Daddy

 

Jag vill minnas att jag inte var så imponerad av den amerikanska författaren Emma Clines förra bok, Flickorna, som blev väldigt omtalad och hyllad när den kom på svenska för några år sedan. Därför har jag varit lite tveksam till om jag skulle läsa novellsamling Daddy och kortromanen Harvey, som båda kommit på svenska samtidigt. När Daddy stod på hyllan med nya böcker när jag var på biblioteket för att hämta en annan bok blev det ändå att jag lånade hem den och på något sätt tog den sig längst upp i att läsa-högen. Boken består av tio noveller där vi bland annat möter en ung kvinna som jobbar i klädbutik och som börjar sälja använda trosor till män hon fått kontakt med på nätet, en man som är redaktör för en spökskriven självbiografi, en frånvarande pappa som åker för att hämta sin son på internatskolan efter en våldsam incident och en dotter som återvänder hem över jul och håller ett så stort avstånd som möjligt till sin pappa. En gemensam tråd genom hela boken är sökandet efter något och de dunkla begär som uppstår och som sätter människor i rörelse. Överlag så gillar jag boken betydligt mer än jag trodde att jag skulle göra och alla novellerna håller en jämn och hög nivå. Även om jag kände att jag behövde en liten paus mellan novellerna så kunde jag samtidigt inte lägga ifrån mig den och började på nästa novell ett par minuter efter att jag läst ut en. 

Flickorna

Det är sommaren 1969 i Kalifornien och det är sommaren då allt kommer att förändras för fjortonåriga Evie Boyd. En dag får Evie syn på en grupp flickor i parken, de hade smutsiga klänningar, trassligt hår och letade mat i soporna. Det är något med dem som väcker ett intresse hos Evie och när hon träffar på dem igen några dagar senare får hon följa med till ranchen där de bor tillsammans med den karismatiske Russel som en slags familj. Evie förälskar sig i en av flickorna, Suzanne, och under en tid verkar hennes liv vara förtrollat. Mot slutet av sommaren börjar det gå fasligt fel och inget kommer att vara sig likt för Evie igen.

Flickorna av den amerikanska debutanten Emma Cline är en bok som jag tyckte verkade intressant och var sugen på att läsa när den kom ut förra året, men det blev inte av förrän nu när jag vunnit ett exemplar av boken (tillsammans med de övriga 11 nominerade böckerna till Årets bok). Det är en bok som jag tyckte började starkt, tappade i mitten och sedan togs sig mot slutet igen. Delar av boken utspelar sig i nutid där den vuxna Evie minns tillbaka på den där sommaren och försöker fortfarande förstå vad som egentligen hände. Berättelsen är inspirerad av Charles Manson och hans ”familj” som begick en rad mord i slutet av 1960-talet.