torsdag 11 maj 2017

Helgfrågan v. 19

Det börjar dra ihop sig till helg och det innebär att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången består av flera frågor.

Vad äter ni? (gärna recept)
En av huvudmotivationerna för mig att laga ordentlig mat är att få till matlådor för att kunna äta ordentlig lunch på jobbet, vilket gör att de dagar som jag inte behöver göra en matlåda blir det lite si så där med matlagningen. Vanligtvis är fredags- och lördagskvällarna de kvällarna som jag i huvudsak äter mat som går snabbt att värma.

Vad läser ni?
Trots att jag inte var särskilt förtjust i Per Hagmans nya bok så har jag inte kunnat låta bli att låna hem boken som jag inte läst, Att komma hem ska vara en schlager, som e-bok från biblioteket och när jag nu är en bit i den har jag svårt att lägga bort den. Sedan hoppas jag på hinna börja på Majgull Axelssons nya Ditt liv och mitt, som jag hämtat från biblioteket i veckan.

Vad ska ni titta på film/tv-serie, eurovision eller bio?
Även om jag inte är särskilt intresserad av eurovision så brukar det kunna hända att jag ser finalen, men i år känner jag inte det minsta intresse av att titta på spektaklet. Troligtvis blir det så att jag streamar någon film och/eller ser några avsnitt av någon av de serier som jag tittar på.

Vad smaskar ni på?

Jag är inte så mycket för att småäta godis framför tvn, men det kan hända att det slinker ner lite choklad.

Leaving the Atocha Station

Adam är en amerikansk poet som är i Madrid på ett stipendium och tanken är att han ska bedriva forskning kring inbördeskriget. Istället ägnar han den mesta tiden åt att knapra piller, röka hasch och titta på en tavla på Prado-museet. Han känner sig ganska misslyckad och att han inte kan prata spanska särskilt bra, även om de omkring honom ser en begåvad ung man.


Jag hade troligen inte läst Leaving the Atocha Station av Ben Lerner om det inte varit så att vi skulle diskutera i Madrid med Breakfast Book Club. Jag hade i alla fall inte läst den engelska utgåvan, men kanske den svenska översättningen, På väg från Atocha, som precis kommit ut (jag visste inte att den var på gång när jag köpte den engelska utgåvan). Det här är en bok som jag inte tyckte särskilt bra om och jag irriterade mig på Adam och hans egoistiska inställning till tillvaron. Hade det inte varit så att vi skulle diskutera boken hade jag inte läst ut den.

onsdag 10 maj 2017

Madrid

Jag har nu kommit hem efter en väldigt trevlig helg i Madrid, en väldigt trevlig stad som jag mycket väl kan tänka mig till att återvända till någon gång. Mitt hotellrum låg på åttonde våningen och hade en fin utsikt (bakom grannbalkongen kunde man de en liten del av det kungliga slottet).
Mitt hotell låg alldeles i närheten av Plaza de España, där det fanns en staty av Don Quijote.
Jag passade även på att ta den för stadssemestrar obligatoriska läsa i park-sessionen i närheten av Don Quijote.
När kön till Prado-museet var väldigt lång (det här är bara en liten del av kön, inte ens halva) och rörde sig väldigt långsamt orkade jag inte med ett besök den här gången. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att köpa biljett i förväg.
 Ett museum som inte hade en lång kö var Museo Reina Sofia, som förutom att ha Picasso-utställningen Pity and terror där Picassos mästerverk Guernica ingår, även hade en fantastisk innergård med statyer och bänkar där man vila fötterna en stund eller sitta och läsa.
Ett av huvudmålen med resan var litteraturvandringen tillsammans med Breakfast Book Club, där guiden Jesús under närmare två timmar visade oss det litterära Madrid. Efteråt satte vi oss på ett tapasställe för att diskutera Leaving the Atocha Station (På väg från Atocha) av Ben Lerner (min recension kommer inom kort) innan kvällen fortsatte med samtal över både kaffe, vin och mer tapas.
Under en av mina vandringar på Madrids slingrande gator råkade jag av en slumo hamna vid Nationalbiblioteket. Det var inte dit jag skulle, men det hör till att hamna fel när man är i en ny stad. Och varför kortet blev en väldigt kort video har jag ingen aning om.

tisdag 9 maj 2017

Tematrio - Flickor

Jag har nu kommit hem från min resa till Madrid och har en del att blogga i kapp de närmaste dagarna. Till att börja med så kommer jag att svara på tematrion hos Lyran.

