Stalker

Det dyker upp ett filmklipp hos Rikskriminalpolisen på en kvinna som är filmad från trädgården och nästa dag hittas hon brutalt mördad. När det kommer en ny film till polisen så finns det ingen tid att hinna identifiera kvinnan innan det för sent. Det finns vissa likheter mellan morden och ett brutalt mord som prästen Rocky Kyrklund dömdes till rättpsykiatrisk vård för nio år tidigare. Problemet är att Rocky lider av svårt minnesförlust och blackouter efter en svår bilolycka. När psykologen Erik Maria Bark kopplas in för att hjälpa polisen så börjar han ljuga för att rädda sitt eget skinn. Samtidigt så har Joona Linna varit försvunnen i ett år och nästan alla tror att han är död.

Stalker är den femte boken som författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril skriver om den egensinnige polisen Joona Linna under pseudonymen Lars Kepler, och det är nog i mitt tyckte den sämsta av böckerna. Även om jag brukar tycka att böckerna brukar kunna vara överdrivna (vilket är lättare att acceptera när vet om att de är urspårade från början) så dras jag ändå med och kan inte lägga ifrån mig boken förrän den är slut, men den här gången fastnade jag inte på samma i berättelsen. Det är inget större fel på språket, även om det förekommer en del klyschor med morgonrockar som öppnar sig själv och att alla kvinnor är vackra med åtsittande kläder. Min största invändning, förutom antalet sidor (få böcker behöver vara 603 sidor), är att dör så många i boken och att det finns alldeles för mycket övervåld som bara är onödigt. Plus att människor som borde ha dött ändå reser sig upp och fortsätter strida. Jag tror att det kan vara dags för mig och Lars Kepler att gå skilda litterära vägar. Påminn mig gärna när nästa bok kommer då det finns en viss risk för att jag kommer att tänka ”En ny bok av Kepler, så spännande och trevligt”.

Bonniers skickade boken

Sandmannen

En ung man hittas gående på en järnvägsbro, han är medtagen, nerkyld och har legionärssjukan. Det visar sig snart att han varit försvunnen i 13 år och dödförklarad 1 7 år. Den unge mannen är seriemördaren Jurek Walters sista offer. Jurek Walter greps för 13 år sedan av polisen Joona Linna och har sedan dess suttit isolerad på en rättspsykiatrisk anstalt. Ett oväntat vittnesmål från mannen gör att det är det är bråttom att hitta vart han hållits fången under alla år. Det innebär även att man måste få in någon på anstalten som kan etablera en kontakt med Jurek Walter.

 

Sandmannen är den fjärde boken som författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril ger ut under pseudonymen Lars Kepler. I den här boken rätas en del av de frågetecken som funnits i de tidigare böckerna runt huvudkaraktären Joona Linna, vilket hör ihop med Jurek Walter. I vanlig ordning när det gäller Lars Kepler så är språket bra och har ett driv, vilket tillsammans med spänningen gör det svårt att lägga ifrån sig boken. När jag väl hade börjat läsa så kunde jag inte sluta förrän alla 518 sidorna var lästa (vilket straffade sig med drömmar med ett visst seriemördartema och trötthet på jobbet idag). Historien fungerar bra under de första 400 sidorna, men under de sista 100 sidorna så tycker jag tyvärr att berättelsen spårar ur ganska ordentligt, vilket är synd.

Eldvittnet

Författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril har nyligen släppt sin tredje bok Eldvittnet som pseudonymen Lars Kepler och jag tycker att de blivit bättre och bättre för varje bok de skrivit tillsammans. Här i den tredje boken har de verkligen hittat sin berättarstil och historien håller ihop på ett annat sätt än i de två tidigare böckerna Hypnotisören och Paganinikontraktet.

På Birgittagården, som är en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende utanför Sundsvall, hittas en natt en av flickorna mördad i sin säng med händerna för ansiktet och ingen har sett någonting. Den legendariske polisen Joona Linna är tjänstledig från sin tjänst på Rikskriminalpolisen och är föremål för en internutredning, men skickas som observatör till Sundsvall för att hjälpa till. Det är en bra och välskriven deckare som håller ihop på ett betydligt bättre sätt än de tidigare böckerna utan att sväva ut i så många långa orealistiska våldsskildringar. Dock finns det några passager i boken som jag gärna hade varit utan och som inte tillför berättelsen något.

På det stora hela så är det här en riktigt bra och spännande deckare och ska man läsa en svensk deckare under 2011 så är Eldvittnet alldeles utmärkt alternativ. Jag tycker även att det är roligt att boken till den största delen utspelar sig en bit upp i landet där jag känner mig mer hemma. Avstickarna till Åre, Duved och Sveg kändes uppiggande för en jämte.