Kvinnoalfabetet bokstaven Å

Den här veckan så har enligt Os kvinnoalfabet kommit fram till bokstaven Å, vilket är den sista bokstaven som är hyffsat lätt. Ja, jag har redan börjat bäva inför Ä och Ö.

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på Å?

En av mina absoluta favoriter bland deckarförfattarna är Åsa Larsson, vars böcker om Rebecka Martinson är bättre än det mesta andra som kommer ut på marknaden.

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar?

Jag är väldigt förtjust i Åsne Seierstads böcker och det hon berättar om från olika delar av världen.

Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Å i titeln vill du lyfta fram?

Jag tyckte väldigt mycket om Norrut åker man för att dö av Ida Linde när jag läste den.

                     

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

En författare som jag är nyfiken på är poeten Sonja Åkesson, som jag bara hört talas om men aldrig läst.

Min fantastiska väninna

När den medelålders Elena Greco får reda på att hennes barndomsvän Lila har försvunnit och utplånat alla spår efter sig så sätter hon sig ner och börjar skriva deras berättelse i ett försök att rädda Lila från glömskan. Berättelsen tar oss tillbaka till hyreskaserner i utkanten av Neapel där uppväxten präglas av fattigdom, våld och uråldriga könsroller. Lila som alltid var upprorisk var tvungen att sluta skolan vid års ålder trots att hon är skolans mest intelligenta elev. Elena däremot får chansen att studera vidare i både realskolan och vid läroverket. Trots att deras liv tar olika vägar så fortsätter deras vänskap.

Min fantastiska väninna av den italienska pseudonymen Elena Ferrantes är verkligen vårens snackis och drogs med i hypen och köpte boken som påskägg till mig själv. Nu när jag har läst boken så är jag väldigt glad att jag föll för all hyllningar eftersom det är en helt fantastisk bok om två unga kvinnor som växer upp tillsammans i efterkrigstidens Italien. Eftersom det här är den första delen i en kvartett så ser jag redan fram emot att läsa de övriga delarna när de kommer på svenska.

den sommaren

Under nationaldagshelgen 14 juli samlas ett gäng vänner i Normandie för att fira tillsammans på samma sätt som de gjort de senaste 16 åren. Det är Denis och Delphine, Nicolas och Marie och Lola och Samuel, som är hennes pojkvän för året. Det brukar vara ett trevligt avbrott från vardagen med umgänge och middagar vid havet. Det här året kommer att blir annorlunda när dynamiken i gruppen ändras när den hemlighetsfulle tonåringen Dimiri dyker upp och gamla oförrätter och hemligheter kommer upp till ytan.

Den sommaren är den andra av Véronique Olmis böcker som ges ut på svenska och den första av henne som jag läser. Det är ett psykologiskt drama där man tidigt förstår att relationer kommer att knaka i fogarna och att inget kommer att bli sig likt i framtiden. Det är en bra bok som griper tag i en och man vill veta vilka hemligheter som lurar under ytan. Jag är definitivt intresserad av att läsa mer av Olmi, och får börja med hennes förra bok vi var skapta för lycka, som jag hört mycket bra om.

Bokbloggsjerka 25 – 28 mars

Idag är det ingen vanlig fredag eftersom det är långfredagen och jag är ledig, men har i vanlig ordning blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Så här i påsktider gör vi det enkelt så att alla som vill hinna ut i solen (om den behagar titta fram): vad ska ni läsa i påsk?

Helgens planerade läsning ser ut som följer (i tänkt läsordning):

Den sommaren av Véronique Olmi

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Hjältinnor av Kate Zambeno

Kvinnoalfabetet bokstaven Z

Den här veckan så har enligt Os kvinnoalfabet kommit fram till bokstaven Z, en bokstav som jag först trodde var ganska lätt, men som ändå ställde till med en del bekymmer.

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på Z?

Det är att ta i att kalla Helena von Zweigbergk för en favoritförfattare, men jag har i alla fall läst en bok, Än klappar hjärtan, av henne.

Finns det någon författare på Z som du provsmakat och skulle vilja läsa mer av?

Eftersom jag tyckte ganska bra om Än klappar hjärtan så kan jag mycket väl tänka mig att läsa fler böcker av Helena von Zweigbergk (jag kom bara på en författare z som jag läst).

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Z som du gillar?

