En liten present

En av mina kollegor har en tonårsdotter som älskar att läsa, så jag brukar dela med mig av undgomsböcker till henne när jag läst dem (och som jag inte känner att jag absolut måste ha kvar). Härromdagen hade hon skickat med ett paket till mig som tack för böckerna. Jag fick grytlappar och ett par tofflor (som kommer att passa bra att ha i stugan), allt hemstickat av en släkting. Det är trevligt att kunna sprida glädje, och även att få lite tillbaka.

Bokbloggsjerka 29 november – 2 december

Annika är tillbaka med bokbloggsjerkan, så nu är fredagsmorgonrutinen återställd.

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Det händer lite då och då att jag känner för att slå dumma karaktärer på käften. En karaktär som jag inte vill slå på käften, men som jag blev arg på var Maj i Kristina Sandbergs Sörja för de sina (andra delen i trilogin som inleddes med Att föda ett barn). Jag ville skälla på henne att hon skulle sluta orora sig så mycket för allting, inte vara så ängslig, inte klanka ner på dottern hela tiden (sonen är mycket mer värd och önskad) och börja stå på sig. Trots att jag blev arg på Maj så var det en fantastisk bok.

Jag skulle vilja ge en kram till Benjamin i Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar eftersom jag tror att han behöver många kramar när han ska leva utan sin älskade Rasmus och fick bryta med sin familj efter att han lämnade Jehovas vittnen.

Brinnande livet

 

Alice Munro har hört till de författarna som jag har tänkt läsa, men inte kommit mig för att läsa trots att jag hört mycket positivt om hennes noveller och böcker. När Peter Englund tillkännagav att årets nobelpris tilldelas Alice Munro och Anna på …och dagarna går drog igång en bokcirkel på Facebook om boken Brinnande livet, så kände jag att det var hög tid för mig att bekanta mig med Munro. Bokcirkeln har gått till så att vi har läst och diskuterat några noveller per vecka, vilket gör att det känns som att jag läst boken väldigt länge. Det finns ett problem för mig när jag läser novellsamlingar, det är att novellerna till slut flyter samman så att jag inte riktigt vet vad jag läst och vad som hänt i vilken novell.

I Brinnande livet utspelar de flesta novellerna i en vardagsnära miljö, det är oftast kvinnor som står i centrum, och de utspelar sig ofta runt tiden för andra världskriget. Dessutom så spelar tåg en viktig roll i två av novellerna. Jag förstår vad folk menar när de säger att Munros noveller är som romaner i miniformat, men det är inte alltid något som jag tycker är odelat positivt då en del av berättelserna gärna hade fått gått lite djupare in i karaktärerna och deras liv. Munro är en utmärkt författare, men jag har svårt för att ta till mig novellsamlingar.

I kroppen min - vägsjäl

Efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat i början av sommaren så började läsa han blogg I kroppen min så smått och jag läste sedan hans bok I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början och hans historia berörde mig. När Kristian i september förlorade sin kamp mot cancern så blev jag förvånad över hur pass starkt jag reagerade på dödsbeskedet av en person som jag inte har någon egentlig relation till och som knappt hört talas om för ett halvår sedan. Texterna i den nya boken I kroppen min - vägsjäl är de som inte hann komma med i den förra boken, det är en berättelse om en roadtrip i USA, en resa till New York i våras och om hur den hemlösa Pysen kommer till honom. Den första delen av boken som innehåller Gidlunds texter avslutas med de korta och oerhört starka inläggen som han skrev alldeles på slutet när orken inte längre fanns kvar. Bokens andra del innehåller bilder som fotografen och vännen Emma Svensson tagit och som ingår i den fotoutställning som Emma gjort om Kristian.

Tematrio - prisvinnare

Precis som Lyran så har jag inte kännt mig särskilt intresserad av årets Augustpris (mycket beroende på att jag bara läst en av de arton nominerade), men den här veckans tematrio handlar om prisvinnare lite mer allmänt.

Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg - fjolårets Augustprisvinnare i den skönlitterära klassen. Det är en stark berättelse om en sons sökande efter sin pappa, som aldrig lyckades lämna upplevelserna i getton och koncentrationsläger.

”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg - en annan vinnare från fjolåret, den här gången i fackboksklassen. En tjock och oerhört bra och välskriven biografi över Rauol Wallenberg, som blev en av de mest otippade hjältarna under andra världskriget när han hamnade i Budapest där han räddade tusentals med judar i krigets slutskede.

Stora döden av Dick Harrison - vinnare i fackboksklassen år 2000. Man kan fråga sig hur roligt kan det vara att läsa en tegelsten om digerdöden, den stora pestepidemin som tog livet av en stor del av europas befolkning under medeltiden. Svaret i det här fallet är att det kan vara roligt, intressant och lärorikt.

Augustpriset 2013

Lite tidigare ikväll presenterades årets vinnare av Augustpriset och vinnarna blev

Facklitteratur
Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Barn- och ungdom
Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström

Skönlitteratur
Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

Jag har faktiskt inte läst någon av böckerna, men är lite sugen på att läsa Bea Uusmas bok

Än klappar hjärtan

Det har blivit dags för Viktor att ta studenten och på skolgården har släkten samlats för att ta emot honom, det är mamma Astrid, styvpappa Henrik, halvsystrarna Josefin och Sara, och mormor Kjerstin kommer med mostrarna Lena och Sandra. Dessutom så kommer Viktors biologiska pappa Michael med sin amerikanska familj. Att Michael, som övergav Astrid när Viktor var liten, är tillbaka väcker många minnen och känslor till liv från den där sommaren på Fårö då systrarnas pappa dog. De starka känslorna som finns kvar mellan Astrid och Michael riskerar att rasera hela tillvaron som Astrid byggt upp. Lena har fått besked om att hon har en obotlig cancer och Sandra måste betala in en skatteskuld på 50000 kronor om två veckor.

Helena von Zweigbergk är en författare som jag känt till väldigt länge, men Än klappar hjärtan är den första av hennes böcker som jag läser och jag tycker verkligen om boken. Greppet att låta de tre systrarna berätta sina versioner av historien tycker jag fungerar bra och det ger fler dimensioner åt karaktärerna och även den komplicerade relationen som kan uppstå mellan syskon, särskilt när det finns hemligheter som det inte pratas om.

Än klappar hjärtan kan man även läsa som bokcirkel tillsammans med ÖP (en av våra två lokala dagstidningar). De har även bjudit hit Helena von Zweigbergk som kommer till Östersunds bibliotek den 9 december.

En tidig julklapp

Efter att ha funderat länge och väl så bestämde jag mig för att slå till och köpa en padda till mig själv som en tidig julklapp. Jag har varit sugen lite till och från sedan den första modellen släpptes för några år sedan, men jag har tidigare inte riktigt kunna motivera behovet. Nu när jag har en trådlös router hemma så hamnde det hela i ett annat läge då jag känner att det räcker med bara Wi-Fi (plus att jag kan skapa ett trådlöst nätverk med mobilen om det skulle behövas). Nu ska jag bara lära mig att använda den ordentligt och se om hur den står sig mot Letton när det kommer till läsning av e-böcker. Vem vet, på nästa semesterresa kanske jag skriver recensioner i paddan istället för i en vanligt anteckningsbok.

#fiktivnovember Fråga 4

Det har blivit dags för den fjärde och sista frågan i Fiktiviteters novembertävling

Fråga 4: Berätta om något du ser fram emot bortom november!

Direkt efter november så börjar en av mina favoritdelar av året, nämligen advent (som i år börjar exakt den första december). Jag tycker att det är så mysigt med ljusstakarna och stjärnorna som kommer fram vid advent och som lyser så att en del av höstens kompakta mörker skingras lite grann. Dessutom så får man fika lussekatter och mjuk pepparkaka. Nu hoppas jag bara att snön hinner komma till nästa helg för att ge den rätta stämningen.

En glädjande nyhet

När den svenske skräckkungen John Ajvide Lindqvist var med i Babel i söndags så berättade han att han bara har tjugo sidor kvar i arbetet med sin nästa bok, vilkte är en glädjande nyhet för oss som gillar Ajvide Lindqvists böcker. Jag ser även fram emot boken med Palmemordet som han pratat om som ett framtida projekt ganska länge nu, och jag anar att det kommer att skilja sig en del från böckerna som Leif GW Persson skrivit om mordet.

Annars så ägnar jag den här veckans kvällar åt att läsa Nyckeln som jag fick i måndags och som är ganska tjock (drygt 800 sidor). Anledningen till att jag fick boken i måndags och inte i fredags som många andra är att brevbäraren i mitt område verkar tycka om att bära omkring på post som inte går in genom brevinkastet i dörren (i det här fallet så är boken dubbelt så tjock som inkastet), bär tillbaka paketet för att nästa dag ta med sig en avi så att jag kan hämta paketet på affären (och ibland bli lite sur på att det dröjer en extra dag att få sakerna).

Tematrio - Elisabeth

Den här veckans tematrio har fått sitt tema efter Lyrans namnsdag och eftersom det idag är Elisabeth-dagen.
Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart! Om ni är trötta på namnet Elisabeth kan ni gärna använda ert eget namn i stället!
Då jag hade lite svårt att komma på tre böcker med Elisabeth, så valde jag alternativet att använda mitt eget namn, Hanna.

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson - en berättelse om tre kvinnor i tre generationer och deras liv under slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet. Jag minns den som bra och att den innehöll en hel del elände.

tillbaka till henne av Sara Lövestam - en fantastisk roman om Hanna som i nutid av en slump kommer över några saker som tillhört skollärarinnan Signe och börjar ta reda på vem som var den ursprungliga ägaren. Under de kapitel som vi får följa Signe under det tidiga 1900-talet så får man även lära sig en hel del om den kvinnliga rösträttskampen.

Hanna Hellquist - har skrivit boken Karlstad zoologiska om sin pappa, skriver även krönikor i DN och har gjort tv-program på SVT. Mest känd är hon nog som programledare för Morgonpasset i P3, ett program som jag nyligen börjat lyssna på igen efter ett långt uppehåll (visserligen börjar jag dagen med den första timmen, sedan lyssnar jag på resten av progammet i efterhand eftersom min mobil har dålig täckning på jobbet).

Dry bones that dream

Mitt i natten kallas DCI Alan Banks till en mordplats, det är en lada där den ganska alldagliga revisorn Keith Rothwell för bara någon timme sedan blivit skjuten på ett sätt som mest påminner om en avrättning. Vid en första anblick verkar inte Keith Rothwell vara den typen som skaffar sig fiender, men när Banks och hans team börjar skrapa på ytan till det som verkar vara ett perfekt liv så visar det sig snart att det hela är mer komplicerat än det först verkade. Snart uppdagas en härva med flera identiteter, misstänkt pengatvätt, skatteparadis och personer som försvunnit.

Dry bones that dream kom ut första gången 1994 och Peter Robinsons sjunde bok om DCI Alan Banks. Det är också den andra boken för min i årets upplaga av tre på tre-utmaningen som Pocketlover har. Det är även den tjugonde boken som jag läser om DCI Alan Banks (tanken är att jag även ska hinna läsa den tjugoförsta och för mig sista delen, Innocent graves, innan sista november för att bli klar med utmaningen) och det är verkligen inte en av de bättre. Historien är väldigt rörig, det kryllar av karaktärer som inte allt tillför något och det dyker upp lite väl många lik för min smak. När jag kom till slutet av boken så kändes det som att Peter Robinson har kommit på en teori och sedan använt berättelsen för att testa om det skulle kunna fungera i praktiken (i alla fall innan DNA-provernas intåg).

Bokbyte

Jag och mamma har haft vanlig tegelstensroman liggande hemma och som varit lite av ett dåligt samvete eftersom vi inte kommit igenom böckerna. Men eftersom jag älskade Ingrid Carlsbergs bok om Raoul Wallenberg "Det står ett rum här och väntar på dig..." och mamma älskade Agaat av Marlene van Niekerk så bytte vi helt enkelt böcker med varandra. Så nu har vi istället varsin bok som vi tycker om och som vi läst.

#fiktivnovember Fråga 3

Den tredje frågan i Fiktiviters novembertävling lyder som följer

 

Fråga 3: Berätta om årets bästa dag!

 

Tja, egentligen så har 2013 varit ett ganska vanligt år med arbete och läsningen, men det finns lite som sticker ut ändå. Ganska tidigt på året så kom systerdotter nummer två och vi har hunnit ha en del trevliga dagar tillsammans, även om umgänget till stor del bestått av matning, sovande på mosters arm och lite lekande.

 

 I juni tillbringade jag en vecka i den kroatiska turiststaden Brela, som ligger längs Makarska Riviera. Efter en lång dags resande så kom jag fram till hotellet mitt i natten, men dagen efter var en av årets höjdpunkter när jag började utforska omgivningarna. Det var varmt, oerhört vacker natur, klart vatten (som visserligen inte var så varmt), prisvärda restauranger med god mat (har en teori om att skaldjur smakar bättre om man ser ut över havet medan man äter) och en avslappnad stämning. Veckan bjöd även på avslappning, utflykter, kultur, historia, lagomt med vin, mycket läsning och många cappuccinos.

Fredag utan jerka

Annika som har bokbloggsjerkan på fredagar har tagit en kortare timeout och då har Ewa K tagit initiativet att vi ska berätta om vår fredag.

Tja, egentligen så skiljer sig inte min fredag så mycket från de flesta andra vardagarna, men så här har i alla fall dagen sett ut. Det ovanliga är kokandet av saft och sylt,

06,30 klockan ringer, kliver upp, äter en lättare frukost, gör mig iordning, lyssnar lite på Morgonpasser i P3 under tiden
07,40 ca går till jobbet
08,00-16,30 jobbar, dricker några koppar kaffe, pratar och skrattar lite med kollegorna, lyssnar på lite podar med radioprogram (radion i min mobil har dålig täckning på jobbet, så jag föredrar att lyssna i efterhand) och lite musik.
16,30 går hem, köper en dörrmatta (något som jag borde gjort förra hösten då jag köpte skor med utfällbara broddar) och lite mat och fyra kilo socker på vägen hem.
17,30 ca börjar koka saft och sylt, gör iordning lite middag
18,00 ca mamma kommer förbi med lite bär som jag ska koka saft på imorgon och vi fikar lite
22,58 har tagit i tag med en anmälan som jag skrivit ihop och skickat iväg (idag är sista dagen, jag har vetat om det i typ en månad).
23,25 skriver klart det är inlägget
går och lägger mig

God Jul - en berättelse

 

Julen närmar sig och på kommunhuset tycker ledningen att det vore en bra idé med en fästlig dekoration på fasaden. Trots att det är nedskärningar och varsel på gång så vill man överraska med en trevlig julhälsning till kommuninvånarna. Det planeras någonting läcker som ryms inom en nollbudget och som visar på den fina lagandan som finns i kommunhuset. Man bjuder snart in lokalpressen som ska dokumentera projektet. Det visar sig dock att pyntningen blir svårare än man trott och när Gunvald på Fritidsförvaltningen sätter sig på tvären så utbryter en regelrätt krigsföring.

Efter att ha släppt tre novellsamlingar (Det andra målet, Den perfekte vännen och Spelregler) så kommer nu Jonas Karlsson med sin första lite längre berättelse, även om den bara är 168 sidor. God Jul är en underbar liten berättelse där det finns en viss igenkänningsfaktor för den som har erfarenhet av att arbeta på kontor. Under nästan hela läsningen satt jag och fnissade för mig själv när den intressanta (och inte alls osannolika) historien om en julpyntning spårar ur och de olika karaktärerna som är inblandade. Dessutom så passar boken extra bra att läsa så här när julen börjar närma sig och det börjar pynats lite överallt.

Wahlström & Widstrand skickade boken

De fördömda

Våren 1905 slår en förbannelse till mot en rad framstående familjer i den amerikanska universitetsstaden Princeton. Det hela börjar med att den förre universitetsrektorn Winslow Slades barnbarn Annabel blir bortrövad från sitt eget bröllop av den märklige Axson Mayte. Det dröjer inte länge förrän stadens privilegierade familjer börjar drabbas av en rad fasansfulla och oförklarliga händelser och det verkar som att något mörkt och farligt verkar ruva i skogarna. Universitetets rektor, den uppåtsträvande Woodrow Wilson försöker hålla huvudet kallt i den maktkamp han är indragen i angående styret av universitetet. Annabel Slades bror Josiah blir helt uppslukad av att ta reda på vad som hänt med hans syster. Samtidigt så sitter den socialistiske författaren Upton Sinclair i staden utkant och drömmer som revolutionen.

De fördömda är det bästa jag läst av Joyce Carol Oates på länge, även om jag kan tycka att den hade vunnit på att inte vara fullt så lång (den är närmare 700 sidor) och jag tycker även att den svävar ut en del emellanåt. Något som Oates lyckas med är att få det märkliga och övernaturliga som händer i boken att verka helt normalt, vilket jag till viss del beror på att hon valt att låta en historiker som forskat om förbannelsen vara den som många år senare vara berättaren. Bland karaktärerna finns det en blandning mellan de som är fiktiva och de som funnit i verkligheten, som Upton Sinclair, Winslow Slade, Grover Cleveland och Woodrow Wilson (kände till min förvåning igen att han varit president, har ingen aning om vart jag lärt mig det). Joyce Carol Oates är en författare som har en tendens att vara ojämn kvalitetsmässigt där inte alla böcker är värda att läsa, men när hon är som bäst så är det en fröjd att läsa och De fördömda hör till den senare kategorin.
 

Bonniers skickade boken

Tosca

I lördags var det dags för en av höstens kulturella höjdpunkter, säsongens operabesök på Folkets Hus i Bräcke där man har en digitalbio som visar liveföreställningar i HD från Metropolitan i New York. Den här gången var det Puccinis Tosca som stod på programmet och jag kan erkänna att en av anledningar till att valet föll på just Tosca är att den fantastiske tenoren Roberto Alagna var med. Alagna fick för övrigt stående ovationer och tre fans hade gjort en banderoll som de höll upp efter föreställningens slut.

I likhet med många andra operor så innehåller Tosca både kärlek, tragik och ond bråd död. Här finns en politisk fånge som rymt från fängelset, en konstnär med en väldigt svartsjuk fästmö, en chef för den hemliga polisen som vill sätta dit de politiska upprorsmakarna och ha Floria Tosca för sig själv. Efter en del turer fram och tillbaka så dör alla på lite olika sätt (två självmord, ett mord och en avrättning). Som vanligt när det gäller sändningarna från The Met så är det helt fantastiskt gjort med otrolig scenografi och underbara kostymer. Puccinis musik är medryckande och det är nästan ofattbart att det går att sjunga så som de gör på scenen med all den passion, känslan och dessutom alla de höga tonerna.

De senaste åren har det blivit så att jag och mamma har tagit oss iväg på opera en gång per säsong och det har oftast blivit på hösten. Det som gör operautflykterna extra trevliga är helhetsupplevelsen som blir med bussresan fram och tillbaka (det går en fullsatt buss från Östersund), mottagandet med välkomstdrink, uppklädd personal, levande ljus, mingelbuffé i pausen (den här gången var det två pauser och det serverades frukt och juice i den andra) och så klart själva föreställningen.

