Det känns lika bra att börja den här recensionen med en fråga
Är Sofi Oksanens nya roman När duvorna försvann lika bra som den
förra romanen, Utrensning?
Svaret är nej, det är den inte. Därmed inte sagt att boken
är dålig på något vis. Jag hade inte heller riktigt väntat mig att den skulle
leva upp till de skyhöga förväntningarna som skapades efter mästerverket
Utrensning.
När duvorna försvann är den tredje boken i Oksanens tänkta kvartett om Estlands historia under 1900-talet och i centrum för berättelsen står
ett olyckligt äktenskap byggt på lögner. Edgar bygger sitt liv på lögner och
sin förmåga att manipulera både människor och handstilar. Under andra
världskriget vänder han kappan efter vinden och arbetar för både tyskarna och
ryssarna, beroende på vem som har makten över landet. Efter kriget är Edgar
historieskrivare åt Sovjet och där fördömer han tyskarnas gärningar, som han
själv var inblandad i. Edgars hustru Juudit representerar kvinnornas oskrivna
historia under kriget, de som förälskade sig i en tysk soldat och som fick leva
med den skammen resten av livet. Här finns även motståndsmannen Roland som
lever i skogen och som för dagbok över de övergrepp som han bevittnar med
förhoppningen om att sanningen en dag ska komma fram.
När duvorna försvann är som sagt den tredje delen i en tänkt kvartett
om Estlands historia och jag ser redan fram emot att läsa nästa del. Även om
den inte riktigt når upp till den mästerliga Utrensning så är det en riktigt
bra bok som är välskriven med en intressant historia och trovärdiga karaktärer.
