Lady Susan

 

Lady Susan Vernon har nyligen blivit änka och besöker sin svåger och hans fru, Charles och Catherine Vernon, med kort varsel i deras lantliga hem. Catherine är inte särskilt förtjust i deras gäst då Lady Susan tidigare försökt stoppa parets bröllop. När Catherines yngre bror Reginald lite senare kommer på besök börjar Susan leka med den unge mannens känslor. När Lady Susan sextonåriga dotter Frederica får reda på mammans planer på att gifta bort henne med en man som hon avskyr, rymmer hon från skolan där hon är inneboende. När Lady Susan senare återvänder till London är det för att trots allt gifta bort dottern mot hennes vilja och gärna själv hitta en ny lämplig make.
 
Lady Susan är ett av Jane Austens ungdomsverk som man tror skrevs runt 1793-94 och det publicerades först 1871 i den andra upplagan av hennes brorson James Edward Austens biografi A memoir of Jane Austen. Det här är en bok som skiljer sig från Austens andra romaner då det är en brevroman, bestående av 41 brev) och att den är betydlig kortare än de andra romanerna. Huvudkaraktären Lady Susan skiljer sig även från Austens andra hjältinnor då hon är ganska otrevlig, oförskämd, integrerande, skrupelfri och är öppen med sin motvilja mot dottern. För mig som älskar både Jane Austen och brevromaner är det här underbart, även om jag inte tycker att boken är på samma nivå som de som hon färdigställde under sin livstid.

Northanger Abbey

 

När jag nyligen inte kände mig sugen på att läsa någon av de olästa böcker som ligger här hemma, var det i stället en omläsning av Northanger Abbey av Jane Austen som lockade. Det är några år sedan jag läste boken för första gången och minns egentligen mest att Henry Tilney och hans intresse för att läsa romaner seglade upp som en favorit av männen i Austens böcker.

Northanger Abbey gavs ut efter Austens död tillsammans med Övertalning, som jag inledde årets läsning med, även om det var den första romanen som hon skrev. Det har varit intressant att läsa dessa två romaner så nära varandra eftersom de visar att författaren mognade och fick en annan inställning under de år som gick mellan att de skrevs. Northanger Abbey bubblar av ungdom och huvudpersonen Catherine Morland är ung, oskuldsfull, full av energi och uppfylld av de böcker som hon har läst, särskilt Udolphos mysterier av Ann Radcliffe. I Övertalning är Anne Elliot ungefär 10 år äldre och har fått ge upp sin stora kärlek på grund av familjens åsikter och hon har en lugnare inställning till livet och romantiken. Båda böckerna är dock riktiga mästerverk som har hamnat lite i skuggan av den mer kända Stolthet och fördom (vem vill egentligen ha den högdragne Mr Darcy när man kan få den romanläsande Mr Tilney?). Varje gång som jag läser Austens böcker slås jag av hur relevanta de fortfarande är och hur det inte känns på språket att de har över 200 år på nacken.

Min första recension av Northanger Abbey finns att läsa här

Övertalning

När Anne Elliot var 19 år förälskade hon sig i Frederick Wentworth, men hon var tvungen att slå upp förlovningen då hennes familj motsatte sig äktenskapet. När de sju år senare möts igen är Anne fortfarande ogift och har blivit den i familjen som ingen riktigt bryr sig om och den som förväntas ta hand om alla andra. Frederick har under tiden gjort karriär i flottan under napoleonkrigen, samlat på sig en förmögenhet, vilket gör att hans anseende har ökat i familjens ögon. När de två lär känna varandra igen behöver de övervinna det som drev dem isär tidigare.

Det här är andra gången som jag läser Jane Austens Övertalning, som gavs ut postumt av hennes bror. Det är många år sedan jag läste den första gången och kommer inte ihåg så mycket av läsningen annat än att det var en gammal, sliten utgåva som jag lånade på biblioteket. Den här gången har jag läst ny översättningen av Maria Ekman som kom 2013 med ett efterord av Amanda Svensson, och som det verkar som att jag köpte bokrean 2015. Den här gången blev det en alldeles fantastisk läsupplevelse där jag i princip läste hela boken på en dag för att jag inte kunde lägga ifrån mig den och den har seglat upp som en av mina favoriter bland Austens böcker (för att vara ärlig så gillar jag alla böckerna utom Emma). Jag gillar att Anne Elliot är lite äldre än huvudrollsinnehavarna i de andra böckerna och att hon är mognare och mer eftertänksam. Det här ett riktigt mästerverk visar på hur skarp Austens penna var när hon iakttog sin samtid. Det enda negativa är att genom att börja året med en så här bra bok är att jag redan nu vet att majoriteten av de böcker som jag kommer att läsa under resten av året kommer att vara sämre.

