Lewispjäserna

Fin Macleod jobbar numera som säkerhetschef på en stor privatägd egendom på Isle of Lewis och har fått i uppdrag att ta fast de tjuvfiskare som håller till på ön. Efterforskningarna leder honom till sin gamla skolkamrat Whistler, en tjuvfiskare som Fin inte träffat på många år trots att de en gång var bästa vänner. Efter en övernattning i grotta upptäcker de ett flygplan som varit spårlöst försvunnit i många år.

Lewispjäserna är den sista delen i Peter Mays Lewis-trilogi och boken hänger samman med de två tidigare delarna genom att det mesta som händer har kopplingar till det förflutna. Det är alltid trevligt att läsa om annorlunda miljöer, särskilt de där vädret en viktig faktor som kan vara skillnaden mellan liv och död. I likhet med de två tidigare böckerna, Svarthuset och Lewismannen, så är tillbakablickar till Fins ungdom en stor del av berättelsen. Den här gången så tycker jag dock att de tar i över lite för mycket och vid ett par tillfällen inser jag att jag glömt bort vad det är som ska utredas i nutid.