Anteckningar om sorg

 

I juni 2020 förlorar författaren Chimamanda Ngozi Adichie sin pappa (inte i Covid) och essän Anteckningar om sorg har hon samlat sina tankar om den överväldigande sorgen och det komplicerade i att vara långt från sin familj på grund av pandemin. Det är en väldigt personlig berättelse om att förlora någon alltid har funnits där och den stora saknaden som följer. Det är fin och stark berättelse som det är svårt att skriva om då det handlar både om något allmänt (vi kommer ju alla att förlora personer som står oss nära förr eller senare) och något väldigt personligt i hur sorgen drabbar Adichie.

Det där som nästan kväver dig

 

Jag är egentligen inte så förtjust i noveller och novellsamlingar, men då jag har älskat alla av Chimamanda Ngozi Adichie romaner och de kortare texterna om att vara feminist och att bli förälder, bestämde jag mig för att ge hennes novellsamling en chans. Det där som nästan kväver dig kom på svenska redan 2011 och jag har funderar på att låna den från biblioteket ganska länge utan att det blivit av.

Boken består av tolv noveller som alla handlar om Nigeria på olika sätt, antingen utspelar de sig i Nigeria eller så handlar om de som har fått komma till det förlovande landet USA på olika sätt. Det finns de som har vunnit visumlotteriet, de som väntat på att deras man ska kunna skicka efter dem, de som blivit bortgifta av sina släktingar, de som vill bevara sin kultur och de som vill anpassa sig till det nya landet så snabbt som möjligt (och de som blir tvingade att anpassa sig). En berättelse handlar Biafrakriget och en annan handlar de effekter som de kristna missionärerna kunde ha på familjer när de frälste lokalbefolkningen. Gemensamt är att Nigeria beskrivs som ett ganska hårt och bitvis farligt land där man behöver muta sig fram pga en utbredd korruption.

Alla de tolv novellerna är starka var för sig och tillsammans utgör de helhet som är ännu bättre och starkare. Det här är årets första fullpoängare och den kommer definitivt att komma högt upp när årets läsning ska summeras så småningom.

Americanah

Ifemelu har bestämt sig för att återvända till sitt hemland Nigeria efter många år i USA och i Nigeria finns Obinze, som hon hade ett förhållande med i ungdomen. Ifemelu kom till USA på ett studentvisum och tanken var att Obinze skulle komma efter, men efter attacken mot World Trade Center i New York blev det svårare för afrikanska män att komma in i landet. I USA har Ifemelu byggt upp en tillvaro med vänner och förhållanden och har startat en uppmärksammad blogg om den dolda och öppna rasismen som hon möter.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie är en bok som har stått oläst i min bokhylla i flera år och när jag nyligen läste Adichies bok En halv gul sol bestämde jag mig för att ta tag i den. Det är en stark berättelse om klass, rasism och kärlek och det handlar även om de kulturkrockar som uppstår när Ifemelu flyttar både till USA och till Nigeria. Även om det här är en bra och tänkvärd berättelse, så tycker jag att inte riktigt når upp till samma klass som En halv gul sol.

En halv gul sol

Olanna och Kainene är två tvillingsystrar som är så olika som det går att vara. Olanna är en skönhet och som gör sig till vän med alla. Kainene är en hård affärskvinna och som har bestämt sig för att gå i sin pappas välbeställda fotspår. Kainene träffar engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne och hon har inga planer på att bilda familj. Olanna däremot flyttar ihop med stora kärlek Odenigbo, som är politiskt engagerad, och försöker att bilda familj. Hos Olanna och Odenigbo bor även deras huspojke Ugwu, en fattig pojke från landsbygden som blir en i familjen. När Biafra förklara sig självständigt från Nigeria och inbördeskriget bryter ut blir alla offer för de fruktansvärda händelser som kommer att tvinga människor från sina hem och splittra familjer.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en bok som jag tänkt läsa, men dragit mig för eftersom den är så tjock. När det drogs igång en gemensam tegelstensläsning av boken på Instagram lånade jag den som e-bok och började läsa. Tanken var att jag skulle läsa några kapitel i taget, men jag kunde inte sluta läsa boken. Det är en oerhört stark berättelse om det som ledde fram till Biafrakriget och lidandet under kriget. Allt berättas omväxlande av Ugwu, Olanna och Richard som ger sina perspektiv av berättelsen och det är ett grepp som jag tycker fungerar utmärkt. Det här en av de bästa böcker som jag har läst på ett tag. Det känns som att det blivit hög tid för mig att ta tag i Adichies roman Americanah, som har stått oläst i bokhyllan ganska länge nu.

Brev till en nybliven förälder

2015 släpptes manifest Chimamanda Ngozi Adichie Alla borde vara feminister, som delades ut i alla gymnasieskolor. Nu följer hon upp med Brev till en nybliven förälder, som är manifest i femton punkter som är skrivet som ett brev till Adichies vän Ijeawele som precis fått ett barn som hon vill uppfostra feministiskt. Råden som ges rör både smått och stort och tillsammans utgör de en grundkurs i feminism. Det handlar både om hur samhället är format, vilka förväntningar vi har på barnen, vilka leksaker och kläder som vi köper till dem och hur vi pratar med barnen. Det är en intressant läsning, även om jag tycker att den kanske inte är fullt lika bra som Alla borde vara feminister. 

Lila hibiskus

Kimbili är 15 år och tillsammans med sin familj i ett stort hus. Pappan Eugene är en hjälte som ger ut en tidning som kritiserar korruptionen och maktmissbruket i Nigeria och han ger stora summor pengar till välgörenhet. Hemma visar han en annan sida när han styr familjen med en järnhand och misshandlar både barnen och hustrun, för det mesta i guds namn. Han har även helt tagit avstånd från sin far som vägrat omvända sig från den traditionella religionen till kristendomen. När Kambili och hennes bror Jaja får tillbringa en tid hos deras faster och hennes barn så får de för första gången uppleva ett annat sätt att leva, och det leder till en uppgörelse i familjen.

Jag har länge läst och hört många hyllningar av Chimamanda Ngozi Adichies författarskap och har nu äntligen läst min första roman av henne, Lila hibiskus, som är en väldigt bra bok som visar en ny värld för mig som inte är så bekant med Nigeria. Berättelsen har två skikt, dels den om en familj som helt styrs av den misshandlande pappan och dels om ett land med ett oroligt politiskt läge där korruptionen härskar och många intellektuella flyr landet. Chimamanda Ngozi Adichie är väldigt trevlig ny bekantskap och jag kommer troligen att även läsa hennes andra böcker framöver.

Alla borde vara feminister

En liten bok som varit väldigt i ropet den senaste tiden är Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie, en fysiskt sett liten skift som kommer att delas ut till alla som går andra året på gymnasiet. Boken är baserad på ett väldigt populärt TED-talk som Chimamanda Ngozi Adichie håll för några år sedan och som handlar om hennes syn på feminism.

Första som Chimamanda Ngozi Adichie blev kallad för feminist var hon fjorton år och det uttalades på samma sätt som om hon hade varit terrorist, vilket inte var en komplimang. Istället för att värja sig för ordet så bestämde hon sig för att göra det till sitt och bli en lyckligt afrikansk feminist som inte hatar män och som gillar att ha läppglans.

Alla borde vara feminister är brilliant liten pärla om ett väldigt viktigt ämne som alltid är lika viktigt att diskutera. Det här är första gången som jag läser Chimamanda Ngozi Adichie, en författare som jag varit nyfiken på ett bra tag nu och ser fram emot att läsa fler av hennes böcker.