Kattbergen

När den unga journalisten Neles morfar dör börjar hon intressera sig för familjen historia och ger sig ut på en resa genom Östeuropa. Det finns saker som måste ställas till rätta för att förbannelsen ska kunna brytas. Parallellt med att Neles historia så berättas morfaderns historia om hur människor blev brickor i det politiska spelet under andra världskriget och fördrevs från sina hem i Europas östra delar. När gränserna drogs om fördrevs polackerna från den ukrainska delen av Galizien, en del av dem hamnade i Schlesien där tog över gårdarna från tyskarna som fördrivits när den delen av Östtyskland hamnade i Polen.

Kattbergen blev den bok som både fick avsluta läsåret 2014 och decembers tyska tema. Det är också den fjärde boken på en månad som behandlar andra världskriget och nazismen på något sätt. Det här är en bok som jag haft liggande här hemma sedan jag vann den när jag tippade rätt resultat i en match under sommarens fotbolls-VM (tack Uruguay för det resultatet), utan att den blivit läst. Berättelsen i sig är intressant och handlar om en del av andra världskriget som jag inte kände till så mycket om tidigare och boken är ganska lättläst med ett bra flyt. Trots det så är det någonting som gör att berättelsen inte riktigt griper tag i mig.

The Best of Miranda

Precis som titeln antyder så är det här en samling med det bästa från den underbart roliga brittiska komediserien Miranda. I den här boken har seriens begåvade skapare, Miranda Hart, samlat manusen till hennes sex favoritavsnitt från seriens tre säsonger. Eftersom Miranda Hart under hösten meddelat att de två julavsnitten som visades i England på juldagen och nyårsdagen är de två sista avsnitten någonsin, så känns boken som en bra sammanfattning. Manusen presenteras med ett förord, foton, ändringar som gjorts under repetitionerna och skvaller (tit-bits) från inspelningarna. Även om jag sett alla avsnitt flera gånger så satt jag ändå och fnissade under läsningen. Detta är dock en bok som troligtvis bara passar de som giller Miranda.

December - en sammanfattning

Det har blivit hög tid att sammanfatta december som läsmånad, en månad som blev ganska bra med nio lästa böcker, en den av dem var visserligen snabblästa, men ändå. December inleddes med en väldigt trevlig helg i Berlin och tre böcker om staden på rad, och med den avslutande Kattbergen så har det varit ett litet oplanerat tyskt tema som avslutat året.

Farväl till Berlin av Christopher Isherwood

Adams arv av Astrid Rosenfeld

Ensam i Berlin av Hans Fallada

Nätternas gräs av Patrick Modiano

Hon som älskade honom av Sara Kadefors

Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma

Le Bakbok av Sébastien Boudet

The Best of Miranda av Miranda Hart

Kattbergen av Sabrina Janesch

Antal lästa böcker: 9

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 8

Antal ljudböcker: 1

Antal böcker utgivna 2014: 3

Antal faktaböcker: 2

Antal kvinnliga författare: 5

Antal manliga författare: 4

Antal böcker lästa på svenska: 8

Antal böcker lästa på engelska: 1

Antal böcker lästa på originalspråk: 4

Antal länder: 4 (Sverige, Frankrike, England, Tyskland)

Hon som älskade honom

Malena lever som en slav under sitt starka känsloliv och under en svår period lämnar hon sitt liv i Stockholm för att försöka hitta lugn och ro på landet. Hon hyr en liten, ensligt belägen stuga i en sörmländsk avkrok. Mötet med den nya miljön blir dock inte fullt så harmonisk som Malena tänkt sig. Den enda tryggheten hon har är grannfamiljen som hon hyr stugan av och hon börjar ganska snart umgås allt mer med mannen i familjen, Nathan. Även om Nathan verkar vara en stabil person som är djupt engagerad i utsatta ungdomar och i sin familj, så döljer det sig ett mörker under den trygga fasaden. Efter ett tag börjar Malena inse att hennes umgänge med Nathan inte är så oskyldigt som hon trott och att det kommer att påverka fler än hon tänkt.

Hon som älskade honom är en berättelse om kärlek och hur den båda kan hela och förstöra. Det är också en berättelse om psykisk ohälsa och hur den påverkar fler än de som mår dåligt och vilket ansvar man har för trasiga tonåringar som tyr sig till en. Det är en trevlig liten bok som är en trevlig läsning för stunden, men som inte stannar kvar särskilt länge hos mig.