Det här är i alla fall veckan i särklass lättaste fråga eftersom jag är ganska förtjust i Monica Zetterlund, både som sångerska och som skådespelerska i en av mina favoritfilmer, Äppelkriget.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Z som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Zadie Smith är en författare som jag hört talats om i många år, men som jag aldrig läst. En dag kanske det blir av.

Glad Påsk!

Äntligen har det blivit dags för årets påskledighet och jag har laddat upp med både mandelägg och läsning, det nya numret av ViLäser, den sommaren av Véronique Olmi och vårens snackis Min fantastiska väninna av Elena Ferrante.

Elizabeth är försvunnen

Maud har börjat bli glömsk, hon köper burkar med konserverade persikohalvor fast skåpet är fullt med burkar, hon glömmer att dricka teet som hon gör, fyller fickorna med komihåglappar och frågar ideligen vart det är bäst att odla märgpipor. Men en sak vet hon, att hennes väninna Elizabeth är försvunnen för att det står skrivet på en av alla komihåglapparna. När ingen i Mauds omgivning tar hennes oro på allvar så börjar hon en egen undersökning, men det är inte så lätt när det är svårt att minnas ledtrådarna, eller var det är hon letar efter. Hon har också börjat tänka allt mer på den där sommaren efter kriget då hennes storasyster Sukey försvann spårlöst.

Elizabeth är försvunnen är en bok som troligen hade gått mig helt förbi om den inte hade varit en av månadens böcker som prenumeranter kan ladda ner hos DN. Nu är jag glad över att den hamnade i min väg och att jag läste denna trevliga historia, även om det är sorgligt att följa med i en dement människas förvirrade hjärna. Det är en berättelse med mycket kärlek, medmänsklighet, hemligheter och hur det blir när minnet sviker.

Veckans passionerade utmaning

Den här veckan är det passionstema hos Kulturkollo och självklart så går veckans utmaning i samma tema:

Veckans utmaning är enkel – jag vill helt enkelt att du berättar om din passion vara vad den vara må (bakning, böcker, film, gummistövlar, fallskärmshoppning, bokmärken, knappsamling, skrivmaskiner…). Det behöver naturligtvis inte vara en pågående passion utan kanske något du ägnade all din tid åt som tioåring eller något du tror att du kommer snöa in på som pensionär.

Jag har en tendens att under både kortare och längre perioder snöa in på vissa saker och vill då lära mig allt jag kan om något eller någon som jag upptäckt. Ibland går intresset över lika fort som det uppstod, medan det andra gånger håller i sig och det kan ibland ligga latent och blossa upp lite nu och då. Jag försöker i alla fall att inte tråka ut min omgivning med allt nytt jag lärt mig inom ett specifikt område (vissa saker låtsas jag inte om att jag sitter och läser på om på kvällarna).

En ganska uppenbar passion som jag har är den för böcker och litteratur, annars skulle jag inte ha en bokblogg. Däremot så har jag inget större behov av att äga alla böcker som läser, utan nöjer mig med att låna och ge vidare böcker (ja, förutom de allra bästa). Det har även hänt att utstött glada rop och gjort glädjeskutt när jag nåtts av nyheten att någon alldeles särskild favoritförfattare är på väg att ge ut en ny bok, som när jag fick veta att Peter Høeg skulle ge ut sin första bok på över tio år. Den senaste boken som väckte omedelbar passion för mig var Bea Uusmas Expeditionen, som gjorde att jag började köpa och läsa fler böcker om Andrée-expeditionen och for till och med Andrée-museet i Gränna (visserligen kunde jag kunde jag kombinera det med mitt intresse för kung Erik av Pommern och drottning Filippa som i Vadstena).

Annars så har jag genom åren haft en tendens att samla på mig både mässingsljusstakar och porslin (främst från Höganäs), men har fått lov att begränsa mig. Till exempel så eldar så sällan ljus så det är lite onödigt att ha en massa ljusstakar och efter en ganska rejäl porslinsrensning i somras så har jag infört ett förbud mot att inskaffa mer porslin (och än så länge har det fungerat). 

Tematrio - Påsk

Så här när det är påskveckan så är naturligt att Lyrans tematrio har just påsken som tema;

Häxor? Harar? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Bröllop (ja, vi firar faktiskt 30 år som gifta på påskafton) eller något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!

