2014 års deckare

Vanligtvis så brukar jag läsa en hel del deckare, men i år har det inte blivit så många deckare, åtta stycken för att vara exakt. Till skillnad från gårdagens topp 10-lista över årets bästa böcker (där ingen av deckarna kvalade in), så kommer jag att presentera alla årets deckare från den bästa till den sämsta.

Medan mörkret faller av Anna Lihammer
Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal
Abattoir Blues av Peter Robinson
Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson
Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson
Lejontämjaren av Camilla Läckberg
Sonen av Jo Nesbø
Stalker av Lars Kepler

Fördelen är att jag lyckats dra ner på antalet dåliga deckare, men målet inför nästa år är att läsa ännu färre deckare som är inte är särskilt bra.

Årets bästa böcker 2014

Så här när året börjar närma sig sitt slut så har det blivit dags att göra en sammanställning över vilka böcker som varit de bästa under året. Här kommer listan över de som jag tycker har varit årets tio bästa böcker, listade utan inbördes ordning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
En av oss av Åsne Seierstad
När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka
Stål av Silvia Avallone
Till flickorna i sjön av Elin Olofsson
Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst
Härgring 38 av Kjell Westö
Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg

Tematrio - Årsbästa

Nu när det börjar dra ihop sig för att summera läsåret så har Lyrans tematrio passande nog årsbästa som tema den här veckan.

Berätta om de tre bästa böckerna du läste under 2014!

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – är definitivt i toppen över årets bästa böcker, det är en väldigt stark berättelse som har stannat kvar hos mig trots att jag läste i början av året.

Liv till varje pris av Kristina Sandberg – är den tredje och avslutande delen i den starka trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik.

En av oss av Åsne Seierstad – den starka berättelsen om när Norge drabbades av det avskyvärda terrordådet 2011 och hur en ensam man kunde göra något sådant. Lika hemsk som berättelsen är, lika bra är boken.

Hon som älskade honom

Malena lever som en slav under sitt starka känsloliv och under en svår period lämnar hon sitt liv i Stockholm för att försöka hitta lugn och ro på landet. Hon hyr en liten, ensligt belägen stuga i en sörmländsk avkrok. Mötet med den nya miljön blir dock inte fullt så harmonisk som Malena tänkt sig. Den enda tryggheten hon har är grannfamiljen som hon hyr stugan av och hon börjar ganska snart umgås allt mer med mannen i familjen, Nathan. Även om Nathan verkar vara en stabil person som är djupt engagerad i utsatta ungdomar och i sin familj, så döljer det sig ett mörker under den trygga fasaden. Efter ett tag börjar Malena inse att hennes umgänge med Nathan inte är så oskyldigt som hon trott och att det kommer att påverka fler än hon tänkt.

Hon som älskade honom är en berättelse om kärlek och hur den båda kan hela och förstöra. Det är också en berättelse om psykisk ohälsa och hur den påverkar fler än de som mår dåligt och vilket ansvar man har för trasiga tonåringar som tyr sig till en. Det är en trevlig liten bok som är en trevlig läsning för stunden, men som inte stannar kvar särskilt länge hos mig.

Le Bakbok

Le Bakbok är den franske bagaren Sébastien Boudets andra bok och i likhet med den första boken, Den franske bagaren, så är det här mer än bara en bakbok. Utöver recepten så får vi ta del av Sébastiens filosofi om råvaror, hur de produceras och används och det finns även ett kapitel som bakkemi. I boken finns recept på söta bröd och kakor, bakverk och desserter, lördagsgodis, matbröd och söndagsfrukost. Det som är gemensamt för recepten är att de tar tid att göra, ofta två dagar, och att allt görs från grunden. Jag tycker om att alla recept är graderade på en skala från 1-3 beroende på svårighetsgrad, vilket gör att det är lättare avgöra om det är ett recept jag kan klara av att baka. Jag tvivlar dock på att jag kommer att göra särskilt många av recepten, men det är en trevlig och inspirerande bok att ha hemma i bokhyllan. 

Astronauten som inte fick landa

Bea Uusmas första bok, Astronauten som inte fick landa, kom 1999 och har i år kommit i en nyutgåva efter den stora framgången med den underbara Expeditionen som kom förra året. Astronauten som inte fick landa handlar om Michael Collins, den tredje medlemmen i besättningen på rymdfarkosten Apollo 11 tillsammans med de mer kända Neil Armstrong och Buzz Aldrin. När Armstrong och Aldrin gick på månen som de första människorna någonsin, så var Michael Collins kvar i rymdfärjan och cirkulerade 14 varv runt månen, en stor del av tiden var han i radioskugga. Det är också en berättelse om 701 strömbrytare, tusentals knapptryckningar och 9 kilo checklistor.

Jag har aldrig haft någon längtan ut i rymden och efter att ha läst Astronauten som inte fick landa så känns det som att jag hör hemma på jorden där det finns syre. Tydligen är det lätt att få klaustrofobi i rymddräkterna (Michael Collins fick det, vilket inte kan vara så bra när man är astronaut) och när en rymdkapsel består av två miljoner delar innebär det att när 99,9% av komponenterna fungerar, kan det ändå finnas 2000 delar som är trasiga. Om något skulle gå fel i rymden så finns det ingen räddning. Det är en trevlig liten bok som även om den riktar sig i första hand till barn, så passar den lika bra för vuxna. 

Vad tomten kom med

Efter att ha umgåtts med familjen i två dagar så är jag idag hemma och tar det lugnt med mina julklappsböcker. Jag måste ha varit väldigt snäll i år eftersom tomten kom med fler och bättre paket än jag trodde. Jag fick tre böcker (att jag köpte två av dem själv behöver vi inte tala så mycket om), en snygg kudde med boktryck och ett väldigt snyggt bokstöd med Tomas Tranströmer.