Le Bakbok

Le Bakbok är den franske bagaren Sébastien Boudets andra bok och i likhet med den första boken, Den franske bagaren, så är det här mer än bara en bakbok. Utöver recepten så får vi ta del av Sébastiens filosofi om råvaror, hur de produceras och används och det finns även ett kapitel som bakkemi. I boken finns recept på söta bröd och kakor, bakverk och desserter, lördagsgodis, matbröd och söndagsfrukost. Det som är gemensamt för recepten är att de tar tid att göra, ofta två dagar, och att allt görs från grunden. Jag tycker om att alla recept är graderade på en skala från 1-3 beroende på svårighetsgrad, vilket gör att det är lättare avgöra om det är ett recept jag kan klara av att baka. Jag tvivlar dock på att jag kommer att göra särskilt många av recepten, men det är en trevlig och inspirerande bok att ha hemma i bokhyllan. 

Astronauten som inte fick landa

Bea Uusmas första bok, Astronauten som inte fick landa, kom 1999 och har i år kommit i en nyutgåva efter den stora framgången med den underbara Expeditionen som kom förra året. Astronauten som inte fick landa handlar om Michael Collins, den tredje medlemmen i besättningen på rymdfarkosten Apollo 11 tillsammans med de mer kända Neil Armstrong och Buzz Aldrin. När Armstrong och Aldrin gick på månen som de första människorna någonsin, så var Michael Collins kvar i rymdfärjan och cirkulerade 14 varv runt månen, en stor del av tiden var han i radioskugga. Det är också en berättelse om 701 strömbrytare, tusentals knapptryckningar och 9 kilo checklistor.

Jag har aldrig haft någon längtan ut i rymden och efter att ha läst Astronauten som inte fick landa så känns det som att jag hör hemma på jorden där det finns syre. Tydligen är det lätt att få klaustrofobi i rymddräkterna (Michael Collins fick det, vilket inte kan vara så bra när man är astronaut) och när en rymdkapsel består av två miljoner delar innebär det att när 99,9% av komponenterna fungerar, kan det ändå finnas 2000 delar som är trasiga. Om något skulle gå fel i rymden så finns det ingen räddning. Det är en trevlig liten bok som även om den riktar sig i första hand till barn, så passar den lika bra för vuxna. 

Nätternas gräs

Den åldrande författaren Jean vandrar omkring i Paris med en gammal svart anteckningsbok och med hjälp av den minns han en romans som han hade för många år sedan hade med den mystiska Dannie. Han vandrar genom Paris både i nutid och genom sina minnen, hela tiden med den fyllda anteckningsboken som hjälper honom att minnas både platser och personer.

Nätternas gräs är den tredje boken som jag lyssnar på som Radioföljetång på P1 och det är även min första bekantskap med årets nobelpristagare i litteratur Patrick Modiano. Jag vet inte vad det beror på, men det kändes aldrig som att jag kom in i boken och att inläsningen gick in genom ena örat och ut genom det andra, vilket gjorde det svårt att komma ihåg vad som hände (eller så hände det inte så mycket). Jag tror inte att jag kommer att läsa något mer av Modiano.  

Ensam i Berlin

Det är 1940 i Berlin och i huset på Jablonskistrasse 55 bor en brokig samling människor som några småskurkar, hårdföra SS-män, en pensionerad domare, en gammal judisk dam och verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Det är runt det strävsamma och tystlåtna arbetarparet Quangel som romanen kretsar. När de får veta att deras ende son stupat i kriget förlorar deras liv sin mening och tillvaron ser allt mörkare ut med det meningslösa kriget. De börjar göra motstånd mot nazismen och Hitler genom att skriva brevkort som uppmanar till motstånd och som kan plockad upp av vem som helst. Det är en aktivitet som är farlig om de skulle bli påkomna. Den ambitiöse poliskommissarien Escherich får uppdraget att ta fast brevskrivaren och skyr inga medel för att slutföra uppgiften, även om det utvecklar sig till en utdragen katt- och råtta-lek.

Jag började läsa Hans Falladas tegelsten Ensam i Berlin i mars och läste ungefär en tredjedel av boken innan jag pausade den i samband med Bokresan, då bland andra Erlend Loes Inventering knuffade sig före i kön. Det är inte optimalt att ta en niomånaders paus i en bok, man hinner glömma både några karaktärer och händelser, men eftersom det inte händer så jättemycket i boken så kom jag ganska snart in i boken igen. Ensam i Berlin är en väldigt stark och bra berättelse om den lilla människans kamp mot övermakten, en kamp som är dömd att misslyckas. Det är även en berättelse om att vara ensam och isolerad fast man lever mitt bland en massa människor. Min paus hade ingenting med kvaliteten att göra, bara tjockleken. 

