En mors bekännelse

Olivia och David verkade vara det perfekta paret på ytan och när deras dotter Zoe föds borde lyckan vara fullkomlig. Men Olivia har dragit sig undan från vänner och familj och har ofta blåmärken. Den som står paret närmast är Davids mamma Ivy, som vägrar se tecknen på att allt inte är som det ska och i hennes ögon är sonen ofelbar. När David tar livet av sig slås de båda kvinnornas tillvaro i spillror. Efter att ha isolerat sig i månader bestämmer sig Olivia för att ta tag i tillvaron, börja jobba och skaffa en dagisplats till Zoe. När Olivia börjar gå runt i staden tittar alla konstigt på henne.

En mors bekännelse är den andra boken av den australiensiska författaren Kelly Rimmer som kommer ut på svenska och även om jag gillade den förra boken, Jag utan dig, så tycker jag att den här boken är flera snäpp bättre. Det är en känslosam berättelse om en mammas kamp för att skapa en ny tillvaro för sig och sitt barn efter att hela deras tillvaro slagits i spillror. Det är också en berättelse om en mamma som gör sitt bästa för att skydda sitt barn i alla lägen och som inte klarar av att se att sonen har några brister.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

2017 - den långa listan

Inspirerad av Kulturkollos monsterlista tänkte jag göra en sammanfattning av året som har gått.

Årets mest oväntade: Butcher’s Crossing av John William

Årets klassiker: Krig och fred av Leo Tolstoj

Årets knock out: Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Årets kvinnokamp: #metoo-rörelsen

Årets gråtfest: Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Årets historiska: Den tyska flickan av Armanda Lucas Correa

Årets obehagligaste: Levande och döda av Han Kang

Årets grafiska: Nya Norrland av Mats Jonsson

Årets nya bekantskap: En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Årets utmaning: Krig och fred av Leo Tolstoj (1816 sidor i fyra band)

Årets tegelsten: Krig och fred av Leo Tolstoj (1816 sidor i fyra band)

Årets ögonöppnare: Bad Feminist av Roxane Gay

Årets återseende: Jack of Spades av Joyce Carol Oates

Årets aldrig mer: Pierre Lemaitre

Årets huvudperson: Elle Marja i Sameblod

Årets bifigur: Loki i Thor: Ragnarök

Årets filmupplevelse: Sameblod

Årets kulturella höjdpunkt: Stockholm Literature

Årets möte: Kjell Westö på Stockholm Literature

Årets magplask: Det tyska huset av Arnaldur Indriðason

Årets kan-inte-släppa-den: Krokas av Elin Olofsson

Årets skämskudde: Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman

Årets lyckopiller: flätan av Laetitia Colombani

Årets läskigaste: X – den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Årets debut: Vända hem av Yaa Gyasi

Årets skandal: att Kjell Westö inte nominerades till Augustpriset

Årets förlag: Sekwa

Årets pristagare: Kazuo Ishiguro

Årets överskattade: Leaving the Atocha Station av Ben Lerner

Årets underskattade: Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Årets serie: Neapel-kvartetten av Elena Ferrante

Årets scen: First Aid Kit

Årets TV-serie: Fröken Frimans krig

Årets titel: Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin av Yvonne Hirdman

Årets låt: Way back med TLC (eller By the way med Soul Asylum om man ska tro Spotifys sammanställning över mina mest spelade låtar under året)

Årets deckare: Fred Vargas böcker om kommissarie Adamsberg

Årets biografi: Ett jävla solsken – en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

Årets jubilar: DCI Alan Banks 30 år sedan första boken i serien

Årets bästa populärkulturella referenser: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Årets nytolkning av klassiker: Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Årets reseskildring: Rysk dagbok av John Steinbeck och Robert Capa

Årets bilderbok: Titta Hamlet av Anna Högberg och Barbro Lindgren

Årets feelgood: flätan av Laetitia Colombani

Årets bästa läsmånad: september, 13 böcker

Årets bokvinst: alla tolv nominerade böckerna till Årets bok

Årets mesta författare: Elena Ferrante och Fred Vargas (4 titlar var)

Årets mest frekventa länder: Sverige (37), England (16), USA (15), Frankrike (11)

Årets bästa böcker

Nu när året börjar närma sig sitt slut har det blivit dags att börja sammanfatta läsåret 2017 och jag har börjar med att lista mina bästa böcker från året. För enkelhetens skull har jag listat böckerna i den ordning som jag läst dem.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Vända hem av Yaa Gyasi

