En liten present

En av mina kollegor har en tonårsdotter som älskar att läsa, så jag brukar dela med mig av undgomsböcker till henne när jag läst dem (och som jag inte känner att jag absolut måste ha kvar). Härromdagen hade hon skickat med ett paket till mig som tack för böckerna. Jag fick grytlappar och ett par tofflor (som kommer att passa bra att ha i stugan), allt hemstickat av en släkting. Det är trevligt att kunna sprida glädje, och även att få lite tillbaka.

Bokbloggsjerka 29 november – 2 december

Annika är tillbaka med bokbloggsjerkan, så nu är fredagsmorgonrutinen återställd.

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Det händer lite då och då att jag känner för att slå dumma karaktärer på käften. En karaktär som jag inte vill slå på käften, men som jag blev arg på var Maj i Kristina Sandbergs Sörja för de sina (andra delen i trilogin som inleddes med Att föda ett barn). Jag ville skälla på henne att hon skulle sluta orora sig så mycket för allting, inte vara så ängslig, inte klanka ner på dottern hela tiden (sonen är mycket mer värd och önskad) och börja stå på sig. Trots att jag blev arg på Maj så var det en fantastisk bok.

Jag skulle vilja ge en kram till Benjamin i Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar eftersom jag tror att han behöver många kramar när han ska leva utan sin älskade Rasmus och fick bryta med sin familj efter att han lämnade Jehovas vittnen.

Brinnande livet

 

Alice Munro har hört till de författarna som jag har tänkt läsa, men inte kommit mig för att läsa trots att jag hört mycket positivt om hennes noveller och böcker. När Peter Englund tillkännagav att årets nobelpris tilldelas Alice Munro och Anna på …och dagarna går drog igång en bokcirkel på Facebook om boken Brinnande livet, så kände jag att det var hög tid för mig att bekanta mig med Munro. Bokcirkeln har gått till så att vi har läst och diskuterat några noveller per vecka, vilket gör att det känns som att jag läst boken väldigt länge. Det finns ett problem för mig när jag läser novellsamlingar, det är att novellerna till slut flyter samman så att jag inte riktigt vet vad jag läst och vad som hänt i vilken novell.

I Brinnande livet utspelar de flesta novellerna i en vardagsnära miljö, det är oftast kvinnor som står i centrum, och de utspelar sig ofta runt tiden för andra världskriget. Dessutom så spelar tåg en viktig roll i två av novellerna. Jag förstår vad folk menar när de säger att Munros noveller är som romaner i miniformat, men det är inte alltid något som jag tycker är odelat positivt då en del av berättelserna gärna hade fått gått lite djupare in i karaktärerna och deras liv. Munro är en utmärkt författare, men jag har svårt för att ta till mig novellsamlingar.

I kroppen min - vägsjäl

Efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat i början av sommaren så började läsa han blogg I kroppen min så smått och jag läste sedan hans bok I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början och hans historia berörde mig. När Kristian i september förlorade sin kamp mot cancern så blev jag förvånad över hur pass starkt jag reagerade på dödsbeskedet av en person som jag inte har någon egentlig relation till och som knappt hört talas om för ett halvår sedan. Texterna i den nya boken I kroppen min - vägsjäl är de som inte hann komma med i den förra boken, det är en berättelse om en roadtrip i USA, en resa till New York i våras och om hur den hemlösa Pysen kommer till honom. Den första delen av boken som innehåller Gidlunds texter avslutas med de korta och oerhört starka inläggen som han skrev alldeles på slutet när orken inte längre fanns kvar. Bokens andra del innehåller bilder som fotografen och vännen Emma Svensson tagit och som ingår i den fotoutställning som Emma gjort om Kristian.

Tematrio - prisvinnare

Precis som Lyran så har jag inte kännt mig särskilt intresserad av årets Augustpris (mycket beroende på att jag bara läst en av de arton nominerade), men den här veckans tematrio handlar om prisvinnare lite mer allmänt.

Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg - fjolårets Augustprisvinnare i den skönlitterära klassen. Det är en stark berättelse om en sons sökande efter sin pappa, som aldrig lyckades lämna upplevelserna i getton och koncentrationsläger.

”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg - en annan vinnare från fjolåret, den här gången i fackboksklassen. En tjock och oerhört bra och välskriven biografi över Rauol Wallenberg, som blev en av de mest otippade hjältarna under andra världskriget när han hamnade i Budapest där han räddade tusentals med judar i krigets slutskede.

Stora döden av Dick Harrison - vinnare i fackboksklassen år 2000. Man kan fråga sig hur roligt kan det vara att läsa en tegelsten om digerdöden, den stora pestepidemin som tog livet av en stor del av europas befolkning under medeltiden. Svaret i det här fallet är att det kan vara roligt, intressant och lärorikt.

Augustpriset 2013

Lite tidigare ikväll presenterades årets vinnare av Augustpriset och vinnarna blev

Facklitteratur
Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Barn- och ungdom
Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström

Skönlitteratur
Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

Jag har faktiskt inte läst någon av böckerna, men är lite sugen på att läsa Bea Uusmas bok

Än klappar hjärtan

Det har blivit dags för Viktor att ta studenten och på skolgården har släkten samlats för att ta emot honom, det är mamma Astrid, styvpappa Henrik, halvsystrarna Josefin och Sara, och mormor Kjerstin kommer med mostrarna Lena och Sandra. Dessutom så kommer Viktors biologiska pappa Michael med sin amerikanska familj. Att Michael, som övergav Astrid när Viktor var liten, är tillbaka väcker många minnen och känslor till liv från den där sommaren på Fårö då systrarnas pappa dog. De starka känslorna som finns kvar mellan Astrid och Michael riskerar att rasera hela tillvaron som Astrid byggt upp. Lena har fått besked om att hon har en obotlig cancer och Sandra måste betala in en skatteskuld på 50000 kronor om två veckor.

Helena von Zweigbergk är en författare som jag känt till väldigt länge, men Än klappar hjärtan är den första av hennes böcker som jag läser och jag tycker verkligen om boken. Greppet att låta de tre systrarna berätta sina versioner av historien tycker jag fungerar bra och det ger fler dimensioner åt karaktärerna och även den komplicerade relationen som kan uppstå mellan syskon, särskilt när det finns hemligheter som det inte pratas om.

Än klappar hjärtan kan man även läsa som bokcirkel tillsammans med ÖP (en av våra två lokala dagstidningar). De har även bjudit hit Helena von Zweigbergk som kommer till Östersunds bibliotek den 9 december.

En tidig julklapp

Efter att ha funderat länge och väl så bestämde jag mig för att slå till och köpa en padda till mig själv som en tidig julklapp. Jag har varit sugen lite till och från sedan den första modellen släpptes för några år sedan, men jag har tidigare inte riktigt kunna motivera behovet. Nu när jag har en trådlös router hemma så hamnde det hela i ett annat läge då jag känner att det räcker med bara Wi-Fi (plus att jag kan skapa ett trådlöst nätverk med mobilen om det skulle behövas). Nu ska jag bara lära mig att använda den ordentligt och se om hur den står sig mot Letton när det kommer till läsning av e-böcker. Vem vet, på nästa semesterresa kanske jag skriver recensioner i paddan istället för i en vanligt anteckningsbok.

#fiktivnovember Fråga 4

Det har blivit dags för den fjärde och sista frågan i Fiktiviteters novembertävling

Fråga 4: Berätta om något du ser fram emot bortom november!

Direkt efter november så börjar en av mina favoritdelar av året, nämligen advent (som i år börjar exakt den första december). Jag tycker att det är så mysigt med ljusstakarna och stjärnorna som kommer fram vid advent och som lyser så att en del av höstens kompakta mörker skingras lite grann. Dessutom så får man fika lussekatter och mjuk pepparkaka. Nu hoppas jag bara att snön hinner komma till nästa helg för att ge den rätta stämningen.

En glädjande nyhet

När den svenske skräckkungen John Ajvide Lindqvist var med i Babel i söndags så berättade han att han bara har tjugo sidor kvar i arbetet med sin nästa bok, vilkte är en glädjande nyhet för oss som gillar Ajvide Lindqvists böcker. Jag ser även fram emot boken med Palmemordet som han pratat om som ett framtida projekt ganska länge nu, och jag anar att det kommer att skilja sig en del från böckerna som Leif GW Persson skrivit om mordet.

Annars så ägnar jag den här veckans kvällar åt att läsa Nyckeln som jag fick i måndags och som är ganska tjock (drygt 800 sidor). Anledningen till att jag fick boken i måndags och inte i fredags som många andra är att brevbäraren i mitt område verkar tycka om att bära omkring på post som inte går in genom brevinkastet i dörren (i det här fallet så är boken dubbelt så tjock som inkastet), bär tillbaka paketet för att nästa dag ta med sig en avi så att jag kan hämta paketet på affären (och ibland bli lite sur på att det dröjer en extra dag att få sakerna).