Sedan några år tillbaka så finns det bara ett påskgodis som jag äter och det är mandelägg från Anthon Berg (och eftersom varje litet ägg innehåller en mandel så intalar jag mig att det lite mindre dåligt att äta än annat godis). Det brukar gå åt några påsar varje påsk, även om jag än så länge varit bättre på att handla än att äta.

Under flera år så tittade jag på Jesus Christ Superstar på tv eller dvd och lyssnade på skivan ganska intensivt runt påsken. Den version som jag föredrar är en filmatisering av Broadwayföreställningen från 2000 med Glenn Carter som Jesus och Jerome Pradon som Judas.

Eftersom det inte är så ofta som man får en fyradagarshelg så brukar jag försöka ta det lugnt och få lite vila och läsro utöver umgänget med släkten (vi bor alla i samma stad, vilket underlättar då man vill åka hem till sin bok). Den här påsken så har jag hört ryktas att påskharen tänker komma med ett ägg fyllt med Min fantastiska väninna av Elena Ferrante (läs: jag tänker köpa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante till mig själv och skylla på att det är ett påskägg).

Återstoden av dagen

Det är 1956 och den brittiska butlern Mr Stevens beger sig ut på sitt livs första semesterresa i sin nye arbetsgivare, den amerikanske Mr Farradays bil. Målet med resan är att besöka miss Kenton för att se om hon vill komma tillbaka till Darlington Hall, något som Stevens tycker sig kunna utläsa mellan raderna i hennes brev. På resan tänker Stevens mycket tillbaka på sitt liv som butler på godset Darlington Hall under lord Darlington, som under mellankrigstiden gjorde försök att vara en slags diplomat som försökte minska spänningarna i Europa. För Stevens har det viktigaste alltid varit att behålla sin värdighet och hans önskan att alltid göra vara till lags har gjort att han nästan utplånar sig själv.

Återstoden av dagen blev en succé när den kom 1989 och den filmatiserades kort därefter med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna, men jag har faktiskt varken sett filmen eller läst boken förrän nu. Den är en oerhört stark berättelse om denna butler som är så mån om att vara klanderfri i sitt arbete och vara till lags att han utlånar sig själv och gör sig oförmögen att skapa nära relationer till andra människor. Här är en man som inte rör en min eller avbryter sitt arbete när hans pappa ligger för döden och försöker lära sig att skämta för att göra sin nya arbetsgivare glad. Jag är väldigt glad för att jag kom på att jag skulle läsa den här underbara boken och jag förstår att den blivit en modern klassiker. Som en extra bonus så har jag även kunnat lyssna på vad bokcirkeln i Lundströms bokradio haft för tankar om boken, då de för bara några veckor sedan läste den.

Torsdagsänkorna

På botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires hittas tre döda kroppar. De tre männen brukar träffas varje torsdag för att äta middag tillsammans medan deras fruar går på bio. Grannarna är chockade över att något sånt kunnat hända mitt ibland dem. De bor i ett inhägnat område där de gjort sitt bästa för att stänga ute omvärlden och skapat en värld som är fri från fattigdom och fylld med perfekta trädgårdar. Men under ytan gömmer det sig en rad hemligheter som bubblar och som riskerar att förstöra det perfekta livet.

I år är mitt mål att bredda mitt mål att bredda mitt läsande geografiskt och Sydamerika har varit en vit fläck på min läskarta. Efter att jag fått tipsa om Claudia Piñeiros roman Torsdagsänkorna och tyckte att den lät intressant så lånade jag hem den från biblioteket. Jag tycker att det är intressant att läsa om nya miljöer och även om jag varit i Argentina så är det ett land som till stor del är okänt för mig, framförallt livet i inhägnade bostadsområden. Det är en tät historia som visar hur människor påverkas av känslan av att alltid vara perfekta. Piñeiro är en trevlig ny bekantskap och jag är verkligen sugen på att läsa hennes nya roman, En kommunist i kalsonger, som precis kommit ut på svenska.

Bokbloggsjerka 18 – 21 mars

Fredag betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka

Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den?  Vilken i så fall?

Det händer lite då och då, men oftast så brukar det gå över ganska snabbt. Jag minns dock ett tillfälle då jag hade svårt att komma över en bok och det var när jag hade läst den sjätte Harry Potter-boken, Harry Potter and the Half-Blood Prince, men det handlade mest om att jag inte ville lämna Hogwarts. För att återhämta mig så började jag om från första boken och läste i snabb takt om de fyra första böckerna (när jag kom till bok nummer fem så var jag redo att gå vidare, plus att den är väldigt tjock).