Mansfield Park

 

Fanny Price växer från det att hon är tio år upp som fosterbarn hos sin moster och morbror på deras gods Mansfield Park och hon är en flicka som är intelligent, har en blick för omgivningen förtjänster och brister och en insikt om vad hon som är av lägre börd kan uppnå i ett klassamhälle. När syskonen Henry och Mary Crawford flyttar in i byn börjar de umgås med ungdomarna på Mansfield Park och Henry flörtar med båda hennes kusiner Maria och Julia. Medan Fannys favoritkusin Edward fattar tycke för Mary, och Fanny är orolig för att han är förblindad och inte ser Marys brister. När Henry sedan återvänder efter att tillbringat en tid i London bestämmer han sig för att förälska sig i Fanny och bestämmer sig för att fria. Fanny tackar nej till frieriet då hon inte gillar hur Henry har behandlat kvinnor tidigare, men när hon blir ombedd att förklara varför hon tackade nej vägrar hon att berätta anledningen för att skydda sin kusin Maria. För att Fanny ska få perspektiv på tillvaron skickar hennes morbror henne hem till föräldrahemmet i Portsmouth.

Mansfield Park är Jane Austens tredje roman som gavs ut första gången 1814, men även om den sålde bra så blev den inte recenserad förrän 1821 och översattes inte till svenska förrän 1997. Det är också den roman av Austen som jag inte har läst förrän nu trots att hon har varit en av mina favoritförfattare i många år nu. Det här en roman som på många sätt är en typisk Austen-berättelse med sökande efter kärleken och att gifta sig med ett bra parti. Fanny Price är dock inte lika självsäker som Lizzie Bennett i Stolthet och Fördom eller systrarna Dashwood i Förnuft och känsla, utan är mer tillbakadragen, försynt och betraktar sin omgivning mer. Hon är dock väldigt bestämd över att hon inte ska gifta sig utan kärlek, även om det innebär att nobba en man som skulle ha varit ett bra parti. Även om jag verkligen gillar boken, så är det inte min favorit av Austen och jag föll inte för den på samma sätt som jag gjorde med Northanger Abbey för några år sedan.

Tea with Jane Austen

 

Som ett stort fan av både att dricka te och läsa Jane Austens böcker passar en bok som heter Tea with Jane Austen extra bra. Kim Wilson har skrivit en väldig trevlig bok som både handlar om betydelsen av te i Austens böcker och teets historia i England på 1700-talet. På Jane Austens tid (1775-1817) var te en verklig lyxvara som bara överklassen hade råd med och det var ofta frun i huset som hade ansvaret för teet (och sockret) som ofta förvarades i låsta lådor. En av anledningarna till att det var så dyrt med te var att det var så högt beskattat, vilket också ledde till att det blev en populär vara bland smugglarna (även om teet då ofta tog smak av både oljesäckar och hästsvett under färden). Familjen Austen hörde till de som hade råd att köpa sitt te från Twinings tehus i London (och som grundades redan 1706) och de hade en teservis från Wedgewood, som även det är en firma som är verksam än i dag. För Jane Austen var det viktigt att både börja dagen med te och att avsluta den med te ett par timmar efter middagen. I boken finns det även flera recept på olika bakverk som Austen skulle ha ätit till sitt te, recepten har uppdaterats lite så att man kan baka dem idag (men i ärlighetens namn så låter de inte så lockande).

Det här är en bok som främst vänder sig till de som redan gillar Jane Austen och som även gillar att läsa böcker som är relaterade Austens värld. Att jag även fick ett starkt behov av att åka till Bath för att besöka Jane Austen-museet och dricka afternoon tea är något som får vänta tills världen blivit mer normal igen.

