Bokbloggsjerka 30 juni – 3 juli

Det är fredag och det betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en fråga som kan verka enkel,

Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu, eller genom tiderna)?

Det här är en fråga som jag tycker är nästan omöjlig att svara på eftersom det finns så många svenska författare eftersom det finns så många fantastiska svenska författare, både bland de som lever nu och genom tiderna. Det är i princip omöjligt att välja en författare. En av de svenska författarna som jag tycker är en av de bästa, och som har visat sin kvalitet som författare och berättare under mer än 30 år är Jonas Gardell. Jag har läst alla hans romaner, sett flera av hans föreställningar och har sett filmerna Livet är en schlager och Pensionat Oskar, samt filmatiseringarna av romanerna En komikers uppväxt och Torka aldrig tårar utan handskar.

Helgfrågan v. 26

Det är torsdag och det betyder att det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången undrar;

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket fördrar ni? Eller har ni något annat?

När det gäller Facebook så har jag bara ett privat konto där jag inte är särskilt aktiv. Till bloggen har jag ett twitterkonto (där jag inte är särskilt aktiv) och ett nystartat konto på Instagram, där jag än så länge är aktiv. Eftersom jag aldrig varit någon som tagit en massa kort så har jag länge trott att Instagram inte skulle vara något för mig, men nu har det visat sig vara det social media som passar mig allra bäst.

Vill man följa mig så är man välkommen att göra det på

Twitter: @lasandekaninen

Instagram: @denlasandekaninen

Harry Potter 20 år!

Idag är det 20 år sedan den första boken om Harry Potter, Harry Potter and the Philosopher's Stone, kom ut i England. Det är ett jubileum som jag kommer att fira genom att dricka en stor mugg te. 

Sommar

Nu har vi kommit till den tid på året då sommarsemestrarna drar igång på allvar och många bokbloggar drar ner på tempot under sommaren. Även jag tänkte dra ner lite på tempot även om jag kommer att jobba hela sommaren. Förhoppningsvis kommer det att bli många varma kvällar då det går att sitta ute på balkongen och läsa framöver (jag lever på hoppet att det inte kommer att vara 10 grader, regn och blåst hela sommaren).

Efter en liten ommöblering bland bokhyllorna har jag samlat alla olästa böcker i en bokhylla och jag tänker försöka beta av så många av dessa böcker som möjligt nu i sommar.

Resa med Charley

Jag läste nyligen John Steinbecks och Robert Capas skildring av deras resa i Sovjet 1948, Rysk dagbok, och blev så förtjust i den att jag ta tag i att läsa Steinbecks andra reseskildring Resa med Charley från 1962, en bok som jag började lyssna på som ljudbok för några år sedan men gav upp på eftersom jag inte gillade uppläsaren. I början av 1960-talet kände Steinbeck att han inte längre kände sitt land, utan att han skrev utifrån 25 år gamla minnen. Den känslan i kombination med en alltid närvarande rastlöshet gjorde att Steinbeck bestämde sig för att göra en tremånaders rundtur genom Amerika för att återupptäcka. För att inte väcka allt för stor uppmärksamhet längs vägen bestämde Steinbeck sig för att inte bo på hotell under resan, istället beställde han en husbil efter egen design. Husbilen fick namnet Rociante efter Don Quijotes häst och efter att ha lastat bilen med alldeles för många saker (enligt egen utsago, och när man läser listan på saker så kan jag inte annat än hålla med), bland annat flera uppslagsverk och 75 kilo olästa böcker. För att inte åka helt ensam tog Steinbeck med sig Charley, en gammal blågrå pudel från Frankrike som bara lyder franska kommandon.

Frågan är hur mycket Steinbeck lärde sig om Amerika under resan, när jag läser boken verkar det inte som att han träffade särskilt många människor då det mest är själva resandet som beskrivs. Mot slutet började Steinbeck känna sig så fullproppad med intryck att han blev trött och ville hem, även om han då hade en bra bit kvar (typ Texas, södern och östkusten upp till New York). Det är ändå mot slutet som jag tycker att det blir mest intressant när Steinbeck kör genom södern och stannar till i New Orleans där det råder stor uppståndelse kring att en färgad flicka börjat i en skola för vita och behöver skydd för att ta sig till och från skolan. Det hela får Steinbeck att börja fundera kring rasfrågan och det faktum att han utifrån sina erfarenheter inte har några som helst problem med färgade. Eftersom Steinbeck gjorde sig resa hösten 1960 var det en väldigt aktuell fråga då.

Överlag så är Resa med Charley en väldigt trevlig läsupplevelse och Steinbeck visar än en gång sin klass som författare och berättare av sin samtid. Det finns mycket humor och träffande beskrivningar i boken. Det finns i boken en karta över resrutten med teckningar av extra viktiga händelser längs vägen.

