Tosca

I lördags var det dags för en av höstens kulturella höjdpunkter, säsongens operabesök på Folkets Hus i Bräcke där man har en digitalbio som visar liveföreställningar i HD från Metropolitan i New York. Den här gången var det Puccinis Tosca som stod på programmet och jag kan erkänna att en av anledningar till att valet föll på just Tosca är att den fantastiske tenoren Roberto Alagna var med. Alagna fick för övrigt stående ovationer och tre fans hade gjort en banderoll som de höll upp efter föreställningens slut.

I likhet med många andra operor så innehåller Tosca både kärlek, tragik och ond bråd död. Här finns en politisk fånge som rymt från fängelset, en konstnär med en väldigt svartsjuk fästmö, en chef för den hemliga polisen som vill sätta dit de politiska upprorsmakarna och ha Floria Tosca för sig själv. Efter en del turer fram och tillbaka så dör alla på lite olika sätt (två självmord, ett mord och en avrättning). Som vanligt när det gäller sändningarna från The Met så är det helt fantastiskt gjort med otrolig scenografi och underbara kostymer. Puccinis musik är medryckande och det är nästan ofattbart att det går att sjunga så som de gör på scenen med all den passion, känslan och dessutom alla de höga tonerna.

De senaste åren har det blivit så att jag och mamma har tagit oss iväg på opera en gång per säsong och det har oftast blivit på hösten. Det som gör operautflykterna extra trevliga är helhetsupplevelsen som blir med bussresan fram och tillbaka (det går en fullsatt buss från Östersund), mottagandet med välkomstdrink, uppklädd personal, levande ljus, mingelbuffé i pausen (den här gången var det två pauser och det serverades frukt och juice i den andra) och så klart själva föreställningen.

Tematrio - avbruten läsning

Den här veckan handlar Lyrans Tematrio om avbruten läsning, böcker som inte blivit avslutade. Jag har inga som helst problem med att ge upp på böcker som jag inte tycker ger mig någonting, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Oftast ger jag upp under i början av boken om jag inte kommer in i den. Det händer även att sådana böcker får en andra chans, och ibland funkar det bättre vid ett senare tillfälle, andra gånger inte. Min trio består av böcker som jag gett upp på, men som jag ändå skulle vilja ta mig igenom någon gång.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – en bok som jag verkligen skulle vilja läsa och gilla, men som jag gett upp på fler än en gång. Det återstår att se om jag kommer att läsa hela någon gång.

1Q84 av Haruki Murakami – jag gillar verkligen flera av Murakamis böcker, men när jag började läsa första delen i 1Q84-trilogin så tog det stopp och jag gav upp efter cirka 150 sidor.

Tornet av Uwe Tellkamp – en bok som jag börjat på och gett upp på en gång, men som jag fortfarande vill läsa. Jag köpte den till och med på bokrean för att jag tänkte att chanser för att den ska bli läst om jag har den hemma (den är dessutom väldigt tjock, typ 970 sidor).

#fiktivnovember Fråga 2

Den andra frågan i Fiktiviteters novembertävling är lite klurigare än den förra

Fråga 2: Berätta om din bästa ickebokliga fiktivitet i år!

Förutom att läsa böcker så tycker jag även om att se (välgjorda) tv-serier som till exempel Downton Abbey. Här tänkte jag dock skriva en liten presentation av en annan av mina favoritserier, Hart of Dixie, som utspelar sig i småstaden Bluebell i amerikanska södern. Doktor Zoe Hart hade siktet inställt på att bli en hjärtkirurg när hon istället får ta över sin biologiske fars (som hon inte haft någon kontakt med) del av praktiken i Bluebell och blir kvar i staden där hon så småningom börjar känna sig hemma. Bluebell påminner mig lite om Stars Hollow i den underbara serien Gilmore Girls, en liten stad där alla känner alla och de flesta är lite excentriska. Det finns mycket som jag tycker om med serien, som de sympatiska karaktärerna, men en sak som jag är lite extra förtjust i är att karaktärerna får lov utvecklas på ett trovärdigt sätt. Ett bra exempel är Annabeth som gått från att vara en blyg, hunsad bikaraktär till att bli en stark kvinna som vet vad hon vill och inte är rädd för att ta plats.

Till sist så skulle jag vilja slå ett slag för det som enligt mig (som nu för tiden lyssnar väldigt lite på ny musik) är årets skiva Rewind the film med Manic Street Preachers. Det är visserligen ingen nyhet att jag älskar Manics, men den nya skivan är bland det bästa de har gjort. De har tagit bort elgitarrerna och gjort en mer akustisk skiva där sångaren James Dean Bradfields röst får komma fram på ett nytt sätt.