The Jane Austen Diet

Vad kan Jane Austen och hennes böcker lära oss om hälsa i dag, drygt två hundra år senare? När Bryan Kozlowski går igenom det Austen skrivit om mat, hälsa och motion i sina romaner och jämfört dem med modern forskning visar att hon var rätt ute med många saker. Det finns dock vissa aspekter som skulle underlättas av om man har tjänstefolk som gör arbetet åt en och om man inte behöver ta hänsyn till att behöva jobba heltid på kontor. I boken får vi bland annat lära oss att det är bra att vänta ett par timmar med att äta frukost (som gärna ska bestå av te och mackor), att promenader är bra motion, att man ska rätt hållning, att bröd är viktigt (men att man ska äta mindre mängder av bättre kvalitet), socker är bra i små mängder (även om det inte längre är en lyxvara som behöver låsas in), att man ska äta både kött och grönsaker och att te är nyttigt, både för antioxidanter och eftersom vattnet inte var så bra att dricka på den tiden kokade man bort alla bakterier när man värmer tevattnet. Vi får också lära oss att det viktiga är att man ser hälsosam ut, inte vilken form man har på kroppen (fast det är inte bra att vara för smal).

Som det stora fan av Jane Austen som jag är kunde jag inte motstå att köpa The Jane Austen Diet så fort jag fick veta att den fanns (och inte kostade så mycket). Utöver att den ger några hälsotips som jag är nyfiken på att prova om de fungerar, även är skriven med en stor portion humor. Det jag främst tänker försöker prova är att fasta i två timmar innan frukost, jag tycker ända inte om att äta direkt när jag vaknar. Plus att jag tar med en bekräftelse på att te är nyttigt och att det inte går att dricka för mycket av det.

Jane Austens brev

Det är ingen större hemlighet att Jane Austen är en av mina favoritförfattare och när jag i höstas hittade en nyutgiven samling med brev som hon har skrivit kunde jag inte låta bli att köpa den. Samlingen består av 148 brev, de flesta till Austens syster Cassandra. En brevsamling skrivna under åren 1796-1817 där de flesta breven är ganska långa och som är 520 sidor (plus förklaringar och fotnoter) är inte en typ av bok som går särskilt snabbt för mig att läsa eftersom jag har svårt att få en bra flyt i läsningen när det är brev. Det har också tagit ett bra tag för mig att läsa den, även om jag verkligen gillar boken. En sak som jag släppte redan från början var att ens försöka hänga med i alla referenser och alla människor som nämns i boken. I slutet av boken finns en sammanställning med vad varje brev refererar till om det är någon som man blir nyfiken på. Breven handlar till största delen om vardagslivet med redogörelser av vilka klänningstyg och hättor som köps, beskrivningar av danser och en del skvaller. Det handlar nästan ingenting om Austens skrivande, fastän hon skriver en del om utgivningen av böckerna under de sista åren. Det är uppenbart att Austen gillar att människor läser och gillar hennes böcker, men att hon själv inte har någon önskan om att bli känd. Vid ett tillfälle kommenterar hon att ena brodern vid något tillfälle inte hade kunnat låta bli att avslöja vem författaren var när några på en fest pratat uppskattande om en av böckerna. Hon blev dock inte särskilt glad när den dåvarande engelske kronprinsen ville att hon skulle dedicera en bok till honom.

I likhet med romanerna så har Austen ett fantastiskt språk och hennes beskrivningar av omgivningarna är knivskarpa och bitvis lite hårda. Det är också uppenbart att breven aldrig var tänkta att läsas av någon annan än mottagaren. Det sägs även att hon bad systern Cassandra förstöra många brev efter hennes död. Paulina Helgeson har gjort ett bra jobb med att översätta brevsamlingen och ge den en svensk språkdräkt.

Jane Austen 200 år

Idag är det 200 år sedan Jane Austen dog, endast 41 år gammal. Jag tänker fira detta jubileum på ett passande sätt, nämligen genom att dricka en stor mugg te och fundera på att jag borde läsa både nyöversättningen av Förnuft och känsla och Mansfield Park (som jag har oläst än).

En ny Austen-bok

Jag har varit sugen på nyöversättningen av Janes Austen debutroman Förnuft och känsla sedan den kom förra året och nu är den äntligen min. Jag är väldigt förtjust i de nya omslagen till Austens böcker med klassiska målningar, de är så vackra.

Nu har jag fem av Austens böcker i nya, snygga omslag. Det är bara Mansfield Park som saknas, vilket också råkar vara den enda av Austens böcker som jag inte läst än.

Översta raden: Förnuft och känsla, Stolthet och fördom och Övertalning
Nedersta raden: Northanger Abbey och Emma

Vem är du i Jane Austens romaner?