Kvinnoalfabetet bokstaven Y

enligt Os kvinnoalfabet har börjat närma sig slutet av alfabetet och den här veckan har turen kommit Y, en bokstav som i alla fall var lite lättare än förra veckans X.

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn på Y?

Det vore en överdrift att påstå att Yrsa Sigurðadóttir är en av mina favoriter, men jag har i alla fall läst två av hennes deckare.

Vilken kulturpersonlighet med för- eller efternamn på Y beundrar du?

Jag tycker att Yukiko Duke är en beundransvärd kvinna som är oerhört kunnig inom litteraturen och som är aktiv som redaktör, journalist, översättare och ger boktips i SVT.

Vilket kulturellt verk med Y i titeln vill du lyfta fram?

En låt som jag älskat sedan första gången som jag hörde den är Dana Del Reys Young and Beautiful, som är soundtracket till filmatiseringen av The great Gatsby som kom häromåret, en film som jag tyckte om när jag såg den på bio.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Y som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Jag är visserligen lite bekant med Yvonne Hirdman, men det känns som att det finns mycket mer att upptäcka i hennes verk, framförallt så är jag sugen på att läsa hennes Medan jag var ung. Ego-historia från 1900-talet.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin blir sjuk och måste åka in till sjukhuset. Det visar sig att hon drabbats av akut leukemi och barnet måste förlösas prematurt med kejsarsnitt. Under en period tillbringar Tom hela sin tid med att gå mellan dottern Livia på neonatalavdelningen och Karin som ligger och blir allt sämre på intensivvårdsavdelningen. När Tom återvänder hem så är det med en chockartad sorg och med en bebis som enligt myndigheterna är föräldralös och fosterhemsplacerad hos honom eftersom han och Karin inte var gifta och inte hade skrivit på faderskapspapprena. Samtidigt som han planerar begravningen så försöker han få vårdnaden om sitt eget barn, dessutom så dör hans pappa några månader senare.

När I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv kom i höstas så pratades det överallt om boken och nu i veckan kom beskedet att den är nominerad till Nordiska rådets Litteraturpris, så det här är en bok som funnits på min radar ett tag och som jag hade höga förväntningar på. Även om det är en väldigt tragisk historia som är baserad på verkliga händelser, så lever tyvärr boken inte upp till mina förväntningar. Jag tycker att bokens första del som utspelar sig på sjukhuset är den bästa och mest gripande, medan resten av boken där begravningen planeras och tillbakablickarna på deras förhållande inte känns lika intressanta. 

Veckans utmaning: Kokböcker och middagsskildringar

Den här veckan är det kokbokstema hos Kulturkollo och det är en typ av böcker som jag är väldigt förtjust i. Jag är faktiskt så förtjust i kokböcker att jag fått införa ganska stränga regler för att samlingen inte ska svälla allt för mycket, så nu är det en in, en ut som gäller plus att jag måste laga minst ett recept ur alla kokböcker, annars så åker de ut. Vid en snabb räkning här hemma så har jag för tillfället 27 böcker om mat, bakning, te och saftning och syltning.

Självklart så handlar även veckans utmaning om bokböcker.

Finns det någon kokbok du älskar trots att du faktiskt inte använder den särskilt mycket?

Som jag skrev ovan så har jag ganska hårda regler för kokböcker, men det finns ändå ett par böcker som fått vara kvar trots att de inte riktigt uppfyller kraven. Dit hör till exempel Tore Wretmans Svensk Husmanskost som jag köpte på bokrean för några år sedan och framförallt Stora kokboken från 1948 som inte bara innehåller recept utan även en massa råd om vad som ska serveras vid olika högtider och hur man placerar gästerna vid en rad olika typer av bjudningar.

Det motsatta då, vilken kokbok är den mest nerkladdade och använda i bokhyllan där hemma?

Den första kokbok som jag vänder mig till när det är något recept som jag undrar över är Vår kokbok och där är jag inne på min andra utgåva. Den kokbok som jag procentuellt sätt lagat flest rätter ur är dock Fransk bistro av Maria Zihammou, en väldigt inspirerande bok med recept som inte är alltför komplicerade.  