Bokbloggsjerka 23 – 26 juni

Det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka och veckans fråga är ganska enkel att svara på

Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

För säkerhets skull räknade jag och det visade sig att den författare som jag har flest böcker av är Vilhelm Moberg med 14 böcker, fast flera av dem är olästa. Eftersom jag gillar Moberg har jag samlat på mig böcker av honom genom åren. God tvåa är Joyce Carol Oates med 10 böcker (plus några e-böcker) och där har jag läst alla utom en.

Helgfrågan v.25

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.

Jag har inga problem med att sluta läsa böcker som är tröga eftersom jag tycker att livet är för kort för att läsa tråkiga böcker. Det händer dock ibland att jag känner att boken inte passar mig just nu och ger den en ny chans senare. En bok som jag gärna vill gilla och läsa ut någon gång är Varg bland vargar av Hans Fallada, men eftersom den är väldigt tjock och ganska trög har jag tagit en extremt lång paus ungefär en tredjedel in i boken. Ibland tar jag upp den igen med ambitionen att läsa ut den, men brukar bara komma några sidor innan jag lägger bort den igen.

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Midsommar är ingen viktig helg för mig och jag brukar inte fira något särskilt, det var väldigt många år sedan jag dansade runt en midsommarstång. I år ska jag dock vara hos mina föräldrar på midsommarafton tillsammans med resten av släkten. Resten av helgen tänker jag ta det lugnt och läsa, men tyvärr inte på balkongen om jag ska tro på väderprognosen (även om 10 grader och regn räknas som sommar ibland).

Manglade dukar och vikta servetter

Utan att det var meningen blir Felicia med ett hus, ett hyreshus fullt med hyresgäster som hon nu ska hand om och en lägenhet som hon ska inreda till själv. Under sökandet efter möbler till den stora sekelskifteslägenheten träffar Felicia den attraktive antikhandlaren Jonathan, som erbjuder sig att hjälpa till med möbleringen av lägenheten. Genom de hemligheter som en del av möblerna döljer skapas ett band till Nanny som arbetar som piga i Karlshamn under mitten av 1800-talet.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg är en bok som jag fick upp ögonen för när flera personer började tipsa om boken och eftersom jag kände för att läsa en lättsam historia lånade jag hem den som e-bok från biblioteket. Det är en lättsam historia som ger underhållning för stunden, men inte mycket mer. Eftersom jag inte sveptes med av historien så hade jag en del invändningar, som att ingen verkade ha något jobb utan hade kunde hjälpa Felicia med allt möjligt hela tiden, men det är överlag en trevlig liten historia som passar bra att läsa på stranden eller i hängmattan.

Veckans utmaning: Yes or no?

Den här veckan har Kulturkollo det brittiska imperiet som tema och i vanlig ordning handlar även veckan utmaning om det,

Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)

I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar: yes eller no.

Yes – det finns mycket av den brittiska kulturen som jag tycker om inom litteratur, film, tv-serier och musik och det är lätt att ta till sig den eftersom den ofta är på engelska och jag har inga problem med att läsa böcker på engelska och brukar inte ha textning på filmer och tv-serie (så länge de inte pratar med kraftig irländsk dialekt). Engelska är för övrigt ett väldigt praktiskt språk att behärska eftersom det gör att man kan kommunicera över nästan hela världen.

No – det finns även en del saker som jag inte tycker är lika positiva med det brittiska, som att den engelskspråkiga kulturen är väldigt dominerande och tränger undan det som kommer från andra språkområden. När det kommer till filmer och tv-serier så är jag så van att inte behöva läsa textningen att jag blir lite lat när det är på ett språk där jag faktiskt måste titta rakt fram och läsa texten (eller så är det ett tecken på att jag oftast gör annat medan jag tittar på tv). Sedan kan jag tycka att mycket av den kultur som kommer från det brittiska imperiet kommer från England och inte så mycket från andra delar av imperiet. Ett undantag är dock den fantastiska tv-serien Indian summers som utspelar i Indien när landet kämpar för att bli självständigt. Tyvärr gick den bara i två säsonger.

Tematrio - Sommarplaner

Det har blivit dags för den sista tematrion hos Lyran innan utmaningen tar sommarlov och passade nog handlar det om sommar planer den här gången.

Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. Jag hoppas på att det blir bra väder i sommar så att jag kan tillbringa många varma, ljusa sommarkvällar på balkongen med en bok. Jag har en rejäl hög med olästa böcker som jag gärna skulle läsa under sommaren (i alla falla en del av dem).

2. Jag har inte så många konkreta planer för sommaren, men 12 augusti kommer jag i alla fall att åka på en helgresa till Sundsvall för att lyssna på First Aid Kit och shoppa på IKEA. Sedan är jag lite, lite sugen på att se Laleh på Storsjöyran, men eftersom den går av stapeln i Östersund räcker det om jag bestämmer mig samma vecka.

3. Huvudanledningen till att jag inte har så många planer för sommaren är att jag pga min nuvarande arbetssituation kommer att jobba hela sommaren. Min förhoppning är att det kommer många varma kvällar i sommar då jag kan sitta på balkongen eller bada. Dessutom så finns ju helgerna. Plus att jag bokat en resa till Mallorca i september. 

Det förlorade barnet

Det förlorade barnet är den fjärde delen i Elena Ferrantes romansvit och den tar vid där den tredje delen, Den som stannar, den som går, slutar, i det sena sjuttiotalet. Elena har börjat etablera sig som författare, men är olycklig i sitt äktenskap med Pietro. Hon har inlett en relation med sin ungdomsförälskelse Nino och väljer att tillsammans med barnen återvända till Neapel för att vara med Nino. Samtidigt är Lila numera en framgångsrik egenföretagare i databranschen och har fått en stark ställning i kvarter som välgörare och den som vågar utmana bröderna Solara. Elena är tveksam till att återuppta kontakten med Lila eftersom hon upplever att Lila har en för stor makt över hennes känslor. När de två ändå återupptar kontakten får deras vänskap ett nytt liv, tills deras liv tar en ny dramatisk vändning.

Det förlorade barnet är den fjärde och sista delen i Elena Ferrantes romansvit om Lena och Lila, och den här gången handlar det om medelåldern och ålderdomen. Även om jag verkligen har längtat efter att få läsa boken sedan jag läste ut den tredje delen vid årsskiftet, så har jag inte velat läsa ut den för snabbt eftersom det är den sista boken. I likhet med de tre tidigare delarna är även den här en väldigt bra och stark bok som verkligen berör. Det är lätt att säga att det är en berättelse om vänskapen mellan två kvinnor som sträcker sig över sextio år, men det finns så mycket mer i böckerna. Det är också en berättelse om Italien under 1900-talets andra del berättat från perspektivet av de fattiga som lever i samhällets utkant. Det är en berättelse om ett samhälle där korruptionen är utspridd, där maffiafamiljer styr samhällen, där många lever i fattigdom och det enda jobb en del kan få är genom att jobba för maffian. Det är också ett land som är plågat av politiska strider med våldsamma strider. Jag tror att det här är en romansvit som kommer att läsas under många år framöver eftersom det är ett mästerverk.   

De vackra döda

Eve Singer är kriminalreporter på tv och känner att karriären är på väg att dala och livet blir inte lättare av att hon måste ta hand om sin demente pappa. Eve är beredd att nästan ta till vilka medel som helst för att tillfredsställa den blodtörstiga publiken. Mördaren är också beroende av döden och har inga planer på att sluta upp med det. Han tycker om att visa upp dödandet som en slags konst och berättar till och med vart och när det kommer att hända i förväg. När Eve blir kontaktad direkt av mördaren får hon en unik chans att vara den första reportern på plats vid nästa mord, men hon upptäcker snart att mördaren även verkar vara besatt av henne.

De vackra döda är den senaste boken från den brittiska författaren Belinda Bauer och den här gången har hon skrivit en renodlad thriller som gör i alla fall den här läsaren lätt andfådd. Jag har läst alla Bauers böcker utom en och tycker att hon är ojämn som författare, en del böcker har varit väldigt bra, medan andra inte har varit lika bra. Jag tycker tyvärr inte att den här är en av de bästa, även om den börjar lovande så blir det alldeles för mycket på slutet. Boken är i alla fall spännande till den sista sidan och är på så vis en väldigt bra och välkonstruerad thriller.

Jack of Spades

Andrew J Rush är en hyfsat framgångsrik författare, hans böcker säljer tillräckligt bra för att han och hans familj kan leva ett bekvämt liv. Framgången till trots så börjar Rush allt mer tröttna på att ständigt stå i skuggan av Stephen King. Han har hittat en lösning genom att på nätterna under influensen av whiskey skriva våldsamma böcker som pulpförfattaren Jack of Spades. Jack of Spades är en pseudonym som är så hemligt att det bara är Rush själv som känner till vem som ligger bakom böckerna. En dag får han veta att en läsare stämt honom för att stulit av henne och samtidigt läser hans dotter en av Jack of Spades böcker och börjar ställa frågor. Det gör att Rush börjar tappa besinningen och börjar agera allt mer som om han är en karaktär i en bok av Jack of Spades.

Jack of Spades är den senaste av Joyce Carol Oates böcker som kommer på svenska och det är något år sedan jag senast läste en bok av Oates, trots att det är en av mina favoritförfattare och att hon är väldigt produktiv. Det här är en av de bästa böckerna jag läst av Oates och det känns som att hon hittat ny inspiration i leken med noirgenren. Det är en bok som jag hoppas att många läsare hittar till, både gamla och nya läsare av Oates böcker.

