Julkalenderbloggstafett

Idag är det dags för lucka nummer 19 i julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg ordnar och jag har i dag tagit över stafettpinnen från enligt O.

Temat för julkalenderbloggstafetten är Bäst 2018 och när jag kollade igenom min lista med de böcker som jag har läst under 2018 visade det en av de böcker som gjort störst intryck på mig är en bok som jag läste i början av året, Hackendahl ger sig aldrig av Hans Fallada. Jag kan själv bli lite förvånad över att en av de böcker som gjorde starkast intryck under året är en tysk tegelsten på 750 sidor som gavs ut 1938 och som har en käck titel som i alla fall jag tycker låter lite som en gammal pilsnerfilm.

Hackendahl ger sig aldrig handlar om familjen Hackendahl i Berlin där pappan Gustav styr familjen med järnhand och uppfostrar sina barn med militärisk disciplin. När berättelsen börjar håller första världskriget på att bryta ut och i Tyskland råder en upprymd känsla och patriotismen frodas när många är redo att bidra till kriget som alla tror kommer att vara över fort. Gustav Hackendahl är en stolt ägare till ett hyrverk med ett trettiotal hästar och droskor och han är av dem som gladeligen är med och bidrar till den tyska krigsmakten. Vi får sedan följa familjens öde genom första världskriget, Weimarrepublikens fall, den politiska oron under mellankrigstiden med hyperinflationen och den framväxande nationalsocialismen. I familjen får Gustav se sina droskor bli utkonkurrerade av taxibilar och att alla barnen vänder sig mot honom.

Det som jag tycker gör Falladas böcker extra intressanta att läsa är att de skrevs som samtidsberättelser om en tid som är väldigt intressant och som påverkar hur vi har det idag. Dessutom så finns det vissa obehagliga likheter med hur utvecklingen i samhället ser ut idag.

Jag lämnar nu över stafettpinnen till Lisa på Pedesibibban (finns bara på Instagram)

Hackendahl ger sig aldrig

Gustav Hackendahl är vid första världskrigets utbrott stolt innehavare av ett hyrverk med trettio droskor i Berlin och är en ganska förmögen man. Hackendahl är en principfast man som styr både familjen och de anställda med den disciplin som han lärde sig i det militära. När första världskriget bryter ut och Tyskland drabbas av svåra umbäranden försvinner allt som Hackendahl trott på. Trots att verksamheten får konkurrens från bilar och att folk inte har råd att åka vägrar Hackendahl ge sig och fortsätter envist köra sin droska genom Berlin. Av de fem vänder sig alla utom den yngste, Heinz, sig mot fadern så fort de får möjlighet.

Hackendahl ger sig aldrig är den senaste i raden av Hans Falladas romaner som Lind & Co ger ut i nyutgåva. Det är berättelse som sträcker sig över cirka tjugo år och det är en tid då mycket hände i Tyskland från optimismen innan första världskrigets utbrott, krigets umbäranden, de hårda fredsvillkoren, depressionen med hyperinflationen och massarbetslöshet innan Hitler och nazisterna tar makten. Det jag tycker är så intressant med att läsa Falladas böcker är att när de skrevs och gavs ut skildrade de sin samtid, den här boken gavs ut 1938. Det sägs att slutet i Hackendahl ger sig aldrig kom till efter att Goebbels satte tryck på Fallada och fick honom att avsluta på boken på ett sätt som inte riktigt passar in med resten av berättelsen. För en författare som inte gått i exil efter att nazisterna tog makten och som inte stod på nazisternas sida var det kanske det enda sättet att få boken publicerad 1938. Det är i alla fall en väldigt bra bok och som berättar om en familj och ett land som förlorar allt. Man ska inte låta sig skrämmas av boken omfång (750 sidor), den är ganska lättsam att läsa och har ett språk som flyter på.

Tematrio - Böcker ni inte läst ut

Trots att det kan ta emot så är det inte alla böcker som blir utlästa av olika anledningar, och det är ett tema som Lyran tagit fasta på i veckans tematrio.

Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?

En bok som jag verkligen skulle vilja kunna säga att jag läst är Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, men det vill sig verkligen inte och jag har vid det här laget gett upp den flera gånger. I min pocketutgåva har jag kommit 187 sidor (ja, bokmärket är kvar ifall jag någon gång känner för att fortsätta på den) och jag har även provat och gett upp på den som ljudbok. Anledningen är helt enkelt att den gör mig uttråkad.

Jag är vanligtvis ganska förtjust i den japanske författaren Haruki Murakami och har läst nästan allt som finns på svenska av honom. Ja, allt utom 1Q84-trilogin som jag gav upp ungefär hundra sidor in i den första boken. Det var helt enkelt något som inte klickade med mig och den boken.

Eftersom det nu är drygt ett år sedan jag läste den första tredjedelen av Varg bland vargar av Hans Fallada så får man nog räkna den boken som i  praktiken avslutad och uppgiven, även om jag inte helt släppt den. Boken i sig är inte dålig, lite långrandig och framförallt väldigt tjock.

