Det har
blivit dags att sammanfatta det gångna året med en lång lista, där jag i år har
hämtat inspiration från Linda på enligt O.
Årets första bok: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Årets sista bok: En farofylld överfart av Rachel Rhys
Årets mest oväntade: Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite, den gjorde mig tacksam över att min syster
inte ”råkar” ha ihjäl folk lite nu och då
Årets klassiker: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Årets knock out: Jag ser allt du gör av Annika Norlin, en brilliant
novellsamling som även jag, som inte vanligtvis gillar novellsamlingar, älskade
Årets kvinnokamp: Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson, det är lite knäckande
när man inser hur många frågor som Elin Wägner stred för som fortfarande är aktuella
Årets gapflabb: Hur man blir slängd överbord av Emmy Abrahamson, en absurd och rolig bok
Årets historiska: Söndagsvägen av Peter Englund, en intressant berättelse
både om ett brutalt mord och Sverige på 1960-talet
Årets samtida: Tritonus av Kjell Westö, med några små
ändringar i manuset fick Westö den att utspela strax efter pandemin, vilket
gjorde att den kändes väldigt aktuell
Årets obehagligaste: Förmörkelsen av Karin Fossum, som än en gång har skrivit
en bok om något som skulle kunna hända
Årets grafiska: Framtidens arab 1-3
- En barndom i Mellanöstern av Riad Sattouf
Årets nya bekantskap:
Romanförfattaren Augustin Erba, som jag bara har läst krönikor i DN av innan
jag läste hans underbara roman Snöstorm
Årets återseende: Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins, där vi återvänder till
Panem och den tionde upplagan av Hungerspelen och får lära känna president Snow
som ung
Årets galnaste: Verkligheten, i år finns det
ingen bok som slår hur världen sett ut det här året
Årets tegelsten: Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes, nästan 800 sidor
om spanska inbördeskriget och infiltrering av en organisation som smugglar nazister
till Argentina. En väldigt stark och bra berättelse som inspirerats av verkliga
händelser
Årets ögonöppnare: Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en berättelse
om en inte alltför avlägsen framtid där det inte längre finns några vilda djur
kvar i naturen
Årets utmaning: Hålla sig frisk och hålla
avstånd för att minska smittspridningen
Årets aldrig mer: Efter att ha läst två delar i
Julia Quinns serie om Familjen Bridgerton kände jag att det räcker så för mig då
böckerna inte passade mig
Årets huvudperson: Adunni i Flickan som fick en röst av Abi Daré
Årets bifigur: Den unge
Bill Clinton gjorde verkligen ett avtryck i Rodham av Curtis Sittenfeld, som handlar
om vad skulle kunna ha hänt om Hillary sagt nej till Bills tredje frieri
Årets filmupplevelse: Jag har inte sett så många filmer
(i alla fall inte som jag kommer ihåg) och har mest väntat på att Wonder
Woman 1984 ska gå upp på bio, jag tror att det senaste budet är i februari
Årets TV-serie: Kärlek & anarki, jag
är notoriskt dålig på att se mer än början på serier, men den här strecktittade
jag på
Årets författare: Jessie Burton – en
författare som jag underskattat beroende på att jag inte var så förtjust i
hennes första bok, Miniatyrmakaren, men där det visade sig att jag
älskade hennes två andra böcker Bekännelsen och Musan, som båda
legat olästa här hemma ett bra tag
Årets kulturella höjdpunkt: Helgen i Varberg i slutet av
januari tillsammans med en massa trevliga bokbloggare och ett besök på museet
där Bockstensmannen förvaras. Det här året har inte innehållit så många
kulturella evenemang
Årets citat: Håll i, håll ut och tvätta
händerna
Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till
Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets
nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.
Årets pristagare: Hamnet av Maggie O'Farrell, vinnare av Women’s
Prize for Fiction
Årets mest kreativa idé: Alla skyltar
med olika referenser om vilket avstånd man ska hålla till andra, som 1 älg eller 2 Birger (en
väldigt lokal referens för Östersund)
Årets titel: Änkan som vägrade
dö av Shirshendu Mukhopadyay
Årets artist: James Dean
Bradfield, till vardags sångare och gitarrist i Manic Street Preachers, som i
somras släppte en soloskiva, Even in exile, som är ett konceptalbum om
den chilenske sångaren Victor Jara. Det kunde ha blivit hemskt, men det visade
sig bli ett mästerverk
Årets låt: Enligt
Spotify, The boy from the plantation av James Dean Bradfield. Enligt mig
är det liveversionen av The unforgiven III från Metallicas andra
samarbete med San Fransisco Symphony, S&M2.
Årets skämskudde: Rodham av Curtis Sittenfeld, är en
årets bästa böcker, men det finns några scener som etsat sig kvar i minnet, och
det inte av någon bra anledning
Årets läskigaste: Nidamörkur av Peter Fröberg Idling, en riktigt
läskig berättelse
Årets hämnd: Rökridå av Krysten Ritter, en berättelse om att
återvända till hemstaden efter många och avslöja hemligheter
Årets överskattade: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, en klassiker som inte alls levde
upp till alla hyllningar jag hört innan jag läste den
Årets underskattade: Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes, förstår inte att
den här starka berättelsen inte fått mer uppmärksamhet
Årets debut: Dina händer var fulla av liv av Suad Ali, en väldigt stark debut
om att leva som flykting
Årets par: Det udda paret Eve och Sally
som är främlingar för varandra när de bestämmer sig för att tillsammans köra en
kanalbåt över sommaren för att hjälpa en kvinna som de aldrig träffat innan i Sommaren på kanalen av Anne Youngson
Årets lyckopiller: Tilly och bokvandrarna av Anna James, blotta idén om att det
skulle gå att umgås med sina favoritkaraktärer både i och utanför böckerna är väldigt
lockande