Den här veckan undrar Lyran vem vi är i Jane Austens romaner och blev inget svårt val, för vem skulle inte vilja vara den starka och kloka Elisabeth Bennet från Stolthet och fördom som vill gifta sig av kärlek (och får Mr Darcy och hans 10000 pund om året). Att jag egentligen är mer som den jordnära och praktiskt lagda Elinor Dashwood i Förnuft och känsla behöver man inte ta hänsyn till här.

En ny väska

The person who has not pleasure in a good novel must be intolerably stupid - Jane Austen

Om man som jag både tycker om väskor, kloka citat och Jane Austen så var det omöjligt att motstå frestelsen när jag fick veta att den här väskan fanns att få tag på. Finns att köpa här.

Northanger Abbey

Catherine Morland är inte någon som skulle tänka sig som en romanhjältinna, det är i alla fall det vi får reda på i romanens första mening. Catherine har blivit inbjuden av grannarna mr och mrs Allen att tillbringa några veckor i Bath tillsammans med dem. Det dröjer inte länge förrän Catherine börjar göra nya bekantskaper, bland annat med Isabella Thorpe som hon snabbt blir vän med och de pratar om allt väsentligt som romaner, kvällen bal, morgondagens promenader och hur vissa unga män uppfört sig på balerna. En annan viktigt ny bekantskap är den med Henry Tilney, som bjuder upp henne på första balen och som sedan inte syns till på flera dagar. När han sedan dyker upp igen så närmar sig Catherine hans syster, en vänskap som inte Isabella ser med blida ögon på. När Catherine blir inbjuden att följa med familjen Tilney till deras gods Northanger Abbey så tackar hon gladeligen ja.

Northanger Abbey är den första roman som Jane Austen skrev, men den gavs in ut förrän efter hennes död 1818. Jag tycker att det märks att det är en tidig roman då den inte känns lika mogen som till exempel Förnuft och känsla och Stolthet och fördom, men det är inget negativt i sig då språket är livfullt och intrigen håller hela vägen till den sista sidan. Den stora frågan är varför jag inte har läst den här fantastiska romanen förrän nu och Henry Tilney har helt klart seglar upp som en favorit bland Austens män (vem vill inte ha en romanälskande man som uppskattar kvinnors intelligens). Nu har jag bara Mansfield Park kvar att läsa av Jane Austen, så nu har jag höga förväntningar på den.

Trevligt firande

Eftersom jag och min syster fyller år ganska tätt inpå varandra och har numera uppnått en ålder då födelsedagarna inte är lika viktiga som de var förr om åren, så firar vi numera allt oftare tillsammans mellan våra födelsedagar. För någon månad sedan så upptäckte jag den väldigt söta samepojken Nils som ingår i Lisa Larsons serie All Världens barn och började drömma om att samla alla åtta figurerna, men bara ägnat mig åt att kolla upp dem på Tradera, där de har en tendens att sticka iväg prismässigt. Jag blev därför väldigt glad när jag i ett av paketen hittade en alldeles egen Nils.

Efter att ha hintat om att jag var väldigt sugen på Bonnier klassikers sprillans nya utgåva av Jane Austens Northanger Abbey så blev jag glad över att hitta boken i ett paket. Nu ska det väl äntligen bli av att jag läser även denna bok av Austen.

Jane Austen-utställning

Under nästa år kommer Tjolöholms slott att ha en Jane Austen-utställning med kostymer från filmerna och med temat även i trädgården under sommaren. Jag skulle väldigt gärna se utställningen och kanske kombinera den med Afternoon Tea på slottet. Men tyvärr känns det som att det är väldigt långt att åka för mig (drygt 80 mil enkel väg). Utställningen pågår mellan 16 januari-25 september 2016. 

En regnig söndag

Den här sommaren visar sig verkligen inte från sin bästa sida väderleksmässigt, idag har det regnat hela dagen och verkar inte som att det kommer att bli bättre framåt kvällen. Vad kan man hitta när det inte går att sitta med en bok på balkongen och man inte vill sticka näsan utanför dörren? Jag har i helgen sett om de två fantastiska Jane Austen-filmatiseringarna av Stolthet och fördom (BBC-versionen med Colin Firth som Mr Darcy) och Förnuft och känsla (med Emma Thompson och Kate Winslet) och druckit en del te.

