December - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta både decembers läsning och hela bokåret 2013. Jag tänker börja med december, som varit en helt okej läsmånad även om jag tappade läslusten lite grann.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

Ru av Kim Thúy
Tomten av Viktor Rydberg
Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma
Livbåten av Charlotte Rogan
Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
Mãn av Kim Thúy
Ett dockhem av August Strindberg (novell)
Azorno av Inger Christensen

Antal lästa böcker: 9
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 6
Antal ljudböcker: 3
Antal böcker utgivna 2013: 4
Antal kvinnliga författare: 7
Antal manliga författare: 2
Antal böcker lästa på svenska: 9
Antal böcker lästa på originalspråk: 4
Antal länder: 4 (Sverige, USA, Danmark, Vietnam/Kanada)

Mãn

Mãn är en berättelse om en kvinna och hennes tre mödrar, den som födde henne, den som matade henne och den som uppfostrade henne. Det är också en berättelse som utforskar kärlek och möjligheterna att få en bättre tillvaro genom att lämna det krigshärjade Vietnam för Kanada tillsammans med en man som egentligen är en främling. Det är även en berättelse om mat och de minnen som smaker kan väcka.

 

Det var inte så många veckor sedan jag läste Kim Thúys första roman Ru och tyckte väldigt mycket om den. Mãn behandlar lite samma teman om att lämna ett krigsskadat Vietnam för att sedan försöka passa in i en ny tillvaro i Kanada, även om det den här gången sker med flygbiljett och inte som båtflykting. Det är en berättelse med ett vackert och ganska återhållsamt språk. Kapitlen är korta och har en beskrivning både på vietnamesiska och svenska (franska i originaltexten), det är en detalj som inte kom med när jag läste Ru på Letton. Mãn betyder för övrigt "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek

 

Ester Nilsson är poet och essäist, hon är även en förnuftig människa som lever i ett förnuftigt förhållande med en förnuftig man vid namn Per. Allt det kommer att ändras när hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om den kände konstnären Hugo Rask. Det dröjer inte särskilt länge innan Ester inleder en slags relation med Hugo. Det är en relation som inte är ömsesidig där Ester är den som är pådrivande, medan Hugo gör som han vill och distanserar sig mest hela tiden och beter sig som en osympatisk egoist.

Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är nog en av höstens stora succéer, det är årets Augustprisvinnare och har blivit sönderkramad av de flesta kritiker. Det är någonting med boken som gör att jag inte kommer in i den ordentligt och att tankarna vandrar iväg medan jag läser. Kanske är det att historien om yngre kvinna och äldre man har berättats tidigare, och i just i det här fallet är mannen ett egoistiskt svin. Kanske är det de filosofiska resonemangen som lägger ett skal mellan mig och texten. 

Egenmäktigt förfarande är även den andra boken som kommer att läsas och diskuteras i ÖPs bokcirkel på nätet 8 januari och Lena Andersson kommer på besök till Östersunds bibliotek 13 januari.

Spänningsutmaningen

Jag är egentligen så förtjust i utmaningar, utan tycker om att låta lusten styra min läsning. Dock så dyker det ibland upp utmaningar som jag ändå passar mig (dvs de som jag känner att jag kan klara av utan större ansträngning). En sådan utmaning är Spänningsutmaningen som Mia på Cum libris non solus drar igång inför 2014. Att läsa en spännande bok/deckare/thriller per månad borde inte vara något större problem för mig.

Julledigt

Julen är nu över och lugnet har åter lagt sig (det är en viss skillnad på att bo själv mot att umgås med typ hela släkten i två dagar, även om den inte är så stor). Julen var annars lugnare än jag väntat, vilket till stor del berodde på att släktens fyraåring lekte med play-doh så intensivt att hon glömde bort att ha julfnatt och brydde sig inte om tomten och julklapparna under granen. Något som jag varken haft tid eller ork att göra är att läsa. Tanken vad att jag skulle högläsa ur Viktor Rydbergs Tomten, som det visade sig att ingen ville lyssna på. Jag gjorde dock ett försök att läsa Pettson får julbesök för fyraåringen, men hon återgick till att leka med play-doh efter några sidor, så jag fick läsa resten av boken själv.

Då jag blivit ombedd att önska mig en boll av tomten, så var det inte helt förvånande att jag fick ett väldigt runt paket. Tydligen så måste man ha en boll om det finns ett bollplank utanför lägenheten. Annars så verkade xylofonen som jag köpte till L 10 månader gå hem hos båda systrarna, medan moster var glad över att inte bo i samma lägenhet som dem när de bankade på den som bäst.

 

Nu ska jag ta tillvara på det som återstår av min ledighet för att vila och försöka få tillbaka den gäckande läslusten.

Tomten

 

De senaste åren har jag kommit på att det vore mysigt att läsa Viktor Rydbergs Tomten för systerdottern A, men tidigare så har jag kommit på det alldeles för sent då alla exemplar på biblioteket varit utlånade (och familjens exemplar har varit på vift i många år). Men i år lyckades jag komma på idén i tid så jag hann få tag på boken.

När jag nu läst Tomten några gången så slår det mig att det bara är den första versen som är känd (Midvinternatten köld är hård…), resten av boken är i ärlighetens namn lite tråkig och innehåller en del ålderdomliga ord och uttryck (det känns som att det var ett tag sedan någon rimmade båta med gåta). Harald Wibergs illustrationer är i alla fall underbara. Nu återstår det att se om högläsningen av Tomten kommer att få en julfnattig fyraåring att sitta still en stund.

Jag önskar er alla en God Jul!!! 

 

Livbåten

1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra efter en mystisk explosion när hon är på väg från England till Amerika. Den unga och nygifta Grace hamnar i en av livbåtarna tillsammans med 38 andra personer. Det är från början uppenbart att livbåten inte är gjord för så många människor och efter att inledningsvis sparkat bort människor som försökt ta sig ombord så början kampen för överlevnad och det står tidigt klart att alla inte kommer att överleva, och för att några ska kunna överleva så måste andra dö. Grace blir snart del i en maktkamp som visar människans lägsta natur och som ställer frågan om hur långt människor är beredda på att gå för att rädda sig själv. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Den som berättar är Grace, som efter återkomsten till Amerika står inför rätta anklagad för mord och som för att minnas skriver ner sina minnen.

Livbåten är en klaustrofobisk berättelse om att befinna sig i en extrem situation där kampen för överlevnad är stark, men det är svårt att påverka så mycket när man sitter i en livbåt mitt ute på havet. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Det är en välskriven berättelse och en stark debut av Charlotte Rogan.

Expeditionen: min kärlekshistoria

Bea Uusma belönades tidigare i höst med Augustpriset fackbok för Expeditionen: min kärlekshistoria som handlar om Andrées misslyckade polarexpedition där han skulle flyga en vätgasballong till Nordpolen. Det är också berättelsen om Bea Uusma (författare och läkare) och hur hon under 15 år varit besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med expeditionens tre medlemmar Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel.

Boken handlar dels om Andrées polarexpedition och dels om Bea Uusma och hennes besatthet av expeditionen och sökandet efter svaret om vad som egentligen hände på Vitön. Uusmas intresse för expeditionen känns inte helt sunt (vilket Jessika Gedin uppmärksammade i Babel tidigare i höst), men hon berättar om det på så engagerande sätt att mitt intresse också väcks. Uusma har verkligen studerat allt hon kommit över, läst dagböckerna, kärleksbreven (Nils Strindberg var nyförlovad med Anna Charlier), studerat kläderna som finns kvar, kollat medicinlådan, studerat obduktionsprotokollen och rest till Vitön (det tog flera försök att komma fram eftersom ön för det mesta är omringad av drivis).

