Stranden om natten

En dag blir dockan Celina kvarglömd i sanden på stranden och när alla badgästerna gått hem börjar det hända märkliga saker. Det är på natten som den Elaka strandvakten och hans kumpan Stora räfsan dyker upp och stjäl barnens leksaker. Det är i alla fall vad Celina har hört.

Stranden om natten är en bilderbok som är skriven av den italienska författaren Elena Ferrante (mest känd för Neapel-kvartetten; Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet) och med illustrationer av Mara Cerri. Jag tror inte att det här är en bok som hade översatt om det inte vore för Ferrantes stora succé den senaste tiden. En sak är i alla fall säker, jag hade inte läst boken om det inte vore för att den var skriven av Ferrante, en författare som jag gillar väldigt mycket. Jag är även medveten om att jag inte hör till målgruppen (boken är klassificerad som 3-6 år av förlaget), men jag är ändå inte säker på att den passar för den tilltänkta målgruppen. Det känns för att det är för få bilder, för mycket text och en historia för så små barn. 

Ett Castor-paket

För ett par veckor sedan kom det ett Castor-paket med posten från Alfabeta, som innehöll klassikern Castor snickrar, Castor titta och hitta!, Pyssla med Castor, ballong och ett vykort. Även om jag är förtjust i den charmiga bävern Castor så tillhör jag inte riktigt målgruppen, så jag har tagit hjälp av syskonbarnen A snart 6 år och L 2 år med att recensera böckerna.

Castor snickrar är en klassiker som nu kommer i nyutgåva och som jag läst mer än en gång för A genom åren och det har även funderats på om vi ska använda ritningen längst bak i boken för att snickra en likadan verktygslåda som den Castor gör. Precis som i de andra böcker om Castor så är berättelsen en pedagogisk genomgång av hur man i det här fallet snickrar en fin verktygslåda.

Castor titta och hitta! är en bok för lite yngre barn och visade sig vara en omedelbar hit hos L som hittills inte visat något större intresse för böcker (till den bokälskande delen av släktens förfäran). Den här lite mer avancerade pekboken med lite lagom mycket text i passade henne perfekt visade det sig då det bläddrades, tittades och pekades samtidigt som det kommenterades oavbrutet (tyvärr är det ingen förstår vad barnet säger än).

Pyssla med Castor är en pysselbok med lagom svåra pyssel för dem som inte hunnit börja skolan och lärt sig läsa och skriva än. Eftersom den första frågan jag fick om pysselboken var om det fanns klistermärken, så antar jag att det är en viktig detalj i sådana här sammanhang. Ja, det finns klistermärken och de var enligt A väldigt fina. Ett extra plus var att Pyssla med Castor är helt bajsfri, till skillnad från Bajspysselboken, som vi pysslade i sist vi sågs och som var ganska äcklig enligt barnet ifråga.

Tomten

 

De senaste åren har jag kommit på att det vore mysigt att läsa Viktor Rydbergs Tomten för systerdottern A, men tidigare så har jag kommit på det alldeles för sent då alla exemplar på biblioteket varit utlånade (och familjens exemplar har varit på vift i många år). Men i år lyckades jag komma på idén i tid så jag hann få tag på boken.

När jag nu läst Tomten några gången så slår det mig att det bara är den första versen som är känd (Midvinternatten köld är hård…), resten av boken är i ärlighetens namn lite tråkig och innehåller en del ålderdomliga ord och uttryck (det känns som att det var ett tag sedan någon rimmade båta med gåta). Harald Wibergs illustrationer är i alla fall underbara. Nu återstår det att se om högläsningen av Tomten kommer att få en julfnattig fyraåring att sitta still en stund.

Jag önskar er alla en God Jul!!! 

 

Findus flyttar ut

Findus flyttar ut är den tionde boken om den specielle gubben Pettson och katten Findus och det är en efterlängtad återkomst eftersom det är elva år sedan den förra boken kom. Även om jag ändå hade sett till att låna hem Findus flyttar ut så känns det ännu roligare när det finns en treårig systerdotter i närheten (som kanske får ett hårt paket till jul av sin moster).

Findus har fått en egen säng med studs i som han tycker att det är väldigt roligt att hoppa i. Pettson tycker däremot att är mindre roligt att bli väckt av en hoppande katt klockan fyra varje morgon. Lösningen blir att de bygger ett eget rum åt Findus i det gamla utedasset ute på gården där Findus kan hoppa så mycket han vill. Det blir inte riktigt som de tänkt sig, Pettson tycker att det blir väldigt tyst och tomt i huset. Findus tycker att det blir lite läskigt ute i sitt hus och är rädd för att rävarna ska ta honom (de mest ute på onsdagar) och snubbeltrådarna fungerar så där eftersom det finns möss som bara lever på just snubbeltrådar.

Det mesta är sig likt hos Pettson och Findus och den här boken är kanske inte den bästa, men den är bra och det är trevligt att få kliva in i en bekant och mysig miljö igen. Att jag inte är den enda som charmats av detta radarpars återkomst visar sig då Findus flyttar ut gått in på DNs boklista den här helgen.