Pottungen

Det har blivit mars 1792 och kung Gustaf III har dött i sviterna efter de skador han fick när han blev skjuten på maskeraden på Operan. Hertig Karl har tagit över styrandet över landet som förmyndare för den nye omyndige kungen Gustaf Adolf, även om hans ambition är att röja även brorsonen ur vägen för att sätta sig själv på tronen. I slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om mer makt, inflytande och att kvinnor ska ha samma villkor som männen och tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon en grupp framstående kvinnor i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna. Samtidigt så rör sig Johanna, som en gång var pottunge på slottet, och hon ryser när hon ser hertigen på slottsbalkongen eftersom hon mycket väl kommer ihåg vad hertigen är kapabel till. Som ogift mor till sonen Nils så befinner hon sig på samhällets botten utan några som helt rättigheter och drömmer om en tillvaro där hon kan råda över sitt eget liv.

Pottungen är den andra delen i Anna Laestadius Larssons trilogi om de tre sjuttonhundratalskvinnorna Johanna, Charlotta och Sophie. När jag läste den första delen, Barnbruden, förra året så var inte så jätteimponerad just när jag läste boken, men upptäckte efter ett tag att stannade kvar hos mig och jag inte kunde sluta prata om den. Det återstår att se om det blir lika med den här boken. Det är fortsatt en bra berättelse som vinner på att två av tre huvudkaraktärer funnits i verkligenheten, hertiginnan Charlotta och hennes hovmästarinna Sophie, och att de lämnat efter sig dagböcker och brev. Det är en berättelse som orättvisor, opassande kärlek, förtryck och en längtan efter att få styra sitt eget liv. Språket är bra och drar snabbt in en i berättelsen så att man inte gärna lägger ifrån sig boken. Nu har jag redan börjat se fram emot att läsa den tredje delen.

Piratförlaget skickade boken

Tre på tre

Det börjar dra ihop sig för årets roligaste utmaning, Pocketlovers Tre på tre, som jag är med på för tredje året. Tre böcker på tre månader är en alldeles lagom utmaning för mig. Efter att ha kört på deckare de två tidigare åren så tänker jag nu ta mig an tre historiska kvinnoskildringar;

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Pottungen av Anna Laestadius Larsson
Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl

Innocent graves

En dimmig novemberkväll hittas sextonåriga Deborah Harrison mördad på en kyrkogård i Eastvale, hon har blivit strypt med axelremmen till sin egen skolväska och vid en första anblick verkar det vara ett sexmord. Deborah var kanske inte en helt vanlig skoltjej, hon var smartare och bättre än de flesta i skolan, hennes pappa har en framgångsrik karriär som lett till att han blivit adlad och Deborah verkar ha haft en del hemligheter. DCI Alan Banks och hans team upptäcker ganska snart att det finns ganska många misstänkta att följa upp från alla olika delar av samhället.

Innocent graves är den tjugoförsta boken som jag läser om DCI Alan Banks, och det innebär både att jag nu läst alla böckerna och att jag även blivit klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning (som jag blev klar med i tid trots att recensionen inte kommer förrän nu). Det här är alltså den tjugoförsta boken som jag läser i serien och jag har egentligen inte så mycket att säga om den, de skiljer sig egentligen ganska lite åt. Det som är att i de första böckerna (Innocent graves är den åttonde boken från 1996) så är det mer polisarbete och ganska liten del av handlingen berör Banks privatliv med frun Sandra och barnen Tracy och Brian (det ändras i samband med skilsmässan längre fram i serien).

Wednesday's Child

Sjuåriga Gemma försvinner från sitt hem i den östra, mindre fina, delen av Eastvale när ett välklätt attraktivt par påstår sig vara socialarbetare som utreder anklagelser om att Gemma far illa i hemmet. När DCI Alan Banks och hans team börjar utreda försvinnandet så finns det inte så mycket att gå på och poliserna har svårt att hålla hoppet uppe om att hitta flickan vid liv. När man dessutom hittar kroppen efter en ung man i en övergiven gruva så tar utredningen en annan riktning.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Wednesday’s Child, det är den nittonde boken som jag läser om DCI Alan Banks och de är i ärlighetens namn ganska lika varandra. Mordgåtan är i sig inte särskilt komplicerad även om det tar ett tag innan alla pusselbitar faller på plats. Det är en av Peter Robinsons mellanböcker, den hör varken till de bästa eller de sämsta som han skrivit.

 

Wednesday’s Child är i alla fall den första boken som jag läser i Pocketlovers tre på tre-utmaning.

Tre på tre 2013

Ifjol var jag med i Pocketlovers Tre på tre-utmaning och lyckades läsa alla tre böckerna. Så nu när det blir en nu upplaga så tänkte jag hänga på även i år. Den här gången planerar jag att läsa 3x DCI Alan Banks och det blir de tre äldre titlarna som jag fortfarande har olästa

Wednesday’s child

Dry bones that dream
Innocent graves

Som bonus lär det även kunna bli den nya boken Children of the revolution

Den kalla elden

Den kalla elden är den fjärde och avslutande delen i Arnaldur Indriðasons kvartett som inleddes med Frostnätter. Sedan den sympatiske polisen Erlendur Sveinson försvann in i dimman på fjället i slutet av Frostnätter så har vi fått följa hans kollegor Elínborg i Mörka strömmar och Sigurdur Óli i Svart himmel i två böcker som utspelar sig parallellt. Även Den kalla elden utspelar sig parallellt med tvp två senaste böckerna och här får vi äntligen veta var Erlendur varit och vad som hänt med honom.

 

Erlendur befinner sig i barndomstrakter i östra delen av Island där han bor i sitt barndomshem som numera är en ödegård där han sover i en sovsäck på golvet. Erlendurs förflutna gör sig allt mer påmint och vi får reda på mer av det som hände den ödesdigra dagen då hans bror Bergur försvann i en snöstorm på fjället, medan Erlendur själv överlevde med nöd och näppe. När Erlendur får höra historien om när en grupp engelska soldater under andra världskriget gick vilse i en storm på fjället samtidigt som en ung kvinna försvann spårlöst. Erlendur börjar undersöka vad som egentligen hände med Matthildur, vars kropp i likhet med Bergurs aldrig hittades. När Erlendur börjar rota i fallet så kommer hemligheter upp till ytan efter att ha varit begravda i flera decennier.

 

Eftersom jag har saknat Erlendur i de två senaste böckerna så var det trevligt att återse honom igen. Fast jag saknar lite av dynamiken som uppstod i böcker när teamet med Erlendur, Elínborg och Sigurdur Óli arbetade tillsammans för att lösa brott. Den kalla elden är en bra och välskriven deckare (tyvärr finns det ganska många dåligt skrivna deckare i omlopp) som är definitivt läsvärd. Indriðason visar med den här boken att en lite tunnare och väl genomarbetad deckare vinner över de som är tegelstenstjocka där handlingen har en tendens att spåra ut när upplösningen närmar sig.

Det här är den andra boken som jag läser i Pocketlovers utmaning Tre på tre.

Var är alla flickor nu?

Jag har länge räknat finska Leena Lehtolainen som en av mina favoriter bland deckarförfattarna, så jag blev glad när jag upptäckte att hon precis kommit med en ny bok efter ett uppehåll på flera år. I vanlig ordning är det den jordnära polisen Maria Kallio som är huvudperson och i den här boken så har barnen Iida och Taneli blivit större och maken Antti (som är matematikprofessor) tar en mindre plats än vanligt. Som många andra poliser i litteraturen så försöker Maria Kallio att få ihop familjelivet med arbetslivet, även om det verkar fungera bättre när barnen är större.

 

I Var är alla flickor nu? har Maria Kallio precis börjat sitt nya jobb som ledare för en specialgrupp som utreder våldsbrott inom Esbo-polisen när hon upptäcker att det försvunnit tre muslimska flickor under en kort period. Ingen av flickorna har anmälts försvunnen av sina föräldrar och de är alla medlem i samma tjejklubb, där även Kallios dotter Iida är medlem. Polisen hinner knappt börja förhöra personerna i de försvunna flickornas närhet förrän den iranska Noor hittas strypt med sin egen sjal, även hon medlem i tjejklubben. Det framkommer snart att Noor hade en finsk pojkvän och mycket tyder på att det kan vara ett hedersmord, men det finns även spår som leder i andra riktningar.

 

Det är lite tråkigt att den första boken som kommer på svenska av Leena Lehtolainen på flera år inte är lika bra som de tidigare. Historien är rörig och svår att få grepp på (att jag läste boken med en lätt bomullsfylld hjärna på grund av sjukdom spelar inte in eftersom jag var tvungen att läsa långsammare än vanligt) då det fanns en massa trådar som ledde åt olika håll och det kändes som att en del glömdes bort på vägen. Det finns bättre deckare att läsa i höst. Sedan kan jag inte komma ifrån att poliserna Taskinen och Ruuskanen har namn som inte klingar helt bra i mina öron.

 

Var är alla flickor nu? är den första boken i Pocketlovers utmaning Tre på tre

Tre på tre

När jag hittade Pocketlovers utmaning Tre på tre så kände jag att det var en lagom utmaning att ta sig an under hösten. Tre böcker på tre månader är ju inga som helst problem att hinna läsa, det svåra har varit att hitta ett tema för de tre böckerna. Efter en hel del funderande så bestämde jag mig för att läsa tre deckare. Att regniga höstdagar och kvällar är som gjorda för att läsa deckare med en kopp te till hands gör ju inte saken sämre. De deckare som jag har valt ut är;

Watching the dark av Peter Robinson
Den kalla elden av Arnaldur Indriðason
Var är alla flickor nu? av Leena Lehtolainen

Jag ser verkligen fram emot att läsa dessa deckare som alla dessutom innehåller efterlängtade återkomster av olika slag.