Ljudbok

Det var flera år sedan jag senast lyssnade på ljudböcker, men nu har jag tänkt ge det en ny chans och nappade på ett erbjudande med 30 dagars provlyssning och ett par hörlurar, som jag kan ha på jobbet. Jag börjar med en ganska kort och lättsam bok den här gången. Sedan återstår det att se om ljudböcker är något som passar mig den här gången, eller om jag nu också mest kommer att bli irriterad på uppläsarna.

Bokbloggsjerka 11-14 mars

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i ljudböcker, men all pendling till och från Piteå gjorde att jag åtminstone gav dem en chans. Jag lyssnade på ett par där Stefan Sauk är uppläsare men jag tappade bort mig hela tiden och fick verkligen anstränga mig för att hänga med i handlingen. Det gick inget vidare så jag gav upp efter ett tag. Inför en resa laddade jag hem Hamlet, prince of Denmark av A.J. Hartley & David Hewson från Audible och trodde att det skulle gå så mycket bättre eftersom Richard Armitage är uppläsare. Men trots att jag avgudar hans röst så tappade jag intresset efter bara några minuter och började tänka på annat. Nej, någon fan av den här bokformen kommer jag nog aldrig att bli. Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Jag har till och från de senaste åren lyssnat en del på ljudböcker, men det är en form som jag har lite svårt för. För att jag ska tycka om att lyssna på en bok så gäller det att både boken och uppläsaren är bra. Det har hänt att jag fått sluta lyssna på en bok som verkar riktigt bra för att det var fel uppläsare. Samtidigt så kan det vara tvärt om, jag hade troligen aldrig tagit mig igenom Franz Kafkas Processen eller Bram Stokers Dracula om inte det inte varit för Gerhard Hoberstorfers fantastiska inläsningar. Hoberstorfer är även min favorituppläsare, men han är inte den mest anlitade (på Storytel finns fem titlar som han läst in).

Slutet på Harry Potter-lyssningen

Jag har nu lyssnat klart på Harry Potter and the deathly hallows och är därmed även klar med sommarprojektet samtliga Harry Potter-böcker med Stephen Fry som inläsare. Denna sjunde och sista bok skiljer sig från de tidigare genom att Harry, Ron och Hermione inte återvänder till Hogwarts för sitt sista skolår, utan går istället under jorden för att kunna besegra Voldemort och de förstöra de ställen som han gömt delar av sin själ på. Det hela kulminerar i ett gigantiskt slag mellan de onda och de goda på Hogwarts där Neville Longbottom får kröna sin resa genom att bli hjälte.

Även om jag bitvis tyckt att böcker varit lite väl långa och att man hade kunnat redigera ner dem något, så har det ändå varit en trevlig upplevelse. En stor del av upplevelsen har varit Stephen Frys fantastiska inläsning som verkligen gav liv åt berättelsen, han är nu en av mina favoritinläsare.

Nu ska jag istället lyssna ikapp årets sommarpratare och lite andra poddar som samlats på hög medan jag varit i Harry Potters värld. Kan även hända att jag försöker snoka reda på någon mer bok som herr Fry läst in.

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Mitt sommarprojekt med att lyssna på samtliga Harry Potter-böcker börjar nu närma sig sitt slut då jag är klar med den sjätte och näst sista boken, Harry Potter and the Half-Blood Prince. Om mörkret och ondskan blir mer påtagligt i de tidigare böckerna så är det nu här på allvar och har även börjat påverka den icke-magiska befolkningen, mugglarna, och ingen tvivlar längre på att Voldemort är tillbaka. Jag börjar nu känna att böckerna är väldigt långa och troligen skulle ha vunnit på att kortas ner något, det blir bitvis väldigt omständligt. Det här är också boken där Snape äntligen får undervisa i Defense agaist the dark arts, ett jobb som han velat ha i många år. Sedan kan man fråga sig varför han vill ha en tjänst där ingen lärare lyckats stanna i mer än ett år.

En karaktär som jag tycker att bättre om ju längre jag lyssnar är Harrys kompis Neville Longbottom, som i början var en otursförföljd ung man som hade svårt med nästan alla ämnen och som man fick veta i förra boken hade kunnat få Harrys öde om Voldemort valt annorlunda efter att ha hört profetian. Neville är fortfarande inte skolans bästa elev, men han visar upp ett mod som få andra när han utan att blinka tar upp kampen tillsammans med Harry.