Bonusuppdrag: Har du någon favoritskildring på film eller i litteraturen av just mat?

En bokserie som alltid får mig att vilja åka till Shanghai och äta gatumat är böcker om Inspector Chen Cao av Qiu Xiaolong, där beskrivs allt som äts ingående (och det äts en hel del). Inte blir jag mindre sugen när Peiqin, som är gift med Chens kollega Yu, börjar laga mat, som även den beskrivs ingående.

En väldigt charmig film om mat är Julie& Julia, om Julie som i nutid lagar sig igenom Julia Childs Det goda franska köket, parallellt med berättelsen om hur Julia Child skrev kokboken. Det bjuds på mycket charm, god mat och en fantastisk Meryl Streep i rollen som Julia Child.

Helveteselden

En varm sommardag i juli 2005 hittas en mamma och hennes femårige son mördade i en gammal sliten husvagn som står i en sänka. Det enda kommissarie Konrad Seier har att gå på i jakten på mördaren är ett blodigt fotavtryck och en kniv med ett långt blad. Samtidigt så är finns det en annan ensamstående mamma som försöker att få tillvaron att gå ihop med sonen som fallit mellan stolarna och är utan diagnos, men som inte klara av sociala relationer och inte är arbetsför.

Helveteselden är den senaste boken om den sympatiske kommissarien Konrad Seier och den kom på svenska förra året, men det har inte blivit av att jag läst den förrän nu. Det jag tycker bäst om med Karin Fossums psykologiska deckare är att historierna känns trovärdiga och att det är något som mycket väl skulle kunna hända i verkligheten. När det kommer till deckargenren så är Fossum en av mina absoluta favoriter eftersom hennes böcker inte spårar ur på samma sätt som många andra deckare har en tendens att göra.

En ny väska

The person who has not pleasure in a good novel must be intolerably stupid - Jane Austen

Om man som jag både tycker om väskor, kloka citat och Jane Austen så var det omöjligt att motstå frestelsen när jag fick veta att den här väskan fanns att få tag på. Finns att köpa här.

Bokbloggsjerka 11-14 mars

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i ljudböcker, men all pendling till och från Piteå gjorde att jag åtminstone gav dem en chans. Jag lyssnade på ett par där Stefan Sauk är uppläsare men jag tappade bort mig hela tiden och fick verkligen anstränga mig för att hänga med i handlingen. Det gick inget vidare så jag gav upp efter ett tag. Inför en resa laddade jag hem Hamlet, prince of Denmark av A.J. Hartley & David Hewson från Audible och trodde att det skulle gå så mycket bättre eftersom Richard Armitage är uppläsare. Men trots att jag avgudar hans röst så tappade jag intresset efter bara några minuter och började tänka på annat. Nej, någon fan av den här bokformen kommer jag nog aldrig att bli. Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Jag har till och från de senaste åren lyssnat en del på ljudböcker, men det är en form som jag har lite svårt för. För att jag ska tycka om att lyssna på en bok så gäller det att både boken och uppläsaren är bra. Det har hänt att jag fått sluta lyssna på en bok som verkar riktigt bra för att det var fel uppläsare. Samtidigt så kan det vara tvärt om, jag hade troligen aldrig tagit mig igenom Franz Kafkas Processen eller Bram Stokers Dracula om inte det inte varit för Gerhard Hoberstorfers fantastiska inläsningar. Hoberstorfer är även min favorituppläsare, men han är inte den mest anlitade (på Storytel finns fem titlar som han läst in).

Kvinnoalfabet bokstaven X

Den här veckan har enligt Os kvinnoalfabet kommit fram till en bokstav som jag har bävat för ett tag, nämligen X.

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn på X.

Xiaolu Guo är en kinesisk författare som skrivit den fina boken Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande och jag har varit sugen på att läsa Jag är Kina som kom på svenska förra året, men har inte kommit mig för än.

Berätta någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare).

Okej, här har jag fått fundera en hel del och kom till slut på att Christina Aguilera ibland skriver sitt namn Xtina. Oavsett hur hon stavar namnet så har hon en helt fantastisk sångröst.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

När jag kollat runt lite på nätet så jag blivit nyfiken på Xue Xinrans bok De goda kvinnorna från Kina, där kvinnor berättar om sin livssituation med våld och kvinnoförtryck.

X får också representera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X.

