Herravälde

Det är sommaren 1921 och den hösten kommer kvinnorna att få rösta för första gången. När Alices man får ett slaganfall tvingas hon gå in som direktör istället för honom och upptäcker att familjeföretaget är ett ekonomiskt luftslott. Samtidigt kan hon släppa Halvard, ungdomskärleken som hon tvingades att ge upp. En dag dyker Thomasine upp, som efter ett möte med Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär och tänker börja med att måla porträtt. Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till en tidningsman med förhoppningen om att han ska ta med sig henne därifrån och att hon ska få en bättre tillvaro.

Herravälde är Elin Olofssons femte roman och i likhet med de tidigare så utspelar sig den på den jämtländska landsbygden, något som jag som jämte är lite extra förtjust i. Den här berättelsen är både längre, mörkare och mer komplex än de tidigare och det är bara en fördel. Berättelsen utspelar sig även i en intressant tid då kvinnor för första gången kommer att få rösta och kunna väljas in i riksdagen, men i vardag är det ändå männen som bestämmer.

Boksläpp för Krokas

Det är inte så ofta som jag har möjlighet att gå på boksläpp eftersom jag bor i Jämtland. Så när våran nya lokala författarstjärna Elin Olofsson hade boksläpp för sin fjärde roman Krokas på Magneten i Krokom, den ort där boken utspelar sig, passade jag så klart på att gå. På scenen samtalade Elin Olofsson tillsammans med sin förläggare Helene Atterling om både vad en förläggare gör och vad boken handlar om och hur den kom till. Olofsson berättade om hur hon försökte fånga tidsandan i en liten norrländsk by i slutet av 1940-talet bland annat genom att läsa veckotidningen Se från 1949 för att få en känsla av vad som var viktigt där och så. Det var ett bra samtal som flöt på bra och som avslutades med en frågestund.

När det gäller titeln Krokas så fick vi veta att det är ett verb med betydelsen att krokas fast och dras med. Boken har även kommit som ljudbok inläst av skådespelerskan Angela Kovacs, som enligt mig är en av de bästa inläsarna, och vi fick veta att Kovacs ringde för att kolla uttal av främst ortsnamn. Det betyder att alla orter har det rätta jämtländska uttalet i ljudboken, som Laxsjö och Oviken.

Självklart såg till att få mitt exemplar signerat och fick även ett bokmärke.

Min recension finns att läsa här.

Krokas

En septemberdag 1949 kommer Uli Hartmann med tåget till Krokom. Hon är en ung tyska som har på sig en kappa som hon tagit från sin förra arbetsgivare och i väskan har hon en bunt med brev som en Elsa Pettersson skrivit till Ulis älskare Hansi, som deserterat och dött under andra världskriget. Uli hoppas att Elsa kan ge några svar om vad som egentligen hände med Hansi. Elsa jobbar i lanthandeln och när de två kvinnornas väg kommer att korsas på flera sätt.

Krokas är Elin Olofssons fjärde roman och den här gången har hon skrivit en historisk roman, som även om den utspelar sig i Krokom fortfarande har kopplingar till Gäringsberg, där Olofssons tidigare romaner utspelar sig. Även om det här är en historisk roman så håller Olofsson kvar vid temat att skriva om kvinnor på landsbygden, en grupp som generellt sätt är underrepresenterade i litteraturen. Det är en väldigt bra berättelse om vänskap och kärlek och Olofsson visar än en gång att hon är en författare att räkna med.

För mig är det speciellt att få läsa en roman som utspelar sig i just Krokom, den ganska lilla byn som inte bara jag växte upp i, utan att även min pappa och farmor och farfar växte upp där. Även om det inte ges särskilt många vägbeskrivningar i boken så tycker jag mig i alla fall veta vart lanthandeln ligger och miljön känns bekant, särskilt närheten till skogen. Det finns ett par saker som jag inte kunde sluta tänka på när jag läste boken, det första var att 1949 var min farmor gravid med min faster och hon och farfar gifte sig. Farfar (och även hans pappa) jobbade för övrigt på massafabriken i Hissmofors. Den andra saken som jag inte kunde sluta tänka på var vår granne Ulla, som i likhet med romanens Uli kom från Hamburg och hamnade i Krokom (dock inte på samma sätt).

Bokbloggsjerka 29 april – 2 maj

Det har äntligen blivit fredag efter vad som känts som en väldigt lång vecka för mig, och det innebär så klart också att det är dags för veckans bokbloggsjerka.

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Jag kommer från en by i Jämtland och bor numera i stan (Östersund) och även om det finns flera författare som skrivit om bygden, bland annat Kerstin Ekman i Händelser vid vatten, så tycker jag att det är Elin Olofsson som skrivit de bästa böckerna. Elin Olofsson har hittills gett ut tre böcker, Då tänker jag på Sigrid, Till flickorna i sjön och Gånglåt, och alla böcker utspelar sig i Offerdalstrakten (i böckerna kallat Gärningsberg), vilket ligger samma kommun som jag växte upp i.

