Spelaren

I den tyska spaorten Rulettenburg har det samlats en salig blandning av färgstarka individer som har skapat ett nät av relationer i väntan på att en gammal farmor i Moskva ska dö och de ska få tillgång till arvet. Till allas förvåning dyker farmodern en dag upp i Rulettenburg och börjar spela bort alla sina pengar på rulett.

Spelaren av Fjodor Dostojevskij är kort roman för att vara honom på endast 220 sidor och det gjorde den mer överkomlig för mig som inte har läst Dostojevskij sedan gymnasiet. Det är en berättelse full av udda karaktärer och det finns ett flyt i språket och berättelsen som gör att det är en oväntat lättläst bok. Den här boken så pass bra att jag överväger att ge Brott och straff en chans till.

Fjodor Dostojevskij-museet

Museet över Fjodor Dostojevskij, 1821-1881, ligger i den sista lägenhet som han hyrde i Sankt Petersburg och man har återskapat den som den såg ut när författaren och hans familj bodde där.

Ett av rummen var Dostojevskijs andra hustru Annas arbetsrum och det var hon som drog det tyngsta lasset då hon var makens sekreterare, renskrev manusen, organiserade hushållet och sålde böcker per postorder.

Sällskapsrummet utanför Dostjevskijs arbetsrum

 På bordet ligger den cigarettask som Dostojevskij rökte när jag dog där dottern antecknade att han dött på locket
 

Arbetsrummet där Dostojevskij satt och arbetade, främst under sena kvällar och nätter. Här skrev han sin sista roman, Bröderna Karamazov. 

Klockan står på det datum och det klockslag som Dostojevskij dog på.

Tematrio - Böcker ni inte läst ut

Trots att det kan ta emot så är det inte alla böcker som blir utlästa av olika anledningar, och det är ett tema som Lyran tagit fasta på i veckans tematrio.

Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?

En bok som jag verkligen skulle vilja kunna säga att jag läst är Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, men det vill sig verkligen inte och jag har vid det här laget gett upp den flera gånger. I min pocketutgåva har jag kommit 187 sidor (ja, bokmärket är kvar ifall jag någon gång känner för att fortsätta på den) och jag har även provat och gett upp på den som ljudbok. Anledningen är helt enkelt att den gör mig uttråkad.

Jag är vanligtvis ganska förtjust i den japanske författaren Haruki Murakami och har läst nästan allt som finns på svenska av honom. Ja, allt utom 1Q84-trilogin som jag gav upp ungefär hundra sidor in i den första boken. Det var helt enkelt något som inte klickade med mig och den boken.

Eftersom det nu är drygt ett år sedan jag läste den första tredjedelen av Varg bland vargar av Hans Fallada så får man nog räkna den boken som i  praktiken avslutad och uppgiven, även om jag inte helt släppt den. Boken i sig är inte dålig, lite långrandig och framförallt väldigt tjock.

Brott och straff – försök två

Det finns några böcker som det känns som att jag borde läsa, men det blir inte av. En av de böckerna är Brott och straff av Fjodor Michajlovitj Dostojevskij. Förra sommaren bestämde jag mig för att göra slag i saken och köpte pocketutgåvan, men efter att ha burit omkring på den ett par veckor utan komma längre än till sidan 187 gav jag upp. För att inte ge upp boken helt så lade jag undan den med bokmärket kvar, i fall jag skulle få för mig att läsa resten av den. När jag upptäckte att boken finns som ljudbok, med Per Myrberg som inläsare, tänkte jag att det kanske går lättare att lyssna på boken. Det visade sig att det inte gick så mycket bättre med ljudboken, någonstans under CD 9 (av 22) började jag inse att allt gick in genom ena örat och ut genom det andra och gav ännu en gång upp. Jag trodde att jag skulle få problem med att hålla isär alla ryska namn i när jag lyssnade på ljudboken, men det hade jag intressant nog inga problem med. Det återstår att se om jag någonsin kommer att ta mig igenom Brott och straff.

Klassikerutmaning

Trots att jag generellt sett inte är så intresserade av läsutmaningar då jag brukar ha svårt att komma på vilka böcker som jag kan tänkas vara sugen på att läsa framöver. Men när Lyran drar igång en klassikerutmaning som börjar och sträcker sig till den sista april så kan jag inte motstå att hänga på då det dels blivit en del klassiker den senaste tiden och jag dessutom tänkt läsa ytterligare några framöver. Eftersom jag redan håll på med Madame Bovary av Gustave Flaubert när  jag läste om utmaningen så är jag redan igång. Dessutom så ligger Buddenbrooks av Thomas Mann och en påbörjad Brott och straff av Fjodor Dostojevskij och väntar på sin tur här hemma. Om jag räknar in Sjöwall/Wahlöös deckare om Martin Beck som klassiker så är jag halvvägs genom min egen informella utmaning att lyssna på alla tio böckerna som ljudböcker. Jag känner redan nu på mig att det kommer att bli en övervikt av vita europeiska män, men jag ska försöka få in någon kvinna i alla fall (det finns några olästa Jane Austen i bokhyllan).