Det finns många kvinnor som gjort karriär under annat namn, som till exempel sångerskan Nina Simone som egentligen hette Eunice Kathleen Waymon. 

Lewispjäserna

Fin Macleod jobbar numera som säkerhetschef på en stor privatägd egendom på Isle of Lewis och har fått i uppdrag att ta fast de tjuvfiskare som håller till på ön. Efterforskningarna leder honom till sin gamla skolkamrat Whistler, en tjuvfiskare som Fin inte träffat på många år trots att de en gång var bästa vänner. Efter en övernattning i grotta upptäcker de ett flygplan som varit spårlöst försvunnit i många år.

Lewispjäserna är den sista delen i Peter Mays Lewis-trilogi och boken hänger samman med de två tidigare delarna genom att det mesta som händer har kopplingar till det förflutna. Det är alltid trevligt att läsa om annorlunda miljöer, särskilt de där vädret en viktig faktor som kan vara skillnaden mellan liv och död. I likhet med de två tidigare böckerna, Svarthuset och Lewismannen, så är tillbakablickar till Fins ungdom en stor del av berättelsen. Den här gången så tycker jag dock att de tar i över lite för mycket och vid ett par tillfällen inser jag att jag glömt bort vad det är som ska utredas i nutid.

Veckans utmaning: Vilken är din dammigaste bok?

Den här veckan har Kulturkollo ett dammigt tema och veckans utmaning följer så klart temat, och eftersom det är fri tolkning av temat så har jag valt att fokusera på de böcker som jag har som är tryckta före år 1900.

Om jag tolkar det hela rent bokstavligt så tror jag att den gamla, väldigt tjocka, familjebibeln från slutet av 1800-talet innehåller mest damm. Jag har i alla fall inte rengjort den sedan den kom hem till mig och innan dess stod den orörd hemma hos farmor i många år.

Det är även den bibeln som är den äldsta bok som jag har, och även om jag har flera olika utgåvor så är ingen av dem originalutgåvan (av förklarliga skäl).

Den bok som jag har som har det äldsta tryckdatumet är en psalmbok med en handskriven notering om att den gavs bort 1841. En lite nyare bok som är desto roligare är den lilla skriften Konst- och hushållsmagasin från 1851. Det är en väldigt informativ bok med instruktioner om hur man själv kan göra en lång rad med saker som olika elddon, krut, bläck i olika färger, oäkta ädelstenar, eau de Cologne, fläckborttagning på olika material, diverse drycker och mycket mer.

En annan mycket informativ bok är Läsebok för folkskolan, min är den åttonde omarbetade upplagan från 1878. Det är en blandning av utdrag ur skönlitteratur, fabler, visor, naturskildringar från fäderneslandet, fornnordiska sagor samt berättelser ur fäderneslandets historia (med ett visst fokus på Gustav Vasa), naturskildringar berättelser från främmande land och beskrivningar av allmänna naturföreteelser och uppfinningar, som ångbåtar och järnvägar. Jämtland representeras av en beskrivning av Tännforsen, som beskrivs som Sveriges Niagara. Annars så är min favoritupplysning i boken beskrivning av hur man rör sig i London och man gör bäst i att följa med folkströmmen, som oupphörligt rör sig i motsatt riktning på varsin sida av gatorna. 

Kod 400

En bibliotekarie på geografiavdelningen upptäcker en morgon en besökare som råkat bli inlåst i biblioteket över natten. Bibliotekarien sätter ner besökaren i en fåtölj, bjuder på lite kaffe och inleder en väldigt enkelsidig dialog (snarare monolog) där hon ger uttryck för sina frustrationer, iakttagelser och ångest över världen, medmänniskorna och orubbligheten i Deweys klassificeringssystem.

Kod 400 är en bok som man bör läsa i ett svep, på samma sätt som den namnlösa bibliotekarien håller sin monolog, bland annat för att den helt saknar både kapitel- och styckesindelning och helt enkelt pågår i ett från första till sistan sidan. Som tur är så boken kort, bara 93 sidor, vilket är en fördel när texten bara går på sida efter sida. Det är en annorlunda bok som bitvis blir ganska rolig.

Bokbloggsjerka 5 – 7 mars

Det har blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka

Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.