Albert Bonniers Förlag skickade boken 

Olikhetsutmaningen – aktuell och bortglömd

Det har blivit dags för olikhetsutmaningen hos enligt O och den här gången handlar det om ordparet aktuell och bortglömd.

Det känns som att den bok som är mest aktuell just nu är den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvarett, Det förlorade barnet, som jag håller på och läser just nu efter att ha väntat väldigt länge på den (väldigt länge i det här fallet betyder sedan jag läste ut den tredje delen i januari).

Problemet med de författare och böcker som är bortglömda är just det att de är bortglömda och att det därför inte är lätt att komma på vilka de är. Däremot verkar det generellt i litteraturhistorien varit så att kvinnliga författare blivit bortglömda i en betydligt större utsträckning än de manliga författarna. Det kanske är dags att ta i tu med några av dessa bortglömda kvinnor som Zelda Fitzgerald eller Emilie Flygare-Carlén.

Helgfrågan v. 24

Det är torsdag och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Jag har sett att många läser Året bok 2017.

Har ni läst någon av böckerna?

Jag har läst fyra av böckerna, Curtis Sittenfeld, Liane Moriarty, Malin Persson Giolito och Elena Ferrante, plus att jag börjat på Jo Nesbø (och ungefär 50 sidor in i boken bestämde jag mig för att för att göra slut med Harry Hole). Eftersom jag nyligen vann alla nominerade böcker så kommer jag nog läsa dem alla så småningom.

Rysk dagbok

Några år efter andra världskrigets slut möts författaren John Steinbeck och fotografen Robert Capa i en längtan efter att få besöka Sovjetunionen och de bestämmer sig för att slå sig samman. De bestämmer sig för göra resan utan förutfattade meningar och med ambitioner att dokumentera det de ser. När de ansöker om visum visar det sig att Sovjetregimen inte har några problem med att släppa in författaren Steinbeck i landet, men är mer orolig för fotografen Capa. Under resan visar det sig att fotograferande är belagt med en del restriktioner, i Moskva är fotograferandet belagt med mycket byråkrati och fotoförbuden som råder på vissa platser håller på att driva Capa till vansinne. Det är ändå ingenting jämfört med hans våndor under väntan på att få veta vilka bilder som kommer att få släppas ut ur landet. Eftersom det är Steinbeck som står för skrivandet (även om Capa skrivit ett kort kapitel) så får vi även ta del av hur Capa är som reskamrat och privatperson. Han verkar ha varit en speciell karaktär som bland annat plockar på sig böcker (lånar enligt honom själv) hemma hos folk och som köper nya pennor när spetsen går av eller bläcket tar slut istället för att vässa dem eller fylla på med nytt bläck.

Resultatet blir en reseskildring som inte liknar någon annan som jag läst, där Steinbecks skarpa och (lite oväntat) roliga penna kompletteras av Capas mästerliga fotografier. De beskriver ett land som är byråkratiskt på många sätt och där ett restaurangbesök tar flera timmar på grund av en massa byråkratiska turer. De beskriver också ett land som blivit hårt drabbat av kriget och den tyska arméns framfart, ett land där både städer och byar jämnats med marken och måste byggas upp igen, där många av männen aldrig kom tillbaka från kriget och där jordbruksarbetet måste göras för hand eftersom både maskiner och hästar togs under kriget. Värst drabbat är Stalingrad som blev helt sönderbombat. Befolkningen gör sitt bästa för att se framåt och bygga upp tillvaron igen och de är vänliga och gästfria. Annars så verkar det ryska inrikesflyget mest ha bestått av att sitta under jättelika porträtt av Stalin på flygplatser medan man dricker te och äter stora skorpor.

Det är nästan 70 år sedan dessa två legendarer gjorde sin resa och gav ut boken och det som var en nutidsskildring då är numera snarare ett historiskt dokument. Det är en bok som fortfarande är läsvärd och som ger ett intressant perspektiv på hur Sovjet försökte bygga upp landet igen efter kriget.

Veckans utmaning: Konstverk vi älskar

Den här veckan handlar det om konst hos Kulturkollo och veckan utmaning lyder:

Den här gången vill vi helt enkelt veta om ni har något konstverk som ni brinner lite extra för? En tavla på väggen där hemma kanske? Ett konstverk som ni återkommer till ofta eller tänkt mycket på?

Jag har en del konst hemma på väggarna, en blandning av billiga kopior av ett par kända konstnärer (PS Krøyer och Anna Ancher) och en del tavlor som jag har ärvt, som jag tycker mycket om men som inte har något ekonomiskt värde. 

Min favorit är dock den här, vilket är den enda som jag köpt själv och som är målad av konstnären Johan Petterson. 

En stor bokvinst

Idag kom det inte bara ett, utan två paket med böcker med en total vikt på 8,5 kg (enligt avierna) som jag lyckades frakta hem från affären på cykeln (som tur är ligger affären runt hörnet).