Adams arv

Edward Cohen växer upp i Västberlin tillsammans med sin mamma, mormor och morfar. Pappan vet ingen vem det är, mamman ville ha ett barn, inte nödvändigtvis en man. I hela sitt liv har Edward fått höra att han är lik sin morfar Moses yngre bror Adam, och ju mer dement morfadern blir desto svårare har han att skilja barnbarnet från minnena av brodern. När båda morföräldrarna är borta hittar Edward ett manuskript som Adam skrivit och som tar oss tillbaka till 1930-talets Berlin.

Det här är inte första gången som jag börjar på Adams arv, jag har gjort det i alla fall en gång tidigare och gett upp på boken. Den här gången så passade den bättre och fastnade från den första sidan, att jag läste det mesta av boken på resan till Berlin (där boken skulle diskuteras över en brunch) gjorde att det fanns få distraktioner från läsningen. Att jag läste boken på nerresan innebär även att jag kom igång sent med läsningen. Det är en fin och gripande berättelse om kärlek, vänskap och familjer, där de två olika delarna hänger ihop på ett bra sätt. Jag är glad över att kände mig ”tvungen” att läsa boken, eftersom jag annars hade gått miste om en trevlig läsupplevelse. Då Adams arv är Astrid Rosenfelds debutroman så tycker jag att det lovar gott inför framtiden.

Farväl till Berlin

Det är tidigt 1930-tal i Berlin och Christopher Isherwood är en brittisk ung gentleman som försörjer sig som privatlärare i engelska samtidigt som han försöker skriva en roman. Han är inneboende hos Fräulein Schröder, som tidigare levt ett bekvämt liv i sin stora lägenhet, men som följd av inflationen numera måste hyra ut rum till diverse hyresgäster (så som prostituerade). Christopher umgås med en rad olika vänner som tillsammans utgör en ganska brokig samling, som den prostituerade sångerskan Sally Bowles, gigolon Otto Nowak, den brådmogna rikemansdottern Natalie Landauer och Peter som tröttnat på sin psykiatriker. Det är också en tid där nazister blir allt starkare och mer påtagliga, tills de tar över makten och börjar systematiskt trakassera judar på ett öppnare sätt.

Farväl till Berlin är Christopher Isherwoods delvis självbiografiska berättelse om den tid han tillbringade i Berlin innan Hitler kom till makten, skriven ganska många år efteråt. Det är en rad berättelser som bitvis hakar i varandra då Isherwood är den centrala figuren. Det är bok som känns aktuell även idag när de mörka högerkrafterna växer sig allt starkare i hela Europa. Det är också en av de två böcker som vi ska diskutera under en brunch i Berlin på söndag. 

Stopptid

När Sven Fiedler tagit sin juristexamen dröjde det inte länge förrän han fick nog och lämnade Tyskland tillsammans med sin flickvän Antje för att starta en ny tillvaro på den spanska ön Lanzarote och tillsammans driver de en dykfirma. När skådespelerskan Jolante von der Pahlen och författaren Teodor Hast dyker upp på ön så kommer Svens hela tillvaro att ställas på ända när han dras in i ett märkligt triangeldrama med paret.

Juli Zeh är en författare som jag varit nyfiken på ett tag, men inte kommit mig för att läsa, så jag blev glad när Stopptid kom som ny följetång i P1 efter Kjell Westös Hägring 38. Det är en psykologisk thriller som delvis utspelar sig under Atlantens yta. Det är skickligt uppbyggd berättelse där de olika berättarperspektiven gör att det är svårt att avgöra vad som är sant och inte. Björn Kjellman har även gjort en väldigt bra inläsning.

Efter att ha haft två väldigt trevliga upplevelser med Radioföljetången så väntar jag nu på att få stifta bekantskap med årets nobelpristagare Patrick Modiano, vars Nätternas gräs är näst på tur med start den 11 december.