På livstid

Erwin Sommer har aldrig varit en drickare, i alla fall till den dagen då han efter att ha förlorat en viktig affär för sin spannmålsfirma sätter sig på en bar och beställer ett glas sprit. Sedan går det snabbt utför och det dröjer inte länge förrän Sommer har supit bort det mesta i sitt liv och hamnar utblottad i rannsakningsfängelse och så småningom på en vård- och kuranstalt.

På livstid är den fjärde av den tyske författaren Hans Falladas böcker som förlaget Lind & Co ger ut i nyutgåva. Tidigare har man gett ut Ensam i Berlin, Hur ska det gå för Pinnebergs? och Varg bland vargar. På livstid gav ut postumt 1950 (Fallada avled 1947), men skrevs till den största delen i hemlighet under två veckor i september 1944 när Fallada satt i fängelset i Alstrelitz i Mecklenburg efter ett påstått dråpförsök på sin före detta hustru. Det finns en del likheter mellan författaren och bokens huvudkaraktär, vilket gör att det känns som att boken till viss del är självbiografisk. Det blir samtidigt ett reportage över den tyska fångvården, vilken verkar ha varit präglad av svält och stora umbäranden. Det är en väldigt bra och intressant bok som har ett bra driv i berättande, men jag tycker dock att den inte riktigt håller samma höga nivå som Ensam i Berlin och Hur ska det gå för Pinnebergs? (Varg bland vargar ska jag läsa ut snart, eller när jag hinner med de två sista tredjedelarna).

Lind & Co skickade boken 

Hur ska det gå för Pinnebergs?

Det är tidigt 1930-tal och Weimarrepubliken sjunger på sista versen och nazisterna är på väg att ta över makten. Det är dåliga tider med otrygga anställningsvillkor, löner som det inte går leva på och allt dyrare basvaror, vilket gör det svårt att få tillvaron att gå ihop. Den unge Johannes Pinneberg är nygift med sin älskade Lämmchen och med tanke på den låga lön som har får, först som bokhållare och sedan som försäljare på en herrekiperingsavdelning på ett varuhus, så vore det dumt att sätta ett barn till världen. Men det är för sent, för Klimpen är redan på väg och de måste göra allt de kan för hans skull.

Hur ska det gå för Pinnebergs? är den andra boken som jag läser av Hans Fallada på ganska kort tid, jag läste Ensam i Berlin före jul och tyckte väldigt mycket om den. Även den här boken är väldigt bra och handlar även den om den vanliga människans kamp i en hopplös tillvaro. Nu är jag sugen att läsa även den tredje boken, Varg bland vargar, som kommit i nyöversättning, fast 978 sidor känns som väldigt många sidor.

Ingen vanlig dag!

För idag är det min födelsedag!
Eftersom jag firades av släkten igår och hade den briljanta idén att ta ledigt idag så har jag haft en lugn och skön dag. Efter en extra god frukost (som inkluderade det sista av gårdagens äppelpaj) så for jag fram på stan och handlade lite nödvändigheter, som Hans Falladas Hur ska det gå för Pinnebergs? i pocket och en liten bärpaj. Det är min fasta övertygelse att man på sin födelsedag bara ska äta saker man tycker extra mycket om.

Ensam i Berlin

Det är 1940 i Berlin och i huset på Jablonskistrasse 55 bor en brokig samling människor som några småskurkar, hårdföra SS-män, en pensionerad domare, en gammal judisk dam och verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Det är runt det strävsamma och tystlåtna arbetarparet Quangel som romanen kretsar. När de får veta att deras ende son stupat i kriget förlorar deras liv sin mening och tillvaron ser allt mörkare ut med det meningslösa kriget. De börjar göra motstånd mot nazismen och Hitler genom att skriva brevkort som uppmanar till motstånd och som kan plockad upp av vem som helst. Det är en aktivitet som är farlig om de skulle bli påkomna. Den ambitiöse poliskommissarien Escherich får uppdraget att ta fast brevskrivaren och skyr inga medel för att slutföra uppgiften, även om det utvecklar sig till en utdragen katt- och råtta-lek.

Jag började läsa Hans Falladas tegelsten Ensam i Berlin i mars och läste ungefär en tredjedel av boken innan jag pausade den i samband med Bokresan, då bland andra Erlend Loes Inventering knuffade sig före i kön. Det är inte optimalt att ta en niomånaders paus i en bok, man hinner glömma både några karaktärer och händelser, men eftersom det inte händer så jättemycket i boken så kom jag ganska snart in i boken igen. Ensam i Berlin är en väldigt stark och bra berättelse om den lilla människans kamp mot övermakten, en kamp som är dömd att misslyckas. Det är även en berättelse om att vara ensam och isolerad fast man lever mitt bland en massa människor. Min paus hade ingenting med kvaliteten att göra, bara tjockleken.