Tilly och bokvandrarna

Tilly bor tillsammans med sin mormor och morfar, som äger en bokhandel, eftersom hennes mamma försvann när hon var liten. I hela sitt liv har Tilly sökt sig till litteraturen för att få tröst. En dag tycker Tilly att hon ser några bekanta personer i bokhandeln, och det visar sig vara Alice i Underlandet och Anne på Grönkulla, som inte vara besöker bokhandeln utan även tar med sig Tilly in i sina berättelser. Det visar sig att det finns de som kan ta sig in i böcker, även om man inte alltid vet vad som kan hända på nästa sida. Kanske är det här lösningen till gåtan om vad som hände mamman finns? 

Tilly och bokvandrarna är den första delen i Anna James serie Den magiska bokhandeln (det finns två delar till utgivna på engelska) och det är en bok där jag egentligen inte tillhör målgruppen, mellanåldern 9-12 år, men fängslades totalt av berättelsen. Det är väl nästan alla bokälskares dröm att få träffa sina favoritkaraktärer och kunna kliva in i böcker (det är inte helt ofarligt, för om man dör i boken så dör man i verkligheten också). Det här är en väldigt charmig berättelse som passar för alla åldrar, särskilt som att några av de litterära referenserna mer är för vuxna läsare.   

Max und Mortiz

Nyligen rensade min mamma ut lite gamla böcker och hon frågade om jag ville ta över några barnböcker som vi båda läste som barn, det var Max und Mortiz av Wilhelm Busch, Indianernas fånge av Lois Lenski och Trumvirveln av Karl-Aage Schwartzkopf. Indianernas fånge och Trumvirveln minns jag som väldigt bra och fascinerande från när jag läste dem när jag var kanske 11-12 år, och av en slump utspelar sig båda böckerna på 1700-talet. Eftersom jag minns de två böckerna som så bra vågar jag inte läsa om dem så här 30 år senare när jag är vuxen.

Den tredje boken, Max und Mortiz, var tydligen min morfars favoritbok när han var liten och även jag minns den från det att jag var liten. Den här boken vågade mig på att läsa om, även om mina kunskaper i tyska egentligen inte är tillräckligt bra (vilket inte gör så mycket eftersom det finns gott om förklarande illustrationer). Den fullständiga tyska titeln är Max und Moritz – eine Bubengeschichte in sieben Streichen, vilket betyder en pojkberättelse i sju hyss (den svenska titeln verkar vara Max och Moritz en historia i 7 pojksteck).

Max och Moritz är två buspojkar som ägnar sig åt diverse pojksteck och hamnar i trubbel på ett sätt som nog inte skulle funka i barnböcker i dag, som när de ramlar ner i bagarens smet och blir gräddade som två stora bröd. Det är dock inte värre än att de kan äta sig ut ur skalen.

En av anledningarna till att berättelsen fastnat i mitt minne är det sjunde och sista pojkstrecket som slutar med att Max och Moritz blir malda till mjöl och uppätna av fåglar. Anledningen till detta? De skär upp en säck så att säden rinner ut när man lyfter upp den. Det är helt klart en berättelse från en tid då barn skulle uppfostras genom att skrämmas till bra uppförande genom litteraturen.

Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet

Tillsammans med besättningen på piratskeppet Den flygande holländaren är Ester Tagg på väg till Hundbukten, där de hoppas på att kunna rädda den enda som troligtvis vet var Esters föräldrar är, piraten Amelia Sorgmantel. När de kommer till Hundbukten får kaptenen Stålhjärta en inbjudan från härskaren på Tistelgorm. Tistelgorm är ett slott som har byggts av vrakgods från alla skepp som förlist utan för ön och ingen vet det är som är härskaren. Den stora frågan är om Ester någonsin kommer att få träffa sina föräldrar.

Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet av Linn Åslund och Rebecka Helmersson är den tredje boken om den unga piraten Ester Tagg som innan hon hamnade på piratskeppet Den flygande holländaren växte upp på ett barnhem eftersom hennes föräldrar försvann. Jag gillar böckerna om den tuffa och orädda Ester som hittat hem på piratskeppet och som längtar efter att få träffa sina föräldrar igen. Även om jag inte tillhör den tänkta målgruppen så har jag verkligen gillat att läsa bäckerna.

Snösystern

Vanligtvis tycker Julian att julen är det bästa som finns eftersom han även fyller år på julafton. I år är ingenting som vanligt då Julian och hans familj sörjer storasyster Juni som dött. Föräldrarna verkar som att de har glömt bort att det snart är jul. En dag träffar Julian Hedvig, som har världens största leende och som hela hon sprudlar. Dessutom får hon Julian att minnas det bra med julen. Det är dock något som inte stämmer med Hedvig, hon är alltid ensam hemma och vem är den gamle mannen som smyger runt huset.

Snösystern av Maja Lunde är en julberättelse i 24 kapitel som både är väldigt sorglig och som värmer hjärtat på samma gång. Dessutom så är boken illustrerade med vackra och uttrycksfulla bilder av Lisa Aisato. Jag har tidigare i år läst Lundes båda romaner som kommit på svenska, Binas historia och Blå, som båda är helt fantastiska, även om man får lite klimatångest av att läsa dem och blev genast intresserad när jag såg att skulle komma en julberättelse. Det här är en berättelse som passar alla åldrar och jag rekommenderar den varmt. Dessutom blev var Snösystern den mest sålda boken i Norge förra året oavsett kategori eller genre, läs mer här.

Drottningsylt

Jag har alltid varit intresserad av historia och hade tidigare ett stort intresse för svenska kungar. Därför var jag bara tvungen att läsa Josefin Johanssons bok om alla svenska drottningar från Sigrid Storråda på 900-talet fram till idag. Det är inte alla drottningar som vi vet särskilt mycket om eftersom de inte förekommer i skriftliga källor, en del vet vi inte ens vad de hette. Det är en intressant läsning om alla dessa drottningar som får ta plats medan kungarna befinner sig i bakgrunden. Det här är en bok där man lär sig mycket om en många olika drottningar genom historien och hur samhället har förändrats. Dessutom så har alla drottningar fått fina illustrationer av Jonna Björnstjerna. Även om det här är en bok skriven för barn passar den alla åldrar.

Min favorit bland de svenska drottningarna är Filippa av England (1394-1430) och jag är lite extra förtjust i hennes illustrationer. Ifall det är någon som undrar så är det Knut den heliges gamla arm som håller i. 

Godnattsagor för rebelltjejer

Egentligen köpte jag Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli och Francesca Cavallo som födelsedagspresent till den äldsta systerdottern som fyller 10 år om några månader (ja, jag är ute i god tid, men den fanns på bokrean), men kunde inte låta bli att läsa den själv först. Boken består av 100 berättelse om kvinnor olika åldrar och från olika delar av världen som genom historien har varit inspirerande och gått sin egen väg. Alla kvinnorna har uppnått otroliga resultat och en del av dem har till och med ändrat historiens gång. Det är en väldigt inspirerande bok som visar att allt är möjligt bara man vågar gå sin egen väg vare sig man är astronaut, rappare, uppfinnare, pilot, modeskapare, dansare, människorättsaktivist, författare, sjörövare eller politisk ledare. Nu hoppas jag att systerdottern också gillar boken, kanske till och med så mycket att hon även vill ha del 2 sedan. Annars får jag väl läsa den ändå.

Ester Tagg och sjöormens öga

Ester Taggs hem är numera piratskeppet Den flygande holländaren och hon saknar inte alls livet på barnhemmet. Just nu är dock läger på skeppet desperat, de har inga pengar och eller någon mat kvar och det finns för tillfället inte mycket som de kan göra, framförallt inte leta efter Esters föräldrar. Kapten Stålhjärta styr kosan mot piratnästet Gastholm, där får de ett farligt uppdrag där de riskerar att förlora allt. Den här gången får besättningen på Den flygande holländaren både leta efter en skatt och föra en kamp med byråkratin.

