Rysk dagbok

Några år efter andra världskrigets slut möts författaren John Steinbeck och fotografen Robert Capa i en längtan efter att få besöka Sovjetunionen och de bestämmer sig för att slå sig samman. De bestämmer sig för göra resan utan förutfattade meningar och med ambitioner att dokumentera det de ser. När de ansöker om visum visar det sig att Sovjetregimen inte har några problem med att släppa in författaren Steinbeck i landet, men är mer orolig för fotografen Capa. Under resan visar det sig att fotograferande är belagt med en del restriktioner, i Moskva är fotograferandet belagt med mycket byråkrati och fotoförbuden som råder på vissa platser håller på att driva Capa till vansinne. Det är ändå ingenting jämfört med hans våndor under väntan på att få veta vilka bilder som kommer att få släppas ut ur landet. Eftersom det är Steinbeck som står för skrivandet (även om Capa skrivit ett kort kapitel) så får vi även ta del av hur Capa är som reskamrat och privatperson. Han verkar ha varit en speciell karaktär som bland annat plockar på sig böcker (lånar enligt honom själv) hemma hos folk och som köper nya pennor när spetsen går av eller bläcket tar slut istället för att vässa dem eller fylla på med nytt bläck.

Resultatet blir en reseskildring som inte liknar någon annan som jag läst, där Steinbecks skarpa och (lite oväntat) roliga penna kompletteras av Capas mästerliga fotografier. De beskriver ett land som är byråkratiskt på många sätt och där ett restaurangbesök tar flera timmar på grund av en massa byråkratiska turer. De beskriver också ett land som blivit hårt drabbat av kriget och den tyska arméns framfart, ett land där både städer och byar jämnats med marken och måste byggas upp igen, där många av männen aldrig kom tillbaka från kriget och där jordbruksarbetet måste göras för hand eftersom både maskiner och hästar togs under kriget. Värst drabbat är Stalingrad som blev helt sönderbombat. Befolkningen gör sitt bästa för att se framåt och bygga upp tillvaron igen och de är vänliga och gästfria. Annars så verkar det ryska inrikesflyget mest ha bestått av att sitta under jättelika porträtt av Stalin på flygplatser medan man dricker te och äter stora skorpor.

Det är nästan 70 år sedan dessa två legendarer gjorde sin resa och gav ut boken och det som var en nutidsskildring då är numera snarare ett historiskt dokument. Det är en bok som fortfarande är läsvärd och som ger ett intressant perspektiv på hur Sovjet försökte bygga upp landet igen efter kriget.

Veckans utmaning: Konstverk vi älskar

Den här veckan handlar det om konst hos Kulturkollo och veckan utmaning lyder:

Den här gången vill vi helt enkelt veta om ni har något konstverk som ni brinner lite extra för? En tavla på väggen där hemma kanske? Ett konstverk som ni återkommer till ofta eller tänkt mycket på?

Jag har en del konst hemma på väggarna, en blandning av billiga kopior av ett par kända konstnärer (PS Krøyer och Anna Ancher) och en del tavlor som jag har ärvt, som jag tycker mycket om men som inte har något ekonomiskt värde. 

Min favorit är dock den här, vilket är den enda som jag köpt själv och som är målad av konstnären Johan Petterson. 

En stor bokvinst

Idag kom det inte bara ett, utan två paket med böcker med en total vikt på 8,5 kg (enligt avierna) som jag lyckades frakta hem från affären på cykeln (som tur är ligger affären runt hörnet).

Det visade sig att det var samtliga nominerade böckerna till Årets Bok som jag vann i en utlottning hos Sincerely Johanna nyligen. Jag har bara läst några av böcker och äger bara Elena Ferrantes bok sedan tidigare. Det verkar som att sommarens läsning är räddad och jag ser fram emot att läsa flera av böckerna.

Hela högen uppifrån och ner:

Flickorna av Emma Cline

Italienska nätter av Katherine Webb

Hennes nya namn av Elena Ferrante

Björnstad av Fredrik Backman

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Törst av Jo Nesbø

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Lykttändaren av Pontus Ljunghill

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Andras vänner av Liane Moriarty

Tematrio - Katastrofer

Den här veckan handlar det om katastrofer i Lyrans tematrio.

Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Fallvatten av Mikael Niemi är en bok som leker med tanken tänk om. Efter ett kraftigt regnande i nordligaste Norrland brister en av kraftverkens dammar och när vattenmassorna störtar ner för älven får det katastrofala följder för befolkningen.

Titanic är en i mitt tycke fantastisk film som handlar om den verkliga katastrofen när det berömda fartyget krockade med ett isberg på sin jungfrufärd. Filmen blir definitivt inte sämre av att huvudrollerna spelas av två av mina absoluta favoritskådespelare, Kate Winslet och Leonardo DiCaprio.

Himmel över Everest av David Lagercrantz handlar om en katastrof när en grupp ovana klättrare försöker nå toppen för sent på dagen och fastnar i en snöstorm på vägen tillbaka. Det är en klaustrofobisk berättelse som är inspirerad av en verklig händelse 1996.  

Äntligen är den här!

När jag fyllde år i januari önskade jag mig den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett, Det förlorade barnet, och fick ett presentkort på boken av mina föräldrar. Efter en väldigt lång väntan kom äntligen boken idag och jag ser verkligen fram emot att få börja läsa den ikväll.