Hilma - en roman om Hilma af Klint av Anna Anna Laestadius Larsson

Jack of Spades av Joyce Carol Oates

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Finns det hjärterum av Sara Lövestam

X - Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Titta Hamlet av Anna Höglund och Barbro Lindgren

Den sista kvinnan av Aður Ava Ólafsdóttir

Krokas av Elin Olofsson

Butcher’s Crossing av John William

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Krig och fred av Leo Tolstoj

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Ett jävla solsken - en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

Poems of Inspector Chen

Poems of Inspector Chen är definitivt en annorlunda diktsamling eftersom den bygger på de dikter som Shanghaipolisen Chen Cao skriver i Qiu Xiaolongs deckarserie. Det är även intressant att det både i förordet och i kommentarerna till dikterna så framställs Chen Cao som att han vore en verklig person, vilket han ju inte är (även om jag skulle önska att han var det). Dikterna är bra och finstämda, även om några av den kritiserar både regimen och miljöförstöring. Jag gillar boken både på grund av dikterna och att jag är ett stort fan av Xiaolongs böcker. Även om jag gillar boken så tror jag att man bör vara ett fan av deckarserien om Inspector Chen för att uppskatta boken. Nu håller jag tummarna för att det kommer i alla fall en del till serien, även om det i förra boken verkade som att Chens karriär var på väg att avslutas av politiska skäl.

Camille

I samband med butikerna i Galerie Monier i Paris går Anne Forestier mot kundtoaletterna efter att ha spillt kaffe på sig. När hon öppnar dörren till toaletten står där två rånare med luvorna i händerna och en av dem attackerar Anne och misshandlar henne brutalt. När Annes partner, polisen Camille Verhoeven får veta vad som hänt är han beredd att bryta mot alla regler för att skydda den som han älskar.

Camille är den andra boken av Pierre Lemaitre som kommer på svenska, även om det är den sista delen i trilogin om Verhoeven (den andra delen i trilogin, Alex, kom i våras och den första delen, Irène, kommer i vår). Jag har vissa problem med den här boken (och även med den första) och en av de saker som jag har mest problem med är att Verhoeven är 145 centimeter lång, vilket känns som att han aldrig borde ha kommit på polisskolan. Det känns inte troligt att någon som beskrivs som att vara stor som en trettonårig pojke och som har en handikappanpassad bil eftersom han inte når ner till pedalerna med fötterna kan göra karriär inom polisen. I den här boken finns det även en brutalitet från polisens sida som jag inte tycker om, särskilt när de bryter mot alla lagar. Jag har nu läst två böcker av Lemaitre och tvivlar på att jag kommer att läsa några fler böcker.

alla gånger jag inte dog

Catherine försörjer sig som talskrivare, men är egentligen författare (även om ingen läser hennes böcker). När vänskapen med hennes gamle vän, krigskorrespondenten Matt genom åren har utvecklats till att bli allt mer passionerad sätter sig Catherine på ett plan från Montreal till Bryssel. Det är november 2015, bara några dagar efter terrordåden i Paris, och i Bryssel är beredskapsläget högt och det råder utegångsförbud och på gatorna kryllar det av militärer. Inget blir som Catherine tänkt sig och i en tid där hatet finns så nära till hands finns det inget annat val än att älska.

Alla gånger jag inte dog är den kanadensiska författaren Geneviève Lefebvres femte roman, men den första som översätts till svenska. Det är en berättelse som utspelar sig under en vecka i Bryssel, men som innehåller flera historien om kärlek, hat, svek, våld och föräldraskap. Det handlar även om vår samtid och rädslan för nya terrordåd. Det är en stark berättelse som väcker både tankar och känslor.

flätan

I Indien bor Smita, hon dalit och drömmer om ett bättre liv för sig och framförallt för dottern. Hennes högsta önskan är att dottern ska få gå i skolan och ska slippa från fattigdomen och förödmjukelsen som de är dömda till av samhället.

I Palermo, Italien arbetar Giulia i familjens perukateljé som gått i släkten i flera generationer. När hennes pappa är med om en allvarlig olycka blir det Giulia som tar över företaget, som visar sig ha stora ekonomiska bekymmer.

I Montreal, Kanada bor Sarah som är en ambitiös advokat, och ensamstående trebarnsmor, som inte låtit någonting stå i vägen för karriären. När hon är på väg att ta nästa steg på karriärstegen får hon veta att hon är allvarligt sjuk.

