Visar inlägg med etikett olikhetsutmaningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett olikhetsutmaningen. Visa alla inlägg

torsdag 26 april 2018

Olikhetsutmaningen: födas och dö


Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O handlar om ordparet födas och dö.

Födas får representeras av den första delen i Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj, Att föda ett barn, där den unga Maj blir gravid och har väldigt dålig koll på hur en förlossning går till och tror att hela magen kommer att öppna sig.

Dö får representeras av den fina bilderboken Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm om hur när ett älskat marsvin blir gammalt och dör.

Som en bonus tar jag med F. Scott Fitzgeralds berättelse Det sällsamma fallet Benjamin Button om en man lever sitt liv åt fel håll när han föds gammal och bra blir yngre för varje år som går.

torsdag 29 mars 2018

Olikhetsutmaningen: gult och grönt


Den veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om orden gult och grönt, två ord som inte är så lätta att associera till visade det sig.

Gult får representeras av en bok som jag tänker att jag ska läsa någon gång, nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie.

Grönt får representeras av en film som jag gillade i tonåren, Legenden om den gröne riddaren, och som egentligen var ganska dålig redan då (alternativt så dålig att den var bra). Det är en märklig historia som utspelar sig på kung Arthurs tid och där det enda namn som jag känner igen i rollistan är Sean Connery.

torsdag 22 mars 2018

Olikhetsutmaningen: feg och modig


Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om ordparet feg och modig.

Det finns flera karaktärer som tror sig vara fega, men som egentligen är ganska modiga, som Nasse i Nalle Puh som säger ”det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur”, men som ändå följer med Nalle Puh på diverse äventyr. Jag tänker även på Lille Skutt i Bamse som alltid följer med Bamse och Skalman på äventyr, trots att han ganska ofta svimmar av rädsla.

En karaktär som lockar fram det modiga i andra är Jonathan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, bland annat får han sin lillebror Skorpan att inse att han inte är så feg som han tror. En sak som Jonathan säger i boken och som jag försöker leva efter är ”ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Det är ett motto som fungerar även i mer vardagliga situationer än när man ska besegra Tengil och Katla.

Ett par som var modiga på ett lågmält och vardagligt sätt är Otto och Anna Quangel i Hans Falladas klassiker Ensam i Berlin. Under andra världskriget protesterade de mot nazismen genom att sprida handtextade brevkort med regimkritiska meddelanden trots att de visste att de skulle dömas till döden om de blev påkomna. Historien är inspirerad av det verkliga paret Otto och Elise Hampel öde.

torsdag 1 mars 2018

Olikhetsutmaningen: kyla och värme


Den här gången handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om det just nu aktuella ordparet kyla och värme.

Jag läste nyligen Elin Willows fina debutroman Inlandet, som utspelar sig på en icke namngiven ort i Norrlands inland. En sak som jag tycker att Willows fångade bra var beskrivningen av kyla, där man helt enkelt klär på sig lite extra när det är -25 grader och så är det inte mycket mer med det. Personligen tycker jag mest att det är lite opraktiskt när temperaturen ligger runt 20-25 minusgrader så pass länge som det gjort nu eftersom tar lite längre tid att klä på sig.

I februari läste jag även Roland Butis Torkans år som utspelar sig under den extremt varma sommaren 1976, då både människor, djur och växter förtvinade i värmen.

torsdag 22 februari 2018

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O handlar den här gången om det intressanta ordparet huvudroll och biroll. 

En väldigt trevlig och sympatisk huvudroll är Jónas i Audur Ava Ólafsdóttirs fina roman Ärr, han bestämmer sig för att ta livet av sig och eftersom han inte vill vara till besvär för sin dotter bestämmer han sig för att åka till det osäkraste land han kan hitta och ger sig själv sju dagar att lyckas.


Det finns många intressanta biroller inom litteratur, film och tv-serier, men en av mina absoluta favoriter är Kirk i Gilmore Girls, som är en väldigt sympatisk karaktär som alltid är på jakt efter nästa affärsidé (dessutom verkar han ha haft alla jobb som går att ha i Stars Hollow). 

torsdag 8 februari 2018

Olikhetsutmaningen: ung och gammal

Den veckan handlar det om ordparet ung och gammal i olikhetsutmaningen hos enligt O.

Ordet ung får representeras av Silvia Avallones fantastiska debutroman Stål, om de trettonåriga bästa vännerna Anna och Francesca som växer upp i en sliten del av den italienska industristaden Piombino och som är på väg att ta de första stegen ut i vuxenvärlden.

Den här gången får ordet gammal representeras av den sista delen i Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit, Sista brevet till Sverige, där den åldrande Karl Oskar allt mer minns tillbaka på ungdomen i Småland. Han är änkling efter att Kristina dött, barnen är utflugna och skäms över pappans dåliga engelska och han ligger på kvällarna med en karta över hemorten, följer vägarna med fingret och minns det förflutna.


Som en liten bonus vill jag nämna den underbara romanen Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt som handlar om kärlek i olika skeden av livet, från ungdomen till ålderdomen.

torsdag 1 februari 2018

Olikhetsutmaningen: vardag och fest

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om ordparet vardag och fest.

Den första bok som jag kom att tänka på när det gäller vardag är egentligen tre böcker, Kristina Sandbergs trilogi om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris). Det är egentligen märkligt att det är så intressant att läsa tre böcker på totalt 1500 sidor om en hemmafrus vardag i Örnsköldsvik.


En bok som om en person som lever ett liv fyllt med betydligt mer fest är Nick Carraway som blir granne med den mystiske Jay Gatsby som har en massa fester i sitt stora hus i Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald.  

torsdag 25 januari 2018

Olikhetsutmaningen: ljus och mörker

I den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O handlar om ordparet ljus och mörker.

Den bok som får representera ljus här är Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, som är en roman där man får följa den östtyska familjen Umnitzer i ett halvt sekel.

En bok vars titel handlar om mörker är Anna Lihammers debutroman Medan mörkret faller, som är den första boken om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson. Boken utspelar sig 1934 när mörkret börjar falla över Europa.


Sedan finns även diktsamlingen Dikter om ljus och mörker av en av mina absoluta favoritpoeter, Harry Martinsson.

torsdag 18 januari 2018

Olikhetsutmaningen: himmel och helvete

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O handlar om ordparet himmel och helvete.
Vilka kulturella verk förknippar du med orden himmel och helvete?

En tv-serie som jag tittade en hel del på förut var den amerikanska serien Sjunde himlen (7th heaven), även om jag störde mig en hel del på hur präktiga de var.


En annan tv-serie som har mer med helvetet att göra är Lucifer, som handlar om att djävulen tröttnat på helvetet och har istället öppnat en nattklubb i Los Angeles (och som samarbetar med polisen för att lösa mord). Finns på Netflix.

torsdag 11 januari 2018

Olikhetsutmaningen: först och sist

Efter att ha haft ett uppehåll över advent och julhelgerna är nu olikhetsutmaningen hos enligt O tillbaka igen och den här gången handlar det om ordparet först och sist.

Den första bok som jag verkligen älskade (i alla enligt uppgift från en mig närstående person) var Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow. När jag var typ två år ska jag ha gått fram till människor och dragit hela boken i ett andetag.


Den sista bok som jag läser (eller snarare den senaste) är Anna Gavaldas underbara roman Tillsammans är man mindre ensam.

torsdag 30 november 2017

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O är den sista för året och handlar om ordparet prisad och förbisedd.

I måndags delades årets Augustpris ut och där har det genom åren hänt att böcker som jag varit övertygad om att de borde vara årets självklara vinnare inte ens blivit nominerade. Jag blev ytterst förvånad över att Jonas Gardell aldrig fick någon nominering för sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar för några år sedan. Jag tyckte även att Majgull Axelsson borde i alla fall ha fått en nominering för Jag heter inte Mariam, även om hon tidigare vunnit priset med Aprilhäxan. I år hade jag hoppats på att Kjell Westö skulle bli nominerad för Den svavelgula himlen, men tydligen höll inte juryn med mig om att det var en av årets bästa romaner på svenska.


När det gäller Nobelpriset i litteratur tycker jag att det mest handlar om varför det är så få kvinnor som tilldelats priset genom åren. Sedan finns det några andra hade kunnat få priset, men som Svenska Akademien förbisett, till exempel var den ryske författaren Leo Tolstoj nominerad till priset, men fick det inte. Den svenske författaren August Strindberg ska ha varit upprörd över att Tolstoj aldrig fick priset. Själv hade nog Strindberg varit en stark kandidat till Nobelpriset om han inte dragit igång Strindbergfejden med akademien på andra sidan.

torsdag 16 november 2017

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Den gången har olikhetsutmaningen hos enligt O det intressanta ordparet frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.
Vilka kulturella verk kopplar du samman med veckans ordpar?

