Dry bones that dream

Mitt i natten kallas DCI Alan Banks till en mordplats, det är en lada där den ganska alldagliga revisorn Keith Rothwell för bara någon timme sedan blivit skjuten på ett sätt som mest påminner om en avrättning. Vid en första anblick verkar inte Keith Rothwell vara den typen som skaffar sig fiender, men när Banks och hans team börjar skrapa på ytan till det som verkar vara ett perfekt liv så visar det sig snart att det hela är mer komplicerat än det först verkade. Snart uppdagas en härva med flera identiteter, misstänkt pengatvätt, skatteparadis och personer som försvunnit.

Dry bones that dream kom ut första gången 1994 och Peter Robinsons sjunde bok om DCI Alan Banks. Det är också den andra boken för min i årets upplaga av tre på tre-utmaningen som Pocketlover har. Det är även den tjugonde boken som jag läser om DCI Alan Banks (tanken är att jag även ska hinna läsa den tjugoförsta och för mig sista delen, Innocent graves, innan sista november för att bli klar med utmaningen) och det är verkligen inte en av de bättre. Historien är väldigt rörig, det kryllar av karaktärer som inte allt tillför något och det dyker upp lite väl många lik för min smak. När jag kom till slutet av boken så kändes det som att Peter Robinson har kommit på en teori och sedan använt berättelsen för att testa om det skulle kunna fungera i praktiken (i alla fall innan DNA-provernas intåg).