Ett norrländskt trauma

Det är sommaren 1988 och Sverige chockas av ett brutalt trippelmord i det lilla samhället Åmsele. I den lilla orten Ursviken i Västerbotten bor sextonåriga Veronica, som tycker att livet är trist i största allmänhet och inte blir det bättre av att hon drabbats av svår acne och tycker att hon är fulast på jorden. Efter att ha hoppat av gymnasiet har hon inte så mycket att göra på dagarna och det blir mycket godis från pedofilkiosken och finnklämning framför spegeln. Precis som många andra så blir hon fascinerad av rapporteringen av den misstänkte mördaren, den 23-årige Juha Vajlakkala, som tills skillnad från andra misstänkta brottslingar figurerar med namn och bild i tidningarna, som ser ut som en rockstjärna. När Veronica skriver ett brev till Juha svarar han och de börjar brevväxla. När rättegången sedan inleds så åker hon de tolv milen till Umeå för att få vara i samma rum som Juha, och där lär hon känna andra tjejer som också förälskat sig i en mördare, även om de intalade sig att han var oskyldig.

Ett norrländskt trauma är Victoria Larssons debutbok och det är en berättelse som till stor del är självbiografisk. Det är en stark berättelse om att vara ung och vilse i tillvaron, om att brottas med sig själv och sin bristande självkänsla. Det är en väldigt lovande debut som verkligen berörde mig.

Thorén & Lindskog skickade boken

Nätter i Reykjavik

Erlendur Sveinsson nyexaminerad polis och jobbar nätter på Reykjaviks gator där vardagen till stor del består av våld, inbrott, fyllekörningar och misär. Ett år tidigare hittades en uteliggare död i ett dike och polisen avskrev det som en drunkningsolycka utan att utreda vad som hänt. Erlendur hade blivit bekant med mannen och kan inte släppa dödsfallet utan börjar på eget bevåg utreda vad det var som egentligen hände den där kvällen, och utredning tar honom in Reykjaviks undre värld.

Efter att ha läst sju böcker om en medelålders, frånskild Erlendur så är det lite märkligt att stifta bekantskap en betydligt yngre Erlendur som fortfarande är ordningspolis. Nätter i Reykjavik är Arnaldur Indriðasons elfte bok på svenska, men alla har inte handlat om Erlendur. Kollegorna Sigurdur Óli och Elínborg stod i fokus i varsin bok, Svart himmel och Mörka strömmar, och i Den stora matchen, som kom förra året, dyker han upp som hastigast mot slutet (jag tjuvkollade eftersom jag inte tog mig igenom boken). Det som gör det hela lite märkligt för mig är att Erlendur uppenbarligen dog i Den kalla elden och man skulle kunna ha trott att det var den sista boken om denne sympatiske polis. För att komma runt det faktum att huvudkaraktären är död så verkar Indriðason ha hoppat tillbaka till början av karriären.

Ja, men vad tyckte jag då egentligen om boken? Det är en helt ok deckare som till stora delar tilltalar mig genom att den är ganska tunn, har bara ett gammalt lik och genom att det inte händer särskilt mycket (det går i alla fall inte så fort). Efter att ha läst Nesbø, Kepler och Läckberg den senaste tiden så är det en skön kontrast att slippa alla invecklade intriger och det meningslösa våldet. Det är kanske inte Indriðasons bästa bok, men det är å andra sidan inte heller hans sämsta bok. Det är en mysig höstdeckare som passar bra så här i det mörka november.

Norstedts skickade boken

Lejontämjaren

Det är januari och vinter håller Fjällbacka i ett stadigt grepp. En dag springer en halvnaken ung tjej från skogen ut på en väg där hon bli påkörd av bil. Det visar sig snart att den torterade flickan är den senaste i raden av unga flickor som mystiskt försvunnit de senaste åren. Samtidigt så håller Erica Falk på med en ny bok om en familjetragedi som ledde till en mans våldsamma död. Hon besöker gång på gång fängelset där hustrun i familjen sitter dömd för mordet, men hon vill inte prata om det som hände.

Lejontämjaren är den nionde boken som Camilla Läckberg skrivit om författaren Erica Falk och hennes man polisen Patrik Hedström i Fjällbacka och det är den första boken på tre år. Jag har läst alla de tidigare delarna och uppskattat dem, även om de varit lite upp och ner kvalitetsmässigt. Jag hade lite större förhoppningar på den här boken eftersom den tagit längre tid att skriva och att det skulle ha skett en utveckling i skrivandet. Tyvärr så blir jag lite besviken då allt är precis som vanligt i boken, vilket kanske också är Läckbergs styrka och det som gör att så många läser hennes böcker. Polisen sliter med en svår utredning, vilket inte underlättas av att polischefen Mellberg är lika klantig och självupptagen som vanligt, samtidigt som Erica Falk lägger i utredning på ett tveksamt sätt och utsätter sig själv för fara. Samtidigt så finns det fortfarande ett stort fokus på vardagslivet i en småbarnsfamilj där det är svårt att få tiden att räcka till allt. Dock så ska Läckberg ha en stor eloge för att hon inte staplar liken på hög (som en del andra deckarförfattare har en tendens att göra) och att hon skrivit en bok som är 350 sidor (det ideala sidantalet enligt mig är 349).