Förr eller senare exploderar jag av John Green handlar om den sjuttonåriga Hazel som är obotligt sjuk i cancer och som på en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar den charmiga Augustus Waters.


Att hela de levande av Maylis de Kerangal handlar om den nittonåriga Simon som efter en olycka blir hjärndöd och vars föräldrar måste fatta det svåra beslutet om de ska donera sonen organ. Vi får sedan följa organens väg till de som behöver dem för att bli friska.

fredag 3 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Den här veckans olikhetsutmaningen hos enligt O har den gången ett intressant ordpar, verklighet och fantasi.

Jag idag varit på bio sett en film som verkligen handlar om fantasi, Thor Rangnrök, som är dem senaste filmen från Marvel och den tredje om åskguden Tor. Det är en film som bygger på serier som i sin tur bygger på de nordiska gudasagorna. Det var drygt två timmar av fantasieggande äventyr i olika världar och strider mellan diverse olika sorters karaktärer. Nyligen kom även den svenska översättningen av Neil Gaimans bok Nordiska myter – från Yggdrasil till Ragnarök som är Gaimans tolkning av de gamla sagorna.


När det gäller verkligheten så tycker jag att den oftast är betydligt läskigare än det som författare hittar på. Historien har visat att människor i alla tider har kommit på sätt att plåga varandra på de mest ohyggliga sätt. En av de hemskaste böcker som jag läst är De sista vittnena av nobelprisvinnaren Svetlana Aleksijevitj och som handlar om hur barnen minns andra världskriget.

torsdag 26 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: öst och väst

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om motsatsparet öst och väst.
Vilken kultur vill du koppla samman med öst och väst?

För mig får öst representeras av Ryssland och det som för mig är höstens stora läsprojekt, Krig och fred av Leo Tolstoj. Förutom att boken handlar en del om både krig och fred, så tar den även upp en del om de livegna böndernas situation i det tidiga 1800-taleta Ryssland.


Väst får representeras av USA och en annan klassiker (som även den är ganska tjock), Vredens druvor av John Steinbeck. Även det här är en bok som handlar om situationen för bönder, och de fattiga arbetarna som söker lyckan i Kalifornien under 1930-talets depression.

fredag 20 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: stad och land

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om stad och land, ett
I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Veckans ordpar är stad och land.

Jag gillar att läsa skildringar som utspelar sig på landsbygden, kanske för att jag är uppvuxen i ett mindre samhälle. En författare som är duktig på att skriva om landsbygden är Elin Olofsson, som nyligen släppt sin fjärde roman Krokas. Jag är även väldigt förtjust i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, en berättelse som verkligen fångar den jämtländska landsbygden.


När jag tänker på stad är det svårt att inte tänka på Per Anders Fogelströms Stad-serien om hur Stockholm ändras och utvecklas under nästan 100 år. 

torsdag 12 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: studentliv och arbetsliv

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om de intressanta motsatsorden studentliv och arbetsliv,

Nu är jag väl medveten om att dagens ordpar inte nödvändigtvis står i motsats till varandra, men eftersom jag tillbringar dagen på gymnasiemässan där unga ska välja vad de ska studera för att sedan kunna få ett jobb de trivs med kör jag ändå på orden studentliv och arbetsliv. Berätta om kulturella verk som på något sätt anknyter till dessa.

Det är något speciellt med böcker som utspelar sig på internatskolor, gärna i USA, och som handlar om en annan typ av studentliv än det jag växte upp med. Två av mina favoritböcker i genren är Curtis Sittenfelds debutroman I en klass för sig (Prep) och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart. Dessutom är jag lite svag för tv-serier som utspelar sig i amerikanska high school- och collegemiljöer, som Buffy the vampire slayer, Gilmore Girls och nu senast Riverdale.