Det visade sig att det var samtliga nominerade böckerna till Årets Bok som jag vann i en utlottning hos Sincerely Johanna nyligen. Jag har bara läst några av böcker och äger bara Elena Ferrantes bok sedan tidigare. Det verkar som att sommarens läsning är räddad och jag ser fram emot att läsa flera av böckerna.

Hela högen uppifrån och ner:

Flickorna av Emma Cline

Italienska nätter av Katherine Webb

Hennes nya namn av Elena Ferrante

Björnstad av Fredrik Backman

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Törst av Jo Nesbø

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Lykttändaren av Pontus Ljunghill

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Andras vänner av Liane Moriarty

Tematrio - Katastrofer

Den här veckan handlar det om katastrofer i Lyrans tematrio.

Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Fallvatten av Mikael Niemi är en bok som leker med tanken tänk om. Efter ett kraftigt regnande i nordligaste Norrland brister en av kraftverkens dammar och när vattenmassorna störtar ner för älven får det katastrofala följder för befolkningen.

Titanic är en i mitt tycke fantastisk film som handlar om den verkliga katastrofen när det berömda fartyget krockade med ett isberg på sin jungfrufärd. Filmen blir definitivt inte sämre av att huvudrollerna spelas av två av mina absoluta favoritskådespelare, Kate Winslet och Leonardo DiCaprio.

Himmel över Everest av David Lagercrantz handlar om en katastrof när en grupp ovana klättrare försöker nå toppen för sent på dagen och fastnar i en snöstorm på vägen tillbaka. Det är en klaustrofobisk berättelse som är inspirerad av en verklig händelse 1996.  

Äntligen är den här!

När jag fyllde år i januari önskade jag mig den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett, Det förlorade barnet, och fick ett presentkort på boken av mina föräldrar. Efter en väldigt lång väntan kom äntligen boken idag och jag ser verkligen fram emot att få börja läsa den ikväll.

Det verkar även som att Kanin piggnat på sig nu när boken är här

Ferrantefeber

Det verkar som att någon drabbats av Ferrantefeber i väntan på att den fjärde boken, Det förlorade barnet, ska komma i brevlådan.

Liten bokhylleenkät

Det är alltid roligt med enkäter och den här gången har jag hittat bokhylleenkät hos Lyran som jag inte kan låta bli att svara på

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

I princip efter genrer och ämnen, men eftersom jag börjar få lite om plats i hyllorna så har jag fått blanda lite. Fakta står för sig och är i sin tur sorterad efter ämne, även om biografier står på en egen hylla i en annan bokhylla. Jag vet inte hur det räknas sorteringsmässigt, men jag brukar sortera så att de tjockaste och tyngsta böckerna står längst ut på hyllplanen, som en gammal kursbok i historia som väger ca 2,5 kg.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?

De allra flesta böckerna är på svenska, sedan finns det en del på engelska och i alla fall en bok på tyska. Så tre språk.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?

Antagligen Sverige eftersom jag läser mycket svensk litteratur

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?

Här skulle jag vilja svara att det är ungefär lika, men det är mer troligtvis fler män som står i hyllorna.

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).

De flesta böckerna är sorterade efter genrer som deckare, klassiker, poesi (inklusive romaner av Harry Martinson), biografier, serier, ungdomsböcker, bilderböcker, konst, kok- och bakböcker (i en egen hylla i köket) och folianter (de där böckerna som är lite för stora för vanliga hyllplan). Plus blandade pocketböcker som i en mindre bokhylla där inte inbundna böcker får plats. De olästa böckerna har en tendens att ligga i diverse högar i vardagsrummet tillsammans med böckerna som inte hunnit sorterats in eller som ska ges bort.

6. Visa gärna en shelfie!

Med tanke på hur mycket jag läser så har jag inte så jättemycket böcker och bokhyllor, dels för att jag inte känner något större behov av att äga böckerna och gärna lånar på biblioteket och dels för att min lägenhet inte rymmer fler bokhyllor. Dock så försöker jag komma på ett sätt att få in en Billy-hylla till på något sätt.

Det är här de flesta av mina böcker står, men det finns två smala hyllor i sovrummet (en hög och en låg) och en hylla för matrelaterade böcker i köket. Jag gillar mina Billy-hyllor som är är fyllda med citat från olika författare och som IKEA släppte i samband med Billys 30-årsjubileum 2009.

En ny Austen-bok

Jag har varit sugen på nyöversättningen av Janes Austen debutroman Förnuft och känsla sedan den kom förra året och nu är den äntligen min. Jag är väldigt förtjust i de nya omslagen till Austens böcker med klassiska målningar, de är så vackra.

Nu har jag fem av Austens böcker i nya, snygga omslag. Det är bara Mansfield Park som saknas, vilket också råkar vara den enda av Austens böcker som jag inte läst än.

Översta raden: Förnuft och känsla, Stolthet och fördom och Övertalning
Nedersta raden: Northanger Abbey och Emma

Den tyska flickan

I Berlin lever den unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv, men 1939 är allt förändrat när nazisterna tagit makten och Hannah och hennes familj hör till de orena som inte längre är välkomna. Tillsammans med sin enda vän Leo ingår Hannah en pakt om att de ska möta framtiden tillsammans. De båda familjerna får visum till Kuba, där de är tänkt att göra ett kortare stopp innan de ska få komma till USA, och de går ombord på ångaren M/S St Louis som ska ta dem till Havanna. Det dröjer inte länge innan det börjar gå rykten om att båten kanske inte är deras räddning trots allt. Sjuttiofem år senare lever den tolvåriga Anna i New York tillsammans med sin deprimerade mamma och skuggan av pappan som hon aldrig hann träffa. En dag anländer ett paket med posten från en släkting på Kuba som ger vissa ledtrådar till släktens historia. För att ta reda på sanningen om pappans släkthistoria reser Anna och hennes mamma till Havanna för att träffa släktingen.

Den tyska flickan är i USA bosatte kubanske författaren Armando Lucas Correas debutroman som till stor del har den verkliga händelsen med fartyget St Louis som fick återvända till Europa med 907 av sina 937 passagerare, som till största delen bestod tyskjudiska flyktingar, efter att de nekats inträde i Kuba, USA och Kanada. Det är en stark berättelse om kärlek och hur man trots allt måste försöka överleva och gå vidare även efter tragedier genom att försöka dölja vem man är för att inte sticka ut i sin nya miljö. Det är också en berättelse om en familj som genom att inte prata om det förflutna tappar sin historia. Det här är definitivt en av sommarens starkaste böcker.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Bokbloggsjerka 9 – 12 juni

Det är fredag och det är dags för bokbloggsjerkan

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag har inget riktigt starkt minne av mina tidigaste äventyr i böckernas underbara värld. Däremot så har jag en del minnen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, dels från när jag såg filmatiseringen av boken på bio när den var ny. Jag var fem år gammal och kunde historien. Dessutom så brukade jag och en kompis leka hela berättelsen i en skog med en liten bäck. 

Helgfrågan v. 23

Det är torsdag och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad tycker du om överraskningsexemplar?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om överraskningsexemplar. Visst det är alltid trevligt när det kommer böcker i brevlådan, men när jag redan har en hel hög med olästa böcker blir jag inte så glad när det dimper ner böcker som jag inte bett om eller tänkt läsa. När jag under våren inte hade så mycket att göra på dagarna hade jag tid att läsa flera av överraskningsböckerna som blivit liggande plus de som kom under våren och en del av dem var väldigt bra, medan andra var sådär. Jag läser överraskningsböckerna i mån av tid och lust, men känner inget tvång att jag måste läsa dem. Det är inte heller något större problem eftersom jag inte får så många av dem.

Bonusfråga: Vilken är din bästa sommarlåt?

Det är en svårare fråga än det verkar. Den låt som mest förknippar med en sommar är När vi gräver guld i USA med GES eftersom den är så starkt förknippad med sommar 1994 med värmen och framgångarna i fotbolls-VM. 

Amanda Jensens tolkning av låten från Så mycket bättre

Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

Den veckan handlar det om snabb(t) och långsam(t) i olikhetsutmaningen hos enligt O som skriver så här;

Välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

När det gäller att hinna läsa så många böcker eller komma igång med läsningen igen efter en lässvacka så föredrar jag böcker som går snabbt att läsa. Däremot så tycker jag att det ofta är så att de snabblästa böckerna mest brukar vara underhållning för stunden och jag har en tendens att glömma bort dem lika snabbt igen. För mig är deckare vanligast bland de snabblästa böckerna. En författare som skriver böcker som både går snabbt att läsa och där tempot i berättelsen är väldigt högt är Dan Brown, som jag läste några böcker av innan jag tröttnade.

Det är inte heller bra när böcker går så långsamt att läsa att det känns som att de aldrig tar slut, även om det är en bra bok. Den senaste boken som tog tid att läsa och som var väldigt bra var Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes (den var å andra sidan över 700 sidor lång). En annan bok som tog lite tid var Ensam i Berlin av Hans Fallada, som egentligen inte tåg så lång tid att läsa om man räknar bort pausen på nio månader som jag tog i läsningen. 

Alex

Alex Prévost blir en kväll överfallen på öppen gata och inkastad i en skåpbil och förd till en övergiven fabriksbyggnad där hennes kidnappare stänger in henne naken i en bur som han hissar upp i taket. Frågan är om det är hungern, törsten eller råttorna som kommer att ta kål på Alex. Den enda ledtråd kommissarie Camille Verhoeven har att gå på är ett osäkert ögonvittne. Det finns inga ledtrådar om vem förövaren är och inte heller någon identitet på offret, det är ingen som anmälts saknad. När Verhoeven långsamt lyckats nysta upp fallet visar det sig att den unga kvinnan inte är ett vanligt offer.

Alex är den första av den franske författaren Pierre Lemaitres böcker som kommer ut på svenska och det är en thriller som det snackats lite om på förhand. Som thriller betraktat så är den bra och spännande med en del oväntade tvister längs vägen. Däremot när det kommer till en del av karaktärerna så är jag inte lika imponerad, när det gäller excentriska poliser i Paris är det svårt att inte tänka på Fred Vargas böcker och jag tycker inte att Lemaitre lyckats med att göra karaktärerna lika charmiga och trovärdiga. Jag har personligen svårt att se att en man som är 145 cm blir antagen till polisutbildningen (han verkar inte kunna köra en vanlig polisbil eftersom han varken når ner med fötterna eller verkar kunna se ut genom rutan ordentligt) och hans kollega som är så snål att han hela tiden tigger cigaretter och plockar på sig mat i under förhör med affärsinnehavare och hotellpersonal känns inte heller trovärdig. Själva historien är det som sagt inget fel på och det är trevligt med thrillers där man inte kan räkna ut slutet. 

Långhelgsläsning

Idag är det nationaldagen och eftersom den ny för tiden är en röd dag så innebär det att det varit den andra långhelgen på kort tid. Jag som aldrig tyckt om att arbeta på klämdagar är väldigt förtjust i att min nya (tillfälliga) arbetsgivare inte heller tycker att man borde arbeta på klämdagar och därför har även jag fått vara ledig. Den här helgen har inte bjudit på några vädermässiga höjdpunkter och ingen riktig anledning att gå ut för att göra saker, inte en på balkongen. Jag har tillbringat den största delen av helgen med att ta det lugnt och läst i kapp tvåveckorslånen från biblioteket, för självklart så kommer alla (ja, eller båda två i det här fallet) på en gång. Läsningen har flutit på bra under helgen och jag har precis börjar på bok nummer fyra, Jack of Spades av Joyce Carol Oates. Utöver den har jag hunnit med att läsa ut Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson, Hilma – en roman om Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson och Alex av Pierre Lemaitre.

Den kommande veckan kommer jag att försöka välja böcker av lagom längd som passar in så att jag kan börja på den fjärde boken i Elena Ferrantes Neapel-kvartett, Det förlorade barnet, när den kommer. Den 12 juni ska den finnas i butik, så det är nära nu.

Tematrio - Något svenskt

Imorgon är det nationaldagen och det tar Lyran fasta på i veckans tematrio;

I morgon är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst.

En av mina absolut största favoriter bland svenska artister är Olle Ljungström, vars musik följt mig från de tidigare tonåren och fram till nu. Jag är lite extra förtjust i Olles texter, det är inte alla som kommer på att rimma tysk indian med befjädrad german som i låten Tysk indian från Världens räddaste man. Jag har också haft möjligheten att se honom live två gånger (visserligen samma år).

En av de främsta svenska författarna under 1900-talet var Vilhelm Moberg, som var en av de främsta arbetarförfattarna och som skrev många fantastiska böcker. Det som ändå måste ses som Mobergs mästerverk är Utvandrar-eposet (Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige) om hur en grupp människor i Småland lämnar hembygden för att söka lyckan på andra sidan Atlanten i Amerika år 1850. En sak som är lätt att glömma bort bland alla allvarliga ämnen som Moberg skrev om är att finns mycket humor i hans berättelser.

Slutligen tänkte jag blicka framåt lite grann och väljer Elin Olofsson, som inte bara är svensk utan även (liksom jag) jämte. Jag tycker väldigt mycket om de tre böcker Olofsson hittills hunnit ge ut (Då tänker jag på Sigrid, Till flickorna i sjön och Gånglåt) och ser verkligen fram emot den fjärde, Krokas, som kommer i höst. 

Hilma - en roman om Hilma af Klint

Hilma af Klint levde under en spännande och omvälvande tid, från nödåren på 1860-talet till andra världskriget, och fick uppleva både kampen för kvinnlig rösträtt och hur industrialiseringen tränger ihop människorna i städerna. Förutom att vara konstnär ägnade sig Hilma åt spiritism och teosofi och var med i flera sällskap, främst gruppen De fem som hon bildade tillsammans med fyra väninnor. Det är med hjälp av De fem och höga mästare från den andliga världen som Hilma målar sina abstrakta tavlor, tavlor som hon inte visar för någon eftersom hon känner på sig att världen inte är redo för dem än. Istället försöker hon försörja sig genom att göra illustrationer och porträtt samt bistånd från välbärgade vänner.

I sin nya roman Hilma - en roman om gåtan Hilma af Klint skriver författaren Anna Laestadius Larsson om den egensinniga konstnären Hilma af Klint, som var okänd under sig samtid och som fick sitt erkännande som konstnär långt efter sin död. Det kan vara svårt att skriva en roman om en verklig historisk person som blir levande, men det tycker jag att Laestadius Larsson lyckats med. Hilma känna levande och jag gillar greppet med att berättelsen skiftar mellan dåtid och en nutid där den åldrande Hilma minns tillbaka på sitt liv och inviger brorsonen Erik i tavlornas hemlighet. Nu när jag vet mer om Hilma af Klint skulle jag gärna se en utställning med tavlorna (eller i alla fall en del av de över tusen tavlor hon lämnade efter sig).

Den tunna blå linjen

Det är hösten 2015 det är oroligt i världen, Paris drabbas av en terrorattack och genom Europa rör sig en stor flyktingvåg. Det går rykten om att det tagit sig in en terrorist i Sverige som planerar ett dåd, men man inte vart och när och det inleds en intensiv jakt på den misstänkte som ingen vet vem det är. Samtidigt får Leo Junker ett brev om det olösta fem år gamla mordet på Angelica Reyes och när han börjar titta på fallet visar det sig att sanningen är farligare än han anat.

Den tunna blå linjen är Christoffer Carlssons fjärde och sista romanen om den egensinnige polisen Leo Junker. Även om jag har läst alla delarna i serien så kommer jag bra vagt ihåg vad som hänt i de tidigare. Junker verkar i alla fall ha mognar och kommit på fötter genom att sluta missbruka och vårdar relationen med Sam. Jag tycker att det här är den bästa boken i serien just eftersom Junker mognat och att historien håller hela vägen fram (vilket inte är så vanligt i deckargenren). För mig som föredrar deckare med så lite blod och så få lik som möjligt är det här en väldigt passande bok.

Bokbloggsjerka 2 – 5 juni

Det är fredag och det betyder att det blivit dags för bokbloggsjerkan

Även om det var snöstorm i Arjeplog i dag så finns det mycket som tyder på att sommaren är på väg. Hur ser det ut hemma hos er och vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänga med er när ni åker bort, etc.)?

Även om det inte är snöstorm i Östersund så är det väldigt kyligt och inte särskilt somrigt än så länge. Den här sommaren kommer att bli lite annorlunda jämfört med tidigare år eftersom jag kommer att vara hemma och jobba hela sommaren. Jag hoppas därför på att vädret blir hyfsat så det går att sitta på balkongen och läsa på kvällarna och helgerna. Jag har inte planerat några läslistor utan kommer att i vanlig ordning låta lusten styra. En bok som definitivt kommer att gå först i kön är Elena Ferrantes Det förlorade barnet som kommer snart (och som jag fick presentkort på när jag fyllde år i januari).
Beroende på hur hösten ser ut så kan det hända att jag åker iväg en sväng då istället.

Helgfrågan v. 22

Det är torsdag och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Vad kan störa din läsning?

Det är lite olika, i perioder blir det spel på iPaden eller telefonen (meningslösa varianter) och ibland blir det att jag fastnar framför tvn. Jag har dock blivit bättre på att inte låta program som jag egentligen inte tycker om stå på hela kvällarna. Fast jag vet inte om det är bättre att streama flera avsnitt av Buffy the vampire slayer per kväll. Den senaste tiden har det blivit att jag fastnar på Youtube och ser en massa klipp. Det hänger också ihop med hur pigg jag är på kvällarna.

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

Det börjar dra ihop sig till studenttider och till den här veckans olikhetsutmaning har enligt O inspirerats av studentmössans färger, svart och vitt,

Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill.

Eftersom jag har lite svårt att komma på något annat så får vitt representeras av Joyce Carol Oates roman Svart flicka, vit flicka, som är en stark berättelse om klass, ras och kön. Det är var även min första kontakt med Oates författarskap.

Jag tycker inte om när böcker, filmer eller musik är allt för glatt och lättsamt, utan vill gärna ha en del svärta. Det blir extra tydligt om man tittar på vilken musik som jag lyssnar på, de flesta av mina favoritartister skriver inga kärlekslåtar och två av dem, Manic Street Preachers och Soul Asylum, har sagt att de inte gör det av princip. Dock har de kommit väldigt nära några gånger, beroende på hur man tolkar texterna. Manic Street Preachers har till exempel skrivit låtar om korrupta banker (Natwest-Barclays-Midlands-Lloyds), spanska inbördeskriget (If you tolerate this then your children will be next) plus att hela skivan The Holy Bible är ett enda stort mörker. Soul Asylum har bland annat gjort låtar om depression (Runaway train) och om vårat beroende av olja (Black gold).

If you tolerate this then your children will be next

Black gold