Det förlorade barnet

Det förlorade barnet är den fjärde delen i Elena Ferrantes romansvit och den tar vid där den tredje delen, Den som stannar, den som går, slutar, i det sena sjuttiotalet. Elena har börjat etablera sig som författare, men är olycklig i sitt äktenskap med Pietro. Hon har inlett en relation med sin ungdomsförälskelse Nino och väljer att tillsammans med barnen återvända till Neapel för att vara med Nino. Samtidigt är Lila numera en framgångsrik egenföretagare i databranschen och har fått en stark ställning i kvarter som välgörare och den som vågar utmana bröderna Solara. Elena är tveksam till att återuppta kontakten med Lila eftersom hon upplever att Lila har en för stor makt över hennes känslor. När de två ändå återupptar kontakten får deras vänskap ett nytt liv, tills deras liv tar en ny dramatisk vändning.

Det förlorade barnet är den fjärde och sista delen i Elena Ferrantes romansvit om Lena och Lila, och den här gången handlar det om medelåldern och ålderdomen. Även om jag verkligen har längtat efter att få läsa boken sedan jag läste ut den tredje delen vid årsskiftet, så har jag inte velat läsa ut den för snabbt eftersom det är den sista boken. I likhet med de tre tidigare delarna är även den här en väldigt bra och stark bok som verkligen berör. Det är lätt att säga att det är en berättelse om vänskapen mellan två kvinnor som sträcker sig över sextio år, men det finns så mycket mer i böckerna. Det är också en berättelse om Italien under 1900-talets andra del berättat från perspektivet av de fattiga som lever i samhällets utkant. Det är en berättelse om ett samhälle där korruptionen är utspridd, där maffiafamiljer styr samhällen, där många lever i fattigdom och det enda jobb en del kan få är genom att jobba för maffian. Det är också ett land som är plågat av politiska strider med våldsamma strider. Jag tror att det här är en romansvit som kommer att läsas under många år framöver eftersom det är ett mästerverk.   

Äntligen är den här!

När jag fyllde år i januari önskade jag mig den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett, Det förlorade barnet, och fick ett presentkort på boken av mina föräldrar. Efter en väldigt lång väntan kom äntligen boken idag och jag ser verkligen fram emot att få börja läsa den ikväll.

Det verkar även som att Kanin piggnat på sig nu när boken är här

Ferrantefeber

Det verkar som att någon drabbats av Ferrantefeber i väntan på att den fjärde boken, Det förlorade barnet, ska komma i brevlådan.

Den långa väntan på fjärde boken

Det är ingen hemlighet att jag drabbats av Ferrante-febern och älskar hennes böcker om väninnorna Lila och Lina. Jag har börjat längta efter nästa del i sviten så fort jag läst ut en del och sedan jag läste ut den tredje boken, Den som stannar, den som går, i början av månaden så har väntat på att få veta när jag ska få läsa den fjärde och sista boken, Det förlorade barnet. Nu har Norstedts lagt ut att Det förlorade barnet släpps i juni, vilket just nu känns väldigt långt borta.