Hon som måste dö

En hemlös man hittas död i en park i Stockholm och det ser först inte ut att vara något annat än ett tragiskt dödsfall av en man som ingen vet vem det är. Rättsläkaren Fredrika Nyman tycker inte om att hon får allt fler fall på sitt bord där de inte kan identifiera personen och när hon hittar Mikael Blomkvists telefonnummer i mannens ficka bestämmer hon sig för att ringa den kände journalisten, Blomkvist intresse väcks motvilligt när det visar sig att den hemlösa mannen vid flera tillfällen muttrat om försvarsministern Johannes Forsell. Efter Holger Palmgrens begravning har Lisbeth Salander lämnat landet för att göra upp med sin syster Camilla och för inte längre vara den som är jagad.

Hon som måste dö är den sjätte delen i Millenium-serien och den tredje som David Lagercrantz har skrivit. Den här delen i serien går i samma andra som Lagercrantz tidigare delar, framförallt den förra boken, Mannen som sökte sin skugga, där deckargåtan blandas med mer vetenskapliga inlägg, den här gången genetik. Jag vann ett förhandsexemplar av boken tillsammans med en träff med David Lagercrantz och eftersom jag fick boken först dagen innan träffen, så sträckläste jag den på tåget ner till Stockholm, vilket inte var det ultimata sättet att läsa boken på. Det är i alla fall en värdig avslutning på serien och Lagercrantz är en bättre deckarförfattare än många andra.

Ett möte med David Lagercrantz

Tidigare i sommar hade Akademibokhandeln en tävling där man hade chansen att få läsa den sjätte delen i Milleniumserien innan alla andra och att få träffa David Lagercrantz för att prata om boken. Eftersom Lagercrantz har varit en av mina favoritförfattare sedan många år skickade jag in ett bidrag till tävlingen utan att tro att jag skulle ha en chans att vinna. Till min stora glädje och förvåning så var jag en av vinnarna!

Tanken var att vi skulle ha haft en vecka på oss att läsa boken för att kunna diskutera den, men eftersom böckerna kom fram sent (jag fick min dagen innan träffen) så hade inte alla hunnit läsa den så vi pratade inte så mycket om den nya boken. Vi var tio personer, David Lagercrantz och hans förläggare Eva Gedin som satt runt ett bord där David och Eva berättade lite om böckerna och dess mottagande, skrivandet och redaktörens jobb och vi fick ställa frågor.

Det var en väldigt trevlig kväll och efter samtalet ställde David glatt upp på bilder och signerade både nya och gamla böcker.

Dessutom så kom boken i en fin förpackning

Mannen som sökte sin skugga

På kvinnofängelset Flodbergas säkerhetsavdelning avtjänar Lisbeth Salander ett kortare straff efter det som hände i förra boken, Det som inte dödar oss. Även om Salander försöker hålla sig undan de konflikter som finns mellan fångarna, men avdelningens informella ledare Benito trakasserar en ung kvinna från Bangladesh kan hon inte hålla sig från att ingripa. När Salander gamle förmyndare Holger Palmgren besöker henne i fängelset, trots att han numera är svårt sjuk, efter att ha fått tag på dokument som ger nya uppgifter om de övergrepp som Salander utsattes för i sin barndom av myndigheterna börjar hon genast att göra efterforskningar. Till sin hjälp tar hon som vanligt journalisten Mikael Blomkvist på tidningen Millenium.

Mannen som sökte sin skugga är den femte boken i Millenium-serien om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist och det är den andra boken som skrivs av David Lagercrantz. Jag är visserligen ett fan av Lagercrantz författarskap sedan tidigare, men jag tycker ändå att hans två böcker är bättre än de tre första som Stieg Larsson skrev. Den här boken tycker jag är riktigt bra och välskriven deckare med en tajtare historia än den förra boken, Det som inte dödar oss, som gör att intrigen håller hela vägen. Sedan så gillar jag att de mer vetenskapliga utläggningarna som är en del av berättelsen och så är det ett plus att det förekommer relativt lite våld i boken. Jag kommer definitivt att även läsa Lagercrantz tredje bok i serien när den kommer om ett par år.

Sedan så tycker jag att det bara är roligt att jag fått ett av exemplaren med fel titel på bokryggen. 

Det som inte dödar oss

Tidningen Millennium har fått nya ägare som vill styra tidningen åt ett lättsammare håll och det finns de som hävdar att Mikael Blomqvist har tappat stinget. När professorn Frans Balder en sen natt ringer Mikael Blomqvist och säger att han har världsavgörande fakta om den amerikanska underrättelsetjänsten och när det visar sig att han haft kontakt med Lisbeth Salander tänker Blomqvist att det kanske kan vara det scoop som han och tidningen så väl behöver. Frans Balder är en av världens främsta forskare på artificiell intelligens (AI) och har nyligen återvänt till Stockholm från USA för att ta hand om sin autistiske son, som visar sig vara en savantbegåvning. Lisbeth Salander däremot är rastlös och medverkar i en hackerattack som verkar vara mer riskfylld än det hon brukar ägna sig åt.

Det som inte dödar oss är den väldigt omtalade och i förhand kritiserade fjärde boken som David Lagercrantz skrivit som fortsättning på Stieg Larssons Millennium-trilogi. Man kan tycka vad man tycka vad man vill om att det kommit en fortsättning på en död författares succéböcker, men faktum kvarstår att Lagercrantz har skrivit en bok som är snäppet bättre än mycket annat i genren. Det är inget mästerverk, men det är å andra sidan inte heller Stieg Larssons böcker. En stor fördel med boken är att det inte är lika mycket våld som jag minns att det var i de tidigare böckerna, även om Lisbeth Salander fortfarande är en osannolik karaktär som fortfarande är lika passionerad i sitt hat mot män som hatar kvinnor. Jag tycker att Lagercrantz visar att han är en skicklig författare som gjort det här med äran i behåll. Dessutom så finns det en öppning för ytterligare en bok på slutet.

Åmselemorden

Igår recenserade jag Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma om den sextonåriga Veronica som förälskar sig i trippelmördaren Juha Vajlakkala. Det är en berättelse som ligger mig nära, då även jag fascinerades av morden den där sommaren 1988, en fascination som till viss del lever kvar än idag.

I början av juli 1988 var jag nio år gammal och var på semester med familjen på Öland, efter att ha bott på en camping tillsammans med en annan familj under en vecka så hyrde vi sedan en ensligt belägen stuga under två veckor. När vi var på semester så köpte mina föräldrar Expressen varje dag för att hänga med i nyheterna (som man ju gjorde innan Internet och smarta telefoner) och där läste jag vartenda ord om morden. Till min stora förtrytelse så slutade de att köpa Expressen när mamma insåg att jag läste allt som stod om detta brutala mord, då hon ansåg att det inte var en lämplig läsning för nioåringar.

När jag senare har läst om morden så har jag slagits av hur märklig rapporteringen kring morden och de misstänkta var. Det vanliga brukar ju vara att de som är misstänkta för mord kallas för 33-åring och den bild som publiceras brukar vara en pixlad porträttbild. Men i det här fallet så publicerades både namn och parets egna bilder, där de såg ut som rockstjärnor. Detta gjorde att media omedvetet skapade en kult kring framförallt Juha och som gjorde att han blev en typ av stjärna som unga flickor trånade efter. Det är helt sjukt att denna brutala trippelmördare blev intervjuad i flicktidningen Frida, bland många andra tidningar.

Är man intresserad av att veta vad det var som hände så kan jag rekommendera David Lagercrantz bok Änglarna i Åmsele från 1998 (kan dock vara lite svår att få tag på) eller att man lyssnar på P3 Dokumentär om Åmselemorden. Även Jan Troells film Il Capitano om morden är sevärd.

David och Stieg

Jag kan ha skrivit om det här tidigare, men efter att ha sett söndagens Babel så är det bara att kapitulera och acceptera att jag kommer att läsa den fjärde boken i Stieg Larssons Millennium-trilogin och det beror endast på att jag är väldigt förtjust i David Lagercrantz. Herregud han fick mig att läsa en bok om en fotbollsspelare som jag inte bryr mig om. Det som talar för att det kan bli ganska bra är att Lagercrantz en gång i tiden skrev några deckare som är bättre än genomsnittet och Himmel över Everest är en klaustrofobisk thriller på Mount Everest.

En intressant detalj som kom fram i Babel var när Lagercrantz i förbigående nämnde att han skrivit klart en kärleksroman som kanske kommer att komma ut. Det är en bok som han pratat om ganska länge och som jag redan väntat på att få läsa i några år nu, så det vore väldigt trevligt om den släpptes snart. Dock så verkar boken om hans pappa Olof Lagercrantz komma att bli verklighet så småningom.

Den fjärde milleniumboken

Nu verkar det som att Stieg Larssons Milleniumserie får en fjärde del och uppdraget att skriva den har gått till David Lagercrantz, som senast skrev Jag är Zlatan. Jag vet inte vad jag tycker om den nyheten, jag var inte särskild imponerad av de tre första böckerna men är desto mer förtjust i David Lagercrantz. En sak som talar för boken är att Lagercrantz tidigare skrivit tre stycken deckare som var något snäpp bättre än mycket annat i den genren och att han har ett bra språk. Jag kommer att i vilket fall som helst att läsa boken när den kommer.

En sak som jag undrar över är när David Lagercrantz kommer att skriva den engelska kärlekshistorien och boken om pappa Olof Lagercrantz som han pratat om tidigare. Det är två böcker som jag heller skulle läsa.

Jag är Zlatan

Jag hade bestämt mig för att inte läsa boken om Zlatan, trots att den är skriven av den underbare David Lagercrantz, vars böcker jag gillar väldigt mycket. Trots att jag då skulle få vänta ytterligare några år på att få läsa något nytt av honom. Mitt intresse för fotboll är tämligen litet och brukar bara blossa upp tillfälligt i samband med stora mästerskap (och då helst om Sverige är med) och då inte så pass att jag ser någon hel match utan zappar mest förbi när det är reklampauser på andra kanaler. Mitt intresse för Zlatan Ibrahimovic är ännu mindre, jag vet så klart vem det är men inte mycket mer. Till slut så kunde jag ändå inte låta bli att låna Jag är Zlatan på bibblan, bara för att den är skriven av just David Lagercrantz. Det kan tyckas som att det är en udda duo som arbetat med boken, överklasskillen Lagercrantz och rosengårdskillen Zlatan, men det kanske var det som gjorde att det blev en bok.

Eftersom jag inte visste mer om Zlatan än det som jag snappat upp när jag läst om boken. Det är helt uppenbart att Zlatan är en kille som har fått kämpa för att komma dit han kommit i livet utan att ha fått något gratis. Barndomen var tuff med tomma kylskåp, frånvarande föräldrar, andra föräldrar som gick runt med protestlistor eftersom de inte tyckte att han passade in och han hade lika gärna kunnat göra en kriminell karriär istället för en fotbollskarriär. I jämförelse med andra biografier av det här slaget som jag läst genom åren så är det här den mest välskrivna, vilket jag tillskriver David Lagercrantz, men annars så lämnar den mig tämligen oberörd.                    

Den minimala bokpackningen

När jag skulle packa för midsommar i fjällen så tänkte jag ta med mig en chockerande minimal bokpackning eftersom vi kommer att vara ganska många på i en liten stuga. Som mest blir vi 5 vuxna och A, nästan tre, på 30 kvadrat med fritidshusstandard anno 1966 (inklusive madrasser från 1960-talet). Vanligtvis brukar stugan vara ett paradis för läsning, men något säger mig att läsron inte kommer att infinna sig den här gången, så jag får satsa på högläsning av barnböcker istället. Den minimala bokpackning lyckades inte hålla sig fullt så minimal som det var tänkt, men hälften är faktiskt inte till mig. I övrigt tar jag med mig Kate Mortons I det förflutna som jag inte riktigt kommit in i än, Johan Theorins nya novellsamling På stort alvar och slutligen får jag erkänna att jag till slut inte kunde motstå David Lagercrantz bok om Zlatan trots ett tappert försök. Jag gillar verkligen David Lagercrantz böcker, men eftersom mitt intresse för fotboll och Zlatan är tämligen litet (tittar visserligen lite på fotboll vid stora mästerskap) så hade jag bestämt mig för att inte läsa Jag är Zlatan. Men till slut kunde jag inte motstå dragkraften i en tillgänglig David Lagercrantz-bok så jag lånade den på bibblan.