Helgfrågan v. 48

På något sätt har det gått ännu en vecka och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Har du någon speciell julbok som du gillar? (behöver inte vara kokbok)

Nej, jag brukar inte läsa julböcker. Fast jag gillar Muminberättelsen Granen om när Muminfamiljen är upplever sin första jul (vanligtvis går de ju i ide under vintern) och blir rädd för den läskiga julen för gör alla stressade och som kräver speciell mat, gran och paket.

Bonusfråga: Vad gör du till advent? Någon speciell tradition?

Jag brukar ta fram alla mina julsaker lagom till första advent (jag har inte så mycket) och så brukar jag ha lite julfika på söndagen, antingen med familjen eller själv. Numera håller jag mig till mina favoriter mjuk pepparkaka (som jag gör själv) och saffransbullar med mandelfyllning, som jag köper på stans surdegsbageri.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O är den sista för året och handlar om ordparet prisad och förbisedd.

I måndags delades årets Augustpris ut och där har det genom åren hänt att böcker som jag varit övertygad om att de borde vara årets självklara vinnare inte ens blivit nominerade. Jag blev ytterst förvånad över att Jonas Gardell aldrig fick någon nominering för sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar för några år sedan. Jag tyckte även att Majgull Axelsson borde i alla fall ha fått en nominering för Jag heter inte Mariam, även om hon tidigare vunnit priset med Aprilhäxan. I år hade jag hoppats på att Kjell Westö skulle bli nominerad för Den svavelgula himlen, men tydligen höll inte juryn med mig om att det var en av årets bästa romaner på svenska.

När det gäller Nobelpriset i litteratur tycker jag att det mest handlar om varför det är så få kvinnor som tilldelats priset genom åren. Sedan finns det några andra hade kunnat få priset, men som Svenska Akademien förbisett, till exempel var den ryske författaren Leo Tolstoj nominerad till priset, men fick det inte. Den svenske författaren August Strindberg ska ha varit upprörd över att Tolstoj aldrig fick priset. Själv hade nog Strindberg varit en stark kandidat till Nobelpriset om han inte dragit igång Strindbergfejden med akademien på andra sidan.

Veckans utmaning – något att längta till!

Den här veckan handlar det om framtiden hos Kulturkollo och veckans utmaning är både enkel och svår att svara på samma gång,

Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

I resväg ser jag först och främst fram emot min bokade resa till Brighton med Breakfast Book Club i april. Det ska både bli trevligt att träffa alla trevliga bokintresserade och att återvända till staden jag bodde i 2005–2007.

Det kommer nog att bli i alla fall en resa till under 2018, men jag har inte hunnit fundera på vart jag vill åka. En annan resa som jag hunnit fundera en del på är den eventuella resa som jag kommer att åka på i samband med att jag fyller 40 om ett drygt år. Jag är sugen på att åka någonstans, men har inte bestämt vart (eller om) jag åker. Problemet med att fylla år i januari är att man får åka ganska långt för att få lite sol och värme. Ett av de resmål som jag funderar på är Uruguay, där det är sommar i januari, men som ligger väldigt långt bort.

När det kommer till böcker så har jag inte så jättemycket koll på vilka böcker som kommer i vår. Förutom Elena Ferrantes Plågsam kärlek ser jag mest fram emot att läsa Brett Andersons självbiografi Coal Black Morning, som verkar väldigt intressant. Dessutom så är Suede ett av mina favoritband och där är Anderson både textförfattare och karismatisk sångare.

Augustpriset 2017

För några veckor sedan avslöjades det vilka titlar det är som är nominerade till årets Augustpris och idag var det dags att dela ut priset i de olika kategorierna.

Årets vinnare av Augustpriset 2017 är:

Lilla Augustpriset

Den röda cykeln av Saga Miketinac

Årets fackbok

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

En helt otroligt bra biografi över en väldigt intressant kvinna som jag varmt rekommenderar alla att läsa

Årets barn- och ungdomsbok

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Årets skönlitterära bok

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Efter ett par veckors uppehåll är tematrion hos Lyran tillbaka med ett intressant tema,

Berätta om tre bra romaner med poetiska, långa titlar!

Mellan sommaren längtan och vinters köld av Leif GW Persson har dels en vacker titel, men är även en helt ok deckare.

Det står ett rum här och väntar på dig… är Ingrid Carlbergs fantastiska biografi över Raoul Wallenberg och som har en titel som jag tycker om.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av nobelpristagaren Herta Müller är en berättelse som utspelar sig under en spårvagnsresa Ceauşescus Rumänien.

En piga bland pigor

Förra helgen läste jag Fatima Bremmers fantastiska biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och blev då sugen på att läsa Nordström böcker. När det visade sig att debuten En piga bland pigor fanns att låna som e-bok biblioteket laddade jag hem den och har i princip sträckläst den (den var i och för sig ganska kort).

En piga bland pigor var väldigt banbrytande när den kom 1914 eftersom det var första gången den typen av reportage gjordes i Sverige, där journalisten ger sig ut i verkligheten och skriver om sina upplevelser. Ester Blenda Nordström tar anställning som piga på en bondgård i Sörmland under en månad och skriver sedan om sin upplevelse. Det är ett liv med hårt arbete som beskrivs där det aldrig verkar finnas tillräckligt med sömn och där man bara tvättar sig på söndagarna och där Esters tandborste är en nymodighet som de andra knappt sett förut och som ingen av den någonsin använt. Vi får vara med om en grisslakt, mjölkning av kor, stortvätt i flera dagar och danser på lördagskvällarna. Vi får även veta att pigan Anna tjänar 180 kronor om året i lön, vilket är 15 kr i månaden och det var redan då en väldigt låg lön. Enligt en prisomräknare som jag hittade på internet motsvarar 180 kronor år 1914 cirka 8900 kronor i dagen penningvärde. För den lönen arbetade Anna cirka 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick vara ledig ett par timmar på söndagseftermiddagen.

En piga bland pigor är fortfarande en väldigt stark och läsvärd bok så här drygt 100 år senare. Det som då var ett inlägg i samhällsdebatten är idag en historisk skildring av hur samhället såg ut för inte allt för länge sedan. Vid den här tiden diskuterade man frågan om att det var så svårt att hitta pigor till jordbruket eftersom många unga valde att söka lyckan i Amerika istället för det hårda arbetet som piga. En piga bland pigor blev ett inlägg i den debatten. Boken var också en stor succé som gavs ut i femton upplagor och som såldes i 35000 exemplar. Jag vill definitivt läsa mer av Nordström och tänker ta mig an Kåtornas folk, boken om hennes upplevelser som nomadlärarinna hos samerna härnäst.

Mordet på Orientexpressen

Det är mitten av 1930-talet och på tåget Orientexpressen som går mellan Istanbul och Paris samlas en brokig samling människor från olika delar av världen. Det är en bland annat en rysk prinsessa, en svensk missionär, en engelsk guvernant, en amerikansk privatdetektiv, en tysk kokerska, en italiensk bilförsäljare och en skum amerikansk affärsman. Och så klart den belgiske detektiven med den yviga mustaschen, Hercule Poirot. Efter att tåget lämnat Belgrad fastnar det i snön och på morgonen upptäckts det att den amerikanske affärsmannen Ratchett blivit mördad och det blir Poirots uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att det är någon av passagerarna som är mördaren, fast alla verkar även ha alibi.

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända och klassiska deckare om den självgode och ganska arrogante detektiven Hercule Poirot. En sak som gör att man kommer ihåg boken är den oväntade upplösningen på mordgåtan. Det här är tredje gången som jag läser Mordet på Orientexpressen och gillar hur gåtan är uppbyggd med alla karaktärer som vid en första anblick inte känner varandra sedan tidigare. En detalj som störde mig den här gången var att Poirot pekar ut den mördade Ratchett som kidnappare och barnamördare på väldigt lösa grunder (fyra ord på en bränd papperslapp). En annan detalj som står ut i dag är att berättelse börjar i Aleppo i Syrien och går via Bagdad, två städer som inga turister åker till längre. Även om vissa delar av berättelsen har åldrats under decennierna så är det fortfarande en bra deckare som definitivt är läsvärd än.

I dagarna har en ny filmatisering av boken biopremiär i regi av Kenneth Branagh, som även spelar Poirot, och som har en imponerande rollista med en rad stora skådespelare som Johnny Depp, Dame Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Olivia Coleman. Jag kommer inte att se filmen på bio, utan väntar tills den kommer på Netflix.

