En berättelse som sex och makt

 

En berättelse om sex och makt är den tredje som kommer på svenska av den brittiska journalisten och författaren Laurie Penny, och den är den tredje boken som jag läser av henne. I den här boken skriver hon om att kvinnor och queerpersoner skriver om det sociala kontrakt där vi är mitt i förändring om hur vi definierar genus, kön, samtycke och vilkas kroppar som spelar roll. Det är förändringar som påverkar de sociala och ekonomiska pelare som samhället är uppbyggt kring, vilket extrem högern har svårt att acceptera.
 
Det här är en bok som dels beskriver hur kvinnor ställning har stärkts genom ändrad lagstiftning kring sexuellt utnyttjade, men som ändå är väldigt nedslående då det fortfarande finns mycket kvar att göra. Det är skrämmande med alla konservativa män som tycker sig ha rätt att bestämma över kvinnors kroppar när det kommer till att förbjuda aborter. Det är svårt att inte bli arg och irriterad när jag läser boken, men den är ändå väldigt intressant och läsvärd.
 
Ordfront förlag skickade boken

Dynamitgummor: Pangkvinnor som fått Nobelpris

 

För några år sedan lånade jag boken Drottningsylt om Sveriges drottningar genom historien av författaren och komikern Josefin Johansson, med roliga och träffande illustrationer av Jonna Björnstjerna och tyckte att den var helt underbar. När jag nyligen var på biblioteket så såg jag att duon även har gjort en bok om de kvinnor som har fått Nobelpriset, Dynamitgummor: Pangkvinnor som fått Nobelpris, och som var skyltad på en hylla så kunde jag inte låta bli att låna hem den.
 
Under de första 120 åren av Nobelprisets historia 57 kvinnor fått priset i de olika kategorierna och i den här boken får vi möta dem alla, plus några bubblare som aldrig fick priset (även om de troligen borde ha fått det). Jag kan erkänna att jag inte har hört talas om majoriteten av kvinnorna, men det har varit trevligt att lära mig mer om dem. Dessutom så är det tydligt att de flesta av pristagarna har fått kämpa hårt för att bli tagna på allvar eftersom de är just kvinnor. Jag hoppas att det är en bok som kan inspirera unga tjejer till att våga satsa på sina drömmar.

Lutad mot ett spjut – Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien 1795

 

I juni 1795 kliver den omstridda engelska författaren Mary Wollstonecraft i land en bit söder om Göteborg tillsammans med sin ettåriga dotter Fanny och barnjungfrun Marguerite. Vid den här tiden har Mary Wollstonecraft gett ut flera böcker, men den mest uppmärksammade är Till försvar för kvinnans rättigheter. Anledningen till att hon har begett sig till Norden där här sommaren är för att hitta en skeppslast med silver som hennes man har förlorat. Jakten på silvret tar henne till Sverige, Norge, Danmark och norra Tyskland och gör att hon möter en massa olika människor som kungar, upprorsmän, ammor, flyktingar, fiskarfruar och bedragare. Hela tiden skriver hon ner sina upplevelser och de idéer som väcks inom henne.

 

Lutad mot ett spjut – Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien 1795 av Katarina Bjärvall är en bok som jag först blev intresserad av när jag läste Anna Laestadius Larssons bok Alla dessa djäfla qvinnor, som bland annat handlar om Mary Wollstonecraft, tidigare i år. Även om jag så klart känner till Mary Wollstonecraft, så har jag inte läst någon av hennes böcker och har inte heller vetat så mycket om henne och hennes liv. Lutad mot ett spjut är en intressant bok som både är en biografi över en väldigt intressant person och en skattjakt.

Ordfront förlag skickade boken

The Storyteller

 

Dave Grohl är en av vår tids största rockstjärnor som har gjort avtryck i musikhistorien, framför allt genom det ikoniska bandet Nirvana, men även med Foo Fighters. Nu har han skrivit en självbiografi om sitt liv, som går från den enkla uppväxten i Springfield, Virginia till den rockstjärna han är idag som säljer ut stora arenor över hela världen. Vi möta den magra, nördiga pojken som upptäckte punkmusiken och den unge mannen som börjar spela i band och som turnerar i trånga bussar där de lever på några få dollar om dagen. Det stora genombrottet kom när Grohl började i Nirvana tillsammans med Kurt Cobain och Krist Novoselic och de släppte gruppens andra album, Nevermind, ett album som är en klassiker. Även om tiden i Nirvana har en stor betydelse både för Grohl och musikhistorien, då är det ändå en väldigt kort tid av hans liv. Vi får även möta familjefadern som lever för sina döttrar.
 
