Jag läste
nyligen John Steinbecks och Robert Capas skildring av deras resa i Sovjet 1948,
Rysk dagbok, och blev så förtjust i
den att jag ta tag i att läsa Steinbecks andra reseskildring Resa med Charley från 1962, en bok som
jag började lyssna på som ljudbok för några år sedan men gav upp på eftersom
jag inte gillade uppläsaren. I början av 1960-talet kände Steinbeck att han
inte längre kände sitt land, utan att han skrev utifrån 25 år gamla minnen. Den
känslan i kombination med en alltid närvarande rastlöshet gjorde att Steinbeck bestämde
sig för att göra en tremånaders rundtur genom Amerika för att återupptäcka. För
att inte väcka allt för stor uppmärksamhet längs vägen bestämde Steinbeck sig
för att inte bo på hotell under resan, istället beställde han en husbil efter
egen design. Husbilen fick namnet Rociante
efter Don Quijotes häst och efter att ha lastat bilen med alldeles för många
saker (enligt egen utsago, och när man läser listan på saker så kan jag inte
annat än hålla med), bland annat flera uppslagsverk och 75 kilo olästa böcker.
För att inte åka helt ensam tog Steinbeck med sig Charley, en gammal blågrå
pudel från Frankrike som bara lyder franska kommandon.
Frågan är
hur mycket Steinbeck lärde sig om Amerika under resan, när jag läser boken
verkar det inte som att han träffade särskilt många människor då det mest är
själva resandet som beskrivs. Mot slutet började Steinbeck känna sig så
fullproppad med intryck att han blev trött och ville hem, även om han då hade
en bra bit kvar (typ Texas, södern och östkusten upp till New York). Det är
ändå mot slutet som jag tycker att det blir mest intressant när Steinbeck kör
genom södern och stannar till i New Orleans där det råder stor uppståndelse
kring att en färgad flicka börjat i en skola för vita och behöver skydd för att
ta sig till och från skolan. Det hela får Steinbeck att börja fundera kring
rasfrågan och det faktum att han utifrån sina erfarenheter inte har några som
helst problem med färgade. Eftersom Steinbeck gjorde sig resa hösten 1960 var
det en väldigt aktuell fråga då.
Överlag så
är Resa med Charley en väldigt
trevlig läsupplevelse och Steinbeck visar än en gång sin klass som författare
och berättare av sin samtid. Det finns mycket humor och träffande beskrivningar
i boken. Det finns i boken en karta över resrutten med teckningar av extra
viktiga händelser längs vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar