2020 - den långa listan

Det har blivit dags att sammanfatta det gångna året med en lång lista, där jag i år har hämtat inspiration från Linda på enligt O.

 

Årets första bok: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov 

Årets sista bok: En farofylld överfart av Rachel Rhys

Årets mest oväntade: Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite, den gjorde mig tacksam över att min syster inte ”råkar” ha ihjäl folk lite nu och då

Årets klassiker: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

Årets knock out: Jag ser allt du gör av Annika Norlin, en brilliant novellsamling som även jag, som inte vanligtvis gillar novellsamlingar, älskade

Årets kvinnokamp: Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson, det är lite knäckande när man inser hur många frågor som Elin Wägner stred för som fortfarande är aktuella

Årets gapflabb: Hur man blir slängd överbord av Emmy Abrahamson, en absurd och rolig bok

Årets historiska: Söndagsvägen av Peter Englund, en intressant berättelse både om ett brutalt mord och Sverige på 1960-talet

Årets samtida: Tritonus av Kjell Westö, med några små ändringar i manuset fick Westö den att utspela strax efter pandemin, vilket gjorde att den kändes väldigt aktuell

Årets obehagligaste: Förmörkelsen av Karin Fossum, som än en gång har skrivit en bok om något som skulle kunna hända

Årets grafiska: Framtidens arab 1-3 - En barndom i Mellanöstern  av Riad Sattouf

Årets nya bekantskap: Romanförfattaren Augustin Erba, som jag bara har läst krönikor i DN av innan jag läste hans underbara roman Snöstorm

Årets återseende: Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins, där vi återvänder till Panem och den tionde upplagan av Hungerspelen och får lära känna president Snow som ung

Årets galnaste: Verkligheten, i år finns det ingen bok som slår hur världen sett ut det här året

Årets tegelsten: Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes, nästan 800 sidor om spanska inbördeskriget och infiltrering av en organisation som smugglar nazister till Argentina. En väldigt stark och bra berättelse som inspirerats av verkliga händelser

Årets ögonöppnare: Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en berättelse om en inte alltför avlägsen framtid där det inte längre finns några vilda djur kvar i naturen

Årets utmaning: Hålla sig frisk och hålla avstånd för att minska smittspridningen

Årets aldrig mer: Efter att ha läst två delar i Julia Quinns serie om Familjen Bridgerton kände jag att det räcker så för mig då böckerna inte passade mig

Årets huvudperson: Adunni i Flickan som fick en röst av Abi Daré

Årets bifigur: Den unge Bill Clinton gjorde verkligen ett avtryck i Rodham av Curtis Sittenfeld, som handlar om vad skulle kunna ha hänt om Hillary sagt nej till Bills tredje frieri

Årets filmupplevelse: Jag har inte sett så många filmer (i alla fall inte som jag kommer ihåg) och har mest väntat på att Wonder Woman 1984 ska gå upp på bio, jag tror att det senaste budet är i februari

Årets TV-serie: Kärlek & anarki, jag är notoriskt dålig på att se mer än början på serier, men den här strecktittade jag på

Årets författare: Jessie Burton – en författare som jag underskattat beroende på att jag inte var så förtjust i hennes första bok, Miniatyrmakaren, men där det visade sig att jag älskade hennes två andra böcker Bekännelsen och Musan, som båda legat olästa här hemma ett bra tag

Årets kulturella höjdpunkt: Helgen i Varberg i slutet av januari tillsammans med en massa trevliga bokbloggare och ett besök på museet där Bockstensmannen förvaras. Det här året har inte innehållit så många kulturella evenemang

Årets citat: Håll i, håll ut och tvätta händerna

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Hamnet av Maggie O'Farrell, vinnare av Women’s Prize for Fiction

Årets mest kreativa idé: Alla skyltar med olika referenser om vilket avstånd man ska hålla till andra, som 1 älg eller 2 Birger (en väldigt lokal referens för Östersund)

Årets titel: Änkan som vägrade dö av Shirshendu Mukhopadyay

Årets artist: James Dean Bradfield, till vardags sångare och gitarrist i Manic Street Preachers, som i somras släppte en soloskiva, Even in exile, som är ett konceptalbum om den chilenske sångaren Victor Jara. Det kunde ha blivit hemskt, men det visade sig bli ett mästerverk

Årets låt: Enligt Spotify, The boy from the plantation av James Dean Bradfield. Enligt mig är det liveversionen av The unforgiven III från Metallicas andra samarbete med San Fransisco Symphony, S&M2.

Årets skämskudde: Rodham av Curtis Sittenfeld, är en årets bästa böcker, men det finns några scener som etsat sig kvar i minnet, och det inte av någon bra anledning

Årets läskigaste: Nidamörkur av Peter Fröberg Idling, en riktigt läskig berättelse

Årets hämnd: Rökridå av Krysten Ritter, en berättelse om att återvända till hemstaden efter många och avslöja hemligheter 

Årets överskattade: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, en klassiker som inte alls levde upp till alla hyllningar jag hört innan jag läste den

Årets underskattade: Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes, förstår inte att den här starka berättelsen inte fått mer uppmärksamhet

Årets debut: Dina händer var fulla av liv av Suad Ali, en väldigt stark debut om att leva som flykting

Årets par: Det udda paret Eve och Sally som är främlingar för varandra när de bestämmer sig för att tillsammans köra en kanalbåt över sommaren för att hjälpa en kvinna som de aldrig träffat innan i Sommaren på kanalen av Anne Youngson

Årets lyckopiller: Tilly och bokvandrarna av Anna James, blotta idén om att det skulle gå att umgås med sina favoritkaraktärer både i och utanför böckerna är väldigt lockande