Bokbloggsjerka 8 – 11 november

Fredag betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka.

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Jag har en känsla av att jag inte är ensam om att vilja ha lite mer tid till att både läsa och blogga, det känns som att jag inte hinner någonting just nu. Dessutom så skulle jag vilja ha mer ork att läsa på kvällarna när det finns tid, men efter att ha tillbringat en hel arbetsdag sittandes framför en dator så blir jag trött i huvudet. En annan mindre bokrelaterad sak som jag önskar mig just nu är att vintern ska komma med snön som jagar bort en del av det kompakta mörkret som råder nu.

Det sällsamma fallet Benjamin Button

F. Scott Fitzgeralds novell Det sällsamma fallet Benjamin Button från 1922 handlar om en man som lever sitt liv baklänges. När Benjamin Button föds så är han i 70-årsåldern och blir sedan yngre och yngre till han tills han till slut dör som spädbarn och gör saker i omvänd ordning, som att gå på college efter ett långt arbetsliv och röka cigarrer i barndomen. Benjamins pappa försöker få allt att verka normalt, men det går så där. En sak som undrar över är vad som hände med mamman som knappt nämns i berättelsen, men det kan inte ha varit så roligt att föda en fullvuxen skäggig gammal man. Det är ett intressant tankeexperiment som är välskrivet och var en rolig liten berättelse att lyssna på.

Fiktivnovember Del 1

Fiktiviteter firar att bloggen fyller fyra år och försöker dessutom betvinga novembermörkret med en tävling i fyra delar där man varje vecka ska svara på en fråga.

Fråga 1: Berätta om din bästa läsupplevelse i år!

Jag började med att bläddra igenom listan med de drygt åttio böckerna som jag hunnit läsa hittills i år för att se vilken av böckerna som varit den bästa läsupplevelsen. Efter att bläddrat fram och tillbaka så slog det mig att jag läst en bok stannat kvar hos mig längre än de andra och som jag tänkt på och som jag har pratat en hel del om, även om jag inte var så imponerad av den när jag läste den. Boken är Barnbruden av Anna Laestadius Larsson som handlar om när den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta kom till Sverige 1774 för att gifta sig med (horbocken) hertig Karl (yngre bror till Gustaf III och besteg senare tronen som Karl XIII). Jag misstänker att det är mina funderingar på Barnbruden som gett mig känslan att jag har haft ett 1700-talstema den senaste tiden. Eftersom det här är den första delen i en tänkt trilogi så ser jag fram emot att läsa de kommande delarna.

Tematrio - Ungdomsböcker

Det verkar som att det är fler än jag som längtar efter att den tredje delen i Engelforstrilogin ska släppas, i väntan på Nyckeln så handlar Lyrans tematrio om ungdomsböcker.

Berätta om tre bra ungdomsböcker!

Lex bok av Sara Kadefors är en av de nominerade barn- och ungdomsböckerna som är nominerade till årets Augustpris. Det är berättelsen om Lex som startar en blogg som Maya för att hämnas på sin mammas nya kille, ungdomsförfattaren Bruno.

Godnatt, mister Tom av Michelle Magorian är en bok som jag minns från min ungdom och som jag fortfarande tycker mycket om (det var inte så väldigt länge sedan jag lyssnade på ljudboken). Boken handlar om William som under andra världskriget evakueras från London till landsbygden där han hamnar hos den vresige mister Tom och så småningom växer en stark vänskap fram mellan de två.

Kodnamn Verity av Elisabeth Wein är en ungdomsbok som jag läste så sent som förra veckan. Även det här är en berättelse som utspelar sig under andra världskriget, men den här gången om vänskapen mellan piloten Maddie och agenten Queenie.

Kodnamn Verity

Året är 1943 och en ung kvinnlig brittisk agent arresteras av Gestapo i det av nazisterna ockuperade Frankrike. Hon blev avslöjad när hon höll på att bli överkörd då hon tittade åt fel håll när hon skulle gå över en gata. Efter att ha blivit torterad under flera veckor så bestämmer hon sig för att berätta allt hon vet och börjar skriva på sin bekännelse. Det blir berättelsen om hennes vänskap med den kvinnliga piloten Maddie, som var den som flög henne till Frankrike.

 

Efter att han läst några positiva omdömen om Kodnamn Verity så blev jag sugen på att läsa den, även om det dröjde ett bra tag innan biblioteket fick in den. Det finns ganska många berättelser om andra världskriget, men inte så många som behandlar kvinnliga agenter och piloter (de var inte så många, men de fanns). Det är inte heller alla som är lika bra och välskrivna som Kodnamn Verity. Jag drogs in i berättelsen och hade svårt att lägga ifrån mig den innan jag hunnit till sista sidan. Även om Kodnamn Verity är klassad som ungdomsbok så passar den minst lika bra för vuxna.