Ester Tagg och sjöormens öga är den andra boken om tioåriga Ester som när hon rymmer från barnhemmet hittar ett nytt hem på ett flygande piratskepp och som är helt orädd. Jag älskade den första boken om Ester Tagg när jag läste den för ett tag sedan och jag har ett fram emot att läsa den andra boken. Till min stora glädje så är den andra boken lika bra som den första. Nu ser jag fram emot att läsa en tredje del i serien.

Titta Hamlet

Det har nyligen kommit en alldeles underbar pekbok som bygger på ett av de mest kända verken i litteraturhistorien, William Shakespeares Hamlet. Anna Högberg och Barbro Lindgren har lyckats koka ner historien till några få rader som får med alla viktiga delar av historien. Förutom att jag föll pladask för boken, älskar även min mamma och min åttaåriga systerdotter boken. 

Veckoutmaning: Barnböcker som förtjänar fler läsare

Den veckan handlar det om barnböcker hos Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om barnböcker som förtjänar fler läsare,

Och visst finns det väldigt många fina böcker som verkligen borde hitta fler läsare! Så därför utmanar vi er denna vecka att tipsar om era bästa barnboksskatter. Tänk inte bara på dina egna barndomsfavoriter (även om det är roligt att höra om dem också) utan fundera också på andra intressanta perspektiv. Böckerna får gärna ha en lite annorlunda vinkling i tema, ursprung eller utseende. Har du tips på en fantastisk bilderbok från något avlägset land eller kanske en kapitelbok med en härlig antihjälte i huvudrollen? Böcker att läsa för barn, böcker som barn kan läsa själva. Tipsa på!

 

Jag känner att jag inte har så stor koll på vilka barnböcker om finns idag och som är populära, därför kommer mina tips att handla om äldre böcker. I brist på egna barn har jag försökt uppmuntra läsandet hos mina syskonbarn, men de visar inte upp samma intresse för böcker som moster.

 

En bok som jag själv älskade som liten och som jag köpte till äldsta systerdottern när hon fyllde två år och som även hon älskade var Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow. Det är fascinerande att en bilderbok som gavs ut första gången 1897 fortfarande är populär och går hem hos barn 120 år senare.

 

En bok jag tyckte var intressant och spännande som barn var Chendru får en tiger – en berättelse om en pojke i den indiska djungeln av Astrid Bergman Sucksdorff. Det var en bok som kändes väldigt exotisk eftersom den handlade om en helt annan verklighet än den jag levde. Dessutom var den illustrerad med foton, så man fick verkligen de pojken och tigern.

 

Hos min mormor och morfar fanns en bok som jag tyckte var fantasieggande och exotisk eftersom den visade en annorlunda kultur långt borta, det var Eva möter Noriko-san. Boken handlar om att Eva åker till Japan för att träffa japanska Noriko och får lära sig om den japanska kulturen. Bokens bilder är tagna av Anna Riwkin-Brick och texten är skriven av Astrid Lindgren. Då boken kom redan 1956 var den även en av mammas favoritböcker som barn.

 

En sista bok som jag hittade i min bokhylla när jag nyligen gjorde en omorganisation är Hemma på Vidda – med renflocken på flyttfot av Bodil Hagbrink. Jag älskade boken som barn och när jag nu läste om den så gillar jag den fortfarande. I boken får vi följa Marit Inga och hennes familj under ett år när de flyttar runt med renflocken på Finnmarksvidda.

Stranden om natten

En dag blir dockan Celina kvarglömd i sanden på stranden och när alla badgästerna gått hem börjar det hända märkliga saker. Det är på natten som den Elaka strandvakten och hans kumpan Stora räfsan dyker upp och stjäl barnens leksaker. Det är i alla fall vad Celina har hört.