Det verkar även som att Kanin piggnat på sig nu när boken är här

Ferrantefeber

Det verkar som att någon drabbats av Ferrantefeber i väntan på att den fjärde boken, Det förlorade barnet, ska komma i brevlådan.

Liten bokhylleenkät

Det är alltid roligt med enkäter och den här gången har jag hittat bokhylleenkät hos Lyran som jag inte kan låta bli att svara på

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

I princip efter genrer och ämnen, men eftersom jag börjar få lite om plats i hyllorna så har jag fått blanda lite. Fakta står för sig och är i sin tur sorterad efter ämne, även om biografier står på en egen hylla i en annan bokhylla. Jag vet inte hur det räknas sorteringsmässigt, men jag brukar sortera så att de tjockaste och tyngsta böckerna står längst ut på hyllplanen, som en gammal kursbok i historia som väger ca 2,5 kg.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?

De allra flesta böckerna är på svenska, sedan finns det en del på engelska och i alla fall en bok på tyska. Så tre språk.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?

Antagligen Sverige eftersom jag läser mycket svensk litteratur

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?

Här skulle jag vilja svara att det är ungefär lika, men det är mer troligtvis fler män som står i hyllorna.

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).

De flesta böckerna är sorterade efter genrer som deckare, klassiker, poesi (inklusive romaner av Harry Martinson), biografier, serier, ungdomsböcker, bilderböcker, konst, kok- och bakböcker (i en egen hylla i köket) och folianter (de där böckerna som är lite för stora för vanliga hyllplan). Plus blandade pocketböcker som i en mindre bokhylla där inte inbundna böcker får plats. De olästa böckerna har en tendens att ligga i diverse högar i vardagsrummet tillsammans med böckerna som inte hunnit sorterats in eller som ska ges bort.

6. Visa gärna en shelfie!

Med tanke på hur mycket jag läser så har jag inte så jättemycket böcker och bokhyllor, dels för att jag inte känner något större behov av att äga böckerna och gärna lånar på biblioteket och dels för att min lägenhet inte rymmer fler bokhyllor. Dock så försöker jag komma på ett sätt att få in en Billy-hylla till på något sätt.

Det är här de flesta av mina böcker står, men det finns två smala hyllor i sovrummet (en hög och en låg) och en hylla för matrelaterade böcker i köket. Jag gillar mina Billy-hyllor som är är fyllda med citat från olika författare och som IKEA släppte i samband med Billys 30-årsjubileum 2009.

En ny Austen-bok

Jag har varit sugen på nyöversättningen av Janes Austen debutroman Förnuft och känsla sedan den kom förra året och nu är den äntligen min. Jag är väldigt förtjust i de nya omslagen till Austens böcker med klassiska målningar, de är så vackra.

Nu har jag fem av Austens böcker i nya, snygga omslag. Det är bara Mansfield Park som saknas, vilket också råkar vara den enda av Austens böcker som jag inte läst än.

Översta raden: Förnuft och känsla, Stolthet och fördom och Övertalning
Nedersta raden: Northanger Abbey och Emma

Den tyska flickan

I Berlin lever den unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv, men 1939 är allt förändrat när nazisterna tagit makten och Hannah och hennes familj hör till de orena som inte längre är välkomna. Tillsammans med sin enda vän Leo ingår Hannah en pakt om att de ska möta framtiden tillsammans. De båda familjerna får visum till Kuba, där de är tänkt att göra ett kortare stopp innan de ska få komma till USA, och de går ombord på ångaren M/S St Louis som ska ta dem till Havanna. Det dröjer inte länge innan det börjar gå rykten om att båten kanske inte är deras räddning trots allt. Sjuttiofem år senare lever den tolvåriga Anna i New York tillsammans med sin deprimerade mamma och skuggan av pappan som hon aldrig hann träffa. En dag anländer ett paket med posten från en släkting på Kuba som ger vissa ledtrådar till släktens historia. För att ta reda på sanningen om pappans släkthistoria reser Anna och hennes mamma till Havanna för att träffa släktingen.

Den tyska flickan är i USA bosatte kubanske författaren Armando Lucas Correas debutroman som till stor del har den verkliga händelsen med fartyget St Louis som fick återvända till Europa med 907 av sina 937 passagerare, som till största delen bestod tyskjudiska flyktingar, efter att de nekats inträde i Kuba, USA och Kanada. Det är en stark berättelse om kärlek och hur man trots allt måste försöka överleva och gå vidare även efter tragedier genom att försöka dölja vem man är för att inte sticka ut i sin nya miljö. Det är också en berättelse om en familj som genom att inte prata om det förflutna tappar sin historia. Det här är definitivt en av sommarens starkaste böcker.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Bokbloggsjerka 9 – 12 juni

Det är fredag och det är dags för bokbloggsjerkan

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag har inget riktigt starkt minne av mina tidigaste äventyr i böckernas underbara värld. Däremot så har jag en del minnen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, dels från när jag såg filmatiseringen av boken på bio när den var ny. Jag var fem år gammal och kunde historien. Dessutom så brukade jag och en kompis leka hela berättelsen i en skog med en liten bäck.