Jag har just nu en period där jag läser många böcker om flickor och unga kvinnor. Tycker att detta känns som ett bra tema och hoppas att ni håller med. Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!

Engelfors-trilogin (Cirkeln, Eld och Nyckeln) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren handlar om en grupp tjejer som binds samman av att de är häxor som tillsammans måste kämpa mot ondskan.

En bön för de stulna av Jennifer Clement handlar om den tuffa verkligheten för flickor som växer upp på den mexikanska landsbygden, där tillvaron präglas av hotet från drogkartellerna. Eftersom vackra flickor är hårdvaluta och riskerar att kidnappas gör mammorna allt de kan för att göra döttrarna så fula som möjligt och gömmer dem i gropar på bakgården när kartellerna kommer till byn.


Stål av Silvia Avallone handlar om två unga flickor och deras vänskap när de är på väg att ta steget ut i vuxenlivet i en skitig italiensk industristad.

lördag 6 maj 2017

Kolibri

Anna Fekete får en tuff start på det nya jobbet som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad, dels är det problemen som uppstår när hon som den enda utredaren med utländsk bakgrund paras ihop med en partner som är medelålders, alkoholiserad och rasistisk. Dels så får de två fall att utreda redan på Annas första dag, ett fall av misstänkt hedersvåld och en ung kvinna hittas mördad i ett motionsspår med ett halsband föreställande en aztekisk gud i fickan. När ytterligare ett mordoffer dyker upp med samma smycke tyder det mesta på att de kan ha att göra med en seriemördare och det gäller att fånga mördaren innan fler offer hittas.

Kolibri är den finska deckarförfattaren Kati Hiekkapelto debut (och den senaste i raden av debuter som jag läst den senaste tiden) och det är den första boken i serien om Anna Fekete. Det är en lovande debut och en riktigt bra deckare som dels inte innehåller alltför många mord och som tar upp en rad aktuella samtidsfrågor. Det känns även uppfriskande att läsa en deckare som utspelar sig i norra Finland som omväxlings skull. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Anna Fekete.


Modernista skickade boken

torsdag 4 maj 2017

Hola Madrid!

Jag har nu packat väskan och dragit till Madrid över helgen, en resa som jag längtat efter i flera månader. Boken som vi ska diskutera ligger utläst i packningen.
När jag kollar väderprognosen så känns det bäst att lämna mössa och vantar hemma och istället packa mer somriga kläder. Jag har dock packat solkräm och solglasögon.
Det här tycker jag känns om en helt rimlig bokpackning för fem dagar, varav två till största delen kommer att tillbringas på flygplan och flygplatser.

onsdag 3 maj 2017

cirkeltecknaren

Under flera månader rapporterar tidningarna i Paris om ett märkligt fenomen, någon målar stora cirklar med en blå krita på trottoarerna. Alla cirklas målas på nätterna och de är målade runt olika vardagliga föremål och vid alla cirklar är samma mystiska fras skriven. När kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg börjar intressera sig för cirklarna känner han på sig att det är bara början och att föremålen i cirkeln kommer att bli större. Det dröjer inte länge förrän man hittar en kvinna med avskuren hals i en av cirklarna. Adamsberg måste nu tillsammans med sina kollegor på mordroteln försöka hitta mördaren så snabbt som möjligt innan det dyker upp fler mordoffer.