Själva expeditionen var dömd att misslyckas från början, det var tre vetenskapsmän som egentligen var vana att sitta bakom ett skrivbord som skulle göra ett försök att bli de första att nå Nordpolen (utan den jobbiga vandringen över isen) och sedan mötas av en stor välkomstkommitté och berömmelse (de hade packat finkläder för att passa festtillfället). Den 11 juli 1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Svalbard med sikte på Nordpolen, men redan efter tre dagar tvingades den nerisade ballongen att nödlanda och de tre männen påbörjade sin vandring tillbaka över isen och ingenting hördes från dem förrän deras kvarlevor hittades efter 33 år. Vad som egentligen hände när de kom fram till Vitön och hur de dog är den deckargåta som Uusma försöker lösa (och det hon kommer fram till känns väldigt logiskt). När de hittades visade det sig att de hade varma kläder, mat, bränsle, fungerande vapen och ammunition, allt som man behöver för att överleva på Arktis. Däremot så tyckte de att efter det att de hade lastat om och dumpat en del av packningen att de fortfarande hade behov av flera uppslagsverk, kravatter, en halsduk av siden, häftstift, champagne, portvin och en stor vit bordsduk.

Bokbloggare mot rasism

 

Idag kommer bokbloggare över hela landet delta i en gemensam aktion mot rasism, och är så klart en av dem.

 

När jag började fundera över vilken litteratur som tar upp rasism, så var den första boken som jag kom att tänka på Margret Reys bilderboksklassiker från 1945, Pricken. Jag kommer ihåg boken från min barndom och den verkar fortfarande vara aktuell. Jag är dessutom övertygad om att många värderingar som man får från barndomen bär man sedan med sig, vilket gör att Pricken är en bok som är bra att läsa för barn.

 

Pricken är en vanlig kaninunge förutom att han inte ser ut som de andra i familjen, medan de andra är vita så har Pricken stora bruna fläckar. Kaninmamman tycker lika mycket om alla sina ungar, men när de blir bjudna på kalas hos morfar får Pricken stanna hemma eftersom mamman är orolig för vad morfar tycker om prickiga kaniner. Ensam kvar hemma känner sig Pricken ensam och övergiven och beslutar sig för att rymma hemifrån, men det dröjer inte länge förrän han träffar på en kaninfamilj som är alldeles prickig. Förutom en liten vit unge som gömmer sig skamset, och pappan i familjen är lite orolig för vad mormor ska säga om att en av ungar är alldeles vit. Det är en fin berättelse om utanförskap och om att inte se ut som andra. Eftersom det är en barnbok så slutar det så klart lyckligt med ett stort morotskalas.

 

När jag satt och funderade på mitt inlägg så kom jag även att tänka på komikern Marika Carlssons sommarprat från 2012 där hon pratade om att växa upp som ett etiopiskt adoptivbarn i Sverige. När hon berättade om sitt första återbesök i Etiopien så var det för första gången hon som smälte in i folkmassorna, medan det var hennes kompis som stack ut.

Bokbloggsjerka 20 – 23 december

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka. För mig är det även sista dagen innan julledigheten och det ska skönt att vara lite ledig.

Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014.

Jag vet att det kan tyckas vara en knivig fråga så här mitt i all julstress så därför geer jag oss extra lång betänketid. Jerkan utgår nästa vecka och återkommer inte förrän den 10 januari. Innan dess borde vi väl ha satt våra mål inför nästa år, eller vad tror ni?

Mitt bokliga löfte för 2014 är att fortsätta som jag brukar, dvs läsa det jag känner mig inspirerad av utan att dra igång en massa utmaningar som jag inte kommer att lyckas med. Jag vill läsa bra böcker, blanda nytt och gammalt och förhoppningsvis stifta bekantskap med någon för mig ny författare som får mig på fall och vilja läsa allt som den skrivit.

Lite gnäll

Det känns som att december bara springer förbi och adventshelgerna verkar avlösa varandra i en rasande fart och om en vecka är redan julklapparna utdelade. Detta är en kontrast till november som aldrig verkade ta slut. Efter att ha läst (och lyssnat på) rekordmånga böcker under året så har min läslust fått en rejäl dipp så här under årets sista skälvande månad. Jag får se om det kan tänkas bli lite taktikläsning framöver (korta böcker) för att nå min drömgräns på 100 böcker, en gräns som både är så nära och så långt bort just nu.

Den fjärde milleniumboken

Nu verkar det som att Stieg Larssons Milleniumserie får en fjärde del och uppdraget att skriva den har gått till David Lagercrantz, som senast skrev Jag är Zlatan. Jag vet inte vad jag tycker om den nyheten, jag var inte särskild imponerad av de tre första böckerna men är desto mer förtjust i David Lagercrantz. En sak som talar för boken är att Lagercrantz tidigare skrivit tre stycken deckare som var något snäpp bättre än mycket annat i den genren och att han har ett bra språk. Jag kommer att i vilket fall som helst att läsa boken när den kommer.

En sak som jag undrar över är när David Lagercrantz kommer att skriva den engelska kärlekshistorien och boken om pappa Olof Lagercrantz som han pratat om tidigare. Det är två böcker som jag heller skulle läsa.

Tematrio - Julklappstips

Lyran fortsätter med julklappstemat i  veckans tematrio och den här gången ska vi lista tre böcker som vi skulle vilja ge bort i julklapp.

Pettson får julbesök av Sven Nordqvist – en underbar bok som passar barn i alla åldrar. Gubben Pettson gör illa foten medan han och katten Findus håller på med julförberedelserna och när det ser ut som att det inte blir någon trevlig julafton så kommer grannarna till undsättning. Det är en mysig julberättelse fylld med underbara illustrationer.

I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund – den starka berättelsen om en ung man som utkämpar en tröstlös kamp emot kampen. Det kanske inte låter så muntert att ge bort en bok om döden och cancer, men det är Gidlunds vackra språk som är grejer med boken.

Hjärta av jazz av Sara Lövestam – den hjärtevärmande berättelsen om den unga tjejen Steffi och den gamle jazzmusikern Alvar som träffas genom Povel Ramels musik och som utvecklar en vänskap. Det är en berättelse som har en fot i nuet och en i 1940-talets jazzscen i Stockholm.

238 år

Idag är det Jane Austens födelsedag och det är i år 238 år sedan hon föddes. Det är kanske inget stort jubileum, men värt att uppmärksammas ändå. Jag borde fira med att läsa de två av Jane Austens böcker som jag inte kommit mig för att läsa än, Northanger Abbey och Mansfield Park.

En som firar Jane Austens födelsedag ordentligt är Ugglan & boken.

DCI Alan Banks

I och med att jag nyligen blev klar med Pocketlovers tre påtre-utmaning, så innebar det även att jag läst alla Peter Robinsons 21 deckare om DCI Alan Banks och hans kollegor. Utöver de 21 deckarna så har jag även läst två av de tre fristående böckerna (den tredje, No cure for love, verkar inte gå att få tag på) och två (och en tredjedel av det kvarlämnade bokmärket att döma) novellsamlingar. Jag har ingen riktigt koll på hur många böcker jag läst av olika författare, men det känns som att Peter Robinson toppar listan över vilken författare som jag läst flest böcker av.