Harry Potter and the order of the Phoenix

I den femte boken om Harry Potter, Harry Potter and the order of the Poenix, börjar mörkret lägga sig på allvar över berättelsen, även om inte alla tror på Harry när han säger att Lord Voldemort är tillbaka. Det i den här boken som Dolores Umbridge gör entré och visar ondska även kan komma med stickade rosa koftor och prydnadstallrikar med katter. Utöver att ondskan sänker sig över Hogwarts så Harry och hans vänner kommit in i puberteten med allt vad det innebär med hormoner och ett ökat intresse i det motsatta könet. Det är även med den här femte boken som antalet boksidor (eller i mitt fall timmar) peakar med en jättetjock bok. Även om jag fortfarande tycker att det är bra, så tycker jag att det blir lite långrandigt emellanåt och att berättelsen skulle må bra av att kortas något.

Harry Potter and the goblet of fire

I min ljudboksläsning av Harry Potter så har jag nu kommit till bok nummer fyra, Harry Potter and the goblet of fire, och det är i den här boken som det börjar bli mörkare i Harrys värld när Voldemort växer sig allt starkare, och det även här böckerna börjar bli ganska tjocka. När Harry, Ron och Hermione återvänder till Hogwarts för sitt fjärde läsår så står det klart redan från att det inte kommer att bli ett vanligt skolår, man kommer att återuppliva tävlingen The Triwizard Tournament, som är en trekamp mellan skolorna Hogwarts, Beauxbatons och Durmstrang. Tanken är att en elev från varje skola ska göra upp om den slutgiltiga segern, men självklart så blir Harry på något mystiskt sätt en fjärde deltagare, trots att han är alldeles för ung. I likhet med den tredje boken, Harry Potter and the prisoner of Azkaban, så finns här en karaktär som inte är som man tror, vilket blir lite segt när man vet hur det ligger till. Annars så njuter jag fortfarande av Stephen Frys inläsningar.

Harry Potter and the prisoner of Azkaban

Jag har nu hunnit lyssna på den tredje boken om Harry Potter, Harry Potter and the prisoner of Azkaban, och det är i den här boken som mörkret och ondskan på allvar börjar komma in i den tidigare så trivsamma världen (även om Harry haft kamper med Voldemort i de två första böckerna). Den kände mördaren Sirius Black har rymt från fängelset Azkaban och då man tror att Black kommer att försöka döda Harry så skickas ett antal dementors till Hogwarts för att fånga rymlingen. Dementors är vanligtvis fångvaktare på Azkaban och suger åt sig alla lyckliga tankar och känslor hos människor. När man som jag läst boken tidigare så blir det en ganska lång väntan på att Black ska visa vem han egentligen är. Annars så fortsätter Harry, Ron och Hermione att ha en ganska generös inställning till att följa skolans regler, även om Dumbledore låter dem hållas så håller han ett öga på dem. Det är också i den här boken som vi först får träffa varulven Lupin som är den nya läraren i Defense against the dark arts.

Harry Potter-lyssning del 1

I min omlyssning av Harry Potter-böckerna så har jag nu lyssnat på de två första delarna (Harry Potter and the philosopher’s stone och Harry Potter and the chamber of secrets) och kommit en bit in i den tredje boken (Harry Potter and the prisoner of Azkaban) och kan inte sluta lyssna på böckerna. Trots att jag både läst böckerna och sett filmerna tidigare och kan berättelsen så är jag helt fast, till stor del beroende på Stephen Frys fenomenala inläsning som väcker karaktärerna till liv och håller liv i spänningen.

När jag nu återvänder till böckerna efter att läst hela serien så ser jag andra saker, som att Harry kommer undan med en hel del eftersom det känns som att Dumbledore vill att han ska få träning innan han blir tvungen att ta sig an Voldemort i en kamp på liv och död. Sedan så har jag tänkt på hur illa familjen Dursely behandlar, vem låter ett barn bo i en skrubb i flera år och ger honom gamla sockar i julklapp utan att någon granne eller annan vuxen reagerar.

Jag återkommer med fler rapporter allt eftersom.