Cirkeltecknaren är den näst sista av den franska författaren Fred Vargas böcker om den egensinnige kommissarie Jean-Baptist Adamsberg vid Parispolisen som jag läser, även om det tydligen är den första delen i serien (mitt försök att läsa böckerna i ordning har gått så där). Det märks att det är den första boken i serien eftersom jag saknar flera av Adamsbergs kollegor från de senare böckerna, här är det mest Danglard som figurerar, och även om han redan här dricker för mycket vitt vin så har inte fått sitt rykte som levande uppslagsverk än. Själva mordhistorien hamnar lite i bakgrunden jämfört med andra delar av historien, men det är det jag gillar med Vargas böcker. 

tisdag 2 maj 2017

Veckoutmaning: orättvisa och förtryck

Den här veckan handlar det om orättvisa och förtryck hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Lista musik, film, konst och/eller böcker som tar upp ämnet orättvisa och/eller förtryck. Kanske skriver du en läslista till oss andra, kanske gör du en spellista eller så väljer du en helt annan form.


När jag började fundera på skildringar av orättvisor och förtryck var bland det första jag kom att tänka på filmen Sameblod, som jag såg på bio nu i vår. Det är en stark skildring av hur samerna förtryckts av svenska staten långt in på 1900-talet. När huvudkaraktären Elle Marja frågar hur hon ska göra för att läsa till lärarinna får hon veta att hon inte är kvalificerad till att läsa på gymnasiet eftersom samebarnen inte läser samma saker som de svenska barnen och dessutom så klarar inte samernas hjärnor av att leva i städer. Det är en viktig film som alla borde se för en historielektion som det inte pratas så mycket om.

måndag 1 maj 2017

Tematrio - Maj, Maya, Mei o s v

Det har blivit dags för veckans tematrio hos Lyran och den här gången är det majtema

Dags för en ny månad och en ny variant av majtema. Det finns många författare och bokliga karaktärer som heter någon variant av Maj, t ex Maja, Mei, Maya eller liknande. Berätta om tre böcker skrivna en författare, eller innehållande en karaktär vid namn Maj!

När temat är Maj kändes det självklart att Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj skulle vara med. Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris är alla helt fantastiskt bra böcker.

En av mina favoritförfattare är Majgull Axelsson, som just nu är aktuell med den nya romanen Ditt liv och mitt och som jag ser fram emot att läsa under våren.


En bok som jag kommer ihåg från barndomen är den mysiga Majas alfabet av Lena Anderson, en bok som jag fortfarande har kvar i bokhyllan.


Ung kvinna saknad

Det har gått arton år sedan den där septembernatten då Francescas bästa vän, den 21-åriga Sophie Coller, försvann och det enda man hittade var en sko ute på den gamla piren. Nu har kvarlevorna av en kropp som kan vara Sophies sköljts upp på en strand och Francesca återvänder till Oldcliffe-on-Sea, kuststaden dör hon växte upp, för att tillsammans med Sophies bror Daniel försöka ta reda på vad som hände. Francesca ångrar snart att hon lämnat London och åkt tillbaka till en plats där hon numera är en främling för de människor som hon kände då. Plus att vart än Francesca vänder sig hemsöks hon av minnen från det förflutna och när hon tycker sig börja se spöken börjar hon frukta för sitt förstånd. Hon börjar även misstänka att det finns någon som vet vad som hände den där natten för många år sedan.

Ung kvinna saknad av Claire Douglas är den senaste i raden av böcker som oväntat landat på min hallmatta. Då de flesta böcker som dykt upp varit nya bekantskaper inom deckargenren och de har generellt sett varit väldigt bra, så hade jag ganska höga förhoppningar på även den här boken. Tyvärr så levde Ung kvinna saknad inte riktigt upp till mina förväntningar. Berättelsen berättas i två tidsperspektiv, dels i nutid där vi får följa Francesca (som riktar sig till Sophie) och dels genom den försvunna (förmodligen mördade) Sophies dagbok från sommaren 1997. Det hela börjar ganska lovande, men när allt fler saker kommer fram i ljuset så börjar det spåra ur allt mer och det hela känns mer och mer orealistiskt ju närmare slutet man kommer.


Louise Bäckelin Förlag skickade boken