De böcker som jag fick är Le Bakbok av Sébastien Boudet, The Best of Miranda av Miranda Hart och Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma. Nu tänker jag ägna resten av julen åt att läsa, äta chokladpraliner, dricka lite portvin och ta det lugnt.

God jul!

Det har äntligen blivit dags att önska alla en riktigt god jul!

Själv tänker jag äta och fika gott, läsa och umgås med familjen

Nätternas gräs

Den åldrande författaren Jean vandrar omkring i Paris med en gammal svart anteckningsbok och med hjälp av den minns han en romans som han hade för många år sedan hade med den mystiska Dannie. Han vandrar genom Paris både i nutid och genom sina minnen, hela tiden med den fyllda anteckningsboken som hjälper honom att minnas både platser och personer.

Nätternas gräs är den tredje boken som jag lyssnar på som Radioföljetång på P1 och det är även min första bekantskap med årets nobelpristagare i litteratur Patrick Modiano. Jag vet inte vad det beror på, men det kändes aldrig som att jag kom in i boken och att inläsningen gick in genom ena örat och ut genom det andra, vilket gjorde det svårt att komma ihåg vad som hände (eller så hände det inte så mycket). Jag tror inte att jag kommer att läsa något mer av Modiano.  

Tematrio - julböcker

Så här med ett par dagar kvar till jul så har Lyran passande nog en tematrio om julböcker.

Berätta om tre bra böcker som handlar om julen!

God Jul av Jonas Karlsson – en liten pärla som kom förra året och som handlar om ett kommunhus där man vill skapa lite julstämning för invånarna utan det ska kosta något, så man beslutar sig för att skriva ”god jul” med elljusstakar i fönstren. En uppgift som inte är så lätt som det verkar.

Snickar Andersson och jultomten av Alf Prøysen – den mysiga bilderboken om Snickar Andersson som när han går ut för att vara tomte träffar den riktiga jultomten, som föreslår att de ska gå till varandras familjer eftersom jultomtens barn hoppas att det ska komma en snickare på julafton.

En julsaga av Charles Dickens – den klassiska berättelsen om den snåle och bittre Ebeneezer Scrooge som efter ett besök av ett spöke på julnatten som visar honom hur det kommer att bli om jag inte slutar vara elak. Jag gillar även julspecialen som tv-serien Blackadder gjorde 1988 där de vänt på historien.

Ny ständig sekreterare

Nyss kom beskedet att Peter Englund avgår som Svenska Akademiens ständiga sekreterare och att han lämnar över till Sara Danius 31 maj nästa är. Danius blir den första kvinnan på posten, något som jag haft på känn sedan hon valdes in förra året. Även om jag tycker att Englund gjort ett bra jobb som ständig sekreterare, så ser jag fram emot att läsa nya böcker av Englund i framtiden. 

Bokbloggsjerka 19 – 22 december

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka. 

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Julen ser ut att bli lugn, kommer att vara med familjen på dagtid och vara hemma, läsa böcker och äta chokladpraliner på kvällarna (fördelen med att alla bor på samma ort). Läsningen har jag inte planerat nåt särskilt men jag tänker läsa en eller två böcker till på mitt tyska december-tema (det var inte ett planerat tema, det blev bara så) och så tänkte jag kanske ge mig på Donna Tartts Steglitsan. 

Julmusik

Den här veckans utmaning hos Kulturkollo handlar om julmusik, en genre som jag började lyssna på relativt sent i livet. Länge så var den mest juliga sång jag hade i min samling Simon & Garfunkels 7 O’clock news/Silent Night, som är mer samhällskritisk än julig. För ungefär tio år sedan köpte jag Peter Jöbacks julskiva, Jag kommer hem igen till jul, som jag lyssnade på i flera jular. Variation är inget som jag ägnar mig åt när det kommer till julmusik.

Nu har jag två olika spellistor, varav en går mer varm än den andra, en som innehåller lite blandade artister (Jul) och en som bara innehåller den franske tenoren Roberto Alagnas Christmas Album. Den blandade listan innehåller en rad olika artister (inklusive Roberto Alagna) och även om det finns en del mer udda inslag så domineras av traditionella jullåtar ofta framförda av män med pondus i rösten. På tal om variation så finns O helga natt i tre varianter gjorda av Anders Ekborg, Tommy Körberg (det är ingen större skillnad mellan deras tolkningar om jag ska vara ärlig) och på franska med Roberto Alagana (Minuit, chrétiens). Här finns även en variant av O Tannenbaum framförd på engelska, franska och tyska.

Just den här julen är det Roberto Alagna – Christmas Album som går varmast i Spotify och enligt mig innehåller den allt man kan begära av en julskiva; pampig sång, bombastiska musikarrangemang, barnkörer, bjällerklang och en rad klassiska låtar. För att skivan ska tilltala fler så sjungs flera låtar på fler språk, oftast franska och engelska och språket byts efter vers och refräng. I Stilla natt har han till och med fått in tre språk (franska, engelska och tyska).

Jo, jag har även lyssnat lite på Weeping Willows nya julskiva Christmas time has come, men även om de är ett av mina favoritband så inställer sig inte den rätta julstämningen när jag lyssnar på skivan.

Ensam i Berlin

Det är 1940 i Berlin och i huset på Jablonskistrasse 55 bor en brokig samling människor som några småskurkar, hårdföra SS-män, en pensionerad domare, en gammal judisk dam och verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Det är runt det strävsamma och tystlåtna arbetarparet Quangel som romanen kretsar. När de får veta att deras ende son stupat i kriget förlorar deras liv sin mening och tillvaron ser allt mörkare ut med det meningslösa kriget. De börjar göra motstånd mot nazismen och Hitler genom att skriva brevkort som uppmanar till motstånd och som kan plockad upp av vem som helst. Det är en aktivitet som är farlig om de skulle bli påkomna. Den ambitiöse poliskommissarien Escherich får uppdraget att ta fast brevskrivaren och skyr inga medel för att slutföra uppgiften, även om det utvecklar sig till en utdragen katt- och råtta-lek.

Jag började läsa Hans Falladas tegelsten Ensam i Berlin i mars och läste ungefär en tredjedel av boken innan jag pausade den i samband med Bokresan, då bland andra Erlend Loes Inventering knuffade sig före i kön. Det är inte optimalt att ta en niomånaders paus i en bok, man hinner glömma både några karaktärer och händelser, men eftersom det inte händer så jättemycket i boken så kom jag ganska snart in i boken igen. Ensam i Berlin är en väldigt stark och bra berättelse om den lilla människans kamp mot övermakten, en kamp som är dömd att misslyckas. Det är även en berättelse om att vara ensam och isolerad fast man lever mitt bland en massa människor. Min paus hade ingenting med kvaliteten att göra, bara tjockleken. 

Tematrio - Bokklappar

Så här en vecka före jul så har Lyrans tematrio den här gången bokklappar som tema.

Vad önskar ni er? Eller vad vill ni ge bort? Eller vilka böcker vill ni tipsa andra att köpa i julklapp?

Jag önskar mig två böcker i julklapp,

The best of Miranda av komikern Mirandra Hart och

Le Bakbok av den franske bagaren Sébastien Boudet.

Eftersom jag nu som vuxen inte får så många julklappar, så har jag själv beställt dem och kommer att slå in dem när paketet kommer.

Mitt tredje tips får bli Anna Lihammers deckare Medan mörkret faller, för den som gillar lite annorlunda deckare. Den här handlar om rasbiologi på 1930-talet och det finns vissa likheter med nutiden.

Bokbloggarnas Litteraturpris

Det har blivit dags att för femte året nominera böcker till Bokbloggarnas Litteraturpris och jag har valt att nominera följande böcker;

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Till flickorna i sjön av Elin Olofsson

Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst

Jaktturen av Agnès Desarthe

Julens läsning 2014 – En enkät

Det är alltid trevligt med enkäter och nu när det börjar lacka mot jul så hittade jag en julenkät hos Johannas deckarhörna.

1. Julen närmar sig alltså med stormsteg. Vilka/ vilken bok önskar du dig i julklapp i år?

I år önskar jag mig Sébastien Boudets Le Bakbok och den brittiska komikern Miranda Harts nya bok The Best of Miranda Hart, en bok som enligt uppgift bland annat innehåller tit-bits. För att öka sannolikheten att båda böckerna kommer att ligga under granen så har jag själv beställt dem (då vi i princip har slutat med julklappar bland de vuxna får man se till att fixa sina egna om man vill ha något särskilt).

2. Har du något bra tips på en riktigt bra bok att ge bort i julklapp? Det går bra med flera tips fördelat på genre också om du har många idéer.

Jag tycker nog att Kristina Sandbergs prisade trilogi om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) vore en bra julklapp till de flesta. Även Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam borde passa de som inte redan läst den.

3. Många ser till att ordna julläsningen på egen hand för att se till att vara på den säkra sidan och få läsa det man vill och inte bara det som den nyckfulle tomten kommer med. Har du planerat din julläsning? Kanske sparat någon godbit eller köpt hem enbart för att förgylla din jul och nyårshelg?

För att vara på den säkra sidan så brukar jag se till att det finns intressanta böcker att läsa vid jul, även om det hänt att tomten kommit med någon bok som gått före i läskön. Planeringen är ganska lös och ostrukturerad, precis som resten av året.

4. Julen är ju en social högtid med släkt och familj i centrum. Hur gör man då för att hitta lästiden? Har du någon bra ursäkt för att slippa ifrån sällskapsspel och grönkål och få läsa en stund i lugn och ro?

Ja, det har väl hänt att jag dragit mig tillbaka på juldagen för att läsa och vila i det kaos som brukar kunna uppstå när släkten samlas (även om vi inte är så många). Annars så är det bästa tipset kanske att alla bor så nära varandra att man köra kombinationen att umgås på dagtid och åka hem till sig själv på kvällen för lite lugn och ro.

5. Många läser höstens pristagare, typ Nobel eller Augustpris, under julen. Brukar du göra det?

Det har hänt att jag läst en pristagare under julen, men inte på grund av att de vunnit priser, utan för att det är då det funnits tid att läsa böckerna som jag blivit intresserade av tidigare under hösten. Årets Augustpristagare Kristina Sandberg hade jag i vilket fall som helst läst redan innan nomineringen och priset kom.

6. Brukar du läsa någon särskild bok eller bokgenre för att komma i julstämning?

Nej, jag brukar läsa lika ostrukturerat som under resten av året.

7. Finns det någonting du absolut INTE vill ha i julklapp?

Det finns nog en hel del som jag inte skulle vilja ha i julklapp, men jag kommer inte på något specifikt just nu.

8. Vad är det godaste tilltugget till en bok under julen?

Den här julen kommer jag att satsa på chokladpraliner från Chocolaterie Fassbender & Rausch i Berlin, som jag shoppade loss i under förra helgens besök i Berlin, som jag tänker kombinera med lite portvin. Då jag inte smakat på pralinerna så hoppas jag att de är så goda som jag tror.

9. Har du något speciellt minne av en fantastisk läsupplevelse från någon tidigare jul?

Julen för ett par år sedan tillbringade jag helt försjunken i Ingrid Carlbergs biografi över Raul Wallenberg, Det står ett rum här och väntar på dig…, och tittade i princip bara upp för att göra te och gå på toaletten. Det är något speciellt med böcker som man kan försvinna i på det sättet.

10. Finns det något speciellt du har som tradition att läsa varje jul?

Nej, men jag brukar tänka på att det vore mysigt att läsa Viktor Rydbergs Tomten och Alf Prøysens Snickar Andersson och jultomten för syskonbarnen, men brukar komma på det för sent (typ kvällen den tjugotredje).

Luciafika

Varför bara äta lussekatter vid Lucia när man även kan äta Schwarzwaldtårta, eller 88-antårta som släktens femåring döpt den till pga likhet med en populär glass. Kombineras luciafirande på tv och de sista kapitlen i Hans Falladas Ensam i Berlin.

Bokbloggsjerka 12 – 15 december

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka.

Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

Nej, jag tycker inte att tre är ett dåligt betyg. Nu sätter inte jag betyg på böckerna som jag läser, bland annat för att de flesta böcker skulle få en trea i betyg.

Adams arv

Edward Cohen växer upp i Västberlin tillsammans med sin mamma, mormor och morfar. Pappan vet ingen vem det är, mamman ville ha ett barn, inte nödvändigtvis en man. I hela sitt liv har Edward fått höra att han är lik sin morfar Moses yngre bror Adam, och ju mer dement morfadern blir desto svårare har han att skilja barnbarnet från minnena av brodern. När båda morföräldrarna är borta hittar Edward ett manuskript som Adam skrivit och som tar oss tillbaka till 1930-talets Berlin.

Det här är inte första gången som jag börjar på Adams arv, jag har gjort det i alla fall en gång tidigare och gett upp på boken. Den här gången så passade den bättre och fastnade från den första sidan, att jag läste det mesta av boken på resan till Berlin (där boken skulle diskuteras över en brunch) gjorde att det fanns få distraktioner från läsningen. Att jag läste boken på nerresan innebär även att jag kom igång sent med läsningen. Det är en fin och gripande berättelse om kärlek, vänskap och familjer, där de två olika delarna hänger ihop på ett bra sätt. Jag är glad över att kände mig ”tvungen” att läsa boken, eftersom jag annars hade gått miste om en trevlig läsupplevelse. Då Adams arv är Astrid Rosenfelds debutroman så tycker jag att det lovar gott inför framtiden.

Berlin

Helgens besök i Berlin var mitt andra i staden och eftersom jag förra gången gjorde en massa turistsaker, så hade jag lite annat fokus den här gången (som shopping t ex)

Så här i juletid kryllar det av julmarknader i hela Berlin och jag var nog på i alla fall dem stycken, en del for jag till, andra råkade jag bara hamna på. Den är bilden är från mysiga Gerndarmenmarkt, där det även finns en trevlig chokladaffär en Gudrun Sjödén-affär.

På Alexanderplatz fanns förutom en gigantisk julmarknad (som gjorde sig bäst fredag kl 10,30 när det var ganska folktomt) även en världsklocka.

På museet Story of Berlin ingick det en guidad tur i en kärnvapenbunker från 1970-talet, där drygt 3000 människor kunde bo i två veckor om det skulle komma en kärnvapenbomb. Efter två veckor räknade man med att man kunde gå ut igen, fast egentligen byggde man bunkrarna för syns skull så folket trodde att de skulle vara säkra om det blev ett kärnvpenkrig. Det var ett väldigt intressant museum som berätta Berlins historia under 800 år.

Jag hittade även ett bokbytarträd

och en bokautomat på en tunnelbanestation på Alexanderplatz

Bokbrunchen intogs på Gugelhof, där jag valde den tallrik som innehöll croissant (en stor favorit hos mig) och till den beställde jag en orangensaft och milchkaffe.

Ett landmärke som är svår att missa är tv-tornet på Alexanderplatz som syns på långt håll.

Dessutom så innehöll helgen en releasefest/uppläsning med Victoria Larsson om hennes nya bok Ett norrländskt trauma, en trevlig middag och en hel shopping, där jag mest köpte saker till mig själv.

Tematio - Bokaccessoarer

Den här veckan är tematrion har bokaccessoarer som tema.

Berätta om tre "bokaccessoarer" du önskar eller skulle kunna tänka dig att ge bort!

1. Jag är lite sugen på lite snygga bokstöd även om jag egentligen inte behöver fler.

 Gärna Vilhelm Moberg

Eller Moa Martinson

2. En sak som jag har hemma och som jag är nöjd med är tröjan som jag köpte från Bokbutiken i våras.

3. Jag skulle också kunna tänka mig ett sådant här halsband

Borta bra

Men det är också väldigt skönt att vara hemma igen.
Det har varit en väldigt trevlig helg i Berlin, men eftersom jag är ganska trött idag så kommer det en utförligare rapport senare i veckan

Äntligen Berlin!

Det känns som att det varit en lång väntan, men nu är väskan packad, passet är redo och styr äntligen kosan mot Berlin för en långhelg. Berlin är en stad som jag velat återvända till sedan jag var där för första gången för fem år sedan. Det ska bli trevligt att komma bort en sväng och jag har den del roliga saker inplanerade som ett releaseparty för Victoria Larssons bok Ett norrländskt trauma, en middag och en bokbrunch med Breakfast Book Club. Utöver det så funderar jag på att besöka DDR-museet och någon eller några av Berlins alla julmarknader för att köpa lite julklappar. Jag har laddat med att läsa i alla fall den ena av böckerna som vi ska diskutera, Christopher Isherwoods Farväl till Berlin, och hoppas hinna läsa ut även den andra boken, Astrid Rosenfelds Adams arv. Dessutom så har jag sett om den underbart charmiga filmen Goodbye Lenin ännu en gång.

Bilden på Brandenburger Tor är från det förra besöket.

En ny bokvinst

Det är ingen hemlighet att jag tycker om att vinna böcker, den här gången har jag vunnit Pär Lagerkvist Dvärgen hos Kulturkollo. Den nya utgåvan från Brombergs är dessutom väldigt vacker att se på och livade upp min dag.

Farväl till Berlin

Det är tidigt 1930-tal i Berlin och Christopher Isherwood är en brittisk ung gentleman som försörjer sig som privatlärare i engelska samtidigt som han försöker skriva en roman. Han är inneboende hos Fräulein Schröder, som tidigare levt ett bekvämt liv i sin stora lägenhet, men som följd av inflationen numera måste hyra ut rum till diverse hyresgäster (så som prostituerade). Christopher umgås med en rad olika vänner som tillsammans utgör en ganska brokig samling, som den prostituerade sångerskan Sally Bowles, gigolon Otto Nowak, den brådmogna rikemansdottern Natalie Landauer och Peter som tröttnat på sin psykiatriker. Det är också en tid där nazister blir allt starkare och mer påtagliga, tills de tar över makten och börjar systematiskt trakassera judar på ett öppnare sätt.

Farväl till Berlin är Christopher Isherwoods delvis självbiografiska berättelse om den tid han tillbringade i Berlin innan Hitler kom till makten, skriven ganska många år efteråt. Det är en rad berättelser som bitvis hakar i varandra då Isherwood är den centrala figuren. Det är bok som känns aktuell även idag när de mörka högerkrafterna växer sig allt starkare i hela Europa. Det är också en av de två böcker som vi ska diskutera under en brunch i Berlin på söndag. 

November - en sammanfattning

Det har blivit dags att summera läsmånaden november och det har varit en varit en trött månad där det inte blivit så mycket läst. Det känns även som att det tagit ovanligt lång tid att läsa alla böckerna, vilket delvis kan bero på att kvaliteten varit lite lägre (i alla fall jämfört med oktober som höll en hög nivå kvalitetsmässigt). Sedan så har ingen av deckargiganterna Kepler och Läckberg imponerat på mig.

Stalker av Lars Kepler

Ett norrländskt trauma av Victoria Larsson

Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason

Stopptid av Juli Zeh

Antal lästa böcker: 5

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 4

Antal ljudböcker: 1

Antal deckare: 3

Antal böcker utgivna 2014: 4

Antal kvinnliga författare: 3

Antal manliga författare: 1

Antal manlig/kvinnlig författare: 1

Antal recensionsex: 4

Antal böcker lästa på svenska: 5

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal länder: 3 (Sverige, Island, Tyskland)

Stopptid

När Sven Fiedler tagit sin juristexamen dröjde det inte länge förrän han fick nog och lämnade Tyskland tillsammans med sin flickvän Antje för att starta en ny tillvaro på den spanska ön Lanzarote och tillsammans driver de en dykfirma. När skådespelerskan Jolante von der Pahlen och författaren Teodor Hast dyker upp på ön så kommer Svens hela tillvaro att ställas på ända när han dras in i ett märkligt triangeldrama med paret.

Juli Zeh är en författare som jag varit nyfiken på ett tag, men inte kommit mig för att läsa, så jag blev glad när Stopptid kom som ny följetång i P1 efter Kjell Westös Hägring 38. Det är en psykologisk thriller som delvis utspelar sig under Atlantens yta. Det är skickligt uppbyggd berättelse där de olika berättarperspektiven gör att det är svårt att avgöra vad som är sant och inte. Björn Kjellman har även gjort en väldigt bra inläsning.

Efter att ha haft två väldigt trevliga upplevelser med Radioföljetången så väntar jag nu på att få stifta bekantskap med årets nobelpristagare Patrick Modiano, vars Nätternas gräs är näst på tur med start den 11 december.

Bokbloggsjerka 28 november – 1 december

Det har blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en ganska enkel fråga.

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

De nobelpristagare som finns i min bokhylla är;

Selma Lagerlöf

Alice Munro

Herta Müller

John Steinbeck

Albert Camus

Harry Martinson

Tomas Tranströmer

Thomas Mann (oläst)

Doris Lessing (oläst)

Utöver de som finns i bokhyllan så har jag även läst;

Sigrid Undset

Per Lagerqvist

Gabriel Garcia Márquez

Dario Fo

Prisade favoriter – en enkät

Det är alltid roligt med enkäter, så den här som jag hittade hos Kulturkollo har jag så klart svarat på.

1. Nobelpriset, Augustpriset, Man Booker Prize, hur ser ditt förhållande till bokpriser ut?

Jag tycker att det är lite spännande med bokpriser, men det är inget som påverkar vilka böcker eller författare som jag läser.

2. Oscarsgalan är en höjdpunkt för många filmälskare, Guldbaggegalan en något mindre svensk version. Vilken är, enligt dig, den bästa film som blivit utnämnd till bästa film under dessa galor?

En fantastisk film som fick priset redan 1953 är Härifrån till evigheten, som handlar om när Japan anföll Pearl Harbour 1941. Rollistan innehåller bland andra Frank Sinatra, Burt Lancaster och Montgomery Clift (som inte spelar full, han var helt plakat).

En svensk favoritfilm som fick en Guldbagge är Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick, om en arbetarkvinna som vinner en kamera och vars liv tar en vändning när hon började fotografera.

3. Vilka är dina favoritskådisar som kammat hem stayetter?

Det är ett gäng av mina favoritskådisar som Emma Thompson (som även har vunnit en Oscar för bästa manus), Kate Winslet och Colin Firth.

4. Vilka skådespelare, som ännu inte fått priset, borde få det snarast?

Jag är ganska förtjust i Leonardo DiCaprio och tycker att borde få en Oscar snart, han har ändå varit nominerad fyra gånger. Plus att Joyce Carol Oates borde få Nobelpriset i litteratur.

5. Emmy Awards är ett amerikanskt pris, ett tv-världens motsvarighet till Oscars. Vilken tv-serie är din favorit bland pristagarna?

Jag trodde att jag sett en hel rad med tv-serier som vunnit en Emmy, men efter att ha googlat så visade det sig att mina favoritserier inte har varit bland vinnarna, vilket delvis kan bero på att samma serier verkar vinna flera år i rad.

6. Att tävla i musik funkar tydligen också, det är Melodifestivalen ett exempel på. Vilken är din favorit av de låtar som tävlat?

Jag är inte så förtjust i Melodifestivalen, men en favorit från 1984 är ändå Kall som is med syskonduon Karin och Anders Glenmark.

7. Har du någon kulturell favorit som inte hann få sin beskärda del av priser innan hen dog?

Den enda som jag kan komma på är den fantastiske amerikanska skådespelaren Montgomery Clift som nominerades till en Oscar fyra gånger, men som aldrig vann (till sitt stora förtret).

Åmselemorden

Igår recenserade jag Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma om den sextonåriga Veronica som förälskar sig i trippelmördaren Juha Vajlakkala. Det är en berättelse som ligger mig nära, då även jag fascinerades av morden den där sommaren 1988, en fascination som till viss del lever kvar än idag.

I början av juli 1988 var jag nio år gammal och var på semester med familjen på Öland, efter att ha bott på en camping tillsammans med en annan familj under en vecka så hyrde vi sedan en ensligt belägen stuga under två veckor. När vi var på semester så köpte mina föräldrar Expressen varje dag för att hänga med i nyheterna (som man ju gjorde innan Internet och smarta telefoner) och där läste jag vartenda ord om morden. Till min stora förtrytelse så slutade de att köpa Expressen när mamma insåg att jag läste allt som stod om detta brutala mord, då hon ansåg att det inte var en lämplig läsning för nioåringar.

När jag senare har läst om morden så har jag slagits av hur märklig rapporteringen kring morden och de misstänkta var. Det vanliga brukar ju vara att de som är misstänkta för mord kallas för 33-åring och den bild som publiceras brukar vara en pixlad porträttbild. Men i det här fallet så publicerades både namn och parets egna bilder, där de såg ut som rockstjärnor. Detta gjorde att media omedvetet skapade en kult kring framförallt Juha och som gjorde att han blev en typ av stjärna som unga flickor trånade efter. Det är helt sjukt att denna brutala trippelmördare blev intervjuad i flicktidningen Frida, bland många andra tidningar.

Är man intresserad av att veta vad det var som hände så kan jag rekommendera David Lagercrantz bok Änglarna i Åmsele från 1998 (kan dock vara lite svår att få tag på) eller att man lyssnar på P3 Dokumentär om Åmselemorden. Även Jan Troells film Il Capitano om morden är sevärd.

Ett norrländskt trauma

Det är sommaren 1988 och Sverige chockas av ett brutalt trippelmord i det lilla samhället Åmsele. I den lilla orten Ursviken i Västerbotten bor sextonåriga Veronica, som tycker att livet är trist i största allmänhet och inte blir det bättre av att hon drabbats av svår acne och tycker att hon är fulast på jorden. Efter att ha hoppat av gymnasiet har hon inte så mycket att göra på dagarna och det blir mycket godis från pedofilkiosken och finnklämning framför spegeln. Precis som många andra så blir hon fascinerad av rapporteringen av den misstänkte mördaren, den 23-årige Juha Vajlakkala, som tills skillnad från andra misstänkta brottslingar figurerar med namn och bild i tidningarna, som ser ut som en rockstjärna. När Veronica skriver ett brev till Juha svarar han och de börjar brevväxla. När rättegången sedan inleds så åker hon de tolv milen till Umeå för att få vara i samma rum som Juha, och där lär hon känna andra tjejer som också förälskat sig i en mördare, även om de intalade sig att han var oskyldig.

Ett norrländskt trauma är Victoria Larssons debutbok och det är en berättelse som till stor del är självbiografisk. Det är en stark berättelse om att vara ung och vilse i tillvaron, om att brottas med sig själv och sin bristande självkänsla. Det är en väldigt lovande debut som verkligen berörde mig.

Thorén & Lindskog skickade boken

Tematrio - Naturskildringar

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om naturskildringar, för att hylla Lars Lerin som igår fick Augustpriset i fackboksklassen för sin Naturlära.

Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

Expeditionen av Bea Uusma – en alldeles sann berättelse om tre dåligt utrustade och dåligt förberedda mäns kamp mot naturen och isen i Norra Ishavet när de försöker ta sig tillbaka till civilisationen efter att ha nödlandat med sin nerisade ballong. Belönades med fackbokspriset förra året.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman – utspelar sig i norra Jämtland och Ekman har lyckats fånga både den jämtländska själen och naturen med all skog.

Nomad av Harry Martinson – en tidig diktsamling där nästan alla dikter handlar om naturen. Martinson var en fenomenal naturskildrare.

Augustpriset

Ikväll så har Augustpriset för den tjugosjätte gången och jag har suttit hemma vis datorn och följt direktsändningen på nätet. De som tog hem årets pris är;

Bästa barn- och ungdomsbok

Mördarens apa av Jakob Wegelius

Bästa fackbok

Naturlära av Lars Lerin

Bästa skönlitterära bok

 Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Hurra! Är min spontana reaktion när denna favorit presenterades som årets augustprisvinnare

Nätter i Reykjavik

Erlendur Sveinsson nyexaminerad polis och jobbar nätter på Reykjaviks gator där vardagen till stor del består av våld, inbrott, fyllekörningar och misär. Ett år tidigare hittades en uteliggare död i ett dike och polisen avskrev det som en drunkningsolycka utan att utreda vad som hänt. Erlendur hade blivit bekant med mannen och kan inte släppa dödsfallet utan börjar på eget bevåg utreda vad det var som egentligen hände den där kvällen, och utredning tar honom in Reykjaviks undre värld.

