Leo Tolstoj-museet

Det tredje och sista litterära museet som jag besökte var ett museum över Leo Tolstoj, 1828-1910, i Moskva. Det museum som jag besökte är hans vinterhus i Moskva, det finns även ett litterärt museum i centrala Moskva, plus att hans sommarhus i Jasnaja Poljana även det är ett museum.

Hemma hos Tolstoj får man ha skydd på skorna för att skydda golvet. Det som skiljer det här museet från de andra som jag besökte är att huset var i familjens ägo fram tills det blev ett museum redan 1921. Alla möblerna har stått där de står sedan Tolstoj levde.

Sängen där Tolstoj och hans hustru sov de sista åren  

 Arbetsrummet där Tolstoj satt och skrev sina böcker på en extra låg stol eftersom han var närsynt och behövde komma närmare texten.

Tolstojs underkläder ligger i ett skåp  

Huset har även en stor och trevlig trädgård där man kan gå omkring och det finns även en bänk på en liten kulle där Tolstoj brukade sitta

Huset sett från trädgården

I trädgården står en pappfigur med Tolstoj och hans hustru Sofia

Passande nog ligger Tolstoj-museet på Leo Tolstoj-gatan

Fjodor Dostojevskij-museet

Museet över Fjodor Dostojevskij, 1821-1881, ligger i den sista lägenhet som han hyrde i Sankt Petersburg och man har återskapat den som den såg ut när författaren och hans familj bodde där.

Ett av rummen var Dostojevskijs andra hustru Annas arbetsrum och det var hon som drog det tyngsta lasset då hon var makens sekreterare, renskrev manusen, organiserade hushållet och sålde böcker per postorder.

Sällskapsrummet utanför Dostjevskijs arbetsrum

 På bordet ligger den cigarettask som Dostojevskij rökte när jag dog där dottern antecknade att han dött på locket
 

Arbetsrummet där Dostojevskij satt och arbetade, främst under sena kvällar och nätter. Här skrev han sin sista roman, Bröderna Karamazov. 

Klockan står på det datum och det klockslag som Dostojevskij dog på.

Anna Achmatova-museet

Det första författarmuseet som jag besökte på min resa var Anna Achmatova-museet som ligger i huset där hon levde i många år. Vid ingången har människor skrivit egna dikter. Anna Achmatova, 1889-1966, var en av de mest kända ryska poeterna innan den ryska revolutionen men under kommunisttiden blev hennes verk inte publicerade. Hon var gift tre gånger och två av hennes män blev avrättade av kommunisterna och hennes son blev fängslad fyra gånger. I sin dikt Requiem skriver hon om sin upplevelse som hustru och mamma under de omständigheterna. Under kommunisttiden skrev Achmatova sina dikter och brände dem efter att hon och några trogna vänner memorerat dem.

Det finns även en muralmålning av Achmatova vid ingången

Vid museet som ligger i The Fountain House finns även en liten park, som hade varit mer rofylld om man inte hållit på att renovera husen runt om

Del av köket i den kollektivlägenhet som Achmatova bodde i och som tidigare hörde till litteraturkritikern Nikolaj Punin som hon hade ett förhållande med 

Ett av de rum i lägenheten som Achmatova bodde i under de år som hon bodde i lägenheten

I trapphuset finns ett fönster till badrummet dit man skicka in barnen som fick klättra upp på toaletten för att kunna titta ut och se om det var polisen som kom

Det är inte helt enkelt att få tag på Achmatovas dikter, men jag lyckades hitta en samling som är översatt till engelska i en bokhandel i Sankt Petersburg. Jag rekommenderar att ni kollar med biblioteket om de har någon av hennes böcker eftersom de verkligen är läsvärda.

Staden vid Sidenvägen

Lagom till min minisemester i huvudstaden så läste jag att det skulle öppna en ny utställning i Världskulturmuseet lokal Bergrummet som verkade vara intressant. Utställningen handlar om den kinesiska staden Luoyang som under Tang-dynastin på 600- och 700-talen var en miljonstad som var en handelsstad som präglades av en mångkulturell och kosmopolitisk karaktär. Det var även under den här tiden som Kina hade sin enda kvinnliga kejsare, Wu Zetian. Det var väldigt fascinerande att se alla dessa porslinsföremål som fortfarande efter 1400 år är intakta och ser nästan nytillverkade ut. Det är lite märkligt att när man i Kina massproducerade stora och komplicerade porslinsfigurer så ägnade vi i Norden åt att knacka runor i stenar.

Tang-dynastin anses vara guldåldern för kinesisk poesi och det fanns ett krav på att man var tvungen att kunna skriva poesi för att kunna bli ämbetsman hos kejsaren. En av de främsta poeten var Bo Juyi och under utgrävningar i hans trädgård har man hittat några leksaker som man kunnat knyta till hans barn.