Ru

Ru är Kim Thúys självbiografiska roman som blivit hyllad överallt och som jag nu har läst långt efter alla andra (känns det som i alla fall). Kim föddes in i en välbärgad sydvietnamesisk familj, men efter kriget och Nordvietnams övertagande så flydde familjen till Kanada via Malaysia när hon var tio år. Det är trettio år senare som Kim skriver sin historia och hon låter ett minnesfragment leda till ett annat utan att bry sig om kronologin. Det är en berättelse om kriget, kommunisternas övertagande, flykten med båt över Siambukten, flyktinglägret i Malaysia, kampen för att försöka passa in i det nya samhället och hur livet blev trettio år senare då hon har man och två barn. Ordet ”ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och även ”bäck” på franska.

 

Det är alltid en risk att läsa en bok som blivit så hyllad från alla håll, då det kan leda till att förväntningarna blir för höga och boken känns som en besvikelse. Ru är inte en sådan bok, den är precis så bra som allt jag hört och läst om den. Att boken är så pass kort gör den bara starkare då det blir avskalat så att det bara är det mest väsentliga kvar. Jag kommer definitivt att läsa Kim Thúys andra bok Mãn snart.

Helena von Zweigbergk

Österundsposten drog tidigare i höst igång sin första bokcirkel och först ut blev Helena von Zweigbergks nya roman Än klappar hjärtan. I måndags var Helena von Zweigbergk på besök, inbjuden av ÖP för att vara med i en paneldiskussion under ledning av kulturredaktören Tomas Larsson. (Jag tog ett par bilder, men de blev så dåliga att de inte går att använda). Samtalet sändes även live på nätet och går att se i efterhand här om man vill.

Samtalet kom att handla om den nya boken och de tre systrarna som är huvudkaraktärer och även ganska naturligt kom en hel del att handla om syskonrelationer och hur syskon tar olika roller. Vi fick även veta att Helena skriver 2-3 sidor om dagen (varken mer eller mindre), att hon har fyra systrar, att den nya boken tog ungefär ett år att skriva och att hon den här gången ville skriva en bok som var mer som en familjekrönika, till skillnad från de kammarspel som hon tidigare skrivit. Vi fick även lära oss en del om hennes medverkan i Spanarna i P1 och en del annat. Det var ett trevligt samtal och Helena von Zweigbergk visade att hon är van att prata inför folk och kändes väldigt proffessionell, men på samma gång personlig.

Tematrio - Önskeklappar

Så här när julen står för dörren så handlar Lyrans tematrio om önskejulklappar.

Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Eftersom tomten inte kommer att komma med så många paket i år eftersom vi haft ett lotteri bland de vuxna så att man behöver bara köpa en julklapp (plus till barnen) och får då även bara en julklapp av en hemlig tomte. Istället har jag köpt en Ipad till mig själv som en tidig julklapp, men några bokrelaterade önskeklappar ska jag väl ändå kunna komma på.

Först så skulle jag vilja att tomten ordnade lite mer tid och ork för att kunna läsa och göra lite annat. Att jobba heltid tar ju hela tiden (och då har jag ändå ingen pendlingstid att prata om). Efter åtta timmar framför en datorskräm så brukar jag kunna bli lite trött i skallen.

Sedan skulle jag inte ha något emot om tomten trots allt tittade förbi med några böcker. Eftersom det här är önskejulklappar så skulle jag vilja ha en roman av David Lagercrantz (det var länge sedan sist) och den tredje delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj.

Slutligen skulle jag gärna gå på en konsert med mitt favoritband Manic Street Preachers, gärna på Storsjöyran, eller i alla fall i Sverige. Köpenhamn fungerar också. Eller kanske Paris (om våren).

En liten rapport

Den känns som att det inte är mycket som gått min väg den senaste tiden, jag har inte fått de besked jag önskat angående en del vitt skilda saker, plus att det är en rad småsaker som inte gått min väg i vardagen (en del kan mycket väl bero på att jag den senaste tiden har haft svårt att gå och lägga mig i tid, vilket gjort att jag varit lite tröttare än vanligt). Nu hoppas jag på att den utdragna så kallade träckveckan är till ända.
 
Den här helgen har i alla fall varit trevlig. I lördags var jag, syrran och systerdotter A på Jamtlis julmarknad, vilket var väldigt mysigt nu när snön börjat komma och det var roligt att uppleva den med en fyraåring som inte alltid tyckte att samma saker som vi vuxna var intressanta. Jag kom hem med lite lokalt tillverkade godsaker och en traditionsenlig bit kolbulle i magen. Då A somnade på bussen efter ett par hållplatser så var nog besöket lagom långt. Annars så har jag tagit det välbehövligt lugnt i helgen, läst en del och blivit lite oproportionellt glad när jag kollade de nya böckerna på Storytel och hittade en ny bok inläst av Gerhard Hoberstorfer (en favorit bland dem som läser in ljudböcker, men som inte läst in så många böcker).

Innocent graves

En dimmig novemberkväll hittas sextonåriga Deborah Harrison mördad på en kyrkogård i Eastvale, hon har blivit strypt med axelremmen till sin egen skolväska och vid en första anblick verkar det vara ett sexmord. Deborah var kanske inte en helt vanlig skoltjej, hon var smartare och bättre än de flesta i skolan, hennes pappa har en framgångsrik karriär som lett till att han blivit adlad och Deborah verkar ha haft en del hemligheter. DCI Alan Banks och hans team upptäcker ganska snart att det finns ganska många misstänkta att följa upp från alla olika delar av samhället.

Innocent graves är den tjugoförsta boken som jag läser om DCI Alan Banks, och det innebär både att jag nu läst alla böckerna och att jag även blivit klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning (som jag blev klar med i tid trots att recensionen inte kommer förrän nu). Det här är alltså den tjugoförsta boken som jag läser i serien och jag har egentligen inte så mycket att säga om den, de skiljer sig egentligen ganska lite åt. Det som är att i de första böckerna (Innocent graves är den åttonde boken från 1996) så är det mer polisarbete och ganska liten del av handlingen berör Banks privatliv med frun Sandra och barnen Tracy och Brian (det ändras i samband med skilsmässan längre fram i serien).

Nelson Mandela

En av vår tid stora ledare och hjältar, Nelson Mandela, har gått ur tiden. Mandela avled i torsdags 95 år gammal, vilket i sig inte är så märkligt eftersom han uppnått en imponerade ålder och haft en sviktande hälsa de senaste åren. Mandela har levt ett långt och innehållsrikt liv sedan födseln 1918. Han har varit politiskt aktiv sedan tidigt 1940-taloch dömdes 1962 till livstids fängelse. När Mandela släpptes efter 27 år var det försoning som han predikade och tillsammans med presidenten F W de Klerk började han med arbetet att ena landet, 1993 fick de två dela på Nobels fredspris. 1994 blev Mandela Sydafrikas första demokratiskt valda president, något som han var fram till 1999. En märklig detalj är att USA inte tog bort Nelson Mandela från sin terrorlista förrän 2008, där han och ANC fördes upp under tidigt 1980-tal.

Ju mer jag läser om Nelson Mandela, desto mer intresserad blir jag av att lära mig mer om denne store man. Ett första steg blir att läsa Sten Rylanders bok om honom från 2012, som passande nog finns att låna som e-bok från biblioteket.

Bokbloggsjerka 6 – 9 november

Ännu en vecka närmar sig sitt slut och det har blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Det finns många karaktärer som jag skulle vilja möta IRL och vissa av dem, som DCI Alan Banks, har jag läst så mycket om att det känns som att han nog finns på riktigt. Det vore inte så dumt om jag kunde hänga lite med systrarna Bennet från Jane Austens Stolthet och fördom, det skulle nog bli livat, särskilt om mr Darcy och mr Bingley med systrar tittar förbi. Sedan så skulle jag gärna hänga lite med Gerlof Davidsson från Johan Theorins ölandsböcker, han verkar vara en klok farbror med en oerhört skarp hjärna.

Grand final i skojarbranchen

Lillemor Troj är en respekterad författare som gett ut böcker i mer än femtio år, men den dagen hon får läsa ett manus om sitt eget liv så sätts hennes värld i gungning. Den som är skrivit boken är Babba, en kvinna som Lillemor känt i många år, de har aldrig utvecklat någon vänskap, men de delar på en stor hemlighet. Under alla år så är det nämligen Babba som suttit på den litterära talangen, medan det är Lillemor som det rätta utseendet och de rätta maneren för att som ung kvinna ta sig fram i den litterära världen.

I Grand final i skojarbranchen leker Kerstin Ekman med autofiktionen och det finns en del likheter mellan Lillemor Trojs och Kerstin Ekmans karriärer, vilket gör att jag mot slutet tänker tänk om det inte är en påhittad roman. Det är bra och välskriven berättelse som väcker lite tankar om att det som ung kvinna kanske inte räcker med att ha en litterär talang om man inte har det rätta utseendet.

November - en sammanfattning

Det har blivit hög tid att sammanfatta läsningen i november, som bjudit på mycket bra och varierad läsning. Det har blivit nytt och gammalt, tegelstenar och kortromaner, deckare och nobelpristagare. En ganska trevlig månad med andra ord, även om jag bitvis kännt att jag borde läst ut böcker igår. Dessutom så blev jag klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning i sista stund.

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald
De fördömda av Joyce Carol Oates
God jul - en berättelse av Jonas Karlsson
Dry bones that dream av Peter Robinson
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Brinnande livet av Alice Munro
I kroppen min - Vägsjäl av Kristian Gidlund
Innocent graves av Peter Robinson

Antal lästa böcker: 9
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 7
Antal ljudböcker: 2
Antal deckare: 2
Antal böcker utgivna 2013: 6
Antal kvinnliga författare: 3
Antal manliga författare: 5
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 7
Antal böcker lästa på originalspråk: 6
Antal länder: 4 (Sverige, USA, England, Kanada)

Nyckeln

 

Det har gått en månad sedan uppgörelsen i gymnastiksalen i Engelfors gymnasium och de utvalda hinner knappt återhämta sig innan det börjar hända ännu fler märkliga saker i Engelfors, vilka är tecken på att apokalypsen är nära. Tillvaron för de utvalda som är kvar i livet kommer att vändas upp och ner ännu en gång, fler frågor kommer att få svar, hemligheter kommer att avslöjas och lojaliteter testas. Samtidigt som de fyra kvarvarande utvalda, Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa, gör allt de kan för att rädda världen så är Ida fast i ett gränsland.

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilogi som inleddes med Cirkeln och Eld. Det känns som att jag har väntat länge på att få läsa den avslutande delen i trilogin och efter de två första fantastiska delarna så har mina förväntningar blivit ordentligt uppskruvade. Det i kombination med att jag den här gången inte kunde försvinna in i boken under en helg (som jag gjort med de tidigare böckerna) gjorde att jag inte kände mig lika uppslukad av berättelsen som tidigare. Betyder det att Nyckeln inte är lika bra som Cirkeln och Eld? Nej, absolut inte, det är fortfarande väldigt bra, välskrivet och historien håller hela vägen. Jag är även väldigt förtjust i de olika karaktärerna som utvecklats och som står redo att möta alla utmaningar som de ställs inför.

Rabén & Sjögren skickade boken