Boksläppfest i Tulleråsen

Igår kväll var det dags för Elin Olofssons boksläppsfest för sin nya fantastiska bok Gånglåt och hon har valde att ha festen i Tulleråsens bygdegård, som ligger i Offerdal som ligger till grunden för det fiktiva Gärningsberg där alla Elins böcker utspelar sig. Det var en populär tillställning där bygdegården blev fullsatt av folk i alla åldrar och kön ringlade lång till bordet där Elin sålde och signerade böcker. Innan det hela drog i gång så bjöds det på bubbel med lite tilltugg och sedan i pausen så bjöds det på kaffe och kakor.

På scenen intervjuades Elin av Gävle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och det blev ett intressant samtal om bland annat hemvändande, kärlek och ilska som drivkrafter och hur man skriver tre böcker på tre år. Svaret på hur man skriver en bok om år är att det krävs disciplin, att man kliver upp i tid och skriver hela dagen. Efter kaffepausen så fortsatte samtalet med några frågor från publiken som snappats upp, ett fint hyllningstal från förläggaren Helene Atterling och avslutades med högläsning ur bokens första kapitel. Både jag och min moster som var kvällens sällskap (och chaufför) återvände till stan väldigt nöjda med den trevliga kvällen.

Självklart så såg jag till att få mitt exemplar av boken signerat!

Gånglåt

Den berömda, och lätt bedagade, sångerskan och låtskrivaren Sonia ”Salida” Sallström återvänder till släktens hemgård i jämtländska Gärningsberg för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon sin unge assistent Harpan som har blivit lovad en sommar i paradiset. På gården finns Sonias syster Gun-Britt som blivit kvar och som numera driver loppis och servering på gården. På gården finns också Gun-Britts dotter som ska hjälpa sin moster med självbiografin, men hennes uppmärksamhet riktas mest mot stugan uppe vid berget. Dessutom så finns det björn på trakten som gräver i sopor. Det blir en sommar fylld av både lust och olust.

Gånglåt Elin Olofssons tredje roman och även jag varit väldigt förtjust i hennes två tidigare böcker, Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön, så tycker jag att den här är hennes bästa hittills. Berättelsen är ytterst välskriven och jag gillar temat med spänningar inom familjen som skapar en hatkärlek, särskilt mellan systrarna Gun-Britt och Sonja som levt så olika liv, och vad som händer när man förlorar fotfästet i tillvaron. Gånglåt är en bok som troligen kommer att ligga ganska högt upp när jag summerar läsåret, även om jag vet att året är ungt än så länge.

Det fiktiva Gärningsberg är delvis baserat på verklighetens Offerdal och även om jag är uppvuxen i kommunens huvudort Krokom så är det mycket som är välbekant. Det känns nästan lite exotiskt att läsa om en miljö som ligger så nära mig, kanske mest för att den inte figurerat så mycket i litteraturen. Dessutom så insåg jag att Gun-Britt borde ha varit kollega med min farmor på pastorsexpeditionen i Krokom.

Boksläppsfesten för Gånglåt är nu på fredag i Tulleråsens bygdegård och jag återkommer med en rapport därifrån i helgen.

Hipp hurra!

Trots att jag vid det här laget hunnit bli lite till åren och inte längre blir lika uppspelt över att fylla år som när jag var barn, så tycker jag ändå att det är ganska trevligt. Även om det inte blir så mycket firande så brukar jag försöka skämma bort mig lite genom att t ex bara äta sånt som jag tycker är väldigt gott (som räkmackor och brieost). Idag hade jag turen att bli bjuden på lunch på restaurangen i närheten av jobbet (de hade även den goda smaken att just idag servera min favorit på deras meny - ugnsbakad lax med limehollandaise) och kom även med ett paket, trots att själva firandet blir lite senare.

Jag blev glad, men inte jätteförvånad, över att paketet innehöll Elin Olofssons sprillans nya roman Gånglåt, som jag fått tydliga order om att inte vara för snabb med att införskaffa. Dessutom så ska jag gå på Elin Olofssons releasefest i Tulleråsen nästa fredag och tänker få den signerad. Jag ser verkligen fram emot att läsa den väldigt snart.

Digital bokcirkel

Förra hösten så började lokaltidningen ÖP med bokcirklar där aktuella böcker diskuteras på en chatt på deras hemsida under några onsdagar (lite olika många beroende på bokens tjocklek) och det hela avslutas med en träff med författaren på biblioteket. Idag onsdag är det dags för höstens första cirkel om Elin Olofssons sprillans nya roman Till flickorna i sjön (här kan man läsa om vad jag tyckte om den) och vill man vara med på chatten kan man gå in här klockan 20,00. Själv ser jag fram emot att få lyssna på Elin när hon kommer till biblioteket 15 september.

Till flickorna i sjön

I samband med att Helena får sparken från sitt jobb på kommunhuset så blir hon lämnad av sin sambo och får göra en omstart i livet i en ny lägenhet. För att försörja sig så börjar Helena jobba som städare på sjukhuset och en dag ligger hennes kusin Blåpojken i en sjukhussäng och väcker en del minnen till liv. Dessutom så börjar hennes mamma ringa efter att de inte haft särskilt mycket kontakt sedan mamman lämnade familjen och flyttade till Island. Det finns även en händelse från ungdomen som präglat Helenas liv och när hon skrev om det i en diktsamling så vände sig hembygden Gärningsberg mot henne.

Till flickorna i sjön är Elin Olofssons andra bok, debuten Då tänker jag på Sigrid kom ifjol, och jag tycker att det tagits ytterligare ett steg mot ett väldigt lovande och intressant författarskap. Det här är en väldigt bra bok med ett språk och ett driv som gör att den griper tag och är svår att lägga ifrån sig innan man kommit till sista sidan. Det är också en berättelse om att växa upp på en liten ort där alla känner alla och man sluter upp bakom de egna, och om att försöka göra en omstart av livet i stan efter att ha varit utsatt för ett trauma. Sedan så blir det en extra plus i kanten eftersom det hela utspelar sig i mina hemtrakter i Jämtland (även om min uppväxtort Krokom bara får vara med som byn där man svänger av från E14). Innan boken kom så hade jag hunnit skapa ganska högt uppskruvade förväntningar och till min glädje så infriades de och mer därtill.  

Wahlström & Widstrand skickade boken

Östersundskopplingar

För några dagar sedan kunde man läsa i Östersunds-Posten att vår nya lokala författarstjärna Elin Olofsson skrivit klart och lämnat in sin andra bok till förlaget. Då jag är väldigt förtjust i Elin Olofssons debutroman från förra året, Då tänker jag på Sigrid, så ser jag redan nu fram emot att läsa hennes andra bok Till flickorna i sjön, som även den kommer att utspela sig i Gärningsberg och Östersund.

Det kryllar inte av böcker som utspelar sig i Östersund, men faktum är att det kommer en annan bok redan i mars, Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Anneli Jordahl, som utspelar sig på 1959.

Bokbytarhylla

För en tid sedan så dök det upp en bokbytarhylla på jobbet, men eftersom de mest intressanta böckerna som stått där varit de som jag burit dit så har det inte blivit så att jag tagit hem någon bok. Idag så hade någon ställt dit ett fint inbundet exemplar av Elin Olofssons fina debut Då tänker jag på Sigrid som jag inte kunde motstå. Jag kan hålla med om att det kanske inte är helt logiskt att ta hem en bok som jag redan läst. Ibland när man lånar böcker på biblioteket så läser man en bok som är så bra att den vore rolig att äga, men som man inte vill springa iväg och köpa eftersom man läst den. Då tänker jag på Sigrid är en sådan bok, och då kan det vara trevligt att hitta den i bokbytarhylla.

Då tänker jag på Sigrid

När jag först hörde talas om Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid så kändes det lite kymigt. Jag har samma förnamn som huvudkaraktären, Hanna, är i samma ålder (har visserligen aldrig bott i Stockholm), jag har en dement mormor (inte farmor) som heter Sigrid och som nyligen flyttade till ett hem. Dessutom så är jag och författaren lika gamla, uppväxta i samma kommun (i olika delar), gått på samma gymnasieskola och bor nu i samma stad. Vid en första anblick så kändes det som att ganska mycket stämde in på mig, trots att jag och Elin Olofsson, så vitt jag vet, aldrig har träffats. När jag började läsa så visade det sig att själva berättelsen i alla fall inte stämde in på mitt liv.

 

Hanna bryter hastigt upp från sin tillvaro i Stockholm och säger upp sig från jobbet på reklambyrån efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hennes tillflyktsort blir hembyn Gärningsberg i Offerdal, Jämtland, där hon flyttar in på gården Storgårda som står tom sedan farmor Sigrid flyttat till ett äldreboende. När Hanna installerat sig på gården så börjar hon peta i de oläkta såren som finns i släkten, vad var det egentligen som hände som gjorde att hennes pappa helt bröt kontakten med sin familj och vad hände med farbrodern Åke som tog livet av sig.

 

Då tänker jag på Sigrid är en väldigt fin och välskriven berättelse om en familj som bär på många hemligheter som man inte pratar om och som blir till variga sår som aldrig läks. Vi får ta del av berättelsen från tre olika perspektiv, Hannas, Sigrids och Åkes, vilket jag tycker fungerar bra och det ger en helhet till historien. Då tänker jag på Sigrid är en väldigt stark debut som lovar gott inför framtiden och jag ser framemot att läsa Elin Olofssons kommande böcker.

 

Som den jämte jag är så finns det en del saker i boken som gör mig lite extra glad, som att Östersund konsekvent benämns som stan, vilket är den vardagliga benämningen på länets enda stad. Jag tycker även att de dialektala inslagen är trevliga och ger en hemtrevlig känsla, utan att de tar över, även om jag som är uppväxt med jamskan inte har några problem med att förstå orden (även om en del ord känns ovana att se i skrift).