November - en sammanfattning

Det har blivit dags att summera läsmånaden november och det har varit en varit en trött månad där det inte blivit så mycket läst. Det känns även som att det tagit ovanligt lång tid att läsa alla böckerna, vilket delvis kan bero på att kvaliteten varit lite lägre (i alla fall jämfört med oktober som höll en hög nivå kvalitetsmässigt). Sedan så har ingen av deckargiganterna Kepler och Läckberg imponerat på mig.

Stalker av Lars Kepler

Ett norrländskt trauma av Victoria Larsson

Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason

Stopptid av Juli Zeh

Antal lästa böcker: 5

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 4

Antal ljudböcker: 1

Antal deckare: 3

Antal böcker utgivna 2014: 4

Antal kvinnliga författare: 3

Antal manliga författare: 1

Antal manlig/kvinnlig författare: 1

Antal recensionsex: 4

Antal böcker lästa på svenska: 5

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal länder: 3 (Sverige, Island, Tyskland)

Stopptid

När Sven Fiedler tagit sin juristexamen dröjde det inte länge förrän han fick nog och lämnade Tyskland tillsammans med sin flickvän Antje för att starta en ny tillvaro på den spanska ön Lanzarote och tillsammans driver de en dykfirma. När skådespelerskan Jolante von der Pahlen och författaren Teodor Hast dyker upp på ön så kommer Svens hela tillvaro att ställas på ända när han dras in i ett märkligt triangeldrama med paret.

Juli Zeh är en författare som jag varit nyfiken på ett tag, men inte kommit mig för att läsa, så jag blev glad när Stopptid kom som ny följetång i P1 efter Kjell Westös Hägring 38. Det är en psykologisk thriller som delvis utspelar sig under Atlantens yta. Det är skickligt uppbyggd berättelse där de olika berättarperspektiven gör att det är svårt att avgöra vad som är sant och inte. Björn Kjellman har även gjort en väldigt bra inläsning.

Efter att ha haft två väldigt trevliga upplevelser med Radioföljetången så väntar jag nu på att få stifta bekantskap med årets nobelpristagare Patrick Modiano, vars Nätternas gräs är näst på tur med start den 11 december.

Bokbloggsjerka 28 november – 1 december

Det har blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en ganska enkel fråga.

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

De nobelpristagare som finns i min bokhylla är;

Selma Lagerlöf

Alice Munro

Herta Müller

John Steinbeck

Albert Camus

Harry Martinson

Tomas Tranströmer

Thomas Mann (oläst)

Doris Lessing (oläst)

Utöver de som finns i bokhyllan så har jag även läst;

Sigrid Undset

Per Lagerqvist

Gabriel Garcia Márquez

Dario Fo

Prisade favoriter – en enkät

Det är alltid roligt med enkäter, så den här som jag hittade hos Kulturkollo har jag så klart svarat på.

1. Nobelpriset, Augustpriset, Man Booker Prize, hur ser ditt förhållande till bokpriser ut?

Jag tycker att det är lite spännande med bokpriser, men det är inget som påverkar vilka böcker eller författare som jag läser.

2. Oscarsgalan är en höjdpunkt för många filmälskare, Guldbaggegalan en något mindre svensk version. Vilken är, enligt dig, den bästa film som blivit utnämnd till bästa film under dessa galor?

En fantastisk film som fick priset redan 1953 är Härifrån till evigheten, som handlar om när Japan anföll Pearl Harbour 1941. Rollistan innehåller bland andra Frank Sinatra, Burt Lancaster och Montgomery Clift (som inte spelar full, han var helt plakat).

En svensk favoritfilm som fick en Guldbagge är Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick, om en arbetarkvinna som vinner en kamera och vars liv tar en vändning när hon började fotografera.

3. Vilka är dina favoritskådisar som kammat hem stayetter?

Det är ett gäng av mina favoritskådisar som Emma Thompson (som även har vunnit en Oscar för bästa manus), Kate Winslet och Colin Firth.

4. Vilka skådespelare, som ännu inte fått priset, borde få det snarast?

Jag är ganska förtjust i Leonardo DiCaprio och tycker att borde få en Oscar snart, han har ändå varit nominerad fyra gånger. Plus att Joyce Carol Oates borde få Nobelpriset i litteratur.

5. Emmy Awards är ett amerikanskt pris, ett tv-världens motsvarighet till Oscars. Vilken tv-serie är din favorit bland pristagarna?

Jag trodde att jag sett en hel rad med tv-serier som vunnit en Emmy, men efter att ha googlat så visade det sig att mina favoritserier inte har varit bland vinnarna, vilket delvis kan bero på att samma serier verkar vinna flera år i rad.

6. Att tävla i musik funkar tydligen också, det är Melodifestivalen ett exempel på. Vilken är din favorit av de låtar som tävlat?

Jag är inte så förtjust i Melodifestivalen, men en favorit från 1984 är ändå Kall som is med syskonduon Karin och Anders Glenmark.

7. Har du någon kulturell favorit som inte hann få sin beskärda del av priser innan hen dog?

Den enda som jag kan komma på är den fantastiske amerikanska skådespelaren Montgomery Clift som nominerades till en Oscar fyra gånger, men som aldrig vann (till sitt stora förtret).

Åmselemorden

Igår recenserade jag Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma om den sextonåriga Veronica som förälskar sig i trippelmördaren Juha Vajlakkala. Det är en berättelse som ligger mig nära, då även jag fascinerades av morden den där sommaren 1988, en fascination som till viss del lever kvar än idag.

I början av juli 1988 var jag nio år gammal och var på semester med familjen på Öland, efter att ha bott på en camping tillsammans med en annan familj under en vecka så hyrde vi sedan en ensligt belägen stuga under två veckor. När vi var på semester så köpte mina föräldrar Expressen varje dag för att hänga med i nyheterna (som man ju gjorde innan Internet och smarta telefoner) och där läste jag vartenda ord om morden. Till min stora förtrytelse så slutade de att köpa Expressen när mamma insåg att jag läste allt som stod om detta brutala mord, då hon ansåg att det inte var en lämplig läsning för nioåringar.

När jag senare har läst om morden så har jag slagits av hur märklig rapporteringen kring morden och de misstänkta var. Det vanliga brukar ju vara att de som är misstänkta för mord kallas för 33-åring och den bild som publiceras brukar vara en pixlad porträttbild. Men i det här fallet så publicerades både namn och parets egna bilder, där de såg ut som rockstjärnor. Detta gjorde att media omedvetet skapade en kult kring framförallt Juha och som gjorde att han blev en typ av stjärna som unga flickor trånade efter. Det är helt sjukt att denna brutala trippelmördare blev intervjuad i flicktidningen Frida, bland många andra tidningar.

Är man intresserad av att veta vad det var som hände så kan jag rekommendera David Lagercrantz bok Änglarna i Åmsele från 1998 (kan dock vara lite svår att få tag på) eller att man lyssnar på P3 Dokumentär om Åmselemorden. Även Jan Troells film Il Capitano om morden är sevärd.

Ett norrländskt trauma

Det är sommaren 1988 och Sverige chockas av ett brutalt trippelmord i det lilla samhället Åmsele. I den lilla orten Ursviken i Västerbotten bor sextonåriga Veronica, som tycker att livet är trist i största allmänhet och inte blir det bättre av att hon drabbats av svår acne och tycker att hon är fulast på jorden. Efter att ha hoppat av gymnasiet har hon inte så mycket att göra på dagarna och det blir mycket godis från pedofilkiosken och finnklämning framför spegeln. Precis som många andra så blir hon fascinerad av rapporteringen av den misstänkte mördaren, den 23-årige Juha Vajlakkala, som tills skillnad från andra misstänkta brottslingar figurerar med namn och bild i tidningarna, som ser ut som en rockstjärna. När Veronica skriver ett brev till Juha svarar han och de börjar brevväxla. När rättegången sedan inleds så åker hon de tolv milen till Umeå för att få vara i samma rum som Juha, och där lär hon känna andra tjejer som också förälskat sig i en mördare, även om de intalade sig att han var oskyldig.