Helgfrågan v. 47

Det har återigen blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?

Jag kommer inte att göra något särskilt på bloggen i advent och jul, utan att det kommer att rulla på som vanligt. Men jag är inte heller någon som pyntar särskilt mycket hemma heller. Det blir inte heller någon kalender eftersom det är något som bör planeras i god tid, vilket inte alltid är min starkaste sida.

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Imorgon fredag är det julfest med jobbet, så på lördag planerar jag mest att ta det lugnt för att återhämta mig.

En tidig julklapp

I år har jag varit effektiv när det kommer till julklappar och eftersom jag inte ska köpa till så många personer beställde jag alla på en gång. Eftersom det var extra bra pris passade jag på att köpa den nya Letto Frontlight 2 till mig själv, trots att jag kanske egentligen inte var i ett jättestort behov av en ny e-boksläsare. Självklart kunde jag inte vänta ända till julafton innan jag öppnade den (det är ju en hel månad dit).

En av de bästa sakerna med den nya Letton är att någon har tänkt på oss vänsterhänta när de designade den. Jag är även förtjust i det inbyggda fodralet.

Veckoutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Den här veckan handlar det om filmatiseringar hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,

Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionon, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en hel del filmatiseringar som är bra även om jag inte läst boken (och ibland inte ens är medveten om att det är en filmatisering), som till exempel filmen Nyckeln till frihet, som bygger på en novell av Stephen King. Det finns några filmatiseringar där jag tycker att man lyckats bra både med att anpassa berättelsen och välja rätt skådespelare till alla roller och bland mina favoriter finns En man som heter Ove, Sagan om ringen och Förnuft och känsla (den från 1995 med Emma Thompson som både manusförfattare och i en av huvudrollerna).

När det gäller skådespelare som är helt fel för en specifik roll så har jag fått fundera ett tag ett bra exempel. Jag har stora problem med tv-serien av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, där tycker jag inte att det är en skådespelare som är fel för sin roll, utan att de inte har lyckats träffa rätt med någon av skådespelarna. 

Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby, hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget 1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.

I Ett jävla solsken har journalisten och författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström som är svårt att lägga ifrån sig. Ett jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass och jag hoppas att den vinner.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken

Frågor jag fått om Förintelsen

Hédi Fried är en av de få som överlevde förintelsen under andra världskriget och som ännu är vid liv och kan berätta om sina upplevelser. I över trettio år har Fried rest runt i skolor och för föreläst om Förintelsen. I den här boken, Frågor jag fått om Förintelsen, har Fried samlat ett urval av de frågor som hon fått genom åren. I svaren på frågorna berättas historien om ett människoöde som börjar i Sighet i Rumänien och som via koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen tog henne till Sverige efter krigsslutet. I boken besvaras frågor om både stort och smått, som vad det betydde att ha med sig sin syster i lägren, om man var hungrig hela tiden, vad man drömde om på natten, när man förstod att det pågick ett folkmord, hur kunde det hända och kan det hända igen. Det finns även frågor om hur det var att komma till Sverige och om hur det var att ta sig in i det svenska samhället.

Frågor jag fått om Förintelsen är en av de sex böcker som är nominerade i Augustprisets fackboksklass och det är en liten bok med ett stort och viktigt innehåll. När nu överlevarna blir att färre är det viktigt att det som hände under förintelsen finns dokumenterat för framtiden. Upplägget i den här boken med frågor och svar i ganska korta kapitel gör att det är lätt att ta till sig boken. Hédi Fried har tidigare gett ut flera böcker om sina upplevelser under förintelsen, men det går alldeles utmärkt att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan när det inte längre finns så många som kan åka runt och berätta sin historia.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Den gången har olikhetsutmaningen hos enligt O det intressanta ordparet frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.

Vilka kulturella verk kopplar du samman med veckans ordpar?

Förr eller senare exploderar jag av John Green handlar om den sjuttonåriga Hazel som är obotligt sjuk i cancer och som på en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar den charmiga Augustus Waters.

Att hela de levande av Maylis de Kerangal handlar om den nittonåriga Simon som efter en olycka blir hjärndöd och vars föräldrar måste fatta det svåra beslutet om de ska donera sonen organ. Vi får sedan följa organens väg till de som behöver dem för att bli friska.