Jag har tillbringat den största delen av mitt arbetsliv på olika kontor och det är en arbetsmiljö som inte är särskilt förekommande i litteraturen. En som dock skrivit en klockren skildring i en kontorsmiljö är Jonas Karlsson God Jul, om hur ett kommunkontor i en liten stad försöker göra något speciellt för medborgarna inför julen.

fredag 6 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: kanon eller kalkon

Den här gången har olikhetsutmaningen hos enligt O temat kanon eller kalkon.
Idag blir det en utmaning som går att koppla till något kulturellt pris, som Nobelpriset, eller till något helt annat. Uppgiften är att presentera verk som ni tycker är kanon och sådant ni skulle benämna kalkon.

Eftersom det är nobelpristider så får det vara mitt tema och den pristagare som får representera kanon är Tomas Tranströmer, den enda pristagare som fått mig att spontant jubla när den dåvarande ständige sekreteraren Peter Englund sade hans namn.


Ofta blir min reaktion på pristagaren ett jaha eftersom som det är någon som jag aldrig hört talats om. Min kalkon är en pristagare som däremot gjorde mig väldigt irriterad var fjolårets vinnare Bob Dylan, som jag inte tycker är en värdig vinnare (särskilt inte när jag inte uttalade sig och inte heller dök upp till ceremonin i Stockholm). 

torsdag 7 september 2017

Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

Nu när sommaren är slut så har enligt O dragit igång med olikhetsutmaningen igen och den första frågan handlar om tjock och tunn.

Generellt blir jag alltmer förtjust i tunna böcker och tycker ofta att tjocka böcker skulle vinna på att redigeras ner (i ärlighetens namn behöver en del böcker inte ens vara särskilt tjocka för att jag ska tycka att de borda kortas ner). Trots det så läste och älskade jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara, som är över 700 sidor och som jag inte tyckte var för lång alls. Dessutom är jag väldigt sugen på att läsa nyöversättningen av Leo Tolstojs Krig och fred som kommer ut nu i dagarna och som är så tjock att Lind & Co ger ut den i fyra band.


En författare som kan konsten att få in mycket på få sidor är Jonas Karlsson vars båda romaner, God jul – en berättelse och Jag är en tjuv är både tunna och briljanta. En annan tunn bok som innehåller väldigt mycket är Agnes Lidbecks debutroman Finna sig, som handlar om en kvinna som hela tiden söker bekräftelse hos män.

torsdag 15 juni 2017

Olikhetsutmaningen – aktuell och bortglömd

Det har blivit dags för olikhetsutmaningen hos enligt O och den här gången handlar det om ordparet aktuell och bortglömd.

Det känns som att den bok som är mest aktuell just nu är den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvarett, Det förlorade barnet, som jag håller på och läser just nu efter att ha väntat väldigt länge på den (väldigt länge i det här fallet betyder sedan jag läste ut den tredje delen i januari).


Problemet med de författare och böcker som är bortglömda är just det att de är bortglömda och att det därför inte är lätt att komma på vilka de är. Däremot verkar det generellt i litteraturhistorien varit så att kvinnliga författare blivit bortglömda i en betydligt större utsträckning än de manliga författarna. Det kanske är dags att ta i tu med några av dessa bortglömda kvinnor som Zelda Fitzgerald eller Emilie Flygare-Carlén.

torsdag 8 juni 2017

Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

Den veckan handlar det om snabb(t) och långsam(t) i olikhetsutmaningen hos enligt O som skriver så här;
Välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

När det gäller att hinna läsa så många böcker eller komma igång med läsningen igen efter en lässvacka så föredrar jag böcker som går snabbt att läsa. Däremot så tycker jag att det ofta är så att de snabblästa böckerna mest brukar vara underhållning för stunden och jag har en tendens att glömma bort dem lika snabbt igen. För mig är deckare vanligast bland de snabblästa böckerna. En författare som skriver böcker som både går snabbt att läsa och där tempot i berättelsen är väldigt högt är Dan Brown, som jag läste några böcker av innan jag tröttnade.


Det är inte heller bra när böcker går så långsamt att läsa att det känns som att de aldrig tar slut, även om det är en bra bok. Den senaste boken som tog tid att läsa och som var väldigt bra var Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes (den var å andra sidan över 700 sidor lång). En annan bok som tog lite tid var Ensam i Berlin av Hans Fallada, som egentligen inte tåg så lång tid att läsa om man räknar bort pausen på nio månader som jag tog i läsningen.