Bokens dag

När man bor i Östersund så är man inte särskilt bortskämd med litteraturevenemang, så när det ordnades Bokens Dag på biblioteket så var jag så klart där. Det bjöds på flera författarbesök uppdelat på två pass. Först ut var Nina Hemmingsson som både berättade om sina serier och visade några av dem. Det första passet fortsatte sedan med att två av bibliotekarierna intervjuade Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg om deras fantastiska Engelfors-trilogi.

Den underbara och allmänt fantastiska Sara Lövestam som bland annat roade oss med verbfraser och lite andra saker från hennes senaste bok Grejen med verb. Hon följdes av Marie Hermansson, som berättade om hur hennes senaste roman, Skymningslandet, på ett bra, men lite mer lågmält sätt.

Sist ut under kvällen var Håkan Nesser som intog scenen med stor pondus och humor. Innan han började prata om sitt eget författarskap så inledde han med att återknyta till Sara Lövestam och verbfraserna, något som han aldrig lärt ut under sina 24 år som svensklärare på högstadiet.

 När jag efteråt fick mitt nyinköpta exemplar av debutroman Udda signerad av Sara Lövestam (den enda av hennes böcker som jag inte ägde) så visade sig att hon (till min lätta förvåning och stora glädje) kände till Den läsande Kaninen.

Nyckeln

 

Det har gått en månad sedan uppgörelsen i gymnastiksalen i Engelfors gymnasium och de utvalda hinner knappt återhämta sig innan det börjar hända ännu fler märkliga saker i Engelfors, vilka är tecken på att apokalypsen är nära. Tillvaron för de utvalda som är kvar i livet kommer att vändas upp och ner ännu en gång, fler frågor kommer att få svar, hemligheter kommer att avslöjas och lojaliteter testas. Samtidigt som de fyra kvarvarande utvalda, Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa, gör allt de kan för att rädda världen så är Ida fast i ett gränsland.

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilogi som inleddes med Cirkeln och Eld. Det känns som att jag har väntat länge på att få läsa den avslutande delen i trilogin och efter de två första fantastiska delarna så har mina förväntningar blivit ordentligt uppskruvade. Det i kombination med att jag den här gången inte kunde försvinna in i boken under en helg (som jag gjort med de tidigare böckerna) gjorde att jag inte kände mig lika uppslukad av berättelsen som tidigare. Betyder det att Nyckeln inte är lika bra som Cirkeln och Eld? Nej, absolut inte, det är fortfarande väldigt bra, välskrivet och historien håller hela vägen. Jag är även väldigt förtjust i de olika karaktärerna som utvecklats och som står redo att möta alla utmaningar som de ställs inför.

Rabén & Sjögren skickade boken

Tematrio - crossover

Den här gången så handlar Lyrans tematrio om crossover-litteratur, dvs böcker som passar lika bra för barn/ungdomar och vuxna. Jag läser inte så jättemånga crossover-böcker, men det brukar bli några per år i alla fall. Det gick i alla fall väldigt snabbt att komma på trion. Berätta således om tre bra böcker som passar både för ungdomar och vuxna (och alla däremellan) oavsett vilken etikettering boken har.

 

1. Skuggserien (Skuggan över stenbänken, …och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman) av Maria Gripe. Maria Gripe är en av mina absoluta sedan barndomen och jag läser hennes böcker med lika stor behållning nu som då. Trots att jag verkligen älskade både Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia så läste jag Skuggserien först som vuxen och då sträckläste jag de tre första delarna medan den fjärde och mer fristående delen dröjde det ytterligare några år innan jag läste.

2. Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsfors-trilogi är verkligen böcker som passar för alla åldrar. De två första delarna Cirkeln och Eld kunde jag inte lägga ifrån mig när jag väl öppnat dem, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen Nyckeln som är planerad att komma under året. Jag tycker att Mats och Sara har lyckats bra med balansgången mellan den verkliga världen och det magiska, något som inte alla lyckas med.
 

3. Harry Potter av J K Rowling. Jag upptäckte inte Harry Potter förrän den fjärde boken kom på engelska (sommaren 2001 om jag inte minns fel) och då sträckläste jag de fyra böckerna i ett svep under några dagar och har sedan varit fast i den magiska världen och har både läst alla böckerna och sett alla filmer.

Eld

Som den trogna biblioteksanvändare som jag är så får man ibland vänta lite på att få läsa vissa böcker. Eld har varit en sådan bok och det kändes som en evighet (fyra veckor) innan jag fick hämta den på bibblan trots att det stod att jag var nummer ett i kön. Eld är den andra delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilologi som inleddes med Cirkeln.

Det är dags för de fem utvalda att börja andra året på gymnasiet och de känner väldigt snart att det är något som inte står rätt till i Engelfors. Den här gången är det inte bara demonerna som är fienden, även om det är en apokalyps som kommer allt närmare. Vem är egentligen den mystiske Viktor som flyttat hit från Stockholm och som är den enda som verkar kunna hålla sig sval i den onaturliga värmen som råder. Vad är föreningen Positiva Engelfors egentligen ute efter? Med allt som händer så knyts de utvalda allt starkare till varandra och måste lita fullt ut på varandra.

När jag läste Eld så kändes det inte som att jag försvann in i den på samma sätt som jag gjorde med Cirkeln, men jag kunde ändå inte lägga ifrån mig den och läste i alla fall 600 av de 634 sidorna på en dag (vad finns det annars att göra en kall och regnig lördag). Jag la bara ifrån mig boken för att göra det absolut nödvändigaste som att hämta något att äta och dricka. Jag vet inte om Eld är bättre än Cirkeln, de är snarare lika bra. Däremot så går författarna mer på djupet på de fem tonårstjejerna som är berättelsens nav så att vi som läsare får lära känna dem på ett djupare plan, samtidigt som även tjejerna lär känna varandra mer. Jag ser i vilket fall som helst redan fram emot att läsa den tredje och avslutande delen av trilogin.