Omläsning av Harry Potter

För ett tag sedan så började jag känna att det vore hög tid att läsa om alla sju böckerna om Harry Potter eftersom det var länge sedan jag läste någon av dem. Däremot så kände jag inte för att läsa mina pappersböcker eftersom de flesta av dem är ganska tjocka (plus att med den takt som jag för närvarande läser i så skulle det ta hela sommaren). Då är det tur att det går att få tag i ljudböcker över Internet. Nu har jag börjat lyssna och är än så länge väldigt förtjust i Stephen Frys inläsning. Jag återkommer med rapporter allt eftersom den närmaste tiden.

Ett rum i Berlin

Före kriget hette han Silberstein och växte upp i Berlin i en förmögen bankfamilj, nu återvänder han från England som Martin Stone för att försöka få tillbaka en del av den förmögenhet som nazisterna lade beslag på. Vid den här tiden är Berlin en delad stad, men eftersom muren inte är byggd än så kan man än röra sig fritt i staden. Martin hyr ett rum på ett enkelt pensionat som ägs av den före detta cabaretdansösen Frau Goetz. Martin hyser ett hat mot Tyskland och tyskarna för det de gjorde under kriget och undrar hela tiden om de människor han träffar varit nazister. Känslorna blir mer komplicerade när han förälskar sig i den unga tyska Karin som bor i den östra delen av Berlin. Här finns även Hugo Krantz, en vän till Martins familj, som några år tidigare återvänt till Berlin och byggt upp ett nytt liv. Hugo har ägnat de senaste tjugofem åren åt att leta efter sin ungdomskärlek Putzi som en gång förrådde honom.

P1s Radioföljetång har en än en gång fått mig att lyssna på en bok som annars mest troligt hade gått mig förbi. Den här gången är det extra roligt eftersom Ett rum i Berlin verkar ha fallit i glömska hos de flesta, vilket är synd eftersom det är en väldigt bra och stark skildring av efterkrigstidens Berlin. Eftersom boken verkar vara svår att få tag på så rekommenderar jag att man går in på SverigesRadio och lyssnar på denna fantastiska bok innan 13 maj.

Allt det där jag sa till dig var sant

En ung kvinna som vi aldrig får veta namnet på anländer till en folkhögskola på den skånska landsbygden och redan på bussen på väg dit träffar hon en ung man som också ska gå skolan. Han börjar kalla henne för en rad olika namn som Lilja, Sylvia, Astarte och Vivenne och berättar deras historia med utgångspunkt från stora poeter och deras lidande kvinnor. Han som är missförstådd, som döpt om den allmänna linjen han går på till specifik linje eftersom han aldrig gör något allmänt och som trots att han kan så många ord inte verkar förstå det lilla ordet nej.

Allt det där jag sa till dig var sant är Amanda Svensson tredje roman och den andra som jag läst av henne (jag läste debuten Hello Dolly för några år sedan). Det här är en väldigt bra, stark och gripande berättelse om en ung kvinna som söker efter sin identitet och som fastnar i en destruktiv relation. Allt det där jag sa till dig var sant är också den senaste boken från P1s Radioföljetången, där Louise Ryme har gjort en fantastisk inläsning som verkligen gör att berättelsen blir levande.

Nätternas gräs

Den åldrande författaren Jean vandrar omkring i Paris med en gammal svart anteckningsbok och med hjälp av den minns han en romans som han hade för många år sedan hade med den mystiska Dannie. Han vandrar genom Paris både i nutid och genom sina minnen, hela tiden med den fyllda anteckningsboken som hjälper honom att minnas både platser och personer.

Nätternas gräs är den tredje boken som jag lyssnar på som Radioföljetång på P1 och det är även min första bekantskap med årets nobelpristagare i litteratur Patrick Modiano. Jag vet inte vad det beror på, men det kändes aldrig som att jag kom in i boken och att inläsningen gick in genom ena örat och ut genom det andra, vilket gjorde det svårt att komma ihåg vad som hände (eller så hände det inte så mycket). Jag tror inte att jag kommer att läsa något mer av Modiano.  

Stopptid

När Sven Fiedler tagit sin juristexamen dröjde det inte länge förrän han fick nog och lämnade Tyskland tillsammans med sin flickvän Antje för att starta en ny tillvaro på den spanska ön Lanzarote och tillsammans driver de en dykfirma. När skådespelerskan Jolante von der Pahlen och författaren Teodor Hast dyker upp på ön så kommer Svens hela tillvaro att ställas på ända när han dras in i ett märkligt triangeldrama med paret.

