Vem är du i Harry Potter?

Den här veckan undrar Lyran i sin nya utmaning vem vi är i Harry Potter, en värld som jag är väl bekant med efter att ha läst böckerna och sett filmerna mer än en gång.

Det skulle vara lätt att svara Hermione här, men jag är varken lika tuff eller smart som henne. Däremot så kan jag känna igen mig i Neville Longbottom och hans klumpighet. Neville är för övrigt en av mina favoriter i serien då han är lojal och även om han inte är världens bästa trollkarl så visar han prov på rejält med mod och styrka när det kommer till kritan. De som sett eller läst Harry Potter and the cursed child vet att Neville gör en väldigt viktig insats i slaget om Hogwarts. 

Harry Potter and the cursed child

Eftersom jag varit ett fan av Harry Potter sedan jag läste den första boken och sedan har läst alla böckerna minst två gånger och sett alla filmerna många gånger, så kunde jag inte motstå att förhandsbeställa Harry Potter and the cursed child för att få läsa den så fort som möjligt (vilket jag också gjorde, men hann inte skriva om den innan resan till Gran Canaria). Det första man ska komma ihåg att det här inte är en åttonde bok, det är en pjäs i två delar som J. K. Rowling skrivit tillsammans med John Tiffany och Jack Thorne.

Det har gått 19 år sedan sist och Harry Potter är numera en utarbetad medarbetare på Ministry of Magic och har tre barn i skolåldern. I den här berättelsen är det Harrys son Albus Severus Potter som står i centrum, en ung man som tycker att det är jobbigt att växa upp i skuggan av sin berömde far. Så mycket mer tänker jag inte gå in på handlingen.

Det är inte samma sak att läsa en pjäs som en vanlig bok, men när jag kom in i berättelsen så spelade ingen roll. Det var trevligt att återknyta kontakten med Harry, Ron, Hermione och de andra och se vad som hänt sedan sist. Pjäsen, eller snarare pjäserna eftersom del ett och två är varsin pjäs, spelar nu för fulla hus på Palace Theater i London.

Slutet på Harry Potter-lyssningen

Jag har nu lyssnat klart på Harry Potter and the deathly hallows och är därmed även klar med sommarprojektet samtliga Harry Potter-böcker med Stephen Fry som inläsare. Denna sjunde och sista bok skiljer sig från de tidigare genom att Harry, Ron och Hermione inte återvänder till Hogwarts för sitt sista skolår, utan går istället under jorden för att kunna besegra Voldemort och de förstöra de ställen som han gömt delar av sin själ på. Det hela kulminerar i ett gigantiskt slag mellan de onda och de goda på Hogwarts där Neville Longbottom får kröna sin resa genom att bli hjälte.

Även om jag bitvis tyckt att böcker varit lite väl långa och att man hade kunnat redigera ner dem något, så har det ändå varit en trevlig upplevelse. En stor del av upplevelsen har varit Stephen Frys fantastiska inläsning som verkligen gav liv åt berättelsen, han är nu en av mina favoritinläsare.

Nu ska jag istället lyssna ikapp årets sommarpratare och lite andra poddar som samlats på hög medan jag varit i Harry Potters värld. Kan även hända att jag försöker snoka reda på någon mer bok som herr Fry läst in.

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Mitt sommarprojekt med att lyssna på samtliga Harry Potter-böcker börjar nu närma sig sitt slut då jag är klar med den sjätte och näst sista boken, Harry Potter and the Half-Blood Prince. Om mörkret och ondskan blir mer påtagligt i de tidigare böckerna så är det nu här på allvar och har även börjat påverka den icke-magiska befolkningen, mugglarna, och ingen tvivlar längre på att Voldemort är tillbaka. Jag börjar nu känna att böckerna är väldigt långa och troligen skulle ha vunnit på att kortas ner något, det blir bitvis väldigt omständligt. Det här är också boken där Snape äntligen får undervisa i Defense agaist the dark arts, ett jobb som han velat ha i många år. Sedan kan man fråga sig varför han vill ha en tjänst där ingen lärare lyckats stanna i mer än ett år.

En karaktär som jag tycker att bättre om ju längre jag lyssnar är Harrys kompis Neville Longbottom, som i början var en otursförföljd ung man som hade svårt med nästan alla ämnen och som man fick veta i förra boken hade kunnat få Harrys öde om Voldemort valt annorlunda efter att ha hört profetian. Neville är fortfarande inte skolans bästa elev, men han visar upp ett mod som få andra när han utan att blinka tar upp kampen tillsammans med Harry.

Harry Potter and the order of the Phoenix

I den femte boken om Harry Potter, Harry Potter and the order of the Poenix, börjar mörkret lägga sig på allvar över berättelsen, även om inte alla tror på Harry när han säger att Lord Voldemort är tillbaka. Det i den här boken som Dolores Umbridge gör entré och visar ondska även kan komma med stickade rosa koftor och prydnadstallrikar med katter. Utöver att ondskan sänker sig över Hogwarts så Harry och hans vänner kommit in i puberteten med allt vad det innebär med hormoner och ett ökat intresse i det motsatta könet. Det är även med den här femte boken som antalet boksidor (eller i mitt fall timmar) peakar med en jättetjock bok. Även om jag fortfarande tycker att det är bra, så tycker jag att det blir lite långrandigt emellanåt och att berättelsen skulle må bra av att kortas något.

Harry Potter and the goblet of fire

I min ljudboksläsning av Harry Potter så har jag nu kommit till bok nummer fyra, Harry Potter and the goblet of fire, och det är i den här boken som det börjar bli mörkare i Harrys värld när Voldemort växer sig allt starkare, och det även här böckerna börjar bli ganska tjocka. När Harry, Ron och Hermione återvänder till Hogwarts för sitt fjärde läsår så står det klart redan från att det inte kommer att bli ett vanligt skolår, man kommer att återuppliva tävlingen The Triwizard Tournament, som är en trekamp mellan skolorna Hogwarts, Beauxbatons och Durmstrang. Tanken är att en elev från varje skola ska göra upp om den slutgiltiga segern, men självklart så blir Harry på något mystiskt sätt en fjärde deltagare, trots att han är alldeles för ung. I likhet med den tredje boken, Harry Potter and the prisoner of Azkaban, så finns här en karaktär som inte är som man tror, vilket blir lite segt när man vet hur det ligger till. Annars så njuter jag fortfarande av Stephen Frys inläsningar.

Harry Potter and the prisoner of Azkaban

Jag har nu hunnit lyssna på den tredje boken om Harry Potter, Harry Potter and the prisoner of Azkaban, och det är i den här boken som mörkret och ondskan på allvar börjar komma in i den tidigare så trivsamma världen (även om Harry haft kamper med Voldemort i de två första böckerna). Den kände mördaren Sirius Black har rymt från fängelset Azkaban och då man tror att Black kommer att försöka döda Harry så skickas ett antal dementors till Hogwarts för att fånga rymlingen. Dementors är vanligtvis fångvaktare på Azkaban och suger åt sig alla lyckliga tankar och känslor hos människor. När man som jag läst boken tidigare så blir det en ganska lång väntan på att Black ska visa vem han egentligen är. Annars så fortsätter Harry, Ron och Hermione att ha en ganska generös inställning till att följa skolans regler, även om Dumbledore låter dem hållas så håller han ett öga på dem. Det är också i den här boken som vi först får träffa varulven Lupin som är den nya läraren i Defense against the dark arts.

Harry Potter-lyssning del 1

I min omlyssning av Harry Potter-böckerna så har jag nu lyssnat på de två första delarna (Harry Potter and the philosopher’s stone och Harry Potter and the chamber of secrets) och kommit en bit in i den tredje boken (Harry Potter and the prisoner of Azkaban) och kan inte sluta lyssna på böckerna. Trots att jag både läst böckerna och sett filmerna tidigare och kan berättelsen så är jag helt fast, till stor del beroende på Stephen Frys fenomenala inläsning som väcker karaktärerna till liv och håller liv i spänningen.

