Tritonus

Thomas Brander är en stjärndirigent som närmar sig 60 och som har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården, Casa Tritonus, där han ska koppla av mellan arbetsresorna som börjat tära allt mer. Att han den senaste tiden haft motgångar i både yrkes- och kärlekslivet gör att Brander inte har så lätt att koppla av som han skulle vilja. Granne med Casa Tritonus bor Reidar Lindell, som är skolkurator och hobbymusiker i ett coverband och mellan de två männen växer en slags vänskap fram. Genom Lindell blir Brander introducerad för lokalbefolkningen och deras inbördes relationer, för att här delar man varandras glädje och sorg.

Tritonus är den senaste romanen från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och det är en roman som verkligen visar att Westö är en av de bästa svenskspråkiga författarna just nu. Det är en berättelse om åldrande, förlorad kärlek, hitta sin plats i världen och framförallt om musikens kraft. Berättelsen utspelar sig efter coronapandemin när världen börjar närma sig det normala igen, vilket ger den en samtidskänsla. Westös språk är som alltid vackert och det blir ännu vackrare av finlandssvenska uttrycken som jag vill komma ihåg och som jag tycker att vi borde införa i svenskan, som t ex morgonnatten.

Den svavelgula himlen

I 1960-talets Helsingfors växer en ung pojke upp och när han lär känna sonen Alex i den mäktiga och välbärgade familjen Rabell leder det till att han kommer att växa upp i deras skugga. Skillnaden mellan hans egna familjs enkla sommarstuga och familjen Rabells ståtliga gård är milsvid, men genom den nära vänskapen med sonen Alex kommer han nära familjen och får även ta del av deras hemligheter. Det är en vänskap som kommer att vara under flera decennier fram till våra mer oroliga tider. När han förälskar sig i Alex lillasyster Stella blir det inledning på en relation som skapar ett starkt band mellan dem och som gör att de genom åren cirklar runt varandra eftersom de har svårt att välja eller välja bort den varandra.

Den svavelgula himlen är den senaste boken från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och den första sedan rosade och prisade romanen Hägring 38 från 2013, en bok som bland annat vann Nordiska rådets litteraturpris. Det här är en storslagen berättelse som sträcker sig över flera decennier och som handlar om vänskap, familjeband och kärlek samtidigt som världen omkring oss förändras. Det handlar även om klass, kön och hur det färgar våra minnen. Det hela berättas genom huvudpersonen vars namn vi aldrig får reda på, han drömmer om att bli en framgångsrik författare. Det är en väldigt bra och stark berättelse som tar tag i läsaren och som är svår att lägga ifrån sig. Jag har de senaste åren upptäckt Westö och är väldigt förtjust i hans sätt att berätta sina ganska komplicerade historien. En sak med Westös böcker som jag är lite extra förtjust i är att det dyker upp finlandssvenska ord, som t ex min favorit morgonnatten. Den här boken får även ett extra plus eftersom det dyker upp referenser till mitt favoritband Manic Street Preachers, vilket inte är så vanligt i litteraturen.

Vådan av att vara Skrake

Berättelsen börjar 1952, året då Helsingfors laddar upp inför de olympiska spelen och coca-cola lanseras i landet. När den unge Werner Skrake får chansen att köra en av coca-colalastbilarna på lanseringsdagen och han dra på sig och sin familj en envig vanära genom att krocka och krossa hela lasten. Flera decennier senare kommer Werners son Wiktor att få kommentarer om händelsen. Berättelsen om familjen Skrake sträcker över nästan 1900-talet, genom att både gå framåt och bakåt i tiden, från inbördeskrigets Österbotten till nutidens Helsingfors.

Jag köpte Vådan av att vara Skrake på väg till Helsingfors i april, där vi bland annat skulle gå på en Westö-vandring som slutade med att vid drack skumvin med Westö själv på hans förlag. Det är först nu som det blivit av att jag läser boken. Det är en väldigt bra bok som jag sögs in i när jag väl började läsa den och det var en väldigt trevlig läsupplevelse och det faktum att det egentligen inte händer så jättemycket blir bara en styrka.

En helg i Helsingfors

Den här helgen var det äntligen dags för boblmaf att samlas i Helsingfors för en helg med trevligt umgänge med Kjell Westö-tema.

Jag fick sällskap av mamma (som velat åka till Helsingfors länge, men som inte fått med sig pappa) och vi inledde resan med dag med shopping och turistande. Bland annat så såg vi Domkyrkan på Senatsplatsen

och den speciella och väldigt rofyllda Tempelkyrkan som är insprängd i berget

På lördagen samlades vi för en vandring i Kjell Westös spår där vi besökte ett antal platser som är med i hans böcker och den kan sammanfattades med Kjell varit på fest, tittat ut genom ett fönster och bestämt att här ska en romankaraktär bo.

Som en bonus så fick vi även se det hus där Tove Jansson bodde och hade sin ateljé.

Vandringen avslutades på förlaget Schildts & Söderströms där det bjöd på skumvin och Kjell kom för att prata med oss och svara på frågor. Han var väldigt trevlig och bjöd på sig själv.

Det går ju inte att komma hem från Helsingfors utan något muminrelaterat, jag köpte en pennmugg och en kakburk med Muminkex.

Det var en väldigt trevlig helg med god mat och trevligt umgänge. Nu återstår det att se vart nästa resa går. 

Inför Helsingfors

Har börjat uppladdningen för resan till Helsingfors i mitten av april där jag bland annat ska diskutera Kjell Westös Där vi en gång gått tillsammans med Breakfast Book Club under en brunch. Det var inte helt lätt att få tag på boken, men nu har ett biblioteksexemplar i alla fall kommit hem till mig.

Hägring 38

Det är 1938 i Helsingfors och ute i Europa har Adolf Hitlers Tyskland börjat sin expansionspolitik, något som gör att spänningarna börjat öka på kontinenten. I den informella Onsdagsklubben där advokaten Claes Thune ingår tillsammans med ett antal gamla vänner går åsikterna isär om det som händer i omvärlden. Utöver att diskutera politik så är även Onsdagsklubben en ursäkt för att supa tillsammans, men under det här året börjar det bli allt tydligare att även klubben börjar splittras på samma sätt som Europa. Till sin hjälp på kontoret har Thune kontoristen fru Matilda Wiik, som plågas av minnen från tiden i fångläget under det finska inbördeskriget. En dag när Onsdagsklubben samlas på Thunes kontor så hör hon plötsligt en röst som hon aldrig trodde att hon skulle höra igen och som gör att obehagliga minnen kommer upp till ytan.

Hägring 38 är den första bok som jag läser av Kjell Westö och det är en väldigt trevlig ny litterär bekantskap. Det är en fantastisk berättelse som dels utspelar sig under en intressant brytningstid i den europeiska historien och som dels utspelar sig under det finska inbördeskriget 1918, ett krig som i alla fall jag bara varit vagt bekant med. Det är en ganska lågmäld berättelse som tar tag i en och som inte släpper taget förrän sista sidan. Jag har lyssnat på boken via Sveriges Radios Romanföljetång där skådespelerskan Stina Ekblad gjort en fenomenal inläsning.