Fränder

Noah är en pensionerad kemiprofessor på Upper West Side i New York och planerar att återvända till sin födelsestad Nice för första gången sedan han var barn. Några dagar innan avresan får Noah ett samtal från socialtjänsten, som informerar honom att han är närmast anhörig till elvaåriga Michael som behöver omhändertas akut. Motvilligt bestämmer sig Noah för att ta med sig pojken på resan. Väl på plats i Nice börjar Noah nysta i sin familjehistoria med den motvillige Michael i släptåg. Det omaka paret har till en början svårt att komma överens och har olika åsikter om hur många läsk man bör dricka per dag, vilken mat som är god och skärmtid, men efter ett tag börjar de närma sig varandra.

Fränder är den tredje romanen som jag läser av den irländska författaren Emma Donoghue och i likhet med de två tidigare romanerna (Room och Miraklet) är jag väldigt förtjust i boken. Det här en väldigt bra och charmig berättelse om två omaka personer som binds samman av sitt släktskap som både är rörande och hjärtevärmande. När jag väl började läsa boken kunde jag inte lägga bort den och nu när jag läst ut boken så vill jag läsa mer om Noah och Michael. Jag kommer att rekommendera till alla som vill läsa en bra bok (och troligtvis även andra).

Room

Jack är fem år och hela hans värld är består av ett låst rum på cirka 10 kvadratmeter där han bor tillsammans med sin mamma. De är inlåsta i ett fängelse som är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. Mamman har varit inlåst i sju år och Jack har aldrig sett världen som finns utanför. Den enda som kommer till dem är mannen som har med sig mat och lite presenter, men varje kväll innan han kommer ser mamman till att Jack sover i garderoben. Desperationen över att slippa ifrån fängelset växer sig allt starkare och mor och son kommer på en plan som ska kunna få dem fria.

Room är den andra boken som jag läser av Emma Donoghue och jag blev väldigt imponerad av hennes senaste bok, Miraklet, när jag läste den förra året. Det är en stark och gripande berättelse om att vara fängslad mot sin vilja och en mammas kamp för sin och sitt barns överlevnad. Berättelsen blir extra stark genom att den berättas genom den femårige Jacks ögon och hur ett barn som bara känner till väldigt begränsat utrymme ser på världen.

Miraklet

Anna är elva år gammal och lever i en djupt religiös familj på den irländska landsbygden i mitten av 1800-talet. För fyra månader sedan slutade Anna helt att äta och verkar mirakulöst nog må bra. Hennes familj tror att Anna är utvald av gud och att hon kan bli Irlands första helgon på mer än 500 år. Fallet väcker en stor uppmärksamhet i hela landet och folk från hela världen kommer för att träffa den märkliga flickan. För att säkerställa att Anna verkligen inte äter i smyg anställs två sjuksköterskor som turas om att vakta henne dygnet runt. En av sjuksköterskorna är engelska Lib, som kommer med övertygelsen om att avslöja bluffen. Men det verkar som att Anna verkligen inte äter någonting och lever endast på några skedar vatten om dagen. De två utvecklar en slags vänskap under alla timmar de tillbringar tillsammans och när Anna börjar få en rad diffusa och skrämmande symptom blir Lib allt mer orolig.

Miraklet av Emma Donoghue är en bok som jag inte hade hört talas om förrän den landade på mitt hallgolv, men den väckte snart ett intresse hos mig, både genom det vackra omslaget och genom baksidestexten. På ytan kan det verka som att det handlar om en sjuksköterska som blir satt att vakta en elvaårig flicka som verkar klara sig utan mat. Men det finns så mycket mer i berättelsen, som en önskan om ett mirakel som kan ge Irland ett nytt helgon, familjelojalitet, religiös övertygelse, skuggorna som den stora svälten som orsakades av potatispesten och en stark önskan om att rädda ett liv. Det är fantastisk berättelse som verkligen tog tag i mig och som väckte en massa känslor.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken