Hazel Grace är 16 år och har en obotlig cancer som delvis
slagit ut hennes lungor så att hon är beroende av syrgas dygnet runt. På ett av
stödgruppsmötena, som Hazels föräldrar tvingar henne att gå på, dyker det en
dag upp en ny kille med ett speciellt leende, Augustus Waters som har förlorat
ett ben till cancern, men som blivit cancerfri. De två hittar varandra genom
sitt sätt att använda humorn som överlevnad, sin känsla att vara biverkningar
av livet och boken Ett storslaget lidande, om en cancersjuk tjej och som slutar
mitt i en mening. Det utvecklar sig till en stark kärlekshistoria.
Efter att ha läst många hyllningar om Förr eller senare
exploderar jag så var jag lite rädd för att jag skruvar upp förväntningarna
lite väl mycket, men det visade sig snart att det inte var något problem
eftersom det är en väldigt bra bok. När jag började läsa boken så kunde jag
inte lägga ifrån mig, utan sträckläste den under eftermiddagen och kvällen.
Språket är bra och flödande och översättningen känns välgjord. Huvudkaraktärerna
Hazel och Augustus känns trovärdiga, sympatiska och jag vill att allt ska gå
bra för dem.
1 kommentar:
Denna var verkligen en favorit hos mig och jag hoppas på att filmen blir riktigt bra:)
Skicka en kommentar