Även om jag köpte The Storyteller när den var ganska nyutkommen och började läsa den, så blev det inte av att jag läste ut den. När jag nyligen läste att boken finns som ljudbok inläst av författaren själv, så gav jag den en chans då jag ändå hade en provperiod hos Storytel, även om jag inte är något fan av ljudböcker. Det visade sig snabbt att Grohl är den perfekta inläsaren för den här boken och det har var en fröjd att lyssna på den under mina långa (och förvirrade) promenader i både Malmö och Stockholm.

Alla dessa djäfla qvinnor

I dag är det den internationella kvinnodagen och vad passar då bättre än ett inlägg om en sprillans ny bok om de första feministerna.

Alla dessa djäfla qvinnor är författaren Anna Laestadius Larssons första populärhistoriska bok efter att ha get ut sex romaner, varav fyra har utspelat sig på 1700-talet. Här får vi stifta bekantskap med tre feminister som levde på 1700-talet och som alla gav sig in i samhällsdebatten genom dikter, romaner och debattinlägg, även om samhället inte tyckte att det var en passande syssla för kvinnor. Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft var tre kvinnor från varsin del av Europa som under andra halvan av 1700-talet tog strid för alla kvinnor och deras rättigheter och som har inspirerat till förändring. Även om de, tillsammans med många andra kvinnor, länge var bortglömda så har de satt avtryck som inspirerat till förändring.

Jag har läst och gillat alla Laestadius Larssons romaner tidigare och tyckte att det lät intressant att hon har skrivit en populärhistorisk bok om feminister på 1700-talet. Jag har alltid varit intresserad av historia och har på senare år börjat intresserat mig alltmer för kvinnohistoria, så det här är en bok som verkligen passar mig. Även om jag känner till alla tre kvinnorna sedan tidigare så var det roligt att lära sig mer om dem och deras liv och gärning. Boken är dessutom väldigt bra skriven och lättillgänglig faktamässigt.

Piratförlaget skickade boken

Jane Austen's Table

 

Det finns en hel uppsjö av böcker som knyter an till Jane Austens (1775-1817) författarskap och böcker, och jag har ibland svårt att motstå dem (plus allt annat som finns i prylväg). Mitt senaste inköp är Jane Austen’s Table av Robert Tuesley Anderson, som innehåller både recept och fakta om vad man åt på hennes tid och vad som äts i böckerna. Jag har provat några av recepten, två currygrytor (en vegetarisk och en med kyckling) och shortcakes smaksatta med apelsin (eller mandarin jag ska vara ärlig och formade på annat sätt den traditionella runda formen). Alla recepten har varit bra, även om det troligen är shortcakes som jag kommer att göra flest gånger. Det kan vara lite problematiskt att laga recept från engelska kokböcker eftersom de har andra måttenheter, men i den här boken att allt angivet i gram, milliliter och tesked/matsked. Dessutom är temperaturerna angivna i celsius och inte det märkliga gasmark. Över lag så är boken betydligt bättre och mer intressant än jag trodde och jag kommer antagligen att testa fler recept framöver.

