Cass
Neary gjorde sig ett namn som en spännande fotograf på sjuttiotalets punkscen i
New York och fick sina femton minuter i rampljuset med sina bilder från
samhällets baksida. Trettio år senare lever hon i tillfälliga relationer, missbruksproblem
och är nästan bortglömd. En dag får hon en chans av en gammal bekant som
skickar iväg henne för att göra en intervju med en skygg fotograf som dragit
sig tillbaka på en ö i Maine. Väl där går det inte riktigt som Cass tänkt sig
och hon blir indragen i en gåta som går långt tillbaka i tiden.
Jag
ska vara ärlig och säga att jag hade nog aldrig läst Generation Loss om jag inte fått den skickad till mig och första
gången jag tog upp den lade jag ifrån mig boken efter ett kapitel. Sedan dröjde
det inte många dagar innan det började tipsas om boken från lite olika håll och
jag bestämde mig för att ge den en andra chans. Även om det inte är den bästa
bok som jag läst så är jag ändå glad för att jag ändå läste den. Det är en
ganska bra bok som har ett bra flyt och som håller en kvar. Dock så är jag inte
så förtjust i upplösningen som är lite för mycket och spårar ur (vilket enligt
mig är allt för vanligt).
Constant
reader skickade boken
1 kommentar:
Vilken typ av bok är det? När jag läste din text så tänkte jag först biografi, men sen thriller, spänning. Har du läst den på svenska eller engelska?
Skicka en kommentar