Östersundskopplingar

För några dagar sedan kunde man läsa i Östersunds-Posten att vår nya lokala författarstjärna Elin Olofsson skrivit klart och lämnat in sin andra bok till förlaget. Då jag är väldigt förtjust i Elin Olofssons debutroman från förra året, Då tänker jag på Sigrid, så ser jag redan nu fram emot att läsa hennes andra bok Till flickorna i sjön, som även den kommer att utspela sig i Gärningsberg och Östersund.

Det kryllar inte av böcker som utspelar sig i Östersund, men faktum är att det kommer en annan bok redan i mars, Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Anneli Jordahl, som utspelar sig på 1959.

Bokbytarhylla

För en tid sedan så dök det upp en bokbytarhylla på jobbet, men eftersom de mest intressanta böckerna som stått där varit de som jag burit dit så har det inte blivit så att jag tagit hem någon bok. Idag så hade någon ställt dit ett fint inbundet exemplar av Elin Olofssons fina debut Då tänker jag på Sigrid som jag inte kunde motstå. Jag kan hålla med om att det kanske inte är helt logiskt att ta hem en bok som jag redan läst. Ibland när man lånar böcker på biblioteket så läser man en bok som är så bra att den vore rolig att äga, men som man inte vill springa iväg och köpa eftersom man läst den. Då tänker jag på Sigrid är en sådan bok, och då kan det vara trevligt att hitta den i bokbytarhylla.

Då tänker jag på Sigrid

När jag först hörde talas om Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid så kändes det lite kymigt. Jag har samma förnamn som huvudkaraktären, Hanna, är i samma ålder (har visserligen aldrig bott i Stockholm), jag har en dement mormor (inte farmor) som heter Sigrid och som nyligen flyttade till ett hem. Dessutom så är jag och författaren lika gamla, uppväxta i samma kommun (i olika delar), gått på samma gymnasieskola och bor nu i samma stad. Vid en första anblick så kändes det som att ganska mycket stämde in på mig, trots att jag och Elin Olofsson, så vitt jag vet, aldrig har träffats. När jag började läsa så visade det sig att själva berättelsen i alla fall inte stämde in på mitt liv.

 

Hanna bryter hastigt upp från sin tillvaro i Stockholm och säger upp sig från jobbet på reklambyrån efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hennes tillflyktsort blir hembyn Gärningsberg i Offerdal, Jämtland, där hon flyttar in på gården Storgårda som står tom sedan farmor Sigrid flyttat till ett äldreboende. När Hanna installerat sig på gården så börjar hon peta i de oläkta såren som finns i släkten, vad var det egentligen som hände som gjorde att hennes pappa helt bröt kontakten med sin familj och vad hände med farbrodern Åke som tog livet av sig.

 

Då tänker jag på Sigrid är en väldigt fin och välskriven berättelse om en familj som bär på många hemligheter som man inte pratar om och som blir till variga sår som aldrig läks. Vi får ta del av berättelsen från tre olika perspektiv, Hannas, Sigrids och Åkes, vilket jag tycker fungerar bra och det ger en helhet till historien. Då tänker jag på Sigrid är en väldigt stark debut som lovar gott inför framtiden och jag ser framemot att läsa Elin Olofssons kommande böcker.

 

Som den jämte jag är så finns det en del saker i boken som gör mig lite extra glad, som att Östersund konsekvent benämns som stan, vilket är den vardagliga benämningen på länets enda stad. Jag tycker även att de dialektala inslagen är trevliga och ger en hemtrevlig känsla, utan att de tar över, även om jag som är uppväxt med jamskan inte har några problem med att förstå orden (även om en del ord känns ovana att se i skrift).