola, Ina, Evelyn och Anastasia, flyttar in i Jonas kvarter kommer allt att förändras. Även fast systrarna är födda i Sverige så pratar de engelska med varandra, de är också väldigt olika varandra. Under de kommande 30 åren kommer Jonas och systrarnas liv att vävas samman genom olika händelser och tillfälligheter och Jonas fascination för dem mattas inte av med åren och han förstår gradvis att systrarna är kopplade till hans familj, framförallt till pappans förflutna.
 
Systrarna är den senaste romanen från den hyllade svenska författaren Jonas Hassen Khemiri, och det är också hans första roman sedan 2018. När boken släpptes i höstas var jag först väldigt sugen på att läsa den eftersom Khemiri är en av mina favoritförfattare, men när jag insåg att det är en riktig tegelsten på 720 sidor kom jag av mig trots att alla verkade gilla den. När jag senare gick med i Bookie.nu och fick 2 gratis böcker beställde jag ändå boken och under jul- och nyårsledigheten började läsa den (sittandes i soffan eller fåtöljen med en kudde som stöd). När jag började läsa boken tyckte jag inledningsvis att den var lite seg, men det dröjde inte länge innan jag drogs in i berättelsen där han väver ihop en version av sitt eget liv med de tre systrarnas. Eftersom jag är jämnårig med Khemiri (det skiljer 3 veckor mellan oss) så blir det också en hel del igenkänning från min uppväxt. Vanligtvis brukar jag tycka att böcker på över 700 sidor är alldeles för tjocka och borde kunna kapas rejält, men faktiskt inte den här gången. Jag har läst flera av Khemiris böcker och det här är definitivt hans bästa roman hittills och det är ett riktigt mästerverk.

Pappaklausulen

En pappa återvänder till Sverige för att träffa sin familj som han övergett. Sonen som numera även han är en pappa vill att pappan ska ta hans om sig själv nu och vill säga upp pappaklausulen, eller i alla fall omförhandla den. Pappan kommer till Sverige två gånger om året för att få svensk sjukvård, recept och undvika att beskattas i landet där han egentligen bor och under besöken bor han på sonens kontor.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en fantastisk roman om kärlek, svek, familjehemligheter och utmaningen i att vara en familj. Med den här romanen visar Khemiri återigen att han är en av de klarast lysande författarna i sin generation. Det är en välskriven historia om en familj som försöker hålla ihop, fast det går så där. Jag gillar hur det hela berättas från olika personers perspektiv, det ger en annan helhet till historien. Det här är troligtvis en av årets bästa böcker.

En helg utan bokmässa

Den här helgen känns det som att alla andra är på Bokmässan i Göteborg tänker jag istället vara hemma och ta det lugnt. Som tur var väntade det nya numret av Vi Läser på hallmattan när jag kom hem från jobbet idag. Nu tänker jag krypa upp i soffan med tidningen, te och kanske lite choklad. Dessutom så både regnar och blåser det ute, och det verkar hålla i sig hela helgen, så det finns ingen anledning att gå ut i onödan.

Allt jag inte minns

En del sa att Samuel och Laide var själsfränder och att de var menade för varandra. En del säger att det inte hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att allt var Vandads fel och att han gjorde vad som helst för pengar. I vilket fall som helst så är Samuel död och i ett försök att ta reda på vad det var som hände den där dagen och varför han dog är det någon som intervjuar de som stod Samuel närmast.

I Allt jag inte minns är berättelsen uppdelad i korta stycken som har olika berättare. Det är en ett berättargrepp som gjorde att jag hade lite svårt att komma in i boken eftersom jag blev konfunderad över vem som var vem och vem som berättade vad. När jag väl kom in i berättelsen så drogs jag in i den och hade svårt att lägga bort boken förrän den var slut. När jag väl kom ni i boken gjorde de snabba kasten mellan berättarrösterna att berättelsen fick fart och händelseförloppet nystas upp.

Istället

Det verkar som att det inte blir någon bokbloggsjerka den här morgonen heller på grund av tekniska problem. Isället så tänkte jag istället länka till Jonas Hassen Khemiris fantastiska öppna brev till Beatrice Ask angående polisen jakt på papperslösa i Stockholms tunnelbana och om hur det är att bli misstänkliggjord på grund av sin hudfärg.

Jag ringer mina bröder

En bil har exploderat i centrala Stockholm och vi får under 24 timmar följa Amor som paranoid irrar omkring i staden för att byta ett borrhuvud. Han känner sig uttittad på grund av sitt utseende och tror att omgivningen ser honom som en misstänkt. Vi får följa Amors tankar och de telefonsamtal han har med sina bröder, vilka han än uppmanar göra sig så anonyma som möjligt och sedan till att gå ut på gatorna.

 

Jag ringer mina bröder är den första bok som jag läser av Jonas Hassen Khemiri (jag tillhör den lilla skaran som inte läst hans debutroman Ett öga rött) och jag är väldigt imponerad det gedigna hantverket. Boken tog tag i mig och från första sidan och jag läste nästan hela i ett svep. Texten är verkligen väl genomarbetad och innehåller inget onödigt. Den tar även upp ett viktigt ämne i vårt samhälle.