Fast jag ska inte klaga allt för mycket, för igår var vädret avsevärt bättre och jag satt i solen vid strandkanten i några timmar (utan solkräm så nu har jag en fin röd färg på delar av kroppen).

Årets bokreainköp

Jag var inte så imponerad av årets bokrea och hittade ingenting i katalogen som lockade. Men när jag var på stan och det var halva reapriset så kom jag ändå hem med Jane Austens Övertalning i den här fina utgåvan. Dessutom så var det den enda av Austens böcker som jag inte hade på svenska.

Tematrio - England

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om England och veckans utmaning är

Berätta om tre bra romaner/författare från England.
Peter Robinson är nog den författare som jag läst flest böcker av oavsätt genre, hittills har det blivit 21 böcker om DCI Alan Banks, ett par novellsamlingar och ett par fristående romaner. Då har jag ändå en novellsamling oläst.

När det gäller engelska klassiker så är min favorit Jane Austen, och då framförallt böckerna Stolthet och Fördom och Förnuft och känsla, två böcker som jag läst mer än en gång och det märks inte att de har 200 år på nacken.

Jag vet att Kate Morton är från Australien och inte England, men jag smyger in henne här ändå (jag blev trots allt förvånad när jag upptäckte att hon inte var engelska) då hennes böcker är bland de mest engelska jag läst. Bästa böckerna tycker jag nog är I det förflutna och En välbevarad hemlighet.

238 år

Idag är det Jane Austens födelsedag och det är i år 238 år sedan hon föddes. Det är kanske inget stort jubileum, men värt att uppmärksammas ändå. Jag borde fira med att läsa de två av Jane Austens böcker som jag inte kommit mig för att läsa än, Northanger Abbey och Mansfield Park.

En som firar Jane Austens födelsedag ordentligt är Ugglan & boken.

Tematrio - Bröllopstider

Den här gången har Lyran inspirerats av att det är bröllopstider och frågan lyder;

Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.

Stolthet och fördom av Jane Austen - innehåller på sätt och vis tre bröllop, men det är Lydias som står ut mest. Lydia är den yngsta av de fem systrarna Bennet och som rymmer med den stilige och opålitlige Mr Wickham, som efter att ha förfört henne tvingas gifta sig för att inte förstöra familjen Bennets rykte och ära.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg - den första boken i en tänkt trilogi om Maj som blir oplanerat med den betydligt äldre Tomas och som hon gifter sig med eftersom det inte var socialt accepterat att vara en ogift mor i 1930-talets Sverige, trots att hon egentligen varken vill ha honom eller barnet.

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates - en av den produktiva Oates guldkorn om den unga Rebecca som som kommer till USA med sin tyskjudiska familj i slutet av 1930-talet på flykt undan nazisterna. Ung och ensam i tillvaron gifter sig en brutal och misshandlande man, som hon senare lämnar för att skapa sig en ny och bättre tillvaro tillsammans med den begåvade sonen.

Pride and Prejudice 200 år!

Den 28 januari 1813 så kom ett av litteraturhistoriens största mästerverk (i alla fall om man frågar mig) ut, Jane Austens Pride and Prejudice, Stolthet och fördom på svenska. Boken fyller alltså 200 år just idag och det är värt att uppmärksammas här hos den läsande kaninen. När Pride and Prejudice kom ut så var författaren anonym och på titelbladet stod det ”by the author of Sense and Sensibility”. Sense and Sensibility (Förnuft och känsla) hade kommit ut ett par år tidigare under pseudonymen ”A Lady”. Mycket har hänt under de 200 år som gått sedan dess, idag är Jane Austen en av de mest kända författarna och hennes böcker hittar ständigt nya läsare.

Jag har läst Pride and Prejudice flera gånger både på svenska och engelska och det är en av mina absoluta favoritböcker genom alla tider. När jag läser boken så känns det inte alls som att jag läser en bok som är 200 år gammal, språket är fortfarande fräscht. Nyöversättningen av Gun-Britt Sundström som kom 2011 är helt underbar och fångar verkligen bokens själ.  

Hur firar man då en boks 200-årsdag? Jag funderar på att se om BBCs mästerliga filmatisering i sex delar med Colin Firth i rollen som Mr Darcy, och eftersom det är en vardag så får jag väl vifta lite extra med min Pride and Prejudice-mugg från Penguin på jobbet.