Stranden om natten är en bilderbok som är skriven av den italienska författaren Elena Ferrante (mest känd för Neapel-kvartetten; Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet) och med illustrationer av Mara Cerri. Jag tror inte att det här är en bok som hade översatt om det inte vore för Ferrantes stora succé den senaste tiden. En sak är i alla fall säker, jag hade inte läst boken om det inte vore för att den var skriven av Ferrante, en författare som jag gillar väldigt mycket. Jag är även medveten om att jag inte hör till målgruppen (boken är klassificerad som 3-6 år av förlaget), men jag är ändå inte säker på att den passar för den tilltänkta målgruppen. Det känns för att det är för få bilder, för mycket text och en historia för så små barn. 

Helgfrågan v.14

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.

Jag läser ganska mycket nyutkommen litteratur och brukar låta lusten styra vilka böcker jag vill läsa och i vilken ordning. Jag brukar dock prioritera recensionsex och de böcker som jag förhandsbeställer (det händer visserligen inte så ofta). Det är ofta de författare som jag har som favoriter sedan tidigare som brukar hamna högst upp i högen.

Skarven

Det är något mystiskt på Skarvön, en spöklik ö med döda träd och ruvande fåglar och som alltid brukar vara öde. Men när Johanna sitter på skärgårdsbåten ser hon siluetten av en människa på ön, en människa som rör sig som den inte vill bli upptäckt. De tre sommarvännerna Johanna, som alla kallar för Johan, Ludde som längtar efter mysterier och Olivia som inte får göra någonting för sina föräldrar, åker tillsammans ut till Skarvön för att göra efterforskningar. Det dröjer inte länge förrän de hittat en riktig mordgåta.

Skarven är Sara Lövestams andra ungdomsbok och den första som riktar sig till yngre läsare. Nu är jag ingen expert på barn- och ungdomslitteratur, men det känns som att det här är en spännande bladvändare för unga läsare. Jag läste i alla fall boken i ett sträck. För mig som gillar deckare utan blod och en massa lik så passade den mig bra. 

Ett Castor-paket

För ett par veckor sedan kom det ett Castor-paket med posten från Alfabeta, som innehöll klassikern Castor snickrar, Castor titta och hitta!, Pyssla med Castor, ballong och ett vykort. Även om jag är förtjust i den charmiga bävern Castor så tillhör jag inte riktigt målgruppen, så jag har tagit hjälp av syskonbarnen A snart 6 år och L 2 år med att recensera böckerna.

Castor snickrar är en klassiker som nu kommer i nyutgåva och som jag läst mer än en gång för A genom åren och det har även funderats på om vi ska använda ritningen längst bak i boken för att snickra en likadan verktygslåda som den Castor gör. Precis som i de andra böcker om Castor så är berättelsen en pedagogisk genomgång av hur man i det här fallet snickrar en fin verktygslåda.

Castor titta och hitta! är en bok för lite yngre barn och visade sig vara en omedelbar hit hos L som hittills inte visat något större intresse för böcker (till den bokälskande delen av släktens förfäran). Den här lite mer avancerade pekboken med lite lagom mycket text i passade henne perfekt visade det sig då det bläddrades, tittades och pekades samtidigt som det kommenterades oavbrutet (tyvärr är det ingen förstår vad barnet säger än).

Pyssla med Castor är en pysselbok med lagom svåra pyssel för dem som inte hunnit börja skolan och lärt sig läsa och skriva än. Eftersom den första frågan jag fick om pysselboken var om det fanns klistermärken, så antar jag att det är en viktig detalj i sådana här sammanhang. Ja, det finns klistermärken och de var enligt A väldigt fina. Ett extra plus var att Pyssla med Castor är helt bajsfri, till skillnad från Bajspysselboken, som vi pysslade i sist vi sågs och som var ganska äcklig enligt barnet ifråga.

Prinsessdop

Igår döptes prinsessan Leonore och i likhet med sin kusin Estelle så fick hon av riksdag och regering en samling med svensk barnlitteratur, både nyare och äldre titlar och både bilderböcker och kapitelböcker. Jag tycker att det är en bra och passande doppresent både till prinsessor och andra små barn (även om man inte får alla böckerna på en gång). Enligt Fredrik Reinfeldt så ska alla böcker vara politiskt korrekta. Hela listan finns att läsa här.

Bokfrågan: om barndomsfavoriter

Helena på Ugglan & Boken har ställt en ny bokfråga och så här skriver hon

Den här gången får vi i bokfrågan nostalgiskt drömma oss tillbaka till barndomen. Visst minns du en eller flera böcker som du läste om och om igen, och kanske nästan bläddrade sönder? Eller kanske du minns en bok som någon läste högt för dig?

Bokfrågan lyder:

Vilka var dina favoritböcker när du var barn?

När jag gav min äldsta systerdotter A Elsa Beskows klassiker Sagan om den lilla, lilla gumman i tvåårspresent så berättade mamma att jag älskade den som barn. Visserligen visste jag att det var en gammal favorit, men att jag återberättade hela boken i ett andetag för personer i min omgivning, vare sig de ville eller inte, hade jag ingen aning om. 

En annan stor favorit som jag älskade och tycker fortfarande mycket om är Lennart Helsings Den underbara pumpan, om Storbjörn och Lillbjörn som odlar en pumpa som blir så stor att de flyttar in i den och åker iväg på äventyr. Dessutom så avlutas den med att citera filosofen Descartes kända fras - Jag tänker - alltså finns jag till.

När jag blev lite större så upptäckte jag (via mamma) Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, en bok som jag läst många gånger, som jag såg på bio när den kom (jag var 5 år och blev rädd för schamporeklamen) och som jag lekt mig igenom med kompisar otaliga gånger. Jag har även skrikit vårskrik och hade en kortade skinnrem som morfar ordnade åt mig.

Andra böcker som jag älskade under uppväxten var Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta och flera av Maria Gripes böcker som Agnes Cecilia - en sällsam historia, Toryveln flyger i skymningen, böckerna om Hugo och Josefin, Glasblåsarens barn, Pappa Pellerins dotter och Nattpappan. 

ALMA-priset

Vanligtvis så brukar jag inte bry mig om ALMA-priset särskilt mycket, vilket beror på att jag inte är så insatt i barnlitteraturen och inte heller brukar känna till pristagarna. Idag blev jag i alla fall glatt överraskad när priset gick till den svenska barnbokslegendaren Barbro Lindgren, som är en författare som nog nästan alla svenskar läst någonting av. Själv så tycker jag bäst om böckerna om Max och Benny och Sagan om den lilla farbrorn. Böckerna om Loranga, Mazarin och Dartanjang vill jag minnas att jag inte var så väldigt förtjust i.

Vill man veta hur det gick för Max och hunden senare i livet finns det beskrivet i boken Titta Max grav! från 1991. Det är en pekbok för vuxna med samma språkliga uppbyggnad som i barnböckerna om Max.

Bokbloggare mot rasism

 

Idag kommer bokbloggare över hela landet delta i en gemensam aktion mot rasism, och är så klart en av dem.

 

När jag började fundera över vilken litteratur som tar upp rasism, så var den första boken som jag kom att tänka på Margret Reys bilderboksklassiker från 1945, Pricken. Jag kommer ihåg boken från min barndom och den verkar fortfarande vara aktuell. Jag är dessutom övertygad om att många värderingar som man får från barndomen bär man sedan med sig, vilket gör att Pricken är en bok som är bra att läsa för barn.

 

Pricken är en vanlig kaninunge förutom att han inte ser ut som de andra i familjen, medan de andra är vita så har Pricken stora bruna fläckar. Kaninmamman tycker lika mycket om alla sina ungar, men när de blir bjudna på kalas hos morfar får Pricken stanna hemma eftersom mamman är orolig för vad morfar tycker om prickiga kaniner. Ensam kvar hemma känner sig Pricken ensam och övergiven och beslutar sig för att rymma hemifrån, men det dröjer inte länge förrän han träffar på en kaninfamilj som är alldeles prickig. Förutom en liten vit unge som gömmer sig skamset, och pappan i familjen är lite orolig för vad mormor ska säga om att en av ungar är alldeles vit. Det är en fin berättelse om utanförskap och om att inte se ut som andra. Eftersom det är en barnbok så slutar det så klart lyckligt med ett stort morotskalas.

 

När jag satt och funderade på mitt inlägg så kom jag även att tänka på komikern Marika Carlssons sommarprat från 2012 där hon pratade om att växa upp som ett etiopiskt adoptivbarn i Sverige. När hon berättade om sitt första återbesök i Etiopien så var det för första gången hon som smälte in i folkmassorna, medan det var hennes kompis som stack ut.

Annorlunda läsning

Den här helgen har jag hjälpt mina föräldrar att passa systerdöttrarna A 4 år och L 6 månader medan deras föräldrar var på bröllop. Det har inneburit att jag inte hunnit läsa många rader i mina böcker, däremot så har jag fått lyssna på en liten annan typ av böcker som bland andra Bajskorv av Stephanie Blake (mycket rolig i en viss ålder) och Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum. Vi har även hunnit med att leka, bygga lego och besöka den internationella matmarknaden som var i stan, där jag passade på att äta både fransk snabbmat och bakverk (det börjar kanske bli dags att ta i tu med att planera en resa till Frankrike). Eftersom jag inte är van att umgås med energiska barn hela dagarna så behöver jag nu återhämta mig lite.

Tematrio - Presenter

Den här veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker som presenter. Berätta om tre bra bokpresenter du fått eller gett till någon!
Utvandrarna av Vilhelm Moberg - den nya vackra pocketutgåvan har jag både fått och gett bort (inte samma exemplar av böckerna). De kom ut så lägligt till min födelsedag i början av året, så jag önskade mig dem och fick dem. När mamma sedan började prata om att läsa om dem för första gången sedan tidiga tonåren, så köpte jag egna exemplar av böckerna till henne.

Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow - en bok som jag älskade som barn (och enligt uppgift reciterade jag den för alla vare sig de ville eller inte) och som blev en omedelbar favorit när jag gav ett exemplar till systerdottern A när hon fyllde två år.

Att föda ett barn av Kristina Sandsberg - som jag önskade mig i pocket, men fick som inbunden eftersom mamma ansåg att jag skulle tycka den var så bra att ville ha den inbunden. Hon hade rätt.

Findus flyttar ut

Findus flyttar ut är den tionde boken om den specielle gubben Pettson och katten Findus och det är en efterlängtad återkomst eftersom det är elva år sedan den förra boken kom. Även om jag ändå hade sett till att låna hem Findus flyttar ut så känns det ännu roligare när det finns en treårig systerdotter i närheten (som kanske får ett hårt paket till jul av sin moster).

Findus har fått en egen säng med studs i som han tycker att det är väldigt roligt att hoppa i. Pettson tycker däremot att är mindre roligt att bli väckt av en hoppande katt klockan fyra varje morgon. Lösningen blir att de bygger ett eget rum åt Findus i det gamla utedasset ute på gården där Findus kan hoppa så mycket han vill. Det blir inte riktigt som de tänkt sig, Pettson tycker att det blir väldigt tyst och tomt i huset. Findus tycker att det blir lite läskigt ute i sitt hus och är rädd för att rävarna ska ta honom (de mest ute på onsdagar) och snubbeltrådarna fungerar så där eftersom det finns möss som bara lever på just snubbeltrådar.

Det mesta är sig likt hos Pettson och Findus och den här boken är kanske inte den bästa, men den är bra och det är trevligt att få kliva in i en bekant och mysig miljö igen. Att jag inte är den enda som charmats av detta radarpars återkomst visar sig då Findus flyttar ut gått in på DNs boklista den här helgen.