För min del så har bokrean i stort sätt spelat ut sin roll och jag tycker att den blir sämre och sämre för varje år. Det beror delvis på att det är lättare att så tag på billiga böcker på annat håll nu för tiden, men inte bara det. Framförallt så handlar jag inte längre skönlitteratur på rean eftersom jag redan läst mycket av det som är intressant. Handlar jag någonting på rean så blir det faktaböcker eller kokböcker, men det brukar inte blir så av det heller. I år är ett sånt år då reautbudet inte lockat alls och jag har efter två besök på rean fortfarande inte handlar någonting. 

Kvinnoalfabetet bokstaven W

Eftersom enligt Os kvinnoalfabet kör alla alfabetets bokstäver, så har turen nu kommit fram till bokstaven W, en bokstav som inte vållat alltför stora problem.

Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på W?

En författare som jag gillade och läste en del av i min ungdom är Siv Widerberg

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag har sagt det förr och kommer troligen att säga det ingen i framtiden, men jag tycker att skådespelerskan Kate Winslet är en otroligt duktig skådespelerska

Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Wuthering Heights av Emily Brontë är en fantastisk bok, plus att jag gillat att säga den engelska titeln

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat?

Det kanske är fusk att ha med Virginia Woolf  den här veckan också, men det är fortfarande en författare som jag utforska

Februari - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden februari, en månad där det blivit riktigt många böcker lästa och med en rejäl geografisk spridning. Ett annat tema för månaden är alla böcker varit ganska tunna, vilket gör att man hinner läsa fler än om man ger sig på tegelstenar.

Rocky borde gå ut av Martin Kellerman

När livet börjar om av Lucy Dillon

De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj

Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

En bön för de stulna av Jennifer Clement

Northanger Abbey av Jane Austen

I väntan på bojangles av Olivier Bourdeaut

Tom, lille tom av Barbara Constantine

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Kod 400 av Sophie Divry

Antal lästa böcker: 10

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 10

Antal ljudböcker: 0

Antal böcker utgivna 2016: 2

Antal klassiker: 1

Antal deckare: 0

Antal faktaböcker: 1

Antal kvinnliga författare: 7

Antal manliga författare: 3

Antal kvinnlig och manlig författare: 0

Antal böcker lästa på svenska: 10

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 1

Antal recensionsex: 1

Antal länder: 7 (Sverige, Frankrike, Nigeria, England, Spanien, Mexiko, Vitryssland)

Veckans utmaning om att lyfta på skämskudden

Den veckan har Kulturkollo ett skämskuddetema och veckans utmaning handlar om att lyfta på skämskudden och göra sina bekännelser.

Vad är din skämskuddekultur? Vilka böcker sätter du inte upp på läst-listan eller som halvt göms i bokhyllan? Vilka TV-serier kan du absolut inte missa, men som du inte direkt pratar om när andra vill ha tips? Vilka filmer kan du inte låta bli att gilla, trots att du vet att det egentligen finns så mycket ”bättre”? Eller du kanske har en skämskudde-crush på en Hollywood-stjärna eller pop-idol? Ta chansen att befria er från tyngden av skämskudden!

Generellt så skäms jag inte för den kultur jag konsumerar, men det finns ändå saker som jag inte pratat så högt om. När det kommer till litteraturen så skäms jag inte för det jag läser, jag står för att jag ibland behöver koppla av med lättsammare böcker där man från början vet att allt kommer att sluta lyckligt.

Däremot när det kommer till popmusik så finns det vissa skivor och spellistor som jag inte pratar så högt om, t ex så är Anders Glenmark en artist som jag inte pratar så mycket om att jag lyssnat på, både som soloartist, med systern Karin i Gemini och i GES.

Enrique Iglesias brukar jag inte heller berätta att jag lyssnar på, där finns det en problematik för mig med hans bitvis ganska sexistiska texter som ger de för övrigt bra låtarna en unken bismak. Med en del låtar så finns valet att lyssna på de spanska versionerna där jag inte förstår texten. Karln skriver i alla fall sina egna låtar och med tanke på alla hits som han haft genom åren så har en uppenbart en hel del talang och en ganska bra röst.

En annan sak som jag inte brukar prata så högt om är min förmåga att under sega lediga dagar fastna framför en del mindre bra tv-program, som gärna ska vara producerade USA, som Extreme couponing, How cleen is your house, Say yes to the dress, The Jeremy Kyle show, Biggest looser, Jerry Springer och program om horders.