Helgfrågan v. 46

Det känns som att veckorna bara flyger förbi och det är redan torsdag igen och det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna.

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?

Jag har definitivt tänkt tanken att det vore roligt att skriva en egen bok och har även haft några vaga idéer om vad de skulle kunna handla om. Längre än så har jag inte kommit.

Bonusfråga: Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Jag tycker att det är i tidigaste laget för att lyssna på än, men snart kommer jag nog att damma av min julspellista på Spotify snart. I många år lyssnade jag endast på Peter Jöbacks julskiva runt jul, men numera har jag en mer blandad lista. 

Min favorit bland alla jullåtar är O, helga natt, gärna sjungen av den franske tenoren Roberto Alagna.

Dagar av ensamhet

En eftermiddag i april meddelar Olgas man Mario att han lämnar henne och barnen. Kvar står en chockad Olga i resterna av det liv som hon och Mario byggt upp tillsammans. Det dröjer inte länge förrän galenskapen får grepp om Olga och hon isolerar sig i lägenheten tillsammans med de två barnen och hunden.

Dagar av ensamhet är en kortroman av Elena Ferrante som gavs ut på italienska redan 1999 och som nu kommer på svenska och skrevs före böckerna om Elena och Lila. Det här är en klaustrofobisk berättelse om en kvinna som bryter ihop totalt när hon blir lämnad. Det gör ont att läsa boken eftersom den är så intensiv känslomässigt. Jag tycker att det är extra roligt att även där här tidiga boken är väldigt bra eftersom jag älskar Ferrantes Neapel-kvartett (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet).

Veckoutmaning: Jag är inte bitter!

Den här veckan handlar det om bitterhet hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Lista bittra karaktärer inom såväl film, tv som litteraturen – karaktärer vi älskar att hata eller karaktärer vi hatar men kommer att älska.

Bara man gräver lite så kryllar det av bittra karaktärer inom både film, tv och litteraturen och jag har försökt lista några av mina favoriter.

Severus Snape i böckerna om Harry Potter av JK Rowling är en karaktär som är bitter över att han aldrig verkade få den lärartjänst han helst vill ha, defense against the dark arts. Dock visar det sig allt mer i böckerna att Snape har ett ganska varmt hjärta och är inte så elak som han kan verka.

Fredrik Backman har skrivit om två ganska bittra karaktärer, Ove (En man som heter Ove) och Britt-Marie (Britt-Marie var här), som båda är lite dystra efter att livet gått ganska hårt åt dem. Dock har båda ett stort och varmt hjärta, vilket visar sig när det kommer in nya personer i deras liv.

I Kristina Sandbergs böcker om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) finns en huvudkaraktär som är bitter och som har komplex för sin enkla bakgrund när hon gifter in sig i en lite finare fabrikörsfamilj. Hon är även bitter över att det är dottern och inte som är den mest begåvade av de två barnen. Det är ju slöseri med att dottern fått ett läshuvud, hon borde satsa på att bli bra gift, föda barn och ta hand om hemmet.

Ärr

Jónas är 49 år gammal, frånskild och är besatt av att reparera saker. Han har tappat lusten att leva och ägnar mycket tid åt att fundera på vilket som är det bästa sättet att ta livet av sig. För att dottern Gudrun inte ska behöva ta hand om kroppen bestämmer sig Jónas för att åka utomlands, till ett av världens farligaste länder där kriget precis tagit slut. Han packar lite verktyg i en väska och tar in på Hotel Silence, ett hotell som är i ett stort behov av reparationer efter kriget.

Ärr är Auður Ava Ólafsdóttirs tredje roman som är översatt till svenska och även om jag gillat de båda tidigare böckerna så tycker jag att den här nog är snäppet bättre. Det är en fin berättelse om en man som känner sig vilsen och som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Även om det är en ganska sorgsen historia så finns det mycket humor och värme i boken. Det är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.