Erik – Nordens härskare och sjörövarkung

När man, som jag, har snöat in lite på det gamla kungaparet Erik av Pommern (1382-1459) och drottning Filippa (1394-1430) är man inte så bortskämd med att få tag på ny litteratur att läsa. Så när jag fick reda på att Herman Lindqvist skrivit Erik – Nordens härskare och sjörövarkung, blev jag genast intresserad. Det här är en ganska tunn bok på 250 sidor med ganska många illustrationer och där de första kapitlen handlar om hur Eriks fostermor, drottning Margareta, tog makten över de nordiska länderna och såg att till Erik valdes till kung och grundade Kalmarunionen, och där slutet handlar om Pommerns historia efter Eriks död och hur han hyllas i sin födelsestad, Rügenwalde (numera Darlow). Överlag känner jag inte som att jag lärt mig så mycket nytt av att läsa boken, det handlar om att Erik var hetlevrad, vacker och populär bland damerna. Ibland har jag lite svårt att hänga med i det som händer då det känns som att man inte går på djupet. Det var väldigt många år sedan jag läste någonting av Herman Lindqvist, men jag tycker att det märks att han i första hand är journalist och ibland hade jag velat ha lite mer källhänvisning. Vid ett tillfälle skriver Lindqvist att det har skrivits två romaner om drottning Filippa i modern tid, men har ingen hänvisning till författare eller när de gavs ut. Eftersom jag gärna skulle läsa romaner om drottning Filippa började jag söka på nätet och de enda jag hittade är Drottning Filippa : historisk roman av Wilhelmina Stålberg från 1849 och Sagan om drottning Filippa av Axel Lundegård från 1904. Jag kan tycka ingen av dem riktigt kan räknas till att blivit utgivna i modern tid. Den här boken kan fungera som en introduktion till Erik av Pommern, som både var kung och sjörövare under sitt händelserika liv, men om man vill veta mer får man leta sig till andra källor.

Jag vill sätta världen i rörelse - en biografi över Selma Lagerlöf

 

Förra våren köpte jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse, i storpocket för att jag ville läsa den på en gång. Av någon anledning blev det så att jag bara läste ett kapitel innan jag pausade boken (antagligen pga att det trillade in reservationer från biblioteket) och sedan har den stått orörd i bokhyllan tills jag för ungefär en vecka plockade upp den och började läsa. Tanken var egentligen att jag skulle läsa något lättsammare under tiden som jag renoverar köket, men nu fastnade jag i den här boken.

Selma Lagerlöf är en författare som jag alltid känt till (hon har ju prytt 20-lapparna i många år), även om jag inte har läst så mycket av henne. Däremot så kommer jag ihåg filmatiseringarna av Kejsaren av Portugallien och Jerusalem som gick på tv på 1990-talet. På senare år har jag förstått att Selma var engagerad i rösträttskampen, vilket är något som jag har läst en del om genom åren. Det jag inte hade någon koll på var vilket fascinerande och intressant liv hon levde och hur stor hon var under sin framtid. Vi får följa Selmas liv från uppväxten på Mårbacka, via karriären som lärarinna i Landskrona (ett av de få yrken ogifta kvinnor kunde utbilda sig till för att bli självständiga), debuten med Gösta Berlings saga 1891 och karriären där hon banade väg för kommande kvinnor genom att bli både den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur och den första kvinnan att väljas in i Svensk Akademien. Dessutom sålde hon böcker i upplagor som ingen annan författare var i närheten av vid den tiden.

Jag vill sätta världen i rörelse är en väldigt välskriven biografi över en fascinerande och banbrytande kvinna som gjorde ett stort avtryck i sin samtid och vars gärningar lever kvar hundra år efter sin död. Det är märkligt att tänka att Selma Lagerlöf hann bli enormt framgångsrik och tjäna massor med pengar, tilldelas Nobelpriset i litteratur, bli invald i Svenska Akademien och vara med att starta samfundet De nio, utan att ha rätt att rösta och väljas in i riksdagen. Selma hann fylla 60 år innan svenska kvinnor fick rösträtt.

Sammetsdiktaturen: Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland

 

Jag tycker att Ryssland är ett fascinerande land där man trettio år efter Sovjets fall fortfarande har svårt att släppa det Sovjetiska arvet och utvecklas till en demokrati samtidigt som det är ett land med lång, intressant historia och ett land där man tar litteraturen på allvar. Vid mina två besök i Ryssland har jag fått känna på en del av den ryska byråkratin (främst genom den krångliga visumansökan) och den speciella ryska servicekänslan, som i ärlighetens namn inte innebär särskilt mycket service, glada miner eller hänsyn till om den man pratat med förstår ryska. Det är också ett land som verkar krylla av författarmuseum (sist jag var där besökte jag museer för Fjodor Dostojevskij och Anna Achmatova i St Petersburg och ett av Leo Tolstoj-museerna i Moskva) där författare står staty (främst Pusjkin) och där parker, tunnelbanestationer och till och med en hel stad döpts efter författare (Tsarskoje Selo, Tsarens by, har döpts om till Pujskin). Det är också ett land där man kan köpa souvenirer med bilder på president Vladimir Putin som gör manliga saker med bar överkropp.