Tematrio - avbruten läsning

Den här veckan handlar Lyrans Tematrio om avbruten läsning, böcker som inte blivit avslutade. Jag har inga som helst problem med att ge upp på böcker som jag inte tycker ger mig någonting, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Oftast ger jag upp under i början av boken om jag inte kommer in i den. Det händer även att sådana böcker får en andra chans, och ibland funkar det bättre vid ett senare tillfälle, andra gånger inte. Min trio består av böcker som jag gett upp på, men som jag ändå skulle vilja ta mig igenom någon gång.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – en bok som jag verkligen skulle vilja läsa och gilla, men som jag gett upp på fler än en gång. Det återstår att se om jag kommer att läsa hela någon gång.

1Q84 av Haruki Murakami – jag gillar verkligen flera av Murakamis böcker, men när jag började läsa första delen i 1Q84-trilogin så tog det stopp och jag gav upp efter cirka 150 sidor.

Tornet av Uwe Tellkamp – en bok som jag börjat på och gett upp på en gång, men som jag fortfarande vill läsa. Jag köpte den till och med på bokrean för att jag tänkte att chanser för att den ska bli läst om jag har den hemma (den är dessutom väldigt tjock, typ 970 sidor).

#fiktivnovember Fråga 2

Den andra frågan i Fiktiviteters novembertävling är lite klurigare än den förra

Fråga 2: Berätta om din bästa ickebokliga fiktivitet i år!

Förutom att läsa böcker så tycker jag även om att se (välgjorda) tv-serier som till exempel Downton Abbey. Här tänkte jag dock skriva en liten presentation av en annan av mina favoritserier, Hart of Dixie, som utspelar sig i småstaden Bluebell i amerikanska södern. Doktor Zoe Hart hade siktet inställt på att bli en hjärtkirurg när hon istället får ta över sin biologiske fars (som hon inte haft någon kontakt med) del av praktiken i Bluebell och blir kvar i staden där hon så småningom börjar känna sig hemma. Bluebell påminner mig lite om Stars Hollow i den underbara serien Gilmore Girls, en liten stad där alla känner alla och de flesta är lite excentriska. Det finns mycket som jag tycker om med serien, som de sympatiska karaktärerna, men en sak som jag är lite extra förtjust i är att karaktärerna får lov utvecklas på ett trovärdigt sätt. Ett bra exempel är Annabeth som gått från att vara en blyg, hunsad bikaraktär till att bli en stark kvinna som vet vad hon vill och inte är rädd för att ta plats.

Till sist så skulle jag vilja slå ett slag för det som enligt mig (som nu för tiden lyssnar väldigt lite på ny musik) är årets skiva Rewind the film med Manic Street Preachers. Det är visserligen ingen nyhet att jag älskar Manics, men den nya skivan är bland det bästa de har gjort. De har tagit bort elgitarrerna och gjort en mer akustisk skiva där sångaren James Dean Bradfields röst får komma fram på ett nytt sätt.

Bokbloggsjerka 8 – 11 november

Fredag betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka.

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Jag har en känsla av att jag inte är ensam om att vilja ha lite mer tid till att både läsa och blogga, det känns som att jag inte hinner någonting just nu. Dessutom så skulle jag vilja ha mer ork att läsa på kvällarna när det finns tid, men efter att ha tillbringat en hel arbetsdag sittandes framför en dator så blir jag trött i huvudet. En annan mindre bokrelaterad sak som jag önskar mig just nu är att vintern ska komma med snön som jagar bort en del av det kompakta mörkret som råder nu.

Det sällsamma fallet Benjamin Button

F. Scott Fitzgeralds novell Det sällsamma fallet Benjamin Button från 1922 handlar om en man som lever sitt liv baklänges. När Benjamin Button föds så är han i 70-årsåldern och blir sedan yngre och yngre till han tills han till slut dör som spädbarn och gör saker i omvänd ordning, som att gå på college efter ett långt arbetsliv och röka cigarrer i barndomen. Benjamins pappa försöker få allt att verka normalt, men det går så där. En sak som undrar över är vad som hände med mamman som knappt nämns i berättelsen, men det kan inte ha varit så roligt att föda en fullvuxen skäggig gammal man. Det är ett intressant tankeexperiment som är välskrivet och var en rolig liten berättelse att lyssna på.