Forum skickade boken

Stalker

Det dyker upp ett filmklipp hos Rikskriminalpolisen på en kvinna som är filmad från trädgården och nästa dag hittas hon brutalt mördad. När det kommer en ny film till polisen så finns det ingen tid att hinna identifiera kvinnan innan det för sent. Det finns vissa likheter mellan morden och ett brutalt mord som prästen Rocky Kyrklund dömdes till rättpsykiatrisk vård för nio år tidigare. Problemet är att Rocky lider av svårt minnesförlust och blackouter efter en svår bilolycka. När psykologen Erik Maria Bark kopplas in för att hjälpa polisen så börjar han ljuga för att rädda sitt eget skinn. Samtidigt så har Joona Linna varit försvunnen i ett år och nästan alla tror att han är död.

Stalker är den femte boken som författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril skriver om den egensinnige polisen Joona Linna under pseudonymen Lars Kepler, och det är nog i mitt tyckte den sämsta av böckerna. Även om jag brukar tycka att böckerna brukar kunna vara överdrivna (vilket är lättare att acceptera när vet om att de är urspårade från början) så dras jag ändå med och kan inte lägga ifrån mig boken förrän den är slut, men den här gången fastnade jag inte på samma i berättelsen. Det är inget större fel på språket, även om det förekommer en del klyschor med morgonrockar som öppnar sig själv och att alla kvinnor är vackra med åtsittande kläder. Min största invändning, förutom antalet sidor (få böcker behöver vara 603 sidor), är att dör så många i boken och att det finns alldeles för mycket övervåld som bara är onödigt. Plus att människor som borde ha dött ändå reser sig upp och fortsätter strida. Jag tror att det kan vara dags för mig och Lars Kepler att gå skilda litterära vägar. Påminn mig gärna när nästa bok kommer då det finns en viss risk för att jag kommer att tänka ”En ny bok av Kepler, så spännande och trevligt”.

Bonniers skickade boken

Britt-Marie var här

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som har blivit beskriven som att vara en passivt aggressiv ältande gnällkärring. En dag får hon nog av makens notoriska otrohet och lämnar honom efter 40 års äktenskap. Slumpen gör att Britt-Marie hamnar i Borg, en liten ort som drabbats hårt av den ekonomiska krisen och där det finns många till salu-skyltar utanför husen. Förutom anställningen på fritidsgården som är på väg att läggas ner så råkar hon även bli tränare för ortens fotbollslag, även om hon själv kanske inte är medveten det.

När jag först började lyssna på Britt-Marie var här så kunde jag inte sluta fnissa åt den märkliga kvinnan med sina principer om hur besticklådor bör organiseras. Sedan började jag tycka att Britt-Marie var en ganska tragisk karaktär som blivit illa behandlad av livet och av dem som varit henne nära. Det är dock en ganska mysig berättelse som man vet kommer att sluta lyckligt, och ibland behöver man sådana berättelser.

Sonen

Sonny Lofthus är en professionell syndabock som sedan tolv år sitter i Norges mest rymningssäkra fängelse där han erkänner andras brott och sonar deras straff mot att han får sina dagliga heroindoser. Han är också den som de andra fångar går till för att bikta sig och när han en dag får höra något som ändrar allt rymmer han från fängelset och börjar hämnas på dem som han anser står i skuld till honom.

Sonen är Jo Nesbøs andra deckare som inte ingår i serien om polisen Harry Hole, den förra fristående boken, Huvudjägarna, var jag dock inte så förtjust i. Den här boken påminner mer om Hole-böckerna, då den rör sig i Oslos undre värld och är ganska våldsam. Det är en ganska spännande bok som har ett driv i språket och ett högt tempo som gör att den är svår att lägga ifrån sig. Mina invändningar mot boken är att den är får lång, få böcker behöver vara 540 sidor (särskilt inte deckare enligt mig) och att det är på tok för många lik i boken som dör på diverse bestialiska sätt. En deckare blir inte bättre ju fler sidor och lik man använder sig av.