Är då alla böcker lika bra? Nej, det finns en ganska stor variation när det gäller kvaliteten på böckerna, men jag har i alla fall för mig att antalet lik är överkomliga i böckerna (jag föredrar så få lik som möjligt). Ett tag så tyckte jag att Banks och Annie Cabbot hade en tendens att göra långa utvikningar som ofta innehöll barndomsminnen, och det gärna medan de förhörde diverse personer. Då jag de senaste månaderna både läst den senaste boken, Children of the revolution, och några av de äldre så märktes det extra tydligt att det skett en förändring (förutom att Alan gått från storrökare som hatade rökförbud till sluta röka) då Alans privatliv gått från att vara något som sker i bakgrunden till att komma mer i fokus. Det känns som att det kan ha skett runt hans skilsmässa från frun Sandra.

Överlag så tycker jag att serien än så länge varit bra och när jag läser böcker så känns det som att träffa gamla vänner. Jag har dessutom ingenting emot att staden Eastvale får nya stadsdelar när historien behöver det. Min favorit bland böckerna är nog Friend of the devil/I djävulens sällskap, som både är en bra bok i sig och som dessutom knyter ihop trådarna från den fristående Caedmeon’s song och den ganska hemska Aftermath/I ondskans spår.

Böckerna om DCI Alan Banks

1. Gallows View (1987)

2. A Dedicated Man (1988)
3. A Necessary End (1989)
4. The Hanging Valley (1989)
5. Past Reason Hated (1991)
6. Wednesday's Child (1992)
7. Dry bones that dream (1994)
8. Innocent Graves (1996)
9. Dead Right (1997), sv. Roten till det onda, (2011.)
10. In a Dry Season (1999), sv. En ovanligt torr sommar (2001)
11. Cold is the Grave (2000), sv. Kall som graven, (2008)
12. Aftermath (2001), sv. I ondskans spår (2002)
13. The Summer that Never Was (2003), sv. Efter alla år av saknad (2003)
14. Playing With Fire (2004), sv. En lek med eld (2004)
15. Strange Affair (2005), sv. En märklig affär (2005)
16. Piece of my heart (2006), sv. En bit av mitt hjärta (2006)
17. Friend of the devil (2007), sv. I djävulens sällskap (2007)
18. All the Colours of Darkness (2008), sv. Mörkrets alla färger, (2009)
19. Bad Boy (2010), sv. Bad Boy (2010)
20. Watching the dark (2012), sv. I mörkrets skugga, (2013)
21. Children of the revolution (2013)

Fristående böcker

Caedmon's Song (1990) (Hänger ihop med Friend of the devil/I djävulens sällskap)

No Cure for Love (1995)
Not Safe after Dark (1998) (Noveller) (Alan Banks är med i ett par av novellerna)
The Price of Love: And Other Stories (2009), sv. Skuggor på vattnet - och 11 andra berättelser, (2011.) (Alan Banks är med i ett par av novellerna)
Before the poison (2011), sv. En förgiftad man (2012)

Bokbloggsjerka 13 – 16 december

Det är fredag och det är dags för veckans bokbloggsjerka. Dock så skiljer sig den här fredagen lite från andra fredagar, dels så är jag ledig och dels så är det dagen efter Ivar härjningar och allt han hann ställa till med under kvällen och natten.

Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Det känns som att det är ganska sällan som jag läser böcker skrivna av författarduos, men några har det i alla fall blivit. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som skrivit Engelsforstrilogin är i alla fall en favorit, och jag hoppas att de kommer att skriva fler böcker tillsammans.
Sedan så tycker jag att Maj Sjöwalls och Per Wahlöös deckare om Martin Beck fortfarande är läsvärda, i alla fall de tidigare böckerna.

Ru

Ru är Kim Thúys självbiografiska roman som blivit hyllad överallt och som jag nu har läst långt efter alla andra (känns det som i alla fall). Kim föddes in i en välbärgad sydvietnamesisk familj, men efter kriget och Nordvietnams övertagande så flydde familjen till Kanada via Malaysia när hon var tio år. Det är trettio år senare som Kim skriver sin historia och hon låter ett minnesfragment leda till ett annat utan att bry sig om kronologin. Det är en berättelse om kriget, kommunisternas övertagande, flykten med båt över Siambukten, flyktinglägret i Malaysia, kampen för att försöka passa in i det nya samhället och hur livet blev trettio år senare då hon har man och två barn. Ordet ”ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och även ”bäck” på franska.

 

Det är alltid en risk att läsa en bok som blivit så hyllad från alla håll, då det kan leda till att förväntningarna blir för höga och boken känns som en besvikelse. Ru är inte en sådan bok, den är precis så bra som allt jag hört och läst om den. Att boken är så pass kort gör den bara starkare då det blir avskalat så att det bara är det mest väsentliga kvar. Jag kommer definitivt att läsa Kim Thúys andra bok Mãn snart.

Helena von Zweigbergk

Österundsposten drog tidigare i höst igång sin första bokcirkel och först ut blev Helena von Zweigbergks nya roman Än klappar hjärtan. I måndags var Helena von Zweigbergk på besök, inbjuden av ÖP för att vara med i en paneldiskussion under ledning av kulturredaktören Tomas Larsson. (Jag tog ett par bilder, men de blev så dåliga att de inte går att använda). Samtalet sändes även live på nätet och går att se i efterhand här om man vill.

Samtalet kom att handla om den nya boken och de tre systrarna som är huvudkaraktärer och även ganska naturligt kom en hel del att handla om syskonrelationer och hur syskon tar olika roller. Vi fick även veta att Helena skriver 2-3 sidor om dagen (varken mer eller mindre), att hon har fyra systrar, att den nya boken tog ungefär ett år att skriva och att hon den här gången ville skriva en bok som var mer som en familjekrönika, till skillnad från de kammarspel som hon tidigare skrivit. Vi fick även lära oss en del om hennes medverkan i Spanarna i P1 och en del annat. Det var ett trevligt samtal och Helena von Zweigbergk visade att hon är van att prata inför folk och kändes väldigt proffessionell, men på samma gång personlig.

Tematrio - Önskeklappar

Så här när julen står för dörren så handlar Lyrans tematrio om önskejulklappar.

Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Eftersom tomten inte kommer att komma med så många paket i år eftersom vi haft ett lotteri bland de vuxna så att man behöver bara köpa en julklapp (plus till barnen) och får då även bara en julklapp av en hemlig tomte. Istället har jag köpt en Ipad till mig själv som en tidig julklapp, men några bokrelaterade önskeklappar ska jag väl ändå kunna komma på.

Först så skulle jag vilja att tomten ordnade lite mer tid och ork för att kunna läsa och göra lite annat. Att jobba heltid tar ju hela tiden (och då har jag ändå ingen pendlingstid att prata om). Efter åtta timmar framför en datorskräm så brukar jag kunna bli lite trött i skallen.

Sedan skulle jag inte ha något emot om tomten trots allt tittade förbi med några böcker. Eftersom det här är önskejulklappar så skulle jag vilja ha en roman av David Lagercrantz (det var länge sedan sist) och den tredje delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj.

Slutligen skulle jag gärna gå på en konsert med mitt favoritband Manic Street Preachers, gärna på Storsjöyran, eller i alla fall i Sverige. Köpenhamn fungerar också. Eller kanske Paris (om våren).

En liten rapport

Den känns som att det inte är mycket som gått min väg den senaste tiden, jag har inte fått de besked jag önskat angående en del vitt skilda saker, plus att det är en rad småsaker som inte gått min väg i vardagen (en del kan mycket väl bero på att jag den senaste tiden har haft svårt att gå och lägga mig i tid, vilket gjort att jag varit lite tröttare än vanligt). Nu hoppas jag på att den utdragna så kallade träckveckan är till ända.
 