När jag nu återvänder till böckerna efter att läst hela serien så ser jag andra saker, som att Harry kommer undan med en hel del eftersom det känns som att Dumbledore vill att han ska få träning innan han blir tvungen att ta sig an Voldemort i en kamp på liv och död. Sedan så har jag tänkt på hur illa familjen Dursely behandlar, vem låter ett barn bo i en skrubb i flera år och ger honom gamla sockar i julklapp utan att någon granne eller annan vuxen reagerar.

Jag återkommer med fler rapporter allt eftersom.

Omläsning av Harry Potter

För ett tag sedan så började jag känna att det vore hög tid att läsa om alla sju böckerna om Harry Potter eftersom det var länge sedan jag läste någon av dem. Däremot så kände jag inte för att läsa mina pappersböcker eftersom de flesta av dem är ganska tjocka (plus att med den takt som jag för närvarande läser i så skulle det ta hela sommaren). Då är det tur att det går att få tag i ljudböcker över Internet. Nu har jag börjat lyssna och är än så länge väldigt förtjust i Stephen Frys inläsning. Jag återkommer med rapporter allt eftersom den närmaste tiden.

Tematrio - crossover

Den här gången så handlar Lyrans tematrio om crossover-litteratur, dvs böcker som passar lika bra för barn/ungdomar och vuxna. Jag läser inte så jättemånga crossover-böcker, men det brukar bli några per år i alla fall. Det gick i alla fall väldigt snabbt att komma på trion. Berätta således om tre bra böcker som passar både för ungdomar och vuxna (och alla däremellan) oavsett vilken etikettering boken har.

 

1. Skuggserien (Skuggan över stenbänken, …och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman) av Maria Gripe. Maria Gripe är en av mina absoluta sedan barndomen och jag läser hennes böcker med lika stor behållning nu som då. Trots att jag verkligen älskade både Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia så läste jag Skuggserien först som vuxen och då sträckläste jag de tre första delarna medan den fjärde och mer fristående delen dröjde det ytterligare några år innan jag läste.

2. Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsfors-trilogi är verkligen böcker som passar för alla åldrar. De två första delarna Cirkeln och Eld kunde jag inte lägga ifrån mig när jag väl öppnat dem, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen Nyckeln som är planerad att komma under året. Jag tycker att Mats och Sara har lyckats bra med balansgången mellan den verkliga världen och det magiska, något som inte alla lyckas med.
 

3. Harry Potter av J K Rowling. Jag upptäckte inte Harry Potter förrän den fjärde boken kom på engelska (sommaren 2001 om jag inte minns fel) och då sträckläste jag de fyra böckerna i ett svep under några dagar och har sedan varit fast i den magiska världen och har både läst alla böckerna och sett alla filmer.

Lucka 12 - Harry Potter

Jag kommer så väl ihåg sommaren då jag upptäckte böckerna om trollkarlen Harry Potter. Efter det första året av studier så var jag hemma över sommaren för att jobba på mitt gamla jobb och i en bokaffär. När den fjärde Harry Potter-boken, The goblet of fire, släpptes på engelska så hade jag inte så stor koll på böckerna, men det var många som pratade om dem inklusive min mamma och min syster. Till slut blev jag nyfiken och lånade syrrans exemplar av Harry Potter and the philosophers stone och fastnade på en gång. Jag plöjde de fyra första böckerna i en följd och har under de tio år som gått sedan den sommaren läst de resterande tre böckerna så fort de släppts och sett alla åtta filmer utan att intresset svalnat. Även om böckerna blivit mörkare och mörkare så har de hela tiden behållit sin mänsklighet, humor och de problem som man har i tonåren. Självklart så vet jag att Hogwarts inte finns på riktigt, men det finns ändå så finns det ett litet hopp inom mig som säger trollkarlsskolan finns någonstans och att det går ett långt rött tåg från plattform 9 3/4 på Kings Cross Station i London.