Juli Zeh är en författare som jag varit nyfiken på ett tag, men inte kommit mig för att läsa, så jag blev glad när Stopptid kom som ny följetång i P1 efter Kjell Westös Hägring 38. Det är en psykologisk thriller som delvis utspelar sig under Atlantens yta. Det är skickligt uppbyggd berättelse där de olika berättarperspektiven gör att det är svårt att avgöra vad som är sant och inte. Björn Kjellman har även gjort en väldigt bra inläsning.

Efter att ha haft två väldigt trevliga upplevelser med Radioföljetången så väntar jag nu på att få stifta bekantskap med årets nobelpristagare Patrick Modiano, vars Nätternas gräs är näst på tur med start den 11 december.

Storytels vara eller icke vara

Jag har nyligen avlutat mitt abonnemang på Storytel i samband med att det gratiserbjudande som jag haft tagit slut. Nänns det lite som att jag inte har något att lyssna på när jag jobbar, vilket inte är helt sant eftersom jag avlutade Storytel då jag nästan aldrig hittade böcker att lyssna på där. Här kommer en liten sammanfattning av hur jag känner för tillfället;

Jag utan Storytel:

Vad ska jag nu lyssna på när jag inte kan lyssna på ljudböcker?

Jag med Stoytel:

Här hittar jag ju inga intressanta böcker att lyssna på.

Å, den här boken verkar faktiskt vara intressant, men usch vilken tråkig uppläsare det var, det här går ju inte att lyssna på.

Britt-Marie var här

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som har blivit beskriven som att vara en passivt aggressiv ältande gnällkärring. En dag får hon nog av makens notoriska otrohet och lämnar honom efter 40 års äktenskap. Slumpen gör att Britt-Marie hamnar i Borg, en liten ort som drabbats hårt av den ekonomiska krisen och där det finns många till salu-skyltar utanför husen. Förutom anställningen på fritidsgården som är på väg att läggas ner så råkar hon även bli tränare för ortens fotbollslag, även om hon själv kanske inte är medveten det.

När jag först började lyssna på Britt-Marie var här så kunde jag inte sluta fnissa åt den märkliga kvinnan med sina principer om hur besticklådor bör organiseras. Sedan började jag tycka att Britt-Marie var en ganska tragisk karaktär som blivit illa behandlad av livet och av dem som varit henne nära. Det är dock en ganska mysig berättelse som man vet kommer att sluta lyckligt, och ibland behöver man sådana berättelser.

Hägring 38

Det är 1938 i Helsingfors och ute i Europa har Adolf Hitlers Tyskland börjat sin expansionspolitik, något som gör att spänningarna börjat öka på kontinenten. I den informella Onsdagsklubben där advokaten Claes Thune ingår tillsammans med ett antal gamla vänner går åsikterna isär om det som händer i omvärlden. Utöver att diskutera politik så är även Onsdagsklubben en ursäkt för att supa tillsammans, men under det här året börjar det bli allt tydligare att även klubben börjar splittras på samma sätt som Europa. Till sin hjälp på kontoret har Thune kontoristen fru Matilda Wiik, som plågas av minnen från tiden i fångläget under det finska inbördeskriget. En dag när Onsdagsklubben samlas på Thunes kontor så hör hon plötsligt en röst som hon aldrig trodde att hon skulle höra igen och som gör att obehagliga minnen kommer upp till ytan.

Hägring 38 är den första bok som jag läser av Kjell Westö och det är en väldigt trevlig ny litterär bekantskap. Det är en fantastisk berättelse som dels utspelar sig under en intressant brytningstid i den europeiska historien och som dels utspelar sig under det finska inbördeskriget 1918, ett krig som i alla fall jag bara varit vagt bekant med. Det är en ganska lågmäld berättelse som tar tag i en och som inte släpper taget förrän sista sidan. Jag har lyssnat på boken via Sveriges Radios Romanföljetång där skådespelerskan Stina Ekblad gjort en fenomenal inläsning. 

Saker min son behöver veta om världen

Av Fredrik Backman så har jag tidigare bara läst En man som heter Ove, vilket är en bok som jag tyckte väldigt mycket bra om när jag läste den. Backmans andra bok Min mormor hälsar och säger förlåt tog mig däremot inte igenom. När jag letade efter ljudböcker att lyssna på så stötte jag på Backmans Saker min son behöver veta om världen och tänkte att kunde ge den en chans, om inte annat så är den bara knappt 3,5 timmar lång. Det än bok som är skriven till den sonen från fadern som redan på förhand ber om ursäkt för pinsamma saker som han kommer att göra. Som titeln antyder så innehåller boken även saker som sonen kan behöva veta om bagageband på flygplatser, IKEA, fotboll, friterad Snickersglass och rörelseaktiverade toalettlampor. Det är en smårolig bok om samtiden och småbarnsföräldrars ängsligheter. Det är en trevlig underhållning för stunden och jag kommer att ge hans nya roman Britt-Marie var här en chans så småningom.

Författaren i familjen

När Édouard är sju år skriver han sin första dikt och får sitt litterära genombrott inom familjen som från den stunden räknar honom som författare. När han är åtta år har inte längre något att skriva om. Under åren som går så försöker Édouard hitta återskapa den stunden och leva upp till den utstakade karriären som författare, men utan att kunna skriva den där eftertraktade romanen. Istället så söker han sig till reklambranschen där han blir mycket framgångsrik, men känslan av misslyckande finns hela tiden där samtidigt som hans familj bit för bit faller sönder.

Författaren i familjen är en trevlig berättelse om en ung man som tidigt får en stämpel på sig och som tillbringar hela sitt liv med att försöka leva upp till det som han känner förväntas av honom. Det är en historia om brustna drömmar och hur livet inte blir som man tänkt sig. Det här är den andra boken som jag läser av Grégoire Delacourt och även den förra, Allt jag önskar mig, hade ett lite liknande tema. Det är en bok som är välskriven och som har en bra översättning (och i detta fall en för mig okänd med väldigt bra inläsare). De senaste åren har jag läst en del riktigt bra böcker utgivna av Sekwa, det är bara en i raden, och jag kommer att fortsätta hålla koll på deras utgivning.

Varför kom du hit?

Ellen och Henrik kommer till Colombias huvudstad Bogotá tillsammans på det som är tänkt att bli deras första stopp på backpackresan genom Sydamerika. Medan Henrik vill följa sin resplan för att hinna se så mycket som möjligt av kontinenten så blir Ellen vän med Lila, den enda colombianska tjejen som bor på hostelet Papegojan och stannar kvar i Bogotá. På Papegojan bor även frilansjournalisten Swedish Guy, den knarkande britten Snow-Joe och ägarna Erin och Kees. En dag är Lila försvunnen och man förstår att det hänt henne något hemskt.

Varför kom du hit? berättas i två olika tidsperspektiv, ett efter och då, som på slutet knyts ihop. Det är en berättelse om vänskap, mord, narkotika, klasskillnader, människohandel och drömmen om den stora resan. Jag blev inte så imponerad av boken och kände inte att jag riktigt hann komma in i den innan den var slut, men det kan ha att göra med ljudboksformatet. 

Hustrun

Jodi lever ett bekvämt liv tillsammans Todd sedan tjugo år tillbaka, även om passionen mellan dem försvunnit och ersatts av kompromisser och tysta eftergifter. Jodi har vant sig vid det bekväma livet som Todds fastighetsaffärer gjort möjligt och som gör att hon kan bedriva en psykologmottagning på deltid, gå ut med hunden Freud och ta hand om hemmet. Hon har under många år sett mellan fingrarna när det gäller Todd kvinnoaffärer, men när han inleder en relation med den unga Natasha har det gått för långt och allting ställs på sin spets. Frågan blir nu hur långt hon är beredd att gå för att behålla sin bekväma tillvaro.

A.S.A. Harrisons debutroman Hustrun är en psykologisk roman om hur långt en människa är beredd att gå för att behålla den tillvaro som man är van vid. Det är en tätt skriven roman där historien berättas ut båda makarnas perspektiv vartannat kapitel. Dessvärre kommer vi aldrig få vetat hur Harrison hade kunnat följa upp sin debut då hon avled i cancer några månader innan Hustrun släpptes i Kanada.