Efter att ha läst sju böcker om en medelålders, frånskild Erlendur så är det lite märkligt att stifta bekantskap en betydligt yngre Erlendur som fortfarande är ordningspolis. Nätter i Reykjavik är Arnaldur Indriðasons elfte bok på svenska, men alla har inte handlat om Erlendur. Kollegorna Sigurdur Óli och Elínborg stod i fokus i varsin bok, Svart himmel och Mörka strömmar, och i Den stora matchen, som kom förra året, dyker han upp som hastigast mot slutet (jag tjuvkollade eftersom jag inte tog mig igenom boken). Det som gör det hela lite märkligt för mig är att Erlendur uppenbarligen dog i Den kalla elden och man skulle kunna ha trott att det var den sista boken om denne sympatiske polis. För att komma runt det faktum att huvudkaraktären är död så verkar Indriðason ha hoppat tillbaka till början av karriären.

Ja, men vad tyckte jag då egentligen om boken? Det är en helt ok deckare som till stora delar tilltalar mig genom att den är ganska tunn, har bara ett gammalt lik och genom att det inte händer särskilt mycket (det går i alla fall inte så fort). Efter att ha läst Nesbø, Kepler och Läckberg den senaste tiden så är det en skön kontrast att slippa alla invecklade intriger och det meningslösa våldet. Det är kanske inte Indriðasons bästa bok, men det är å andra sidan inte heller hans sämsta bok. Det är en mysig höstdeckare som passar bra så här i det mörka november.

Norstedts skickade boken

Årets bästa deckare

Svenska deckarakademien har nu utsett årets bästa kriminalromaner.

Till årets bästa svenska kriminalroman utsågs min favorit Tove Alsterdals Låt mig ta din hand.

Årets bästa översatta kriminalroman blev Jørn Lier Horsts Jakthundarna, som jag inte läst än, men som jag har liggande som e-bok.

Debutantpriset gick till Anna Lihammer för den utmärkta Medan mörkret faller.

20 snabba i höstmörkret

Hos Linda på Enligt O så hittade jag en enkät som passar bra så här i novemberrusket. Mina svar är fetmarkerade.

Augustpriset eller Nobelpriset? Lite mer glamour och jag gillar stämningen när man sitter vid radion eller tvn och följer avslöjandet. Dock så tycker jag att det borde vara mer mångfald bland pristagarna, det kan omöjligt vara så att det nästan bara är vita, medelålders män som skriver bra nog för att få priset.

Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Malala är en cool tjej och Modiano har jag inte läst alls och kommer inte att göra det heller den närmaste tiden.

Hungerspelen eller Hobbit? Gillar boken Hobbit, men har inte sett någon av filmerna (tvivlar på att boken räcker till tre väldigt långa filmer). Hungerspelen känns bättre som helhet, plus att Katniss är supercool.

Horace Engdahl eller Peter Englund? Har en svaghet för herr Englund, plus att hans böcker höll mitt historieintresse vid liv i tonåren.

Snö eller regn? Framförallt så här års eftersom det kompakta mörker som råder just nu brukar få ge vika lite grann när snön kommer (och här i Jämtland brukar det inte vara någon brist på den varan under vintrarna). Snö är dock mindre roligt i maj/juni, då föredrar jag regn.  

Lussekatter eller pepparkakor? Föredrar lussekatter och äter bara pepparkaka om den är mjuk.

Dystopi eller feelgood? Ibland behöver man lite lättsammare läsning

Lars Kepler eller Camilla Läckberg? Har nyligen läst både Keplers och Läckbergs nya böcker utan att bli imponerad av någon av dem. Föredrog dock Läckberg på grund av färre lik, mindre våld och färre boksidor.

Amaryllis eller hyacint? Är ingen blomperson

Pappersbok eller e-bok? Har ingenting emot e-böcker, men det är ändå lite mysigare att läsa en pappersbok, i alla fall om man inte behöver bära omkring på den.

Biografi eller memoar? Har läst några riktigt bra biografier, men det är överlag ingen stor genre hos mig.

Mia Skäringer eller Lena Dunham? Fast jag har egentligen ingen relation till någon av dem

Glögg eller julmust? Glögg i väldigt måttliga mängder, dricker i snitt två klunkar must om år

Fredrik Backman eller Lena Andersson? Tyckte om boken om Ove och tyckte att den nya om Britt-Marie var helt ok. Lena Andersson Egenmäktigt förfarande tyckte inte alls om.

Tegelstenar eller tunnisar? En bok blir inte bättre ju fler sidor den har, särskilt inte deckare

Film eller tv-serie? Det känns mer överkomligt att titta på tv-serier eftersom många filmer är så långa. Dessutom så kan karaktärerna i en tv-serie få utvecklas på ett annat sätt.

Netflix eller HBO? Har inte provat någon av dem

En i taget eller slalomläsning? Vill gärna läsa en bok i taget, även om jag kan kombinera pappers/e-bok med ljudbok.

Skratt eller gråt? Gråter i alla oftare till böcker än jag skrattar

Julafton eller nyårsafton? Tycker egentligen bäst om advent, det blir så mysigt med alla stakar, stjärnor och tända ljus. Plus att man får fika lussekatter.

Bokbloggsjerka 21 – 24 november

Det är äntligen blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka.

Vad säger du? Varför läser du egentligen böcker?

Tja, vad ska jag svara på den här frågan. För det första så har jag läst sedan jag lärde mig läsa och kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte läsa böcker. Jag läser för att det är roligt och givande på en rad olika områden. För att kunna resa genom tid och rum medan jag ligger uppkrupen i soffan. För att det stimulerar fantasin och gör att jag lär mig om andra människor och kulturer. Sedan finns det säkert tusen anledningar till som jag inte kommer på nu.

Tematrio - Dystopier och jordens undergång

Den här gången så har Lyrans tematrio dystopier som tema, vilket är en genren som jag inte läser särskilt mycket. Berätta om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

Hungerspelen av Suzanne Collins - en dyster bild av framtiden där folket är förtryckt och det varje år hålls en direktsänd tävling där ungdomar från de olika distrikten tävlar mot varandra till det bara är en överlevande kvar.

1984 av George Orwell - den klassiska roman från 1948 om den oligarkiska diktaturen där regeringen konstant övervakar medborgarna och styr dem genom bland annat språket.

Aniara av Harry Martinson - versepoest som består av 103 sånger och som handlar om gondolern Aniara som hamnar på fel kurs när den transporterar emigranter från den förstörda jorden till Mars och Venus och åker ut i det okända där det inte finns något hopp om räddning.

Lejontämjaren

Det är januari och vinter håller Fjällbacka i ett stadigt grepp. En dag springer en halvnaken ung tjej från skogen ut på en väg där hon bli påkörd av bil. Det visar sig snart att den torterade flickan är den senaste i raden av unga flickor som mystiskt försvunnit de senaste åren. Samtidigt så håller Erica Falk på med en ny bok om en familjetragedi som ledde till en mans våldsamma död. Hon besöker gång på gång fängelset där hustrun i familjen sitter dömd för mordet, men hon vill inte prata om det som hände.

Lejontämjaren är den nionde boken som Camilla Läckberg skrivit om författaren Erica Falk och hennes man polisen Patrik Hedström i Fjällbacka och det är den första boken på tre år. Jag har läst alla de tidigare delarna och uppskattat dem, även om de varit lite upp och ner kvalitetsmässigt. Jag hade lite större förhoppningar på den här boken eftersom den tagit längre tid att skriva och att det skulle ha skett en utveckling i skrivandet. Tyvärr så blir jag lite besviken då allt är precis som vanligt i boken, vilket kanske också är Läckbergs styrka och det som gör att så många läser hennes böcker. Polisen sliter med en svår utredning, vilket inte underlättas av att polischefen Mellberg är lika klantig och självupptagen som vanligt, samtidigt som Erica Falk lägger i utredning på ett tveksamt sätt och utsätter sig själv för fara. Samtidigt så finns det fortfarande ett stort fokus på vardagslivet i en småbarnsfamilj där det är svårt att få tiden att räcka till allt. Dock så ska Läckberg ha en stor eloge för att hon inte staplar liken på hög (som en del andra deckarförfattare har en tendens att göra) och att hon skrivit en bok som är 350 sidor (det ideala sidantalet enligt mig är 349).

Forum skickade boken

Storytels vara eller icke vara

Jag har nyligen avlutat mitt abonnemang på Storytel i samband med att det gratiserbjudande som jag haft tagit slut. Nänns det lite som att jag inte har något att lyssna på när jag jobbar, vilket inte är helt sant eftersom jag avlutade Storytel då jag nästan aldrig hittade böcker att lyssna på där. Här kommer en liten sammanfattning av hur jag känner för tillfället;

Jag utan Storytel:

Vad ska jag nu lyssna på när jag inte kan lyssna på ljudböcker?

Jag med Stoytel:

Här hittar jag ju inga intressanta böcker att lyssna på.

Å, den här boken verkar faktiskt vara intressant, men usch vilken tråkig uppläsare det var, det här går ju inte att lyssna på.

Bokbloggsjerka 14 – 17 november

Det är fredag och dags för veckans bokbloggsjerka och den här gången är det en extra svår fråga.

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Ex: Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Det enda exempel som jag kan komma på så här tidigt på morgonen är inte en bok utan den brittiska miniserien Lost in Austen där en ung kvinna i nutid en dag upptäcker att hon bytt plats med Elisabeth Benneth från Jane Austens Pride and prejudice. Annars så var jag väldigt förtjust i Bengt Ohlssons Gregorius när jag läste den. 

David och Stieg

Jag kan ha skrivit om det här tidigare, men efter att ha sett söndagens Babel så är det bara att kapitulera och acceptera att jag kommer att läsa den fjärde boken i Stieg Larssons Millennium-trilogin och det beror endast på att jag är väldigt förtjust i David Lagercrantz. Herregud han fick mig att läsa en bok om en fotbollsspelare som jag inte bryr mig om. Det som talar för att det kan bli ganska bra är att Lagercrantz en gång i tiden skrev några deckare som är bättre än genomsnittet och Himmel över Everest är en klaustrofobisk thriller på Mount Everest.

En intressant detalj som kom fram i Babel var när Lagercrantz i förbigående nämnde att han skrivit klart en kärleksroman som kanske kommer att komma ut. Det är en bok som han pratat om ganska länge och som jag redan väntat på att få läsa i några år nu, så det vore väldigt trevligt om den släpptes snart. Dock så verkar boken om hans pappa Olof Lagercrantz komma att bli verklighet så småningom.

Hjärta och smärta - Kärlekspar

Kulturkollo har den här veckan Hjärta och smärta som tema och utmaningen den här gången är att berätta om sitt favoritkärlekspar som skildrats i böcker, på scen, på film eller i andra sammanhang.

Det första paret som jag kom att tänka på är Olof och Lennart (tänk på gamla centerledare) från John Ajvide Lindqvists senaste roman Himmelstrand, där de två medelålders bönderna har en så naturlig omtanke och förhållningssätt till varandra.

Det andra paret som jag kom att tänka på är Karl Oskar och Kristina från Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos. Det är inte par som det kanske slår gnistor om, men det finns mycket kärlek och respekt mellan dem och tillsammans lyckas de i strävan att skapa sig ett nytt liv i Amerika.

Ett tredje par som det däremot slår gnistor om är Anna Karenina och greve Aleksej Vronskij i Lev Tolstojs klassiker Anna Karenina. Här får passionen Anna Karenina att lämna mannen och sonen för den stora kärlekens skull, dock slutar det hela olyckligt.