Stanna hos mig

Yejide och Akin träffades när Yeijde fortfarande gick på universitet och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu har de varit gifta i fyra år och det enda som saknas i deras liv är ett barn och släkten blir att mer bestämd om att det är dags att skaffa ett barn. Yejide gör allt hon kan för att bli gravid, hon ber om mirakel, besöker läkare och beger sig i väg på en ceremoniell pilgrimsfärd. Familjens lösning på problemet är att Akin borde ta sig en andra hustru som kan ge honom barn.

Stanna hos mig är den väldigt starka debuten från den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyò och boken nominerades tidigare i år till det engelska priset Baileys Women’s Prize for Fiction. Till en början trodde jag att det var en historia om polygama äktenskap, men det visar sig snart att det finns många fler dimensioner till berättelsen och nya detaljer avslöjas allt eftersom. Det är en berättelse om kärlek, hur längtan efter barn kan göra ett äktenskap skört och hur en familj kan falla sönder. Romanen handlar även om hur de gamla traditionerna möter den moderna världen med dess nya värderingar. Allt detta utspelar sig med det politiskt oroliga Nigeria under 1980-talet som bakgrund. Stanna hos mig är en oerhört stark berättelse som jag verkligen rekommenderar. Jag ser även fram emot att läsa mer av Adébáyò i framtiden.

Piratförlaget skickade boken 

Helgfrågan v. 45

Tiden går så fort och plötsligt har det blivit torsdag igen och det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången har en fråga som är enkel att svara på.

Vad läser du nu?

Tekniskt sätt ingenting eftersom jag har nu ikväll precis läst ut Ayòbámi Adébáyòs fantastiska debutroman Stanna hos mig och inte hunnit börja på Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir än.

Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Imorgon fredag ska jag på after work med mitt nya jobb, men i övrigt har jag inga planer än så länge. I alla fall inte mer än att läsa och ta det lugnt.

Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Det har blivit dags för veckans tematrio hos Lyran, som den här veckan handlar om rymdgrejer.

Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln!

Astronauter är de enda människorna som har rymden som sin arbetsplats (även om det inte är så länge i taget) och en fin bok som utspelar sig i rymden är Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa, om Michael Collins som ensam fick cirkulera runt månen medan Neil Armstrong och Buzz Aldrin fick evig berömmelse som de första människorna på månen.

Det finns en artist som jag gillat i många år lite i hemlighet och det är Darren Hayes, både som soloartist och med hans tidigare band Savage Garden. Den första låt som jag kom att tänka på och vars titel innehåller något som finns i rymden är To the moon and back med Savage Garden.

Eftersom min fantasi går lite tomgång denna måndag avslutar jag med ännu en låt, den här gången blir det en av Darren Hayes nyare sololåtar Black out the sun.

Krig och fred

Krig och fred är en episk berättelse som utspelar sig mellan 1805 och 1813 och där vi får följa de adliga släkterna Bezuchov, Bolkonskij och Rostovs inblandning i de historiska händelser som präglar Ryssland under det tidiga 1800-talet. Romanen inleds med att vi kastas in bland societeten i Petersburg med deras fester, intriger och namnsdagsfiranden. Här finns Pierre Bezuchov, en ung man som trots att han är oäkta son till greven Bezuchov är den som kommer att ärva hela faderns förmögenhet, som nyligen återvänt från utlandet och som beskrivs som stor, tjock och med en avsaknad av social kompetens. Pierre är en i grunden godhjärtad ung man som vill väl, men när han försöker göra tillvaron bättre för sina livegna bönder istället gör att de får de sämre utan att han förstår det. Här finns även Pierres gode vän Andrej Bolkonskij som lämnar sin unga, gravida hustru hos sin buttre far och systern Maria när han ger sig ut i kriget, där han kommer att stå öga mot öga med Napoleon. I familjen Rostov finns den unga och vackra Natasja som har lätt för att förälska sig i olika män. Natasjas äldre bror Nikolaj går med i armén som en ung man och får uppleva krigets fasor vid slaget vid Austerlitz. De tre familjernas öden kommer sedan att vävas in i varandra på olika sätt.