Fiktivnovember Del 1

Fiktiviteter firar att bloggen fyller fyra år och försöker dessutom betvinga novembermörkret med en tävling i fyra delar där man varje vecka ska svara på en fråga.

Fråga 1: Berätta om din bästa läsupplevelse i år!

Jag började med att bläddra igenom listan med de drygt åttio böckerna som jag hunnit läsa hittills i år för att se vilken av böckerna som varit den bästa läsupplevelsen. Efter att bläddrat fram och tillbaka så slog det mig att jag läst en bok stannat kvar hos mig längre än de andra och som jag tänkt på och som jag har pratat en hel del om, även om jag inte var så imponerad av den när jag läste den. Boken är Barnbruden av Anna Laestadius Larsson som handlar om när den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta kom till Sverige 1774 för att gifta sig med (horbocken) hertig Karl (yngre bror till Gustaf III och besteg senare tronen som Karl XIII). Jag misstänker att det är mina funderingar på Barnbruden som gett mig känslan att jag har haft ett 1700-talstema den senaste tiden. Eftersom det här är den första delen i en tänkt trilogi så ser jag fram emot att läsa de kommande delarna.

Tematrio - Ungdomsböcker

Det verkar som att det är fler än jag som längtar efter att den tredje delen i Engelforstrilogin ska släppas, i väntan på Nyckeln så handlar Lyrans tematrio om ungdomsböcker.

Berätta om tre bra ungdomsböcker!

Lex bok av Sara Kadefors är en av de nominerade barn- och ungdomsböckerna som är nominerade till årets Augustpris. Det är berättelsen om Lex som startar en blogg som Maya för att hämnas på sin mammas nya kille, ungdomsförfattaren Bruno.

Godnatt, mister Tom av Michelle Magorian är en bok som jag minns från min ungdom och som jag fortfarande tycker mycket om (det var inte så väldigt länge sedan jag lyssnade på ljudboken). Boken handlar om William som under andra världskriget evakueras från London till landsbygden där han hamnar hos den vresige mister Tom och så småningom växer en stark vänskap fram mellan de två.

Kodnamn Verity av Elisabeth Wein är en ungdomsbok som jag läste så sent som förra veckan. Även det här är en berättelse som utspelar sig under andra världskriget, men den här gången om vänskapen mellan piloten Maddie och agenten Queenie.

Kodnamn Verity

Året är 1943 och en ung kvinnlig brittisk agent arresteras av Gestapo i det av nazisterna ockuperade Frankrike. Hon blev avslöjad när hon höll på att bli överkörd då hon tittade åt fel håll när hon skulle gå över en gata. Efter att ha blivit torterad under flera veckor så bestämmer hon sig för att berätta allt hon vet och börjar skriva på sin bekännelse. Det blir berättelsen om hennes vänskap med den kvinnliga piloten Maddie, som var den som flög henne till Frankrike.

 

Efter att han läst några positiva omdömen om Kodnamn Verity så blev jag sugen på att läsa den, även om det dröjde ett bra tag innan biblioteket fick in den. Det finns ganska många berättelser om andra världskriget, men inte så många som behandlar kvinnliga agenter och piloter (de var inte så många, men de fanns). Det är inte heller alla som är lika bra och välskrivna som Kodnamn Verity. Jag drogs in i berättelsen och hade svårt att lägga ifrån mig den innan jag hunnit till sista sidan. Även om Kodnamn Verity är klassad som ungdomsbok så passar den minst lika bra för vuxna.

Landet runt-bloggathon

Det är lätt att känna att mycket av den litterära världen utspelar sig i Stockholm, särskilt när man som jag bor i Östersund, vilket ligger ganska långt från Stockholm. Metta på Kulturloggen har därför tagit initiativ till den här Landet runt-bloggathonen där vi ska rita en litterär karta över landet. Jag tänker sätta Östersund och Jämtland på kartan, då jag bor i Östersund och är uppvuxen i Krokom, som ligger ett par mil utanför stan.

Östersund är Jämtlands enda stad och dess centrala läge beror på att när den grundades 1786 valde man en ett bra läge, trots att det lär ha funnits ungefär tre hus på platsen. Det fanns dock en bro som ledde till Frösön, som varit centralort i flera sekler. En anledning till man ville anlägga en stad i Jämtland var för att den svenska regeringen ansåg att de förlorade skatteintäkter på jämtarnas handel med Tröndelag i Norge (vilket man hållit på med i alla tider oavsett om kungen var svensk, dansk eller norsk). Det var först när järnvägen kom 1879 som staden började växa på allvar.

På senare år så har Östersund profilerat sig som en vintersportstad och det bor en hel del landslagsåkare i främst längdåkning och skidskytte (även om jag aldrig sett någon av dem på stan) här. Även om musikfestivalen Storsjöyran anordnas varje sommar i de centrala delarna av staden så är kultur inte det man främst tänker på när Östersund kommer på tal. Det finns ändå en del författare härifrån som jag tänker lyfta fram i det här inlägget, och jag har valt att lägga fokus på dem som nått utanför länsgränsen.

Allan Edwall – när man som jag kommer från Krokom så är det svårt att undvika vår lokala storhet, Allan Edwall, som växte upp i arbetarbarackerna vid fabriken i Hissmofors (ett område där även en del släktingar till mig bott och arbetat). Även om Edwall mest är känd som skådespelare, så har han även skrivit böcker och visor. Varje år återvände Edwall till Hissmofors för att dela ut Allan Edwall-stipendiet på Folkets Hus på trettondedag jul. Numera delas det ut i samband med en föreställning till hans minne.

 

Elin Olofsson – är en nyare stjärna på den jämtländska författarhimlen är Elin Olofsson som debuterade i början av året med den underbara Då tänker jag på Sigrid. Även Elin Olofsson kommer från Krokoms kommun, men från Offerdal, som ligger några mil från själva Krokom.

Bodil Malmsten – efter föräldrarnas skilsmässa så växte Bodil Malmsten upp hos morföräldrarna i Bjärme i Jämtland. Hon har sedan debuten 1970 gett ut en rad diktsamlingar, några romaner och ett antal loggböcker/journaler om livet i franska Finistère.

Kerstin Ekman – det finns några författare som flyttat till Jämtland, känts sig hemma här och hittat inspiration. Kerstin Ekman är nog den mest kända av dem, hon bodde under många år i Valsjöbyn, som ligger vid norska gränsen långt upp i Krokom kommun. Kerstin Ekman har skrivit fyra romaner som utspelar sig i den av Valsjöbyn inspirerade fiktiva byn Svartvattnet, Händelser vid vatten och trilogin Vargskinnet som består av Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter.

Annars så är Valsjöbyns stora kändis skådespelerskan Ann-Margret som var nära vän med Elvis Presley och som fortfarande skapar rubriker när hon kommer till länet.

Beppe Wolgers – är en annan som flyttat till Jämtland, Beppe flyttade till Strömsund (10 mil norr om Östersund) 1968 och bodde kvar till sin död 1986 och ligger begravd på Strömsunds kyrkogård. 1999 öppnade hans änka ett Beppemuseum på Öhn utanför Strömsund.

Sara Lövestam – har delvis uppväxt i Östersund och hennes andra bok I havet finns så många stora fiskar utspelar sig till stor del i stadsdelen Lugnvik. Det var det faktum att det i baksidestexten stod att boken utspelar sig i Lugnvik som gjorde att jag gav den en chans, något som ju lett till att jag föll pladask för hennes författarskap och läste i rask takt alla fyra romaner som hittills kommit ut.

Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

 

Bokbloggsjerka 1 – 4 november

Fredag betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka

Boktrailers blir allt vanligare men det är ingenting jag själv brukar titta på, men frågan är hur du ställer dig till dessa och om det finns någon trailer/några trailers som du tycker att vi bör se?

Jag har egentligen ingen åsikt om boktrailers och jag brukar inte heller titta på dem.