Den här helgen har i alla fall varit trevlig. I lördags var jag, syrran och systerdotter A på Jamtlis julmarknad, vilket var väldigt mysigt nu när snön börjat komma och det var roligt att uppleva den med en fyraåring som inte alltid tyckte att samma saker som vi vuxna var intressanta. Jag kom hem med lite lokalt tillverkade godsaker och en traditionsenlig bit kolbulle i magen. Då A somnade på bussen efter ett par hållplatser så var nog besöket lagom långt. Annars så har jag tagit det välbehövligt lugnt i helgen, läst en del och blivit lite oproportionellt glad när jag kollade de nya böckerna på Storytel och hittade en ny bok inläst av Gerhard Hoberstorfer (en favorit bland dem som läser in ljudböcker, men som inte läst in så många böcker).

Innocent graves

En dimmig novemberkväll hittas sextonåriga Deborah Harrison mördad på en kyrkogård i Eastvale, hon har blivit strypt med axelremmen till sin egen skolväska och vid en första anblick verkar det vara ett sexmord. Deborah var kanske inte en helt vanlig skoltjej, hon var smartare och bättre än de flesta i skolan, hennes pappa har en framgångsrik karriär som lett till att han blivit adlad och Deborah verkar ha haft en del hemligheter. DCI Alan Banks och hans team upptäcker ganska snart att det finns ganska många misstänkta att följa upp från alla olika delar av samhället.

Innocent graves är den tjugoförsta boken som jag läser om DCI Alan Banks, och det innebär både att jag nu läst alla böckerna och att jag även blivit klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning (som jag blev klar med i tid trots att recensionen inte kommer förrän nu). Det här är alltså den tjugoförsta boken som jag läser i serien och jag har egentligen inte så mycket att säga om den, de skiljer sig egentligen ganska lite åt. Det som är att i de första böckerna (Innocent graves är den åttonde boken från 1996) så är det mer polisarbete och ganska liten del av handlingen berör Banks privatliv med frun Sandra och barnen Tracy och Brian (det ändras i samband med skilsmässan längre fram i serien).

Nelson Mandela

En av vår tid stora ledare och hjältar, Nelson Mandela, har gått ur tiden. Mandela avled i torsdags 95 år gammal, vilket i sig inte är så märkligt eftersom han uppnått en imponerade ålder och haft en sviktande hälsa de senaste åren. Mandela har levt ett långt och innehållsrikt liv sedan födseln 1918. Han har varit politiskt aktiv sedan tidigt 1940-taloch dömdes 1962 till livstids fängelse. När Mandela släpptes efter 27 år var det försoning som han predikade och tillsammans med presidenten F W de Klerk började han med arbetet att ena landet, 1993 fick de två dela på Nobels fredspris. 1994 blev Mandela Sydafrikas första demokratiskt valda president, något som han var fram till 1999. En märklig detalj är att USA inte tog bort Nelson Mandela från sin terrorlista förrän 2008, där han och ANC fördes upp under tidigt 1980-tal.

Ju mer jag läser om Nelson Mandela, desto mer intresserad blir jag av att lära mig mer om denne store man. Ett första steg blir att läsa Sten Rylanders bok om honom från 2012, som passande nog finns att låna som e-bok från biblioteket.

Bokbloggsjerka 6 – 9 november

Ännu en vecka närmar sig sitt slut och det har blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Det finns många karaktärer som jag skulle vilja möta IRL och vissa av dem, som DCI Alan Banks, har jag läst så mycket om att det känns som att han nog finns på riktigt. Det vore inte så dumt om jag kunde hänga lite med systrarna Bennet från Jane Austens Stolthet och fördom, det skulle nog bli livat, särskilt om mr Darcy och mr Bingley med systrar tittar förbi. Sedan så skulle jag gärna hänga lite med Gerlof Davidsson från Johan Theorins ölandsböcker, han verkar vara en klok farbror med en oerhört skarp hjärna.

Grand final i skojarbranchen

Lillemor Troj är en respekterad författare som gett ut böcker i mer än femtio år, men den dagen hon får läsa ett manus om sitt eget liv så sätts hennes värld i gungning. Den som är skrivit boken är Babba, en kvinna som Lillemor känt i många år, de har aldrig utvecklat någon vänskap, men de delar på en stor hemlighet. Under alla år så är det nämligen Babba som suttit på den litterära talangen, medan det är Lillemor som det rätta utseendet och de rätta maneren för att som ung kvinna ta sig fram i den litterära världen.

I Grand final i skojarbranchen leker Kerstin Ekman med autofiktionen och det finns en del likheter mellan Lillemor Trojs och Kerstin Ekmans karriärer, vilket gör att jag mot slutet tänker tänk om det inte är en påhittad roman. Det är bra och välskriven berättelse som väcker lite tankar om att det som ung kvinna kanske inte räcker med att ha en litterär talang om man inte har det rätta utseendet.

November - en sammanfattning

Det har blivit hög tid att sammanfatta läsningen i november, som bjudit på mycket bra och varierad läsning. Det har blivit nytt och gammalt, tegelstenar och kortromaner, deckare och nobelpristagare. En ganska trevlig månad med andra ord, även om jag bitvis kännt att jag borde läst ut böcker igår. Dessutom så blev jag klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning i sista stund.

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald
De fördömda av Joyce Carol Oates
God jul - en berättelse av Jonas Karlsson
Dry bones that dream av Peter Robinson
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Brinnande livet av Alice Munro
I kroppen min - Vägsjäl av Kristian Gidlund
Innocent graves av Peter Robinson

Antal lästa böcker: 9
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 7
Antal ljudböcker: 2
Antal deckare: 2
Antal böcker utgivna 2013: 6
Antal kvinnliga författare: 3
Antal manliga författare: 5
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 7
Antal böcker lästa på originalspråk: 6
Antal länder: 4 (Sverige, USA, England, Kanada)

Nyckeln

 

Det har gått en månad sedan uppgörelsen i gymnastiksalen i Engelfors gymnasium och de utvalda hinner knappt återhämta sig innan det börjar hända ännu fler märkliga saker i Engelfors, vilka är tecken på att apokalypsen är nära. Tillvaron för de utvalda som är kvar i livet kommer att vändas upp och ner ännu en gång, fler frågor kommer att få svar, hemligheter kommer att avslöjas och lojaliteter testas. Samtidigt som de fyra kvarvarande utvalda, Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa, gör allt de kan för att rädda världen så är Ida fast i ett gränsland.

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilogi som inleddes med Cirkeln och Eld. Det känns som att jag har väntat länge på att få läsa den avslutande delen i trilogin och efter de två första fantastiska delarna så har mina förväntningar blivit ordentligt uppskruvade. Det i kombination med att jag den här gången inte kunde försvinna in i boken under en helg (som jag gjort med de tidigare böckerna) gjorde att jag inte kände mig lika uppslukad av berättelsen som tidigare. Betyder det att Nyckeln inte är lika bra som Cirkeln och Eld? Nej, absolut inte, det är fortfarande väldigt bra, välskrivet och historien håller hela vägen. Jag är även väldigt förtjust i de olika karaktärerna som utvecklats och som står redo att möta alla utmaningar som de ställs inför.

Rabén & Sjögren skickade boken

En liten present

En av mina kollegor har en tonårsdotter som älskar att läsa, så jag brukar dela med mig av undgomsböcker till henne när jag läst dem (och som jag inte känner att jag absolut måste ha kvar). Härromdagen hade hon skickat med ett paket till mig som tack för böckerna. Jag fick grytlappar och ett par tofflor (som kommer att passa bra att ha i stugan), allt hemstickat av en släkting. Det är trevligt att kunna sprida glädje, och även att få lite tillbaka.

Bokbloggsjerka 29 november – 2 december

Annika är tillbaka med bokbloggsjerkan, så nu är fredagsmorgonrutinen återställd.