Krig och fred är den tjockaste bok som jag någonsin har läst och mest troliga är att jag inte heller kommer att läsa någon bok som är tjockare än den här. Denna massiva roman är 1816 sidor lång och uppdelad i fyra delar, som alla motsvarar en normaltjock roman på en bit över 400 sidor. När jag tittar på romanens omfång känns det som att den in borde behöva vara så tjock och att den rent teoretiskt borde kunna ha bantats ner till hälften. Men när jag läste boken upplevde jag inte att den var för lång och det fanns få delar som jag tyckte var onödigt långa. Dock fanns det ett annat tempo i den andra delen, mycket beroende på att den utspelar sig över en längre tidsperiod, 1806–1812, medan de tre övriga delarna avhandlar totalt 3 år.

Leo Tolstoj visar här prov på sin skicklighet som författare när han skapat en roman som så här 150 år senare (boken gavs ut 1865–1869) fortfarande håller läsare i sitt grepp och där det emellanåt förekommer en liten cliffhanger som gör att genast vill ta sig an nästa del. Även om det kryllar av karaktärer i boken (och det kan vara svårt att hålla reda på alla, särskilt när de ryska namnen har flera olika varianter) och många av dem kommer och går och kan vara borta ur handlingen i ett par hundra sidor så tyckte inte jag att det var särskilt svårt att hålla reda på dem. Den här utgåvan är en nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som gjort ett utmärkt arbete med att hålla texten levande. Det här är även första gången som det kommer en fullständig översättning på svenska.

Sammanfattningsvis så är Krig och fred en storslagen roman som helt klart är värd att läsa och en berättelse som jag kommer att bära med mig länge.

Lind & Co skickade boken

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Den här veckans olikhetsutmaningen hos enligt O har den gången ett intressant ordpar, verklighet och fantasi.

Jag idag varit på bio sett en film som verkligen handlar om fantasi, Thor Rangnrök, som är dem senaste filmen från Marvel och den tredje om åskguden Tor. Det är en film som bygger på serier som i sin tur bygger på de nordiska gudasagorna. Det var drygt två timmar av fantasieggande äventyr i olika världar och strider mellan diverse olika sorters karaktärer. Nyligen kom även den svenska översättningen av Neil Gaimans bok Nordiska myter – från Yggdrasil till Ragnarök som är Gaimans tolkning av de gamla sagorna.

När det gäller verkligheten så tycker jag att den oftast är betydligt läskigare än det som författare hittar på. Historien har visat att människor i alla tider har kommit på sätt att plåga varandra på de mest ohyggliga sätt. En av de hemskaste böcker som jag läst är De sista vittnena av nobelprisvinnaren Svetlana Aleksijevitj och som handlar om hur barnen minns andra världskriget.

Helgfrågan v.44

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna, som den här gången handlar om bokhyllor.

Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

Jag har sorterat mina bokhyllor efter teman som nog bara är logiskt för mig. Att faktaböckerna står tillsammans efter ämne är kanske inte så konstigt. De andra temana som jag har sorterat in böckerna efter är lite mer kreativa, men så länge jag hittar i hyllorna så spelar det ingen roll.

Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.

Sedan jag köpte en ny bokhylla i somras finns det faktiskt lite luft i mina bokhyllor (i alla fall än så länge). Alla bokhyllorna är Billy från IKEA i olika färger och storlekar. I vardagsrummet står de två hyllorna som innehåller flest böcker.

och den lilla hyllan för olästa böcker. Dock med en extra hög med olästa böcker vid sidan om

I sovrummet står det senaste tillskottet bland bokhyllorna

och hyllan som nästan inte alls är i vägen där den står alldeles innanför balkongdörren

Oktober - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden oktober, en månad där det ser ut som jag läst väldigt lite (två korta romaner och en novell). Det som inte syns här är att jag har ägnat oktober åt att läsa Krig och fred av Leo Tolstoj, som är en rejäl tegelsten. Jag börjar nu närma mig slutet på boken och har bara cirka 300 sidor kvar (av 1816 sidor).

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Barnvagnsblues av Ester Roxberg

Midsommar med herr Laaskso av Kjell Westö (novell)

Antal lästa böcker: 3

Antal pappersböcker: 3

Antal e-böcker: 0

Antal böcker utgivna 2017: 2

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 0

Antal faktaböcker: 0

Antal seriealbum: 0

Antal kvinnliga författare: 2

Antal manliga författare: 1

Antal kvinnlig och manlig författare: 0

Antal böcker lästa på svenska: 3

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 2

Antal recensionsex: 0

Antal länder: 3 (Tyskland, Sverige, Finland)