Piratförlaget skickade boken

Liv till varje pris

Kristina Sandberg har med Liv till varje pris kommit fram till den tredje och sista delen i trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Boken tar vid samma olycksaliga natt som den förra boken, Sörja för de sina, slutar med, när hela familjen Berglund är i Stockholm för att fira Tomas femtioårsdag. Sedan fortsätter Majs liv att gå sin gilla gång med matlagning, kakbak, städning och den ständiga oron för allting hela tiden. Oron för vad andra ska tycka och tänka om Maj, oron för barnen, särskilt för dottern Anita (som är för tjock, för smal, för intelligent, har lite dålig hy, riskerar att hamna på glasberget, träffar för få killar, kan bli gravid) och yrseln som inte vill ge med sig. När sedan 50-talet övergår i det mer moderna 60-talet så sätts Majs trygga värld i gungning och hon tvingas anpassa sig till de förändringar som uppkommer.

Precis som de två tidigare delarna, Att föda ett barn och Sörja för de sina, så är Liv till varje pris en fenomenal bok som handlar om det lilla livet från en hemmafrus perspektiv. Egentligen borde det inte vara så fängslande att läsa tre tegelstensromaner om hushållsbestyr, men Kristina Sandberg har verkligen lyckats med sitt romanbygge och skapat tre romaner som är svåra att lägga ifrån sig och som verkligen drar in läsaren. Trots att det på ytan inte verkar hända så mycket, så händer ett helt liv under ytan. Jag tycker också om att Maj är en huvudkaraktär som man inte nödvändigtvis behöver tycka om hela tiden, bitvis har jag tyckt illa om henne och hennes konstanta oroande över allt möjligt. Samtidigt så påminner hon till viss mån om både min farmor och mormor, även om de är ungefär tio år yngre än Maj. Nu kommer jag att hålla tummarna för att Kristina Sandberg kommer att ta hem årets Augustpris, något som skulle vara ytterst välförtjänt.

Hägring 38

Det är 1938 i Helsingfors och ute i Europa har Adolf Hitlers Tyskland börjat sin expansionspolitik, något som gör att spänningarna börjat öka på kontinenten. I den informella Onsdagsklubben där advokaten Claes Thune ingår tillsammans med ett antal gamla vänner går åsikterna isär om det som händer i omvärlden. Utöver att diskutera politik så är även Onsdagsklubben en ursäkt för att supa tillsammans, men under det här året börjar det bli allt tydligare att även klubben börjar splittras på samma sätt som Europa. Till sin hjälp på kontoret har Thune kontoristen fru Matilda Wiik, som plågas av minnen från tiden i fångläget under det finska inbördeskriget. En dag när Onsdagsklubben samlas på Thunes kontor så hör hon plötsligt en röst som hon aldrig trodde att hon skulle höra igen och som gör att obehagliga minnen kommer upp till ytan.

Hägring 38 är den första bok som jag läser av Kjell Westö och det är en väldigt trevlig ny litterär bekantskap. Det är en fantastisk berättelse som dels utspelar sig under en intressant brytningstid i den europeiska historien och som dels utspelar sig under det finska inbördeskriget 1918, ett krig som i alla fall jag bara varit vagt bekant med. Det är en ganska lågmäld berättelse som tar tag i en och som inte släpper taget förrän sista sidan. Jag har lyssnat på boken via Sveriges Radios Romanföljetång där skådespelerskan Stina Ekblad gjort en fenomenal inläsning. 

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara dig nära)

När jag på semestern besökte Ellen Keys Strand ganska spontant (jag hade inte koll på att det låg så pass nära Vadstena) så kände jag att jag skulle vilja veta mer om denna fascinerande kvinna och den första bok som jag kom att tänka på var Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (bara jag finge vara i din närhet). Det är visserligen en roman och inte en faktabok, men en välskriven roman kan ge en väldigt levande bild av en person. Dessutom så har jag hört många som varit förtjusta i boken. Det är en fantastisk liten bok om en speciell kvinna och en olycklig kärlekshistoria. Grunden i boken är Ellen Keys romans med Urban von Feilitzen, en romans som bestod av hundratals brev och några få möten. Medan Ellen arbetade som lärare i Stockholm, levde Urban med sin fru och fyra barn utanför Linköping. Vi möter en kvinna som närmar sig medelåldern och som önskar sig barn och som älskar en man som inte kan ge henne det och det äter upp henne inifrån. Anneli Jordahl har verkligen skrivit en underbar bok där det verkligen känns som att man kommer Ellen Key nära.