Tosca

I lördags var det dags för en av höstens kulturella höjdpunkter, säsongens operabesök på Folkets Hus i Bräcke där man har en digitalbio som visar liveföreställningar i HD från Metropolitan i New York. Den här gången var det Puccinis Tosca som stod på programmet och jag kan erkänna att en av anledningar till att valet föll på just Tosca är att den fantastiske tenoren Roberto Alagna var med. Alagna fick för övrigt stående ovationer och tre fans hade gjort en banderoll som de höll upp efter föreställningens slut.

I likhet med många andra operor så innehåller Tosca både kärlek, tragik och ond bråd död. Här finns en politisk fånge som rymt från fängelset, en konstnär med en väldigt svartsjuk fästmö, en chef för den hemliga polisen som vill sätta dit de politiska upprorsmakarna och ha Floria Tosca för sig själv. Efter en del turer fram och tillbaka så dör alla på lite olika sätt (två självmord, ett mord och en avrättning). Som vanligt när det gäller sändningarna från The Met så är det helt fantastiskt gjort med otrolig scenografi och underbara kostymer. Puccinis musik är medryckande och det är nästan ofattbart att det går att sjunga så som de gör på scenen med all den passion, känslan och dessutom alla de höga tonerna.

De senaste åren har det blivit så att jag och mamma har tagit oss iväg på opera en gång per säsong och det har oftast blivit på hösten. Det som gör operautflykterna extra trevliga är helhetsupplevelsen som blir med bussresan fram och tillbaka (det går en fullsatt buss från Östersund), mottagandet med välkomstdrink, uppklädd personal, levande ljus, mingelbuffé i pausen (den här gången var det två pauser och det serverades frukt och juice i den andra) och så klart själva föreställningen.