Flätan är en oerhört stark debutroman från den franska författaren Laetitia Colombani där tre kvinnors livsöden vävs samman till en stark historia om hopp, livsglädje, längtan och solidaritet. De tre kvinnorna som lever helt olika liv på olika kontinenter binds samman genom en fläta som har olika betydelse för dem. Det är en berättelse som jag sögs in i och läste i princip i ett sträck. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Colombani framöver.

glädjen

Louise bär med sig många sorger och har ett mörker inom sig efter en uppväxt med en psykiskt instabil och missbrukande mamma och en pappa som hela tiden har nya flickvänner som inte vill ha rollen som styvmamma. När Louise upptäcker att hon är gravid bestämmer hon sig för att sluta vara olycklig och begrava mörkret inom sig en gång för alla.

glädjen är den andra boken som jag läser av den franska författaren Justine Lévy och det finns vissa likheter mellan den här boken och Vi ses på Place de la Sorbonne i det i centrum finns en komplicerad relation mellan mor och dotter. Lévy har skrivit en självutlämnande bok som ställer frågor om föräldraskapet som om man kan älska sina barn för mycket, hur skyddar man barnen från alla faror som lurar där ute och hur släpper man taget barnen. Det är berättelse som tar tag i en och som är svår att lägga ifrån sig.

Det tyska huset

I en lägenhet i Reykjavik hittas en handelsresande mördad, han har blivit skjuten i huvudet med en pistol. Det finns vissa spår som tyder på att mördaren kan finnas bland alla de amerikanska soldater som vistas i Reykjavik denna sommaren 1941. Islands ende kriminalinspektör Konrad Flóvent får mordfallet på sitt skrivbord och till hjälp får han den unge, oerfarne kanadensaren Thorson. Tillsammans driver de två sin egen utredning för att hitta mördaren, trots att de blir pressade av både polisen och militären.

Det tyska huset är den senaste deckaren från den isländske författaren Arnaldur Indriðason, som främst är känd för sina böcker om den sympatiske polisen Erlendur. Den här boken som utspelar sig under andra världskriget känns som starten på en ny serie om polisen Flóvent, som även han verkar vara sympatisk. Det är en historia som innehåller föredömligt få lik (jag vill som bekant ha så få lik som möjligt), men däremot en desto mer avancerad historia som jag inte riktigt kände att jag hade koll på när jag lade ifrån mig boken.

Julia & Paul - en försommarberättelse

Det är Sverige, men det är inte det Sverige som vi är vana vid. Landet är inte längre ett kungarike och det är snart dags att fira minnesdagen av Seskarö-upproret 1917, hungerupploppet som ledde fram till revolutionen. Julia är ensam med de två barnen eftersom mannen Paul är ute på havet i ett uppdrag vars verkliga syfte är höljt i dunkel. När det flyttar in en ny familj i området, blir Julia vän med kvinnan i familjen, Kata, vars man också han är till sjöss. Kata blir snabbt vän med flera kvinnor och Julia märker inte faran förrän det är för sent. Det är också sommaren då det verkar som att något inte är som det brukar när det verkar som att fler helikoptrar smattrar på himlen och razziorna blir fler.

Julia & Paul – en försommarberättelse är en kontrafaktisk historia där Peter Fröberg Idling leker med tanken på hur Sverige hade kunnat utvecklats om hungerkravallerna 1917 slutat på ett annat sätt. I den samtiden har samhället blivit ett där grannar anger grannar och människor försvinner spårlöst, för att inte alltid komma tillbaka. Det är en bra och skickligt sammansatt historia som känns både bekant och främmande på samma gång. Det är intressant att fundera på hur det hade blivit om det hade blivit revolution även i Sverige för hundra år sedan. Julia & Paul – en försommarberättelse är fascinerade berättelse som väcker många tankar och som jag verkligen rekommenderar.  

Fejk

Jule är en atlet, en fighter och en kameleont som är på rymmen. Imogen är en karismatisk ung kvinna som är föräldralös och som är på rymmen från sitt arv. Båda kvinnorna är ute efter att bli något annat än de varit och det finns en intensiv vänskap mellan dem. Det finns även flera förklädnader, ett mord, farliga romanser och lögner.

Fejk är den tredje av den amerikanska ungdomsförfattaren E. Lockhart som kommer på svenska. Sedan tidigare finns även Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks översatta och det är två böcker som jag gillar. Det här en berättelse som är uppbyggd på ett lite annorlunda sätt där man får reda på ledtrådarna till allt som hänt i bakvänd ordning. Det är en fascinerade historia med en ovanligt stark huvudkaraktär som gör att man vill läsa vidare hela tiden för att få veta på vad det är som har hänt egentligen och hur allt hänger ihop.

Greatest hits en roman

Cass Wheeler är en brittisk singer-songwriter som de senaste 10 åren levt ett väldigt tillbaka draget liv efter att ha drabbats av ett sammanbrott. Det var också länge sedan som gav ut någon skiva med ny musik, trots att det är många fans som undrar vad som hände. Nu har Cass fått i uppgift att välja sexton låtar av alla de låtar som hon skrivit under sin långa karriär till ett samlingsalbum. När Cass lyssnar igenom låtar väcks många minnen till liv från barndomen, relationen till Ivor, musiken, festerna, dottern Anna och sammanbrottet.

Greatest hits är den brittiska författaren Laura Barnetts andra roman och jag tycker att den här boken är snäppet bättre än debuten Versioner av oss, som jag läste tidigare i år. Det här är en berättelse vars ramberättelse i egentligen utspelar sig under en dag då Cass Wheeler lyssnar igenom de gamla låtar, medan den egentliga berättelsen finns i hennes tillbakablickar. Det är bok som är bra och som ger en trevlig underhållning för stunden.

En piga bland pigor

Förra helgen läste jag Fatima Bremmers fantastiska biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och blev då sugen på att läsa Nordström böcker. När det visade sig att debuten En piga bland pigor fanns att låna som e-bok biblioteket laddade jag hem den och har i princip sträckläst den (den var i och för sig ganska kort).

En piga bland pigor var väldigt banbrytande när den kom 1914 eftersom det var första gången den typen av reportage gjordes i Sverige, där journalisten ger sig ut i verkligheten och skriver om sina upplevelser. Ester Blenda Nordström tar anställning som piga på en bondgård i Sörmland under en månad och skriver sedan om sin upplevelse. Det är ett liv med hårt arbete som beskrivs där det aldrig verkar finnas tillräckligt med sömn och där man bara tvättar sig på söndagarna och där Esters tandborste är en nymodighet som de andra knappt sett förut och som ingen av den någonsin använt. Vi får vara med om en grisslakt, mjölkning av kor, stortvätt i flera dagar och danser på lördagskvällarna. Vi får även veta att pigan Anna tjänar 180 kronor om året i lön, vilket är 15 kr i månaden och det var redan då en väldigt låg lön. Enligt en prisomräknare som jag hittade på internet motsvarar 180 kronor år 1914 cirka 8900 kronor i dagen penningvärde. För den lönen arbetade Anna cirka 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick vara ledig ett par timmar på söndagseftermiddagen.

En piga bland pigor är fortfarande en väldigt stark och läsvärd bok så här drygt 100 år senare. Det som då var ett inlägg i samhällsdebatten är idag en historisk skildring av hur samhället såg ut för inte allt för länge sedan. Vid den här tiden diskuterade man frågan om att det var så svårt att hitta pigor till jordbruket eftersom många unga valde att söka lyckan i Amerika istället för det hårda arbetet som piga. En piga bland pigor blev ett inlägg i den debatten. Boken var också en stor succé som gavs ut i femton upplagor och som såldes i 35000 exemplar. Jag vill definitivt läsa mer av Nordström och tänker ta mig an Kåtornas folk, boken om hennes upplevelser som nomadlärarinna hos samerna härnäst.

Mordet på Orientexpressen

Det är mitten av 1930-talet och på tåget Orientexpressen som går mellan Istanbul och Paris samlas en brokig samling människor från olika delar av världen. Det är en bland annat en rysk prinsessa, en svensk missionär, en engelsk guvernant, en amerikansk privatdetektiv, en tysk kokerska, en italiensk bilförsäljare och en skum amerikansk affärsman. Och så klart den belgiske detektiven med den yviga mustaschen, Hercule Poirot. Efter att tåget lämnat Belgrad fastnar det i snön och på morgonen upptäckts det att den amerikanske affärsmannen Ratchett blivit mördad och det blir Poirots uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att det är någon av passagerarna som är mördaren, fast alla verkar även ha alibi.

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända och klassiska deckare om den självgode och ganska arrogante detektiven Hercule Poirot. En sak som gör att man kommer ihåg boken är den oväntade upplösningen på mordgåtan. Det här är tredje gången som jag läser Mordet på Orientexpressen och gillar hur gåtan är uppbyggd med alla karaktärer som vid en första anblick inte känner varandra sedan tidigare. En detalj som störde mig den här gången var att Poirot pekar ut den mördade Ratchett som kidnappare och barnamördare på väldigt lösa grunder (fyra ord på en bränd papperslapp). En annan detalj som står ut i dag är att berättelse börjar i Aleppo i Syrien och går via Bagdad, två städer som inga turister åker till längre. Även om vissa delar av berättelsen har åldrats under decennierna så är det fortfarande en bra deckare som definitivt är läsvärd än.

I dagarna har en ny filmatisering av boken biopremiär i regi av Kenneth Branagh, som även spelar Poirot, och som har en imponerande rollista med en rad stora skådespelare som Johnny Depp, Dame Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Olivia Coleman. Jag kommer inte att se filmen på bio, utan väntar tills den kommer på Netflix.

Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby, hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget 1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.

I Ett jävla solsken har journalisten och författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström som är svårt att lägga ifrån sig. Ett jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass och jag hoppas att den vinner.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken

Frågor jag fått om Förintelsen

Hédi Fried är en av de få som överlevde förintelsen under andra världskriget och som ännu är vid liv och kan berätta om sina upplevelser. I över trettio år har Fried rest runt i skolor och för föreläst om Förintelsen. I den här boken, Frågor jag fått om Förintelsen, har Fried samlat ett urval av de frågor som hon fått genom åren. I svaren på frågorna berättas historien om ett människoöde som börjar i Sighet i Rumänien och som via koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen tog henne till Sverige efter krigsslutet. I boken besvaras frågor om både stort och smått, som vad det betydde att ha med sig sin syster i lägren, om man var hungrig hela tiden, vad man drömde om på natten, när man förstod att det pågick ett folkmord, hur kunde det hända och kan det hända igen. Det finns även frågor om hur det var att komma till Sverige och om hur det var att ta sig in i det svenska samhället.

Frågor jag fått om Förintelsen är en av de sex böcker som är nominerade i Augustprisets fackboksklass och det är en liten bok med ett stort och viktigt innehåll. När nu överlevarna blir att färre är det viktigt att det som hände under förintelsen finns dokumenterat för framtiden. Upplägget i den här boken med frågor och svar i ganska korta kapitel gör att det är lätt att ta till sig boken. Hédi Fried har tidigare gett ut flera böcker om sina upplevelser under förintelsen, men det går alldeles utmärkt att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan när det inte längre finns så många som kan åka runt och berätta sin historia.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken

Dagar av ensamhet

En eftermiddag i april meddelar Olgas man Mario att han lämnar henne och barnen. Kvar står en chockad Olga i resterna av det liv som hon och Mario byggt upp tillsammans. Det dröjer inte länge förrän galenskapen får grepp om Olga och hon isolerar sig i lägenheten tillsammans med de två barnen och hunden.

Dagar av ensamhet är en kortroman av Elena Ferrante som gavs ut på italienska redan 1999 och som nu kommer på svenska och skrevs före böckerna om Elena och Lila. Det här är en klaustrofobisk berättelse om en kvinna som bryter ihop totalt när hon blir lämnad. Det gör ont att läsa boken eftersom den är så intensiv känslomässigt. Jag tycker att det är extra roligt att även där här tidiga boken är väldigt bra eftersom jag älskar Ferrantes Neapel-kvartett (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet).

Ärr

Jónas är 49 år gammal, frånskild och är besatt av att reparera saker. Han har tappat lusten att leva och ägnar mycket tid åt att fundera på vilket som är det bästa sättet att ta livet av sig. För att dottern Gudrun inte ska behöva ta hand om kroppen bestämmer sig Jónas för att åka utomlands, till ett av världens farligaste länder där kriget precis tagit slut. Han packar lite verktyg i en väska och tar in på Hotel Silence, ett hotell som är i ett stort behov av reparationer efter kriget.

Ärr är Auður Ava Ólafsdóttirs tredje roman som är översatt till svenska och även om jag gillat de båda tidigare böckerna så tycker jag att den här nog är snäppet bättre. Det är en fin berättelse om en man som känner sig vilsen och som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Även om det är en ganska sorgsen historia så finns det mycket humor och värme i boken. Det är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.

Stanna hos mig

Yejide och Akin träffades när Yeijde fortfarande gick på universitet och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu har de varit gifta i fyra år och det enda som saknas i deras liv är ett barn och släkten blir att mer bestämd om att det är dags att skaffa ett barn. Yejide gör allt hon kan för att bli gravid, hon ber om mirakel, besöker läkare och beger sig i väg på en ceremoniell pilgrimsfärd. Familjens lösning på problemet är att Akin borde ta sig en andra hustru som kan ge honom barn.

Stanna hos mig är den väldigt starka debuten från den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyò och boken nominerades tidigare i år till det engelska priset Baileys Women’s Prize for Fiction. Till en början trodde jag att det var en historia om polygama äktenskap, men det visar sig snart att det finns många fler dimensioner till berättelsen och nya detaljer avslöjas allt eftersom. Det är en berättelse om kärlek, hur längtan efter barn kan göra ett äktenskap skört och hur en familj kan falla sönder. Romanen handlar även om hur de gamla traditionerna möter den moderna världen med dess nya värderingar. Allt detta utspelar sig med det politiskt oroliga Nigeria under 1980-talet som bakgrund. Stanna hos mig är en oerhört stark berättelse som jag verkligen rekommenderar. Jag ser även fram emot att läsa mer av Adébáyò i framtiden.

Piratförlaget skickade boken 

Krig och fred

Krig och fred är en episk berättelse som utspelar sig mellan 1805 och 1813 och där vi får följa de adliga släkterna Bezuchov, Bolkonskij och Rostovs inblandning i de historiska händelser som präglar Ryssland under det tidiga 1800-talet. Romanen inleds med att vi kastas in bland societeten i Petersburg med deras fester, intriger och namnsdagsfiranden. Här finns Pierre Bezuchov, en ung man som trots att han är oäkta son till greven Bezuchov är den som kommer att ärva hela faderns förmögenhet, som nyligen återvänt från utlandet och som beskrivs som stor, tjock och med en avsaknad av social kompetens. Pierre är en i grunden godhjärtad ung man som vill väl, men när han försöker göra tillvaron bättre för sina livegna bönder istället gör att de får de sämre utan att han förstår det. Här finns även Pierres gode vän Andrej Bolkonskij som lämnar sin unga, gravida hustru hos sin buttre far och systern Maria när han ger sig ut i kriget, där han kommer att stå öga mot öga med Napoleon. I familjen Rostov finns den unga och vackra Natasja som har lätt för att förälska sig i olika män. Natasjas äldre bror Nikolaj går med i armén som en ung man och får uppleva krigets fasor vid slaget vid Austerlitz. De tre familjernas öden kommer sedan att vävas in i varandra på olika sätt.

Krig och fred är den tjockaste bok som jag någonsin har läst och mest troliga är att jag inte heller kommer att läsa någon bok som är tjockare än den här. Denna massiva roman är 1816 sidor lång och uppdelad i fyra delar, som alla motsvarar en normaltjock roman på en bit över 400 sidor. När jag tittar på romanens omfång känns det som att den in borde behöva vara så tjock och att den rent teoretiskt borde kunna ha bantats ner till hälften. Men när jag läste boken upplevde jag inte att den var för lång och det fanns få delar som jag tyckte var onödigt långa. Dock fanns det ett annat tempo i den andra delen, mycket beroende på att den utspelar sig över en längre tidsperiod, 1806–1812, medan de tre övriga delarna avhandlar totalt 3 år.

Leo Tolstoj visar här prov på sin skicklighet som författare när han skapat en roman som så här 150 år senare (boken gavs ut 1865–1869) fortfarande håller läsare i sitt grepp och där det emellanåt förekommer en liten cliffhanger som gör att genast vill ta sig an nästa del. Även om det kryllar av karaktärer i boken (och det kan vara svårt att hålla reda på alla, särskilt när de ryska namnen har flera olika varianter) och många av dem kommer och går och kan vara borta ur handlingen i ett par hundra sidor så tyckte inte jag att det var särskilt svårt att hålla reda på dem. Den här utgåvan är en nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som gjort ett utmärkt arbete med att hålla texten levande. Det här är även första gången som det kommer en fullständig översättning på svenska.

Sammanfattningsvis så är Krig och fred en storslagen roman som helt klart är värd att läsa och en berättelse som jag kommer att bära med mig länge.

Lind & Co skickade boken