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Det händer lite då och då att jag känner för att slå dumma karaktärer på käften. En karaktär som jag inte vill slå på käften, men som jag blev arg på var Maj i Kristina Sandbergs Sörja för de sina (andra delen i trilogin som inleddes med Att föda ett barn). Jag ville skälla på henne att hon skulle sluta orora sig så mycket för allting, inte vara så ängslig, inte klanka ner på dottern hela tiden (sonen är mycket mer värd och önskad) och börja stå på sig. Trots att jag blev arg på Maj så var det en fantastisk bok.

Jag skulle vilja ge en kram till Benjamin i Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar eftersom jag tror att han behöver många kramar när han ska leva utan sin älskade Rasmus och fick bryta med sin familj efter att han lämnade Jehovas vittnen.

Brinnande livet

 

Alice Munro har hört till de författarna som jag har tänkt läsa, men inte kommit mig för att läsa trots att jag hört mycket positivt om hennes noveller och böcker. När Peter Englund tillkännagav att årets nobelpris tilldelas Alice Munro och Anna på …och dagarna går drog igång en bokcirkel på Facebook om boken Brinnande livet, så kände jag att det var hög tid för mig att bekanta mig med Munro. Bokcirkeln har gått till så att vi har läst och diskuterat några noveller per vecka, vilket gör att det känns som att jag läst boken väldigt länge. Det finns ett problem för mig när jag läser novellsamlingar, det är att novellerna till slut flyter samman så att jag inte riktigt vet vad jag läst och vad som hänt i vilken novell.

I Brinnande livet utspelar de flesta novellerna i en vardagsnära miljö, det är oftast kvinnor som står i centrum, och de utspelar sig ofta runt tiden för andra världskriget. Dessutom så spelar tåg en viktig roll i två av novellerna. Jag förstår vad folk menar när de säger att Munros noveller är som romaner i miniformat, men det är inte alltid något som jag tycker är odelat positivt då en del av berättelserna gärna hade fått gått lite djupare in i karaktärerna och deras liv. Munro är en utmärkt författare, men jag har svårt för att ta till mig novellsamlingar.

I kroppen min - vägsjäl

Efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat i början av sommaren så började läsa han blogg I kroppen min så smått och jag läste sedan hans bok I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början och hans historia berörde mig. När Kristian i september förlorade sin kamp mot cancern så blev jag förvånad över hur pass starkt jag reagerade på dödsbeskedet av en person som jag inte har någon egentlig relation till och som knappt hört talas om för ett halvår sedan. Texterna i den nya boken I kroppen min - vägsjäl är de som inte hann komma med i den förra boken, det är en berättelse om en roadtrip i USA, en resa till New York i våras och om hur den hemlösa Pysen kommer till honom. Den första delen av boken som innehåller Gidlunds texter avslutas med de korta och oerhört starka inläggen som han skrev alldeles på slutet när orken inte längre fanns kvar. Bokens andra del innehåller bilder som fotografen och vännen Emma Svensson tagit och som ingår i den fotoutställning som Emma gjort om Kristian.

Tematrio - prisvinnare

Precis som Lyran så har jag inte kännt mig särskilt intresserad av årets Augustpris (mycket beroende på att jag bara läst en av de arton nominerade), men den här veckans tematrio handlar om prisvinnare lite mer allmänt.

Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg - fjolårets Augustprisvinnare i den skönlitterära klassen. Det är en stark berättelse om en sons sökande efter sin pappa, som aldrig lyckades lämna upplevelserna i getton och koncentrationsläger.

”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg - en annan vinnare från fjolåret, den här gången i fackboksklassen. En tjock och oerhört bra och välskriven biografi över Rauol Wallenberg, som blev en av de mest otippade hjältarna under andra världskriget när han hamnade i Budapest där han räddade tusentals med judar i krigets slutskede.

Stora döden av Dick Harrison - vinnare i fackboksklassen år 2000. Man kan fråga sig hur roligt kan det vara att läsa en tegelsten om digerdöden, den stora pestepidemin som tog livet av en stor del av europas befolkning under medeltiden. Svaret i det här fallet är att det kan vara roligt, intressant och lärorikt.

Augustpriset 2013

Lite tidigare ikväll presenterades årets vinnare av Augustpriset och vinnarna blev

Facklitteratur
Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Barn- och ungdom
Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström

Skönlitteratur
Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

Jag har faktiskt inte läst någon av böckerna, men är lite sugen på att läsa Bea Uusmas bok

Än klappar hjärtan

Det har blivit dags för Viktor att ta studenten och på skolgården har släkten samlats för att ta emot honom, det är mamma Astrid, styvpappa Henrik, halvsystrarna Josefin och Sara, och mormor Kjerstin kommer med mostrarna Lena och Sandra. Dessutom så kommer Viktors biologiska pappa Michael med sin amerikanska familj. Att Michael, som övergav Astrid när Viktor var liten, är tillbaka väcker många minnen och känslor till liv från den där sommaren på Fårö då systrarnas pappa dog. De starka känslorna som finns kvar mellan Astrid och Michael riskerar att rasera hela tillvaron som Astrid byggt upp. Lena har fått besked om att hon har en obotlig cancer och Sandra måste betala in en skatteskuld på 50000 kronor om två veckor.

Helena von Zweigbergk är en författare som jag känt till väldigt länge, men Än klappar hjärtan är den första av hennes böcker som jag läser och jag tycker verkligen om boken. Greppet att låta de tre systrarna berätta sina versioner av historien tycker jag fungerar bra och det ger fler dimensioner åt karaktärerna och även den komplicerade relationen som kan uppstå mellan syskon, särskilt när det finns hemligheter som det inte pratas om.

Än klappar hjärtan kan man även läsa som bokcirkel tillsammans med ÖP (en av våra två lokala dagstidningar). De har även bjudit hit Helena von Zweigbergk som kommer till Östersunds bibliotek den 9 december.

En tidig julklapp

Efter att ha funderat länge och väl så bestämde jag mig för att slå till och köpa en padda till mig själv som en tidig julklapp. Jag har varit sugen lite till och från sedan den första modellen släpptes för några år sedan, men jag har tidigare inte riktigt kunna motivera behovet. Nu när jag har en trådlös router hemma så hamnde det hela i ett annat läge då jag känner att det räcker med bara Wi-Fi (plus att jag kan skapa ett trådlöst nätverk med mobilen om det skulle behövas). Nu ska jag bara lära mig att använda den ordentligt och se om hur den står sig mot Letton när det kommer till läsning av e-böcker. Vem vet, på nästa semesterresa kanske jag skriver recensioner i paddan istället för i en vanligt anteckningsbok.

#fiktivnovember Fråga 4

Det har blivit dags för den fjärde och sista frågan i Fiktiviteters novembertävling

Fråga 4: Berätta om något du ser fram emot bortom november!

Direkt efter november så börjar en av mina favoritdelar av året, nämligen advent (som i år börjar exakt den första december). Jag tycker att det är så mysigt med ljusstakarna och stjärnorna som kommer fram vid advent och som lyser så att en del av höstens kompakta mörker skingras lite grann. Dessutom så får man fika lussekatter och mjuk pepparkaka. Nu hoppas jag bara att snön hinner komma till nästa helg för att ge den rätta stämningen.

En glädjande nyhet

När den svenske skräckkungen John Ajvide Lindqvist var med i Babel i söndags så berättade han att han bara har tjugo sidor kvar i arbetet med sin nästa bok, vilkte är en glädjande nyhet för oss som gillar Ajvide Lindqvists böcker. Jag ser även fram emot boken med Palmemordet som han pratat om som ett framtida projekt ganska länge nu, och jag anar att det kommer att skilja sig en del från böckerna som Leif GW Persson skrivit om mordet.