Ett norrländskt trauma är Victoria Larssons debutbok och det är en berättelse som till stor del är självbiografisk. Det är en stark berättelse om att vara ung och vilse i tillvaron, om att brottas med sig själv och sin bristande självkänsla. Det är en väldigt lovande debut som verkligen berörde mig.

Thorén & Lindskog skickade boken

Tematrio - Naturskildringar

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om naturskildringar, för att hylla Lars Lerin som igår fick Augustpriset i fackboksklassen för sin Naturlära.

Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

Expeditionen av Bea Uusma – en alldeles sann berättelse om tre dåligt utrustade och dåligt förberedda mäns kamp mot naturen och isen i Norra Ishavet när de försöker ta sig tillbaka till civilisationen efter att ha nödlandat med sin nerisade ballong. Belönades med fackbokspriset förra året.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman – utspelar sig i norra Jämtland och Ekman har lyckats fånga både den jämtländska själen och naturen med all skog.

Nomad av Harry Martinson – en tidig diktsamling där nästan alla dikter handlar om naturen. Martinson var en fenomenal naturskildrare.

Augustpriset

Ikväll så har Augustpriset för den tjugosjätte gången och jag har suttit hemma vis datorn och följt direktsändningen på nätet. De som tog hem årets pris är;

Bästa barn- och ungdomsbok

Mördarens apa av Jakob Wegelius

Bästa fackbok

Naturlära av Lars Lerin

Bästa skönlitterära bok

 Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Hurra! Är min spontana reaktion när denna favorit presenterades som årets augustprisvinnare

Nätter i Reykjavik

Erlendur Sveinsson nyexaminerad polis och jobbar nätter på Reykjaviks gator där vardagen till stor del består av våld, inbrott, fyllekörningar och misär. Ett år tidigare hittades en uteliggare död i ett dike och polisen avskrev det som en drunkningsolycka utan att utreda vad som hänt. Erlendur hade blivit bekant med mannen och kan inte släppa dödsfallet utan börjar på eget bevåg utreda vad det var som egentligen hände den där kvällen, och utredning tar honom in Reykjaviks undre värld.

Efter att ha läst sju böcker om en medelålders, frånskild Erlendur så är det lite märkligt att stifta bekantskap en betydligt yngre Erlendur som fortfarande är ordningspolis. Nätter i Reykjavik är Arnaldur Indriðasons elfte bok på svenska, men alla har inte handlat om Erlendur. Kollegorna Sigurdur Óli och Elínborg stod i fokus i varsin bok, Svart himmel och Mörka strömmar, och i Den stora matchen, som kom förra året, dyker han upp som hastigast mot slutet (jag tjuvkollade eftersom jag inte tog mig igenom boken). Det som gör det hela lite märkligt för mig är att Erlendur uppenbarligen dog i Den kalla elden och man skulle kunna ha trott att det var den sista boken om denne sympatiske polis. För att komma runt det faktum att huvudkaraktären är död så verkar Indriðason ha hoppat tillbaka till början av karriären.

Ja, men vad tyckte jag då egentligen om boken? Det är en helt ok deckare som till stora delar tilltalar mig genom att den är ganska tunn, har bara ett gammalt lik och genom att det inte händer särskilt mycket (det går i alla fall inte så fort). Efter att ha läst Nesbø, Kepler och Läckberg den senaste tiden så är det en skön kontrast att slippa alla invecklade intriger och det meningslösa våldet. Det är kanske inte Indriðasons bästa bok, men det är å andra sidan inte heller hans sämsta bok. Det är en mysig höstdeckare som passar bra så här i det mörka november.

Norstedts skickade boken

Årets bästa deckare

Svenska deckarakademien har nu utsett årets bästa kriminalromaner.

Till årets bästa svenska kriminalroman utsågs min favorit Tove Alsterdals Låt mig ta din hand.

Årets bästa översatta kriminalroman blev Jørn Lier Horsts Jakthundarna, som jag inte läst än, men som jag har liggande som e-bok.

Debutantpriset gick till Anna Lihammer för den utmärkta Medan mörkret faller.