Landet runt-bloggathon

Det är lätt att känna att mycket av den litterära världen utspelar sig i Stockholm, särskilt när man som jag bor i Östersund, vilket ligger ganska långt från Stockholm. Metta på Kulturloggen har därför tagit initiativ till den här Landet runt-bloggathonen där vi ska rita en litterär karta över landet. Jag tänker sätta Östersund och Jämtland på kartan, då jag bor i Östersund och är uppvuxen i Krokom, som ligger ett par mil utanför stan.

Östersund är Jämtlands enda stad och dess centrala läge beror på att när den grundades 1786 valde man en ett bra läge, trots att det lär ha funnits ungefär tre hus på platsen. Det fanns dock en bro som ledde till Frösön, som varit centralort i flera sekler. En anledning till man ville anlägga en stad i Jämtland var för att den svenska regeringen ansåg att de förlorade skatteintäkter på jämtarnas handel med Tröndelag i Norge (vilket man hållit på med i alla tider oavsett om kungen var svensk, dansk eller norsk). Det var först när järnvägen kom 1879 som staden började växa på allvar.

På senare år så har Östersund profilerat sig som en vintersportstad och det bor en hel del landslagsåkare i främst längdåkning och skidskytte (även om jag aldrig sett någon av dem på stan) här. Även om musikfestivalen Storsjöyran anordnas varje sommar i de centrala delarna av staden så är kultur inte det man främst tänker på när Östersund kommer på tal. Det finns ändå en del författare härifrån som jag tänker lyfta fram i det här inlägget, och jag har valt att lägga fokus på dem som nått utanför länsgränsen.

Allan Edwall – när man som jag kommer från Krokom så är det svårt att undvika vår lokala storhet, Allan Edwall, som växte upp i arbetarbarackerna vid fabriken i Hissmofors (ett område där även en del släktingar till mig bott och arbetat). Även om Edwall mest är känd som skådespelare, så har han även skrivit böcker och visor. Varje år återvände Edwall till Hissmofors för att dela ut Allan Edwall-stipendiet på Folkets Hus på trettondedag jul. Numera delas det ut i samband med en föreställning till hans minne.

 

Elin Olofsson – är en nyare stjärna på den jämtländska författarhimlen är Elin Olofsson som debuterade i början av året med den underbara Då tänker jag på Sigrid. Även Elin Olofsson kommer från Krokoms kommun, men från Offerdal, som ligger några mil från själva Krokom.

Bodil Malmsten – efter föräldrarnas skilsmässa så växte Bodil Malmsten upp hos morföräldrarna i Bjärme i Jämtland. Hon har sedan debuten 1970 gett ut en rad diktsamlingar, några romaner och ett antal loggböcker/journaler om livet i franska Finistère.

Kerstin Ekman – det finns några författare som flyttat till Jämtland, känts sig hemma här och hittat inspiration. Kerstin Ekman är nog den mest kända av dem, hon bodde under många år i Valsjöbyn, som ligger vid norska gränsen långt upp i Krokom kommun. Kerstin Ekman har skrivit fyra romaner som utspelar sig i den av Valsjöbyn inspirerade fiktiva byn Svartvattnet, Händelser vid vatten och trilogin Vargskinnet som består av Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter.

Annars så är Valsjöbyns stora kändis skådespelerskan Ann-Margret som var nära vän med Elvis Presley och som fortfarande skapar rubriker när hon kommer till länet.

Beppe Wolgers – är en annan som flyttat till Jämtland, Beppe flyttade till Strömsund (10 mil norr om Östersund) 1968 och bodde kvar till sin död 1986 och ligger begravd på Strömsunds kyrkogård. 1999 öppnade hans änka ett Beppemuseum på Öhn utanför Strömsund.

Sara Lövestam – har delvis uppväxt i Östersund och hennes andra bok I havet finns så många stora fiskar utspelar sig till stor del i stadsdelen Lugnvik. Det var det faktum att det i baksidestexten stod att boken utspelar sig i Lugnvik som gjorde att jag gav den en chans, något som ju lett till att jag föll pladask för hennes författarskap och läste i rask takt alla fyra romaner som hittills kommit ut.

Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

 

Bokbloggsjerka 1 – 4 november

Fredag betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka

Boktrailers blir allt vanligare men det är ingenting jag själv brukar titta på, men frågan är hur du ställer dig till dessa och om det finns någon trailer/några trailers som du tycker att vi bör se?

Jag har egentligen ingen åsikt om boktrailers och jag brukar inte heller titta på dem.