Annars så ägnar jag den här veckans kvällar åt att läsa Nyckeln som jag fick i måndags och som är ganska tjock (drygt 800 sidor). Anledningen till att jag fick boken i måndags och inte i fredags som många andra är att brevbäraren i mitt område verkar tycka om att bära omkring på post som inte går in genom brevinkastet i dörren (i det här fallet så är boken dubbelt så tjock som inkastet), bär tillbaka paketet för att nästa dag ta med sig en avi så att jag kan hämta paketet på affären (och ibland bli lite sur på att det dröjer en extra dag att få sakerna).

Tematrio - Elisabeth

Den här veckans tematrio har fått sitt tema efter Lyrans namnsdag och eftersom det idag är Elisabeth-dagen.
Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart! Om ni är trötta på namnet Elisabeth kan ni gärna använda ert eget namn i stället!
Då jag hade lite svårt att komma på tre böcker med Elisabeth, så valde jag alternativet att använda mitt eget namn, Hanna.

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson - en berättelse om tre kvinnor i tre generationer och deras liv under slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet. Jag minns den som bra och att den innehöll en hel del elände.

tillbaka till henne av Sara Lövestam - en fantastisk roman om Hanna som i nutid av en slump kommer över några saker som tillhört skollärarinnan Signe och börjar ta reda på vem som var den ursprungliga ägaren. Under de kapitel som vi får följa Signe under det tidiga 1900-talet så får man även lära sig en hel del om den kvinnliga rösträttskampen.

Hanna Hellquist - har skrivit boken Karlstad zoologiska om sin pappa, skriver även krönikor i DN och har gjort tv-program på SVT. Mest känd är hon nog som programledare för Morgonpasset i P3, ett program som jag nyligen börjat lyssna på igen efter ett långt uppehåll (visserligen börjar jag dagen med den första timmen, sedan lyssnar jag på resten av progammet i efterhand eftersom min mobil har dålig täckning på jobbet).

Dry bones that dream

Mitt i natten kallas DCI Alan Banks till en mordplats, det är en lada där den ganska alldagliga revisorn Keith Rothwell för bara någon timme sedan blivit skjuten på ett sätt som mest påminner om en avrättning. Vid en första anblick verkar inte Keith Rothwell vara den typen som skaffar sig fiender, men när Banks och hans team börjar skrapa på ytan till det som verkar vara ett perfekt liv så visar det sig snart att det hela är mer komplicerat än det först verkade. Snart uppdagas en härva med flera identiteter, misstänkt pengatvätt, skatteparadis och personer som försvunnit.

Dry bones that dream kom ut första gången 1994 och Peter Robinsons sjunde bok om DCI Alan Banks. Det är också den andra boken för min i årets upplaga av tre på tre-utmaningen som Pocketlover har. Det är även den tjugonde boken som jag läser om DCI Alan Banks (tanken är att jag även ska hinna läsa den tjugoförsta och för mig sista delen, Innocent graves, innan sista november för att bli klar med utmaningen) och det är verkligen inte en av de bättre. Historien är väldigt rörig, det kryllar av karaktärer som inte allt tillför något och det dyker upp lite väl många lik för min smak. När jag kom till slutet av boken så kändes det som att Peter Robinson har kommit på en teori och sedan använt berättelsen för att testa om det skulle kunna fungera i praktiken (i alla fall innan DNA-provernas intåg).

Bokbyte

Jag och mamma har haft vanlig tegelstensroman liggande hemma och som varit lite av ett dåligt samvete eftersom vi inte kommit igenom böckerna. Men eftersom jag älskade Ingrid Carlsbergs bok om Raoul Wallenberg "Det står ett rum här och väntar på dig..." och mamma älskade Agaat av Marlene van Niekerk så bytte vi helt enkelt böcker med varandra. Så nu har vi istället varsin bok som vi tycker om och som vi läst.

#fiktivnovember Fråga 3

Den tredje frågan i Fiktiviters novembertävling lyder som följer

 

Fråga 3: Berätta om årets bästa dag!

 

Tja, egentligen så har 2013 varit ett ganska vanligt år med arbete och läsningen, men det finns lite som sticker ut ändå. Ganska tidigt på året så kom systerdotter nummer två och vi har hunnit ha en del trevliga dagar tillsammans, även om umgänget till stor del bestått av matning, sovande på mosters arm och lite lekande.

 

 I juni tillbringade jag en vecka i den kroatiska turiststaden Brela, som ligger längs Makarska Riviera. Efter en lång dags resande så kom jag fram till hotellet mitt i natten, men dagen efter var en av årets höjdpunkter när jag började utforska omgivningarna. Det var varmt, oerhört vacker natur, klart vatten (som visserligen inte var så varmt), prisvärda restauranger med god mat (har en teori om att skaldjur smakar bättre om man ser ut över havet medan man äter) och en avslappnad stämning. Veckan bjöd även på avslappning, utflykter, kultur, historia, lagomt med vin, mycket läsning och många cappuccinos.

Fredag utan jerka

Annika som har bokbloggsjerkan på fredagar har tagit en kortare timeout och då har Ewa K tagit initiativet att vi ska berätta om vår fredag.

Tja, egentligen så skiljer sig inte min fredag så mycket från de flesta andra vardagarna, men så här har i alla fall dagen sett ut. Det ovanliga är kokandet av saft och sylt,

06,30 klockan ringer, kliver upp, äter en lättare frukost, gör mig iordning, lyssnar lite på Morgonpasser i P3 under tiden
07,40 ca går till jobbet
08,00-16,30 jobbar, dricker några koppar kaffe, pratar och skrattar lite med kollegorna, lyssnar på lite podar med radioprogram (radion i min mobil har dålig täckning på jobbet, så jag föredrar att lyssna i efterhand) och lite musik.
16,30 går hem, köper en dörrmatta (något som jag borde gjort förra hösten då jag köpte skor med utfällbara broddar) och lite mat och fyra kilo socker på vägen hem.
17,30 ca börjar koka saft och sylt, gör iordning lite middag
18,00 ca mamma kommer förbi med lite bär som jag ska koka saft på imorgon och vi fikar lite
22,58 har tagit i tag med en anmälan som jag skrivit ihop och skickat iväg (idag är sista dagen, jag har vetat om det i typ en månad).
23,25 skriver klart det är inlägget
går och lägger mig

God Jul - en berättelse

 

Julen närmar sig och på kommunhuset tycker ledningen att det vore en bra idé med en fästlig dekoration på fasaden. Trots att det är nedskärningar och varsel på gång så vill man överraska med en trevlig julhälsning till kommuninvånarna. Det planeras någonting läcker som ryms inom en nollbudget och som visar på den fina lagandan som finns i kommunhuset. Man bjuder snart in lokalpressen som ska dokumentera projektet. Det visar sig dock att pyntningen blir svårare än man trott och när Gunvald på Fritidsförvaltningen sätter sig på tvären så utbryter en regelrätt krigsföring.

Efter att ha släppt tre novellsamlingar (Det andra målet, Den perfekte vännen och Spelregler) så kommer nu Jonas Karlsson med sin första lite längre berättelse, även om den bara är 168 sidor. God Jul är en underbar liten berättelse där det finns en viss igenkänningsfaktor för den som har erfarenhet av att arbeta på kontor. Under nästan hela läsningen satt jag och fnissade för mig själv när den intressanta (och inte alls osannolika) historien om en julpyntning spårar ur och de olika karaktärerna som är inblandade. Dessutom så passar boken extra bra att läsa så här när julen börjar närma sig och det börjar pynats lite överallt.

Wahlström & Widstrand skickade boken

De fördömda

Våren 1905 slår en förbannelse till mot en rad framstående familjer i den amerikanska universitetsstaden Princeton. Det hela börjar med att den förre universitetsrektorn Winslow Slades barnbarn Annabel blir bortrövad från sitt eget bröllop av den märklige Axson Mayte. Det dröjer inte länge förrän stadens privilegierade familjer börjar drabbas av en rad fasansfulla och oförklarliga händelser och det verkar som att något mörkt och farligt verkar ruva i skogarna. Universitetets rektor, den uppåtsträvande Woodrow Wilson försöker hålla huvudet kallt i den maktkamp han är indragen i angående styret av universitetet. Annabel Slades bror Josiah blir helt uppslukad av att ta reda på vad som hänt med hans syster. Samtidigt så sitter den socialistiske författaren Upton Sinclair i staden utkant och drömmer som revolutionen.

De fördömda är det bästa jag läst av Joyce Carol Oates på länge, även om jag kan tycka att den hade vunnit på att inte vara fullt så lång (den är närmare 700 sidor) och jag tycker även att den svävar ut en del emellanåt. Något som Oates lyckas med är att få det märkliga och övernaturliga som händer i boken att verka helt normalt, vilket jag till viss del beror på att hon valt att låta en historiker som forskat om förbannelsen vara den som många år senare vara berättaren. Bland karaktärerna finns det en blandning mellan de som är fiktiva och de som funnit i verkligheten, som Upton Sinclair, Winslow Slade, Grover Cleveland och Woodrow Wilson (kände till min förvåning igen att han varit president, har ingen aning om vart jag lärt mig det). Joyce Carol Oates är en författare som har en tendens att vara ojämn kvalitetsmässigt där inte alla böcker är värda att läsa, men när hon är som bäst så är det en fröjd att läsa och De fördömda hör till den senare kategorin.
 

Bonniers skickade boken

Tosca

I lördags var det dags för en av höstens kulturella höjdpunkter, säsongens operabesök på Folkets Hus i Bräcke där man har en digitalbio som visar liveföreställningar i HD från Metropolitan i New York. Den här gången var det Puccinis Tosca som stod på programmet och jag kan erkänna att en av anledningar till att valet föll på just Tosca är att den fantastiske tenoren Roberto Alagna var med. Alagna fick för övrigt stående ovationer och tre fans hade gjort en banderoll som de höll upp efter föreställningens slut.

I likhet med många andra operor så innehåller Tosca både kärlek, tragik och ond bråd död. Här finns en politisk fånge som rymt från fängelset, en konstnär med en väldigt svartsjuk fästmö, en chef för den hemliga polisen som vill sätta dit de politiska upprorsmakarna och ha Floria Tosca för sig själv. Efter en del turer fram och tillbaka så dör alla på lite olika sätt (två självmord, ett mord och en avrättning). Som vanligt när det gäller sändningarna från The Met så är det helt fantastiskt gjort med otrolig scenografi och underbara kostymer. Puccinis musik är medryckande och det är nästan ofattbart att det går att sjunga så som de gör på scenen med all den passion, känslan och dessutom alla de höga tonerna.

De senaste åren har det blivit så att jag och mamma har tagit oss iväg på opera en gång per säsong och det har oftast blivit på hösten. Det som gör operautflykterna extra trevliga är helhetsupplevelsen som blir med bussresan fram och tillbaka (det går en fullsatt buss från Östersund), mottagandet med välkomstdrink, uppklädd personal, levande ljus, mingelbuffé i pausen (den här gången var det två pauser och det serverades frukt och juice i den andra) och så klart själva föreställningen.

Tematrio - avbruten läsning

Den här veckan handlar Lyrans Tematrio om avbruten läsning, böcker som inte blivit avslutade. Jag har inga som helst problem med att ge upp på böcker som jag inte tycker ger mig någonting, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Oftast ger jag upp under i början av boken om jag inte kommer in i den. Det händer även att sådana böcker får en andra chans, och ibland funkar det bättre vid ett senare tillfälle, andra gånger inte. Min trio består av böcker som jag gett upp på, men som jag ändå skulle vilja ta mig igenom någon gång.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – en bok som jag verkligen skulle vilja läsa och gilla, men som jag gett upp på fler än en gång. Det återstår att se om jag kommer att läsa hela någon gång.

1Q84 av Haruki Murakami – jag gillar verkligen flera av Murakamis böcker, men när jag började läsa första delen i 1Q84-trilogin så tog det stopp och jag gav upp efter cirka 150 sidor.

Tornet av Uwe Tellkamp – en bok som jag börjat på och gett upp på en gång, men som jag fortfarande vill läsa. Jag köpte den till och med på bokrean för att jag tänkte att chanser för att den ska bli läst om jag har den hemma (den är dessutom väldigt tjock, typ 970 sidor).

#fiktivnovember Fråga 2

Den andra frågan i Fiktiviteters novembertävling är lite klurigare än den förra

Fråga 2: Berätta om din bästa ickebokliga fiktivitet i år!

Förutom att läsa böcker så tycker jag även om att se (välgjorda) tv-serier som till exempel Downton Abbey. Här tänkte jag dock skriva en liten presentation av en annan av mina favoritserier, Hart of Dixie, som utspelar sig i småstaden Bluebell i amerikanska södern. Doktor Zoe Hart hade siktet inställt på att bli en hjärtkirurg när hon istället får ta över sin biologiske fars (som hon inte haft någon kontakt med) del av praktiken i Bluebell och blir kvar i staden där hon så småningom börjar känna sig hemma. Bluebell påminner mig lite om Stars Hollow i den underbara serien Gilmore Girls, en liten stad där alla känner alla och de flesta är lite excentriska. Det finns mycket som jag tycker om med serien, som de sympatiska karaktärerna, men en sak som jag är lite extra förtjust i är att karaktärerna får lov utvecklas på ett trovärdigt sätt. Ett bra exempel är Annabeth som gått från att vara en blyg, hunsad bikaraktär till att bli en stark kvinna som vet vad hon vill och inte är rädd för att ta plats.

Till sist så skulle jag vilja slå ett slag för det som enligt mig (som nu för tiden lyssnar väldigt lite på ny musik) är årets skiva Rewind the film med Manic Street Preachers. Det är visserligen ingen nyhet att jag älskar Manics, men den nya skivan är bland det bästa de har gjort. De har tagit bort elgitarrerna och gjort en mer akustisk skiva där sångaren James Dean Bradfields röst får komma fram på ett nytt sätt.

Bokbloggsjerka 8 – 11 november

Fredag betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka.

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Jag har en känsla av att jag inte är ensam om att vilja ha lite mer tid till att både läsa och blogga, det känns som att jag inte hinner någonting just nu. Dessutom så skulle jag vilja ha mer ork att läsa på kvällarna när det finns tid, men efter att ha tillbringat en hel arbetsdag sittandes framför en dator så blir jag trött i huvudet. En annan mindre bokrelaterad sak som jag önskar mig just nu är att vintern ska komma med snön som jagar bort en del av det kompakta mörkret som råder nu.

Det sällsamma fallet Benjamin Button

F. Scott Fitzgeralds novell Det sällsamma fallet Benjamin Button från 1922 handlar om en man som lever sitt liv baklänges. När Benjamin Button föds så är han i 70-årsåldern och blir sedan yngre och yngre till han tills han till slut dör som spädbarn och gör saker i omvänd ordning, som att gå på college efter ett långt arbetsliv och röka cigarrer i barndomen. Benjamins pappa försöker få allt att verka normalt, men det går så där. En sak som undrar över är vad som hände med mamman som knappt nämns i berättelsen, men det kan inte ha varit så roligt att föda en fullvuxen skäggig gammal man. Det är ett intressant tankeexperiment som är välskrivet och var en rolig liten berättelse att lyssna på.

Fiktivnovember Del 1

Fiktiviteter firar att bloggen fyller fyra år och försöker dessutom betvinga novembermörkret med en tävling i fyra delar där man varje vecka ska svara på en fråga.

Fråga 1: Berätta om din bästa läsupplevelse i år!

Jag började med att bläddra igenom listan med de drygt åttio böckerna som jag hunnit läsa hittills i år för att se vilken av böckerna som varit den bästa läsupplevelsen. Efter att bläddrat fram och tillbaka så slog det mig att jag läst en bok stannat kvar hos mig längre än de andra och som jag tänkt på och som jag har pratat en hel del om, även om jag inte var så imponerad av den när jag läste den. Boken är Barnbruden av Anna Laestadius Larsson som handlar om när den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta kom till Sverige 1774 för att gifta sig med (horbocken) hertig Karl (yngre bror till Gustaf III och besteg senare tronen som Karl XIII). Jag misstänker att det är mina funderingar på Barnbruden som gett mig känslan att jag har haft ett 1700-talstema den senaste tiden. Eftersom det här är den första delen i en tänkt trilogi så ser jag fram emot att läsa de kommande delarna.

Tematrio - Ungdomsböcker

Det verkar som att det är fler än jag som längtar efter att den tredje delen i Engelforstrilogin ska släppas, i väntan på Nyckeln så handlar Lyrans tematrio om ungdomsböcker.

Berätta om tre bra ungdomsböcker!

Lex bok av Sara Kadefors är en av de nominerade barn- och ungdomsböckerna som är nominerade till årets Augustpris. Det är berättelsen om Lex som startar en blogg som Maya för att hämnas på sin mammas nya kille, ungdomsförfattaren Bruno.

Godnatt, mister Tom av Michelle Magorian är en bok som jag minns från min ungdom och som jag fortfarande tycker mycket om (det var inte så väldigt länge sedan jag lyssnade på ljudboken). Boken handlar om William som under andra världskriget evakueras från London till landsbygden där han hamnar hos den vresige mister Tom och så småningom växer en stark vänskap fram mellan de två.

Kodnamn Verity av Elisabeth Wein är en ungdomsbok som jag läste så sent som förra veckan. Även det här är en berättelse som utspelar sig under andra världskriget, men den här gången om vänskapen mellan piloten Maddie och agenten Queenie.

Kodnamn Verity

Året är 1943 och en ung kvinnlig brittisk agent arresteras av Gestapo i det av nazisterna ockuperade Frankrike. Hon blev avslöjad när hon höll på att bli överkörd då hon tittade åt fel håll när hon skulle gå över en gata. Efter att ha blivit torterad under flera veckor så bestämmer hon sig för att berätta allt hon vet och börjar skriva på sin bekännelse. Det blir berättelsen om hennes vänskap med den kvinnliga piloten Maddie, som var den som flög henne till Frankrike.

 

Efter att han läst några positiva omdömen om Kodnamn Verity så blev jag sugen på att läsa den, även om det dröjde ett bra tag innan biblioteket fick in den. Det finns ganska många berättelser om andra världskriget, men inte så många som behandlar kvinnliga agenter och piloter (de var inte så många, men de fanns). Det är inte heller alla som är lika bra och välskrivna som Kodnamn Verity. Jag drogs in i berättelsen och hade svårt att lägga ifrån mig den innan jag hunnit till sista sidan. Även om Kodnamn Verity är klassad som ungdomsbok så passar den minst lika bra för vuxna.

Landet runt-bloggathon

Det är lätt att känna att mycket av den litterära världen utspelar sig i Stockholm, särskilt när man som jag bor i Östersund, vilket ligger ganska långt från Stockholm. Metta på Kulturloggen har därför tagit initiativ till den här Landet runt-bloggathonen där vi ska rita en litterär karta över landet. Jag tänker sätta Östersund och Jämtland på kartan, då jag bor i Östersund och är uppvuxen i Krokom, som ligger ett par mil utanför stan.

Östersund är Jämtlands enda stad och dess centrala läge beror på att när den grundades 1786 valde man en ett bra läge, trots att det lär ha funnits ungefär tre hus på platsen. Det fanns dock en bro som ledde till Frösön, som varit centralort i flera sekler. En anledning till man ville anlägga en stad i Jämtland var för att den svenska regeringen ansåg att de förlorade skatteintäkter på jämtarnas handel med Tröndelag i Norge (vilket man hållit på med i alla tider oavsett om kungen var svensk, dansk eller norsk). Det var först när järnvägen kom 1879 som staden började växa på allvar.

På senare år så har Östersund profilerat sig som en vintersportstad och det bor en hel del landslagsåkare i främst längdåkning och skidskytte (även om jag aldrig sett någon av dem på stan) här. Även om musikfestivalen Storsjöyran anordnas varje sommar i de centrala delarna av staden så är kultur inte det man främst tänker på när Östersund kommer på tal. Det finns ändå en del författare härifrån som jag tänker lyfta fram i det här inlägget, och jag har valt att lägga fokus på dem som nått utanför länsgränsen.

Allan Edwall – när man som jag kommer från Krokom så är det svårt att undvika vår lokala storhet, Allan Edwall, som växte upp i arbetarbarackerna vid fabriken i Hissmofors (ett område där även en del släktingar till mig bott och arbetat). Även om Edwall mest är känd som skådespelare, så har han även skrivit böcker och visor. Varje år återvände Edwall till Hissmofors för att dela ut Allan Edwall-stipendiet på Folkets Hus på trettondedag jul. Numera delas det ut i samband med en föreställning till hans minne.

 

Elin Olofsson – är en nyare stjärna på den jämtländska författarhimlen är Elin Olofsson som debuterade i början av året med den underbara Då tänker jag på Sigrid. Även Elin Olofsson kommer från Krokoms kommun, men från Offerdal, som ligger några mil från själva Krokom.

Bodil Malmsten – efter föräldrarnas skilsmässa så växte Bodil Malmsten upp hos morföräldrarna i Bjärme i Jämtland. Hon har sedan debuten 1970 gett ut en rad diktsamlingar, några romaner och ett antal loggböcker/journaler om livet i franska Finistère.

Kerstin Ekman – det finns några författare som flyttat till Jämtland, känts sig hemma här och hittat inspiration. Kerstin Ekman är nog den mest kända av dem, hon bodde under många år i Valsjöbyn, som ligger vid norska gränsen långt upp i Krokom kommun. Kerstin Ekman har skrivit fyra romaner som utspelar sig i den av Valsjöbyn inspirerade fiktiva byn Svartvattnet, Händelser vid vatten och trilogin Vargskinnet som består av Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter.

Annars så är Valsjöbyns stora kändis skådespelerskan Ann-Margret som var nära vän med Elvis Presley och som fortfarande skapar rubriker när hon kommer till länet.

Beppe Wolgers – är en annan som flyttat till Jämtland, Beppe flyttade till Strömsund (10 mil norr om Östersund) 1968 och bodde kvar till sin död 1986 och ligger begravd på Strömsunds kyrkogård. 1999 öppnade hans änka ett Beppemuseum på Öhn utanför Strömsund.

Sara Lövestam – har delvis uppväxt i Östersund och hennes andra bok I havet finns så många stora fiskar utspelar sig till stor del i stadsdelen Lugnvik. Det var det faktum att det i baksidestexten stod att boken utspelar sig i Lugnvik som gjorde att jag gav den en chans, något som ju lett till att jag föll pladask för hennes författarskap och läste i rask takt alla fyra romaner som hittills kommit ut.

Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen