Där barnen är kungar

 

Under sin uppväxt blir Mélanie fascinerad av realityserien Loft Story och börjar drömma om att bli känd. Nu är hon gift och bor i en förort till Paris med sin man två barn. I takt med att sociala medier växer sig att större dras Mélanie in i den världen och känner sig sedd och bekräftad av de gillamarkeringarna och kommentarerna som hon får. När hon startar en Youtubekanal där hon delar med sig av sin familjs vardagsliv växer den sig snart allt större med allt fler prenumeranter och samarbeten med varumärken. Även om Mélanie njuter av tillvaron är det hennes barn Sam och Kimmy som är de motvilliga stjärnorna på kanalen. En dag ställs hela familjens tillvaro på ända när den sexåriga dottern Kimmy försvinner medan hon leker kurragömma med grannbarnen. Har hon blivit kidnappas?
 
Där barnen är kungar är den senaste romanen från den franska författaren Delphine de Vigan och det är en väldigt stark berättelse om vilka konsekvenser det kan få att dela sitt liv med hela världen. de Vigan undersöker vilken påverkan som sociala medier har på våra liv, vad som driver människor till att dela med sig av hela sitt liv, och vilka faror som det kan föra med sig. Det handlar även om utnyttjandet av barn som inte har något att säga till om i sociala medier, och som får jobba många timmar för att spela in videor som i vissa fall försörjer hela familjen. Jag har läst alla böcker av de Vigan som finns på svenska och har gillat alla böckerna, men det här är helt klart hennes hittills bästa och starkaste roman.

Om det inte vore för dig

Michka har levt ett spännande liv där hon gjort fotoreportage över hela världen och sedan arbetade hon som korrekturläsare åt en tidning, så språket är viktigt för henne. Nu är hon en gammal dam och allt oftare sviker både minnet och orden henne. När hon inte längre klarar sig själv längre tvingas hon flytta till ett äldreboende. Marie, som växte upp i lägenheten ovanför Michkas, kommer och hälsar på så ofta hon kan. De två kvinnorna har blivit som en familj genom åren. På äldreboendet finns även Jérôme, logopeden som gör allt han kan för att hjälpa Michka att hålla kvar orden.

Om det inte vore för dig är den senaste romanen från den fantastiska franska författaren Delphine de Vigan, som är en av mina favoritförfattare. Boken släpptes lagom till min födelsedag och min syster gav den till mig i födelsepresent (det kan ha varit så att hon fick väldigt tydliga instruktioner om vad jag önskade mig). Det här är i alla fall en underbar berättelse om kärlek och om att hitta en egen familj när den man föddes i inte finns kvar. Även om de Vigan alltid har haft ett bra språk, men den här gången känns det extra lekfullt när Michka allt mer byter ut orden mot andra som rimmar, t ex blir rullstol drullstol. Det kan inte ha varit ett lätt jobb för Marianne Tufvesson som gjort översättningen.

No och jag

Lou Bertignac är tretton år och ett underbarn med ett IQ på 160 och hon har huvudet fullt med frågor om allting. Lou har svårt att passa in i klassen eftersom hon är yngre än de andra klasskamraterna. Hon är det enda barnet till en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa och de bor i en lägenhet med fördragna gardiner som gör den mörk. När Lou ska hålla ett föredrag för klassen bestämmer hon sig för att prata om de hemlösas situation. För att samla fakta till föredraget börjar hon intervjua No, en artonårig hemlös tjej som bor vid Gare d’Austerlitz. Förutom att No låter sig intervjuas så blir hon och Lou vänner. När Lou bestämmer sig för att rädda No kommer det att påverka hela hennes tillvaro.

No och jag är en av den franska författaren Delphine de Vigans första romanen som översattes till svenska, men som är den sista som jag läser. Det är en väldigt fin berättelse om en ung tjejs försök att passa in i tillvaron och som bestämmer sig för att rädda en medmänniska som de flesta inte ens vill se. Det är en berättelse om kärlek, hopp, vänskap, lojalitet och förändring. de Vigan har de senaste åren blivit en favorit hos mig och jag ser framemot att läsa fler böcker av henne framöver.

Dagar utan hunger

Laure är 19 år och sjuk i anorexia och när hon läggs in på sjukhuset väger hon bara 36 kilo till sina 175 centimeter, är konstant genomfrusen och känner att döden kryper allt närmare. På sjukhuset hamnar under vård hos en skicklig läkare som intuitivt vet hur han ska närma sig sin patient för att få henne att välja livet. Det tar tid att väcka den utmärglade kroppen till liv igen och möta minnen från barndomen.

Dagar utan hunger är Delphine de Vigans debutroman som hon ursprungligen gav ut under pseudonym och den handlar om hennes egna erfarenheter av anorexia. Det är en stark berättelse om att bestämma sig för att överleva och om att bekämpa sina inre demoner för att hitta tillbaka till livsglädjen igen.

Lojal

Théo ska snart fylla tretton år och sitter i ett undangömt hörn av skolan tillsamman med sin enda vän Mathis och skickar en flaska sprit mellan varandra i ett försök att bedöva sig från verkligheten. Hélène är deras lärare och när hon misstänker att det är något som inte stämmer med Théo korsar hon flera gränser i sitt försök att rädda honom. Mathis mamma Cécile har nyligen gjort en upptäckt på sin mans dator som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro.

Lojal är den senaste romanen från en av mina franska favoritförfattare, Delphine de Vigan, och det är även den första av hösten böcker från Sekwa som jag har förhandsbeställt som kommit. Det är en stark berättelse om lojalitet och de band som knyts mellan fyra människor som är ensamma trots att de omgivna av andra. Det är en berättelse som verkligen berör och som inte går att lägga ifrån sig. Återigen visar de Vigan vilken skicklig författare hon är.

Ingenting kan hindra natten

För ett par år sedan läste jag Delphine de Vigans roman Baserad på en sann historia där huvudpersonen är hon själv som en författare som skrivit en roman om sin mamma och blev då intresserad av att läsa de Vigans förra roman, Ingenting kan hindra natten, som handlar om hennes mamma. Det har tagit lite tid, men nu har jag äntligen kommit mig för att läsa Ingenting kan hindra natten och det är en stark skildring av en mamma som inte hade det så lätt i livet. Mamman Lucile tog sitt liv vid sextiotvå års ålder och hon var den tredje av sina syskon som tog livet av sig. Som barn var Lucile en barnstjärna som var fotomodell, även om hon inte riktigt gillade att stå i centrum, och hade problem med att hitta sin plats i den stora familjen där allas personligheter fick blomstra ut. Vid sin död hade Lucile under många år lidit av bipolär sjukdom som gjort hennes liv till en labyrint.

de Vigan blandar mammans historia med sina egna funderingar kring skrivandet och hur hennes familj kommer att ta emot boken. Under skrivandet och alla intervjuer som de Vigan gör med alla släktingarna kommer det även fram en del hemligheter som legat begravda i flera decennier. Det är en väldigt stark berättelse om en mamma som inte är som de flesta andra mammor och om hur psykisk ohälsa inte bara påverkar den som har sjukdomen, men även hela omgivningen.

baserad på en sann historia

Delphine är en författare som efter att skrivit en väldigt framgångsrik bok om sin mamma, försöker samla kraft för att orka ta upp pennan igen för att börja skriva på nästa bok. På en fest träffar hon L. och de två blir snabbt mycket nära vänner och verkar ha en hel del gemensamt. L. arbetar som spökskrivare av kända personers biografier så hon förstår sig på skrivprocessen. På kort tid tar sig L. in i Delphines liv och gör sig oumbärlig. Frågan är om den nya vännen är den som hon utger sig för att vara.

Baserad på en sann historia är den femte boken av den franska författaren Delphine de Vigan som översatts till svenska och det den andra boken som jag läser, tidigare har jag läst Underjordiska timmar. Det finns vissa likheter mellan boken huvudkaraktär och författaren, förutom att de har samma namn så har både skrivit utlämnande böcker om sina mödrar som ger berättelsen en annan karaktär. Det hela är uppbyggt som en thriller och det är en berättelse som håller spänningen hela vägen. Nu är jag sugen på att läsa de Vigans bok om sin mamma, Ingenting kan hindra natten. 

Underjordiska timmar

Mathilde har arbetat för samma företag i åtta år har hela tiden kommit bra överens med både chefen och kollegorna, men en dag börjar märka att något blivit annorlunda. Kollegorna börjar undvika henne, chefen tar ifrån henne en arbetsuppgift i taget tills hon en dag inte har något att göra. Thibault är akutläkare som åker runt till patienterna i Paris och hans vardag består av andras åkommor och ensamhet. Han längtar efter att få gensvar från kvinnan som han älskar. De två har aldrig träffats, de är två ensamma figurer som rör sig i en pulserande storstad där man riskerar att gå under utan att någon märker det.

Underjordiska timmar är bok som jag inte kände till innan jag hittade den i en bokbytarhylla på biblioteket i samband med världsbokdagen förra året, men som jag nu är väldigt glad över att ha läst. Det är en väldigt stark och välskriven berättelse om osynligt våld och att gå under i sin ensamhet mitt bland alla människor i en pulserande storstad.