Jag brukar läsa DNs utrikeskorrespondent Anna-Lena Lauréns texter om både nyheter och vardagslivet i Ryssland, så när hon nu har gett ut en bok, Sammetsdiktauren: Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland, om dagens Ryssland så blev jag genast intresserad av att läsa den. Boken påminner lite om reportagen i DN, men med den skillnaden att det blir mer på djupet. Laurén ger i boken en större förståelse för Rysslands utveckling efter Sovjets fall med korruption, förhållandet mellan makten och folket, vad som får folket att gå ut på gatorna för att protestera och hur farligt det kan vara att utmana Kreml, som inte har några skrupler när det gäller att skapa falska anklagelser för att fängsla motståndare.

Kaosvego

 

Ibland när jag tappar inspirationen i köket och bara lagar sådant som jag redan har lagat hur många gånger som helst, är det enda som hjälper är en ny kokbok. Den hör gången kom inspirationen i form av Kaosvego av Sara Ask och Lisa Bjärbo, en kokbok som Ordfrontförlag har varit så snälla och skickat. Även om jag äter all sorts mat (nästan i alla fall), så försöker jag att äta mer vegetariskt då det är bättre både för miljön och plånboken, plus att det är gott (i alla fall för det mesta). Tidigare när jag har ätit mer vegetariskt så har det bitvis känts som att det mest har varit olika varianter med rivna morötter och linser kokade i krossade tomater, något som jag har blivit lite less på. I Kaosvego har jag hittat flera recept där jag istället kan utforska haloumi och tofu som proteinkällor, något som jag inte har gjort tidigare. Jag har redan provlagat flera recept som varit goda och som jag kommer att göra igen (och ett recept som jag inte kommer att göra igen då det inte passade mig). Jag har även markerat många fler recept som jag kommer att prova den närmaste tiden. Det jag gillar med den här kokboken, och även den andra som jag har av Ask och Bjärbo, Megavego, är recepten är enkla och anpassade för vardagslivet.

Pepprig pastasås med aubergine

Palak tofu med mycket spenat

Pasta med svamp, tofu och ädelost

Linssoppa Margherita, en tomatbaserad soppa

Grytor - lättlagat till vardag & fest

I början av hösten vann jag en kokbok från Omnible som verkade vara intressant, då jag gillar att göra grytor som gärna får stå och puttra ett tag. Det var den här boken, Grytor – lättlagat till vardag & fest av Madeleine Landley, som precis som namnet antyder bara innehåller recept på grytor av alla dess slag. Under hösten har jag provlagat åtta av recepten (om jag räknat rätt) och resultatet har varierat från ingen höjdare till bland det godaste jag ätit i grytväg. Plus att jag har flera recept kvar som jag vill prova. Min favorit hittills har varit Bowl of red, en köttgryta med massor av chili som puttrade på spisen i fyra timmar och som i slutändan inte smakade särskilt starkt. Som titeln visar så finns det både recept som tar längre tid och sådana som går ganska snabbt och som passar till vardags, när man inte har lika lång tid på sig för att laga mat. Den här boken har verkligen gett mig inspiration till att prova nya recept under hösten.

Handbok för språkpoliser

Sara Lövestam är en författare som har ett stort intresse för grammatik och hon har nu skrivit sin femte bok om grammatik. Jag tyckte att Lövestams förra grammatikbok, Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik, var lite annorlunda då det var en sagobok. Den här gången har Lövestam skrivit Handbok för språkpoliser, som är skriven som en lärobok för studenter på Språkpolishögskolan. Det är ett ännu ett lite annorlunda sätt att lära sig mer om grammatik, även för en sådan som mig som hatade grammatik i skolan.

Handbok för språkpoliser är uppdelad olika delar som språkpolisens historia, språkpolisens roll i samhället, brottslighet, tyngre kriminalitet och lättare förbrytelser. Bland den tyngre kriminaliteten finns t ex de och dem, särskrivning och syftningsfel. Bland de lättare förbrytelserna finns t ex knappt, nästan och drygt, niande, komma till bukt med och felaktig sexusböjning. Alla kapitel har även en fältstudie där exempel har hämtats från verkligheten, som från sidor som Flashback och Familjeliv samt från olika nyhetsmedia (som man kan tycka borde veta bättre). Det finns två utbildningar som man kan gå i boken och man får själv känna efter om man passar som good cop eller bad cop. En good cop försöker vänligt förklara brottslingarna tillrätta medan en bad cop gärna förlöjligar, hånar och skrattar ut brottslingarna för att få dem att ändra sig. Det är dock viktigt att man tänker på att språkpoliser bara ska korrigera de som har svenska som modersmål och som inte har allvarliga läs- och skrivsvårigheter,

En av de sakers om jag tycker är mest intressant historiska aspekten på stavningar och hur länge vissa saker har diskuterats. Det verkar som att en del grammatiska fel har gjorts sedan Gustav Vasas översättning av bibeln på 1500-talet (som t ex särskrivningar) och att vissa frågor att språkpoliser diskuterat och upprörts över sedan 1800-talet. En del saker har ändrats genom åren och en del saker som gamla tiders språkpoliser upprördes över har idag blivit en naturlig del av språket.

Piratförlaget skickade boken

Söndagsvägen

En kväll i slutet av juli 1965 påträffas en ung kvinna död i sitt hem i ett idylliskt radhusområde söder om Stockholm. Den första polisen på platsen avskriver det som ett självmord, men det står snart klart att det rör sig om ett mord. Den som leder arbetet är den legendariske kriminalkommissarien GW Larsson och det kommer att bli den största utredningen innan Palmemordet. Mordet väcker både stor uppmärksamhet och skräck då gärningsmannen använt en raffinerad metod och att det finns en fruktan för att han kan komma att göra det igen. När de till slut griper mördaren visar det sig att han funnits i närheten och chockerande nog frikänns han i tingsrätten.

Söndagsvägen är skriven av historikern Peter Englund, som den här gången skriver om en tid där han själv levde och minns (annars har han mest skrivit om 1600-talet och Stridens skönhet och sorg om första världskriget). Det här en sann historia om ett mordfall som idag är bortglömt, men som väckte stor uppmärksamhet när det hände. Det är också en berättelse om ett Sverige i förändring och den mörka sidan som det inte pratas om så mycket. Englund har gjort ett gediget arbete när han har gått igenom den stora utredningen, gjort intervjuer med de som fortfarande finns kvar och skapat en bild av Sverige genom tidningarna. Berättelsen är skriven på ett sätt som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken (jag läste den i princip i en sittning). Jag har tidigare inte läst så många böcker i true crime-genren, men den här boken ger verkligen mersmak.

Den besvärliga Elin Wägner

Min första egentliga kontakt med Elin Wägner (1882–1949) var när jag för några år sedan läste hennes romaner Norrtullsligan och Pennskaftet och minns att jag tänkte att en del teman i böckerna fortfarande var aktuella drygt hundra år senare. Jag har inte vetat särskilt mycket om henne och hennes liv, även om hon förekom en del i Fatima Bremmers biografi Ett jävla solsken, om Wägners vän Ester Blenda Nordström som jag läste för ett par år sedan. Ju mer jag lär mig om Wägner och hennes liv desto mer intressant blir det, även om Wägner inte alltid verkar ha varit så lättsam att göra med. Wägner var en föregångare på många sätt vis som journalist, redaktör, författare, debattör, rösträttskämpe, feminist, pacifist, miljökämpe med mera. Det är uppenbart att hon i en del frågor var långt före sin tid.

Den besvärliga Elin Wägner är en biografi skriven av journalisten och författaren Ulrika Knutson, som tidigare har skrivit boken Kvinnor på gränsen till genombrott: Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor, en grupp bland annat Elin Wägner ingick tillsammans med bland andra Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Knutson har skrivit en bra och intressant biografi om en väldigt intressant människa och lyckas med att både berätta historien kronologiskt och uppdelat i teman i de olika kapitlen. Jag rekommenderar boken för de som vill lära sig mer om den fascinerande Wägner, hennes liv och gärning.

Historiska Media skickade boken

Vego på 15 minuter: lättlagat för hela familjen

Vego på 15 minuter är den senaste kokboken från min favorit Maria Zihammou, vars böcker alltid brukar ge mig en boost av inspiration i matlagandet. Den här boken bygger vidare på Zihammous tanke om att vardagsmaten ska vara enkel och snabb. Jag har fått lite ny inspiration i min matlagning och har hittat några nya favoriter som jag kommer att laga fler gånger.

Fylld och gratinerad portabello med ris

Quesadillas med ricotta, bladspenat och guacamole

Thaigryta med haricorts verts och kokosmjölk 

Gnocchi med tomatsås, brynt smör och parmesan (och i detta fall även lite rödvin), ett snabbt, enkelt och supergott recept

Currygryta med blomkål och kikärtor

Bokförlaget Semic skickade boken

Kalmarunionen - en nordisk stormakt

Jag har alltid varit intresserad av historia, speciellt medeltiden och under de senaste åren har jag upptäckt den intressanta tiden kring bildandet av Kalmarunionen i slutet av 1300-talet. En bidragande faktor är att det fanns ett par kvinnor med makt, drottning Margareta och drottning Filippa. Dick Harrison har skrivit en faktabok som är mer lättillgänglig än de flesta faktaböcker som handlar om historia. En stor del av boken handlar om vägen fram till bildandet av Kalmarunionen 1397 från den förödande effekt som digerdöden hade på hela det dåtida samhället fram till Hansans kontroll över handeln i runt Östersjön och det politiska kaos som rådde i Norden. Det handlar även om hur unionen till stor del var drottning Margareta som såg till att de tre kungadömena enades under en och samma kung, hennes adopterade son Erik av Pommern. Harrison lyfter fram att det är de två drottningarna Margareta och Filippa (gift med Erik och föddes som engelsk prinsessa som dotter till Henry IV och syster till Henry V) som var de som var de mer kompetenta regenterna. Erik delegerade även en hel del av makten till Filippa och lät henne styra hela det stora riket när han for på korståg till Jerusalem. Det här en bra introduktion till denna intressanta del av den svenska historien.

Historiska Media skickade recensionsexemplaret

Klubben

Jag har läst Klubben av journalisten Matilda Gustavsson som är en väldigt bra bok och har varit så förbannad när jag har läst den och jag vet inte vad ska skriva om boken.

Bakgrunden är att DN den 22 november 2017 publicerade en artikel av Gustavsson där arton kvinnor vittnade om hur de blivit utsatta för våldtäkter, hot och trakasserier av en kulturprofil som drev en klubb i centrala Stockholm för litteratur, klassisk musik och konst och som hade starka kopplingar till Svenska Akademien. Det avslöjades snart att kulturprofilen var Jean-Claude Arnault, som är gift med akademiledamoten Katarina Frostensson och att paret tillsammans drev klubben Forum (som bland annat finansierades genom bidrag från Svenska Akademien). Granskningen ledde även till den stora krisen i Svenska Akademien som ledde till att den första kvinnliga ständiga sekreteraren Sara Danius var tvungen att avgå och att det inte delades ut något Nobelpris i litteratur förra året. Det framkommer även att man inom kulturkretsar i flera decennier har känt till Arnaults tafsande och sexuella trakasserier, men man har kollektivt sett åt ett annat håll och låtit honom hålla på.

I Klubben skriver Gustavsson om hur hennes arbete om utredningen gick till och hon presenterar de fakta som olika kvinnor berättar utan att lägga någon värdering i innehållet, vilket jag tycker är en styrka i berättelsen Gustavsson skriver om hur idén till granskningen väcktes och hur hon kom kontakt med de olika kvinnorna och fick dem att vara med i reportaget, en del anonyma och del med namn och bild. Boken tar även upp det som hände efter att granskningen hade publicerats och hur olika personer reagerade. Det här är en väldigt stark berättelse som alla borde läsa och där det läskigaste är att den är helt sann.

Afternoons with the blinds drawn

Brett Anderson inleder sin andra självbiografi Afternoons with the blinds drawn med att förklara att det här är boken som han aldrig tänkte skriva. Till vardags är Anderson sångare och låtskrivare i det brittiska bandet Suede och hand förra självbiografi, Coal black mornings, som kom förra året slutade med att bandet fick skivkontrakt. Den här boken handlar om 1990-talet då Andersson och Suede inledde sin karriär med att bli hyllade som Englands bästa nya band innan de ens släppt sin första singel, nådde stora framgångar över nästan hela världen och sedan splittrades (för att flera år senare återförenas igen med ny energi). Till skillnad från de flesta andra rockbiografier fokuserar inte Anderson inte så mycket på listplaceringar utan mer på att berätta historien ur sitt perspektiv. Utöver musiken så präglas boken av Andersons drogberoende som blir allt allvarligare ju längre tiden går och påverkar relationen till de andra bandmedlemmarna och musiken. Anderson även öppen med att han inte var klarade av att hantera en del jobbiga saker på ett så moget sätt som han i efterhand hade önskat att han hade gjort, som när det skar sig med gitarristen Bernard Butler som lämnade bandet när de spelade in sin andra skiva och sedan när keyboardisten Neil Codling blir sjuk och tvingas lämna bandet. En av de saker som jag tycker är finast i boken är hyllningen till just Neil Codling och den påverkan som han hade på bandets musikaliska inriktning efter att han av en slump kom in i bandet (han är kusin med trummisen Simon Gilbert och tittade förbi replokalen för att låna en kostym).

Afternoons with the blinds drawn är en bok som nog kräver att man är ett fan av Brett Anderson och/eller Suede, även om den skiljer sig från andra rockbiografier. Den kräver nog också att man har läst Coal black mornings för att hänga med. Jag gillar boken och det sättet som Anderson skriver på, framförallt att den har ett annat fokus än andra biografier som jag har läst genom åren. Nu återstår det att se om Anderson kommer att skriva en tredje del som spänner över solokarriären och bandets återförening.

Down, en av Suedes bästa låtar från 1990-talet i en avskalad version med Brett Anderson och Neil Codling

Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik

De senaste åren har författaren Sara Lövestam gett ut en serie med grammatikböcker om verb (Grejen med verb), substantiv (Grejen med substantiv och pronomen) och ordföljd (Grejen med ordföljd) som har varit annorlunda och som även har fått mig, som inte gillade grammatik i skolan, att läsa böcker om grammatik. Den här gången har Lövestam skrivit en sagobok om grammatik, Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik, som efter varje saga har ett kapitel som förklarar sagans grammatik. Precis som i alla andra sagoböcker så finns här prinsessor och riddare, men även språkpoliser, ordministerier, introverta interjektioner, en skälmsk katakres, ett missförstått imperfekt och mycket mer. Jag kan tycka att fler grammatikböcker borde innehålla sagor eftersom det gör grammatiken lite lättare att förstå.

Piratförlaget skickade boken

The Jane Austen Diet

Vad kan Jane Austen och hennes böcker lära oss om hälsa i dag, drygt två hundra år senare? När Bryan Kozlowski går igenom det Austen skrivit om mat, hälsa och motion i sina romaner och jämfört dem med modern forskning visar att hon var rätt ute med många saker. Det finns dock vissa aspekter som skulle underlättas av om man har tjänstefolk som gör arbetet åt en och om man inte behöver ta hänsyn till att behöva jobba heltid på kontor. I boken får vi bland annat lära oss att det är bra att vänta ett par timmar med att äta frukost (som gärna ska bestå av te och mackor), att promenader är bra motion, att man ska rätt hållning, att bröd är viktigt (men att man ska äta mindre mängder av bättre kvalitet), socker är bra i små mängder (även om det inte längre är en lyxvara som behöver låsas in), att man ska äta både kött och grönsaker och att te är nyttigt, både för antioxidanter och eftersom vattnet inte var så bra att dricka på den tiden kokade man bort alla bakterier när man värmer tevattnet. Vi får också lära oss att det viktiga är att man ser hälsosam ut, inte vilken form man har på kroppen (fast det är inte bra att vara för smal).

Som det stora fan av Jane Austen som jag är kunde jag inte motstå att köpa The Jane Austen Diet så fort jag fick veta att den fanns (och inte kostade så mycket). Utöver att den ger några hälsotips som jag är nyfiken på att prova om de fungerar, även är skriven med en stor portion humor. Det jag främst tänker försöker prova är att fasta i två timmar innan frukost, jag tycker ända inte om att äta direkt när jag vaknar. Plus att jag tar med en bekräftelse på att